veteraner

Veteraner

En novell av Kåge Axelsson

 

Erik arbetade på Storforsens smide. Hade som 15åring blivit anställd som sme’halva och under åren avancerat och var nu mäster i smedjan. Han tänker tillbaka på de 40åren som gått. Hur han anställdes hos Johan samma dag som företaget startade. Under sitt 55åriga liv hade han arbetat på samma ställe. Hade trots skiftande tider alltid skött sitt arbete.

 

Nu var det dags för 40 års jubileum. Festen var på ortens värdshus. Företagets alla 50 anställda var inbjudna och de flesta skulle vara med.

Erik tvekade ett tag. Han var inte mycket för fester och sedan hans hustru Emma hade avlidit för ett år sedan hade han inte varit ut på någon fritidsaktivitet eller ens bio. Till slut gav han efter för arbetskamraternas påtryckningar och lovade att komma till middagen, men inte att vara kvar på dansen efteråt.

 

Klädd i mörk kostym anländer han till festlokalen. Känner sig lite vilsekommen då de flesta har enklare klädsel. Från blazer till jeansjacka på grabbarna. Kvinnorna i varierande klädsel.

Insläppet till middagen tar vid. Placeringen är fri vid borden. Erik hoppas få en plats lite vid sidan av. Känner för att vara anonym. Han stoppas vid dörren av Anders, den nuvarande ägaren.

-Erik, du har plats reserverad vid bordet närmast estraden.

-Vad då, måste jag sitta mitt i rampljuset?

-I dag slipper du inte undan, vi har samlat några trotjänare där. 25 års veteraner och sådana.

 

Han letar sig fram till platsen med hans namnskylt. Står sedan bakom stolen och inväntar de övriga gästerna vid bordet. På vänster sida har han Anders med fru. Läser sedan namnet vid platsen på hans högra sida. Eva Svedemyr, en av damerna som arbetar på kontoret och sköter kunderna ute på fältet. Vad han kan påminna sig har han inte haft något med henne att göra.

Känner bara till namnet från någon ordersedel.

 

-Hej, är det här som jag skall sitta, en dam i hans egen ålder kommer fram till honom.

-Om du är Eva Svedemyr så lär det vara så, svarar han.

De sätter sig då Anders ger tecken. Maten kommer in och de avnjuter den. Samtalet mellan Erik och Eva går lite trögt. Erik känner sig bortkommen och vet inte vad han skall säga. Har ju inte varit på fest under flera år. Kände inte för det under Emmas sjukdomstid och efteråt.

Eva är inte heller talför, erkänner till slut att hon helst skulle ha stannat hemma av ”personliga skäl”. Säger att det är för att hon blev änka för två år sedan.

 

Vid desserten håller Anders ett anförande. Tackar medarbetarna för gott samarbete. Delar ut present till dem som varit i företaget i 25 år. Vid slutet av avtackningen kommer han till Eva.

-Här har vi verkligen en jubilar. Sammanlagt har hon arbetat hos oss i över 25 år. Men har även tagit hand om sin familj under ett antal år. Faktum är att hon är en av de första som anställdes av min far Johan. Jag ber härmed att få överlämna en jubileumspresent till henne. Förutom blommor också ett presentkort på resa för fyratusen kronor.

Eva reser sig upp och tar emot gåvan. Rodnar och vet inte hur hon skall agera. Svarar bara med ett Tack.

-Så har vi den verkliga veteranen. Erik började redan innan officiella bildandet av företaget. Gick som sme’halva åt farsan en tid innan. Blev kvar och vad jag har vet knappast haft någon bortavaro under alla dessa år. Även han får ett presentkort på fyratusen kronor.

Erik håller ett litet tacktal,

-Det var mycket fint snack från chefen, tack skall du ha Anders. Men jag måste erkänna att det är mina arbetskamrater som gjort att jag kunnat klara jobbet under alla år. Tack alla och låt oss i fortsättningen vara goda kamrater. Från Anders till städaren Olle är vi väl beroende av varandras tjänster. Svarar Erik som tack för gåvan.

-Det stämmer nog, säger Anders, nu höjer vi glasen och skålar för farsans gamla företag.

 

Kaffet kommer in. Lite försiktigt frågar Erik:

-Eva, är du den flickan som började på kontoret när vi startade och som tidigare gick i magister Bloms klass på Björkskolan, Eva Eriksson?

-Erik, Erik Johansson, det var länge sedan vi sågs. Tyckte att utseendet verkade bekant men kunde inte placera det.

-Tiden går och vi förändras. Hur har det nu mera.

 

Samtalet tar vid om de år som gått. Båda har haft prövningar under vägen men också glädjeämnen. När dansen skall börja flyttar de sig till ett bord lite vid sida av och fortsätter samtalet.

 

Dansbandet Takthållarna spelar svensktopps låtar. Mest bugg och rocklåtar.

Plötslig fråga Eva:

-Dansar du?

-Inte kan jag de här moderna danserna, det var gammaldans på den tiden jag var ute.

-Jag frågar om de kan spela en vals.

Innan Erik samlat sig är hon framme och talar med orkestern. Redan nästa dans blir en vals och de går upp på dansgolvet. Efter några takter har Erik kommit igång och paret liksom svävar fram.

Som andra låt tar orkestern upp: ”Se farfar dansar gammalvals”

Eva och Erik blir själva på dansgolvet. Arbetskamraterna tar ton i refrängen:

-”Se farfar dansar gammalvals, se sån stil han har. Han dansar samma gamla vals som i sin ungdoms dar”

-Så nu är man farfar på jobbet, konstaterar han.

-Ja du, med åldern rätt så att säga, svarar Eva.

Refrängen återkommer, men kamraterna med Anders som ledare har ändrat lite på texten.

-”Se mormor dansar gammalvals, se sån stil hon har.

-Där fick jag också en släng, menar Eva.

 

Efteråt sitter då åter vid bordet. Börjar prata minnen från skoltiden och företagets tidigare år.

Tiden går och snart är det dags att avsluta kvällen och gå hem.

Ute faller ett stilla regn.

-Var bor du, frågar Erik?

-Har en villa på Gösängen, lite stor kanske men det har inte blivit av att sälja den.

-Har du bil eller…

-Cykel, har inte råd med annat.

-Kan jag få bjuda dig på skjuts hem. Cykeln kan vi ta i bakluckan.

-Tack det var snällt. Då slipper jag att bli våt.

 

Erik sätter av henne vid huset och lastar ur cykeln. Efter ett ”god natt” styr han sedan färden hem till sig.

 

På natten har han svårt att somna. Upplevelsen från festen sitter kvar i kroppen, men också mötet med Eva upptar hans tankar. Somnar så småningom och är i drömmen fortfarande på festen.

 

Nästa dag är han åter i verkstaden. Punktlig som alltid. Arbetet flyter lite trögt i dag, många av kamraterna är trötta efter kvällens fest.

Vid lunchrasten kommer Eva in i matsalen. Går fram till bordet där Erik sitter. Slår sig ned med sin matbox och intar lunchen.

-Erik, tack för i går, snällt av dig att köra mig hem.

-Var så lite, kändes bara naturligt.

-Tänk vad mycket minnen vi har från skoltiden och företagets första år. Kan vi inte ses hemma hos mig en kväll och prata vidare.

-Varför inte, säg till när det passar dig.

-Varför inte på lördag kväll. Vid femtiden. Jag bjuder på kvällsmaten.

-Avtalat. Kommer gärna över.

 

Erik anländer på avtalad tid. Eva visar honom runt i villan. Av de fyra rummen använder hon bara vardagsrummet och sovrummet. Ett av de övriga är inrett som arbetsrum men används bara sparsamt, det fjärde är mest som förråd.

 

Efter maten sitter de i vardagsrummet. Talar om tider som varit.

-Du var visst den mest eftersökta tjejen i klassen, om jag inte minns fel.

-Kanske det, jobbigt med alla killarna som jagade mig för jämnan. Fick aldrig vara i fred på fritiden om jag var på samhället.

-Gillade du inte det då?

-Tyvärr inte. Men det tog slut då jag började sällskapa med Per. Vi fick Arne då jag var 20 år och Åsa vid 23. Båda barnen är utflugna i världen numera. Arne bor i Malmö och Åsa i Stockholm. Har familjer och barn. Ser dem inte här så ofta. Hade jag inte arbetet så skulle det kännas ensamt.

-Jag vet. Vi fick inga barn. Sen Emma avled är bara ensamheten kvar.

-Jag minns dig från skolan som klassens blyge grabb. Jag minns hur du rodnade när vi kom till badet i bikini. Vågade inte se på oss, är du lika blyg fortfarande?

-Tala inte om det. Jag känner mig fortfarande bortkommen i kvinnosällskap. Emma och jag var inte så fria av oss när det gällde nakenhet och samliv.

-Hon var väl också lite tillbakadragen när det gällde relationer, ni kanske passade ihop?

-Tydligen. De gånger vi skulle ha det ihop så var det släckta lampor och prassel i mörkret. Tror inte det var många gånger som hon visade sig naken för mig.

-Saknade du det?

-Kanske, kanske inte. Det som man inte vet så mycket om saknar man ju inte lika mycket.

-Jag saknar i alla fall stunderna med Gunnar. Två år sedan jag hade en manlig kamrat. Han bad mig att inte gå ensam av resten av mitt liv. Skaffa en kamrat att dela det med.

-Emma antydde något liknande till mig, vet bara inte hur det skall gå till.

 

Samtalet dör ut. Båda sitter i egna tankar. Eva lägger sitt huvud mot Eriks axel. Hans arm smyger sig runt hennes hals. Utan att han vet hur det gått till så kupar sig handen om hennes bröst. Hon tar inte bort den utan håller den kvar där.

Minuterna går, det enda som hörs är väggklockans tickande. Plötsligt slår hon nio. Ljudet från slagverket verkar som kanonskott. Båda vaknar ur sina tankar.

 

-Erik, får jag ge dig en kyss, känner starkt för det.

Utan att svara möter han hennes läppar. Känner hur hennes tunga söker sig in i hans mun. Lite trevande besvarar han kyssen.

-Du verkade inte så van att kyssas eller ville du inte ge mig en?

-Förs… Första gången jag fick en sådan kyss. Emma och jag provade aldrig det sättet, var bara en enkel puss på munnen ibland.

-Jag skulle aldrig nöja mig med det. Vi var frispråkiga på det planet. Var vi själva kunde vi bada nakna ute vid sjön och sedan älska på stranden efteråt. Jag saknar de stunderna numera. Får väl skaffa mig en man att vara ihop med.

-Kanske jag skulle försöka få en ny kontakt, jag saknar närvarokänslan av en kvinna.

-Kan vi inte hjälpa varandra för en natt. Behoven är ju likartade?

-Tror du att jag kan tillfredställa dina behov. Känner mig redan på efterkälken.

-Varför inte prova i alla fall. Bara för en natt, inga krav för framtiden. Kom an nu.

 

Hon reser sig upp, ställer sig på golvet framför soffan. Börjar sakta knäppa upp blusen. Tar långsamt av den innan hon lossar kjolens linning. Står efter bara någon minut i bara trosorna. Hon går fram till Erik där han står framför soffan. Börjar sakta ta av plagg för plagg tills dess han står naken. Hon fattar tag om lemmen och tar ett par prövande smekningar. Effekten uteblir inte. Ståndet växer till full storlek. Snabbt drar hon av sig trosorna och vänder sig om. Böjer sig framstupa och säger:

-Kom nu, ta mig bakifrån. Tveka inte skynda på.

-Bakifrån, hur menar du?

-Har du aldrig provat det. Får ta det sedan då. Lägg dig på mattan.

 

Erik lägger sig på rygg. Hans lem står rakt upp och Eva sätter sig över den, låter den glida in i hennes slida. Rider honom tills de båda rycks med i orgasmens dyningar.

Efteråt går de till badrummet och duschar tillsammans. Lägger sig sedan tillsammans i hennes breda säng och somnar gott. Känner värmen från den andre.

 

På söndagsmorgonen vaknar de tätt tillsammans. Ligger en stund och kelar innan de går upp.

När Eva naken går mot badrummet kan Erik inte låta bli att vissla efter henne. Trots att hon är i medelåldern finner han henne tilldragande. Hon vänder och går till sängen för att ge honom en kyss. Böjer sig ned och fattas av ett par starka armar. Han drar henne intill sig och hon faller ned på över honom på sängen. Kropparna möts, de snor runt och han hamnar mellan hennes särade ben. De kan inte motstå naturkrafterna och åter besöker hans lem hennes slida.

 

Resten av dagen tillbringar de tillsammans. Åker en tur med bilen. Njuter av att inte vara ensamma en stund.

 

På arbetet går dagarna som vanligt. Ingen märker att de träffas på fritiden. Förhållandet övergår i stadigt sällskap och en dag bestämmer de sig för att flytta ihop i villan. Ett besök hos borgmästaren bekräftar deras gemensamma framtid.

 

Nu kan det inte hållas hemligt längre då båda utnyttjar sina presentkort för bröllopsresa till varmare breddgrader.

 

Till Hemsidan

 

Till Biblioteket