Tillbaka pa herrgarden

 

Tillbaka på herrgården

 

Lovisa Ekeskog besökte hamnstaden. Uträttar ärenden för herrgårdens räkning på bank och i affärer. Innan hon åker hem passerar hon kajen. Det ligger ett par skepp inne och några stuvare lastar varor som skall skeppas ut i världen. Alla har inte fått arbete och det står några män utanför hamnkontoret i hopp att få ett kneg och lite inkomst.

Bland de arbetslösa ser hon en yngre man från gården. En som hon minns från skolan. Han var en av de duktigaste bondpojkarna. Bra på att räkna och skriva. Alltid ordningsam, efter vad hon kan minnas. Bra kamrat.

Nu såg han ut som en tiggare. Kläderna trasiga och otvättade. Håret som en risbuske. De nyfikna blicken han hade i ungdomen har slocknat och ser långt i fjärran, omedveten om livet i hamnen söker den sig till havet.

Lovisa ber kusken att stanna. Går fram till mannen.

  • God dag Anders. Känner han igen mig efter alla år?

Han rycker till, vaknar ur drömmen om havet.

  • Fröken Lovisa, från herrgården. Jag kände inte igen er med det samma. Ursäkta mig.
  • Det var ju några år sedan vi gick i skolan tillsammans. Tio år sedan om jag inte räknar fel. Hur har Anders det nu för tiden.
  • Som fröken ser, eller skall jag kanske säga frun, så har det gått utför med mig. Inget att skryta med. Hur har ni det själv?
  • Det är fortfarande fröken som gäller. Har inte velat ha de karlar som pappa har föreslagit mig. Adliga skall de vara för att duga åt honom. Hellre är jag ogift än dras med den jag inte gillar. Pappa klagar att jag inte kan godta någon. Vill ha en som sköter godset efter honom och så måste det till barnbarn för att ta över i framtiden. Jag är ju enda barnet.
  • Kan inte Fröken Lovisa styra över godset, vad jag minns så hade Ni ju ledaregenskaper?
  • Kanske det. Men nästa generation klarar jag inte ensam. Behövs en man för det. Men vad har Anders planer för framtiden?
  • Blir väl sjön igen, om det går att få någon hyra. Annars så vet jag inte.
  • Vi skulle behöva lite folk till höbärgningen, kan Anders komma och göra några dagsverken? Han kan få sova på drängloftet under tiden, mat får han också och lite kontanter skulle väl inte skada?
  • Tack, det skulle sitta bra. Men hur tar jag mig till herrgården. Saknar kontanter.
  • Det finns plats bak på vagnen. Han har väl inte löss eller så?
  • Svårt att garantera då man sover på de sämsta ställena.
  • Vi får ta det sedan. Anders kan ju sitta på lastflaket under färden.
  • Tack fröken Lovisa, ni är då en ängel.
  • Ängel? Inte ännu i alla fall. Minns dig som en barndomskamrat som nu behöver lite hjälp i tillvaron.

 

En timme senare kommer de till herrgården. Anders blir avsatt vid badhuset med uppmaning att skrubba av sig ordentligt och kolla så att han inte hade loppor eller löss. Han får ett ombyte kläder nedsänt innan han får gå till rättaren på gården.

  • Så Karlsson har kommit tillbaka till gården efter alla år, konstaterar rättaren. Var har han gjort under tiden?
  • Rest runt som sjöman, sett lite av den stora världen under nästan 10 år. Senaste tiden efter att segelskeppet led skeppsbrott här utanför varit stuvare i hamnen.
  • Varför söker han sig tillbaka hit nu och inte tidigare?
  • Den tanken kom aldrig förrän fröken Lovisa hittade mig utanför hamnkontoret i dag.
  • Kommer Karlsson ihåg vad det var för sysslor här på landet. Det skiljer ju sig från arbetet på sjön.
  • Det har väl kommit en del nymodigheter under åren. Men i grunden är väl det gamla som gäller även i dag. Djurens skötsel och jordbruket i stort.
  • Jag tror att Karlsson har takterna kvar. Är lika snabb i talet som då han var grabb här på gården. Kila ned till vagnshuset och hjälp Johansson att snygga till vagnarna. Fröken Lovisa sade att han senare kunde hjälpa till med höbärgningen, men den börjar inte förrän nästa vecka.

 

Anders kommer till vagnshuset. Träffar gamle förmannen Johansson. Efter en liten pratstund är han i full gång med att putsa vagnar och seldon. Efter arbetet får han en matbit på krogen innan han tilldelas en sovplats på drängloftet.

På kvällen vill drängarna höra om hans äventyr i den stora världen. Han berättar om stormar ute på oceanen och livet i hamnarna.

 

Dagen efter är han åter i vagnshuset och stallet. Johansson sätter honom att rykta en av hästarna, den15 åriga hingsten Hero.

Anders tar borstarna och går ut i hagen där Hero betar. Går lugnt fram till hästen och klappar den, stryker med handen över bläsen. Hero står sedan lugnt och låter sig ryktas. En stund senare är Heros hårrem skinande blank och efter att ha gett Hero en vänlig klapp går Anders in i stallet. Vid dörren står de övriga stalldrängarna.

  • Hur fick du Hero att stå still medan du ryktade honom, frågar en av dem?
  • Lite vänlighet och ta det lugnt, hurså?
  • Han vägrar alltid att bli ryktad. Vi får vara två man och binda honom inne i stallet för att lyckas.
  • Jag minns honom som föl. Han var lite känslig på den tiden också. Lät sig inte hanteras av vem som helst. Men fick han lära känna personen så gick det bra för det mesta. Var någon hård mot honom så var det ingen ide' att försöka komma nära.
  • Då kan du ta hand om hästdjäveln i fortsättningen, ingen av oss vill ha med den att göra. Hade det inte varit för att grevinnan Lovisa vill ha den kvar så hade den varit borta för länge sedan.
  • Hero går bara och betar i hagen numera, säger Johansson. Ingen vill köra med honom. Alla kuskarna väljer alltid en annan då de skall ut och köra greven eller grevinnan. För ett par år sedan kunde gamle kusken Koppar köra honom då grevinnan skulle resa någonstans.
  • Hero var med om en olycka som ettåring. Hans mor omkom vid ett åskväder, han stod en bit ifrån och klarade sig, men mannarna som hämtade honom var uppjagade och det var kaotiskt på platsen. Troligen tror han att mannarna orsakade stoets död för han blev inte sig lik efteråt. Det var bara vi unga, Koppar och Johansson han var lugn med. Framför allt var det unga grevinnans häst.
  • Tror Karlsson att det skulle gå att rida eller köra med Hero igen?
  • Kan vara värt att försöka. Han är ju inte lastgammal, men det kan ta lite tid. Kan ju prova om det går att leda honom med bara tömmarna till att börja med.
  • Karlsson kan ju försöka. Skulle vara trevligt om det gick.

 

Anders hämtar grimma och töm. Kallar på Hero som misstänksamt kommer till honom. Efter lite övertalning kan Hero ledas runt i hagen och senare även styras med tömmarna av Anders som går på sidan om. Som en sista övning för dagen kör han fram till en stor sten, håller in hästen alldeles intill och efter lite lugnande tilltal sätter sig Anders upp på ryggen och rider barbacka ett par varv runt hagen. Selar sedan av.

  • Det var inte illa, säger Johansson. Inte första gången han satt barbacka på en hästrygg.
  • Jag var nog den förste som satt på Hero. Fröken Lovisa höll tömmarna då jag satt upp. Hon ledde hästen en bit innan vi bytte plats och hon fick en första ridtur på honom.
  • Så han var både ridhäst och vagnshäst på den tiden. Koppar hade honom bara framför vagnen. Kan Karlsson se om han klarar vagnen med.
  • Vi tar det en annan dag, dumt att pressa honom mera. Sedan har jag väl lite annat att göra i stallet också.

 

På fredagen bestämmer sig Anders för att se om det går att ha Hero framför en vagn. Han tar hjälp av en stalldräng att ta fram vagnen och seldonen. Kallar sedan på Hero.

Hästen kommer med viss tvekan. Då drängen skall sela på skyggar hästen och Anders tar över. Med lugnande smekningar och mjuka ord så står hästen framför vagnen. Anders tar och leder Hero ett varv runt stallbacken ger honom trygghet innan han sätter sig på kuskbocken. De styr färden efter herrgårdsgatan, Hero tar det lugnt. Då de kommer till stora herrgården står Lovisa vid grinden. Anders håller in Hero.

  • Men se, är det inte fröken Lovisa i egen hög person som står och njuter av det vackra solskenet. Sol både på himmelen och vid vägen.
  • Anders menar väl inte mig. Jag är väl snart bara en gammal tant på glasberget. Pappa bråkar om en man igen, jag tror han fyllde 50 för ett tag sedan. Jag skulle vilja ha en i min egen ålder. Men nog talat om den saken. Är det Hero som Anders har framför vagnen.
  • Jag ville se om det går att köra med honom fortfarande. Johansson hade gett upp då han konstrade med de andra kuskarna. Vill Fröken Lovisa åka någonstans?
  • Jag skall gå på en inspektionstur runt gården. Men bjuder Anders på skjuts så gärna för mig.

 

De åker runt ägorna. Lovisa antecknar vad som skall göras den närmsta tiden. Höskörd, reparationsarbeten och diverse andra saker. Till slut kommer de till stallet.

  • Jag stiger av här, säger Lovisa. Tack för turen. Jag måste bara få en kontakt med Hero innan jag går hem. Vill Johansson sela av honom?
  • När förmannen skall ta av seldonen skyggar Hero så Andersfår ta över och det går utan protester.
  • Har grevinnan sett hur Hero bär sig åt. Låter mig knappt ta i honom men för Anders är det inget problem.
  • Då får Anders ta och sköta honom tills vidare. Han får bli i stallet och vara kusk åt mig i fortsättningen.
  • Skall bli ett nöje att sköta gamle Hero. Hoppas att grevinnan vill åka med oss då hon har ärenden.
  • Det blir nog bra med det. Karlsson och Hero får första chansen.
  • Lovisa vinkar farväl, ger Hero en smekning och går mot hemmet.
  • Där du Anders, säger Johansson. Är det bara hästen som intresserar henne. Jag tyckte att hon tittade så konstigt på dig.
  • Vad skulle det vara. Jag är ju bara en simpel dräng. Inte kan det vara något för finfolket. Greven kräver ju att det skall vara en adlig som hon tar till man. Men hon är trevlig och vi har känt varandra sedan barnaår. Gamla vänner bara.
  • Jag tror nog att Anders skulle ta chansen om det gick för sig. Din blick avslöjar dig.
  • Drömma kan man ju alltid. Men verkligheten är en annan. Nu får det bli stalljobb igen. Får väl se till hovarna på Hero. De behöver verkas och nya skor skulle inte skada.
  • Lättare sagt än gjort. Smeden vågar inte gå i närheten av honom efter det han fick en spark i baken i höstas.
  • Hur som helst behöver Hero vård av hovarna. Vill inte smeden komma så går jag dit och får det gjort.

 

Ett par timmar senare kommer de tillbaka. Hero travar lätt med Anders på ryggen. Stannar på stallbacken. Anders lossar repet från grimman och Hero travar ut i hagen.

  • Hur bar du dig åt, undrar Johansson? Nya skor och ansade hovar.
  • Förtroende och samarbete ordnar det mesta. Tänk om jag hade det med kvinnfolket också.

 

Anders arbetar både i stallet och lantbruket . Kör då och då Lovisa på ärenden. Allt till belåtenhet och han blir ordinarie på gården.

 

En dag i slutet av juli har han hämtning från järnvägsstationen. Grevens kusin, Andreas Ekeskog, kommer från Stockholm för att bo på gården under ett par veckor och njuta av landet. I vanlig ordning passar han upp med Hero som dragare. Kommer i tid och kör utan anmärkning och lämnar av vid herrgårdstrappan.

 

Ett par dagar senare efter kommer bud att han skall infinna sig hos greven om en timme. Han tar på kuskuniformen. Antar att det gäller en ny körning. Ser till att allt är klart med häst, vagn och seldon. Beredd att snabbt spänna för och komma iväg.

 

På herrgården blir han visad in i salongen. Trots att han levt på gården i många år är det första gången han är här. Vid ett bord sitter Lovisa, greven och kusinen. Anders kallas fram till dem. Efter hälsningen frågar greven:

  • Kan Karlsson berätta vad som hänt sedan lämnade gården innan han kom tillbaka?

Anders berättar hur han kommit osams med några grabbar på gården för 10 år sedan och gett sig av till sjöss under några år. Mor dog vid samma tid. Förra hösten gick fartyget på grund och han fick ta jobb i hamnen. Under åren som gått hade han fått ut en del av lönen i kontanter för livet i hamnarna och för det livsnödvändiga. Resten hade rederiet förvaltat. Efter haveriet blev redaren satt i obestånd och Anders pengar gick till fogden. Det var bara att ta stuvarjobbet eller svälta.

  • Då var det klarlagt. Inget som kan ändras på, men det var ju inte Karlssons fel. Nu till det vi har som huvudärende för besöket:
  • Karlsson är ju född på gården, var det kökspigan Karin Karlsdotter som var er mor?
  • Det stämmer, mor Karin arbetade i herrgårdsköket.
  • Ni föddes på våren för 25år sedan, nio månader efter Gamle Grevens 50 årsdag. Har er mor berättat om vem er far kan vara?
  • Nej. Bara att jag har en okänd fader som betalade henne varje år för min uppfostran. Hon viste nog vem, men sade det aldrig. Villkoret för pengarna var sekretess. Inget namn eller detaljer i övrigt.
  • Utbetalningarna skedde genom gårdens försorg till dess ni var konfirmerad. Far var lite generös med pigorna. Karin kom i omständighet och vi ville hjälpa henne med ett litet bidrag.
  • Får tacka för hjälpen. Mor behövde nog det.
  • Vill Karlsson veta vem som är hans far?
  • Den frågan kom plötsligt. Har aldrig tänkt på det. Pigorna som vart med barn visste det inte själva. Hur skall jag då få veta det?
  • I ert fall så är det känt. Det finns en anteckning i dopboken, men inte i husförhörslängden av förklariga skäl. Er far var inte bosatt här. Han var en av gästerna på festen. Vad säger Du kusin, skall vi tala om det?
  • Den unge mannen verkar vara en rejäl karl , efter vad Gustaf berättat. Vill han veta det så tycker jag att det är inte mer än rätt.
  • I dopboken står fadern förnam: Karl Andreas. Efternamnet saknas liksom bostadsort. Ni fick heta Anders, en variant av Andreas. Karlsson kom till senare då ni blev 5 år. Karin ville ha det så.
  • Skulle Anders vilja ha faderns efternamn så kan vi begära att ni får heta Ekeskog, säger Andreas. Titeln greve hör till.
  • Jag förstår inte helt. Skulle jag tillhöra er släkt?
  • Det är så grabben, säger Andreas. Jag gjorde Karin med barn på natten efter festen. Blev erbjuden henne av gamle greven.
  • Nu förstår jag hur det ligger till, svarar Anders. Får jag tänka igenom namnbytet någon dag. Det är inte så lätt att ställa om sig.
  • Tänk på saken. Vi vill ha besked innan Andreas åker hem.

 

En stund senare sitter Anders på en bänk i parken. Funderar över vad som sagt om hans bakgrund. Skulle han platsa som greve? Hur skulle livet se ut efteråt? Är det någon gård eller företag han måste ta över. Frågorna kommer undan för undan.

Plötsligt står Fröken Lovisa vid hans sida och frågar:

  • Hur är det Anders, ni ser bekymrad ut?
  • Fröken Lovisa vet om min bakgrund. Vem som är min fader. Hur skall jag göra i framtiden. Är det mycket som jag måste ta hand om som Greve?
  • Pappa och jag talade med Andreas i går. Fick reda på en del saker. Andreas hade några segelskepp. Nu då ångbåtarna blir vanliga vill inte företagen anlita seglare längre, så Andreas avvecklade en efter en. I höstas hade han bara en råseglare kvar. Den skadades under en storm och gick förlorad utanför kusten. Målet med resan var Stockholm för en sista last över mot Ryssland. Alla ombord klarade sig. De flesta fick hyra på andra fartyg, men ett par man försvann spårlöst uppe på land. Banken vill ha tag på dem då de har fodringar på rederiet. Nu bor Andreas i en mindre lägenhet på Östermalm. Rederiet är på avveckling och han kommer kanske att flytta hit till gården nu på ålderns höst. Han har problem med hjärtat och vill ta det lugnt.
  • Är fröken Lovisa säker på allt det där?
  • Han berättar det så. Får väl tro på honom. Varför frågar Anders?
  • Jag var med vid skeppsbrottet. Var nära att omkomma, men kom iland och sökte mig till stuvarna. Vill inte ut på havet igen. Fröken kanske förstår?
  • På så sätt, haverier kan vara ruskiga. En sak som jag vill att Andreas slutar med är att kalla mig fröken eller grevinnan i tid och otid. Säg bara Lovisa i stället då vi inte har andra med oss. Som i barndomen.
  • Tack Lovisa. Det känns mer naturligt, vi använde ju inte titlar då vi var barn och busade tillsammans.
  • Busade år väl lindrigt sagt. Minns när vi smög på ett par på stranden och skulle leka pappa och mamma gör barn efteråt.
  • Vi var väl bara 10 år då. Inget farligt kunde ju ske.
  • Var värre vid 15 då mamma kom på oss och du fick lämna gården efteråt. Så det där Anders sade om att kommit osams med några grabbar var ju inte helt sant. Men det lät ju lite bättre.
  • Ja, jo jag minns den gången då jag vart påkommen med byxorna nere.
  • Och jag med kjolen uppe vid midjan och utan underbyxor. Skulle vilja leka den igen. Att Anders skulle bli far till mina barn.
  • Vad menar Lovisa?
  • Jag tycker om Anders sedan barndomen. Har fantiserat om dig i ensamma nätter. Om Andersskulle acceptera att byta namn och bli greve så kan pappas önskan om en adlig person infrias. Annars kan vi ju gifta oss ändå. Grevinnans make bör ju kallas greve i vilket fall som helst.
  • Skulle greven gå med på att Lovisa gifter sig med en kusk. Der tvivlar jag på.
  • Greve Anders Ekeskog är det jag talar om. Låt Pappa och Andreas lägga in anmälan till riddarhuset. Anders är värd att ha sin titel, anser jag. Tänk på det så får vi tala om det senare.

Lovisa går mot herrgårdsbyggnaden. På vägen möter hon greven och pratar med honom.

 

Anders går till stallet. Tar på stallkläderna och börjar göra rent i boxarna. Plötsligt står greven i stalldörren och kallar på honom.

  • Karlsson talade med Lovisa för en stund sedan. Hon hade vissa önskemål. Kan Andreas och jag skriva till riddarhuset? Hon vill ju ha Anders som make efter vad hon sade till mig. Gammal kärlek efter vad jag förstår.
  • Hon föreslog det, men duger en simpel kusk åt henne?
  • Det handlar inte bara om titlar när personer söker sig till varandra. Min hustru, Elisabet, var dotter till en av mjölkerskorna. Min far var tveksam till henne, men efter jag gjorde henne med barn så gav han med sig. När vi varit gifta ett år erkände far att hon var den bästa jag kunde ha valt. Karlsson kan ju få en adelstitel i alla fall.
  • Vi får väl se hur det går med riddarhuset. Men Lovisa är fin. Jag kanske skulle prova med att göra henne med barn. Tack för idén.
  • Nu skall inte Karlsson ta det bokstavligt. Det var bara som det blev för mig. En sak till så här mellan 4 ögon, jag tror att vi kommer att ha en närmare relation i framtiden, så kan inte Anders säga Gustaf till mig i stället för det opersonliga greven. Vill han ha Lovisa så har han mitt medgivande.
  • Tack herr greve, ursäkta Gustaf menar jag. Det gamla sitter i.
  • Jag ser fram att få er som svärson, om han vill det, Lovisa har visst redan bestämt vem hon vill ha.

Gustaf säger adjö och går mot bostaden.

 

På kvällen blir Anders uppkallad till Lovisa i herrgården. Hon möter honom i hallen och de går till hennes rum på övervåningen. Han är lite fundersam vad ärendet kan gälla. Då de stängt dörren efter sig frågar hon:

  • Har Anders sagt att han skulle gjort mig med barn?
  • Absolut inte. Var har Lovisa fått det ifrån?
  • Ryktet går på gården. En av drängarna hade hört något i stallet i dag. Jag tror det var då pappa och Anders pratade med varandra.
  • Han berättade att han gjorde en dotter till en mjölkerska med barn och de gifte sig sedan. Jag tackade för tipset. Mer var det inte med det.
  • På så sätt. Men tänker Anders utnyttja förslaget?
  • Vill inte ställa till med skandal på gården, så det får nog vara. Men tanken finns.
  • Ömsesidigt alltså. Vi kanske skulle göra slag i saken framöver.
  • Är väl ingen tid förliden. Lovisa bör ju ha en man med rang. Inte en stalldräng.
  • Sluta upp med drängpratet. Gustaf och Andreas sade att alla papper för registrering i riddarhuset är klara. Fattas bara din underskrift och ett stockholmsbesök. Tror att de vill att Anders åker med dem en av de närmaste dagarna.
  • Vad de verkar ivriga. Har jag varit Anders Karlsson i hela livet tidigare så gör det väl inget om jag är det ett tag till.
  • Säg inte det. Pappa vill gifta bort mig med en adlig. Jag pressar på att du skall få bli det. Men du kanske inte vill ha mig?
  • Visst vill jag det, men greve Anders Ekeskog känns så främmande. Kan jag inte bara få vara Anders Karlsson? En enkel kusk och stalldräng.
  • Vi talar inte mer om saken i dag. Har vi inga ungdomsminnen att tala om i stället.

Samtalet övergår tillbarndomens händelser. Båda är födda och växt upp på gården tills dess Anders gick till sjöss då han var 15 år. Minnet av lekar och bus. Ett av de sista då de blev påkomna med byxorna nere och hon sittande gränsle över Anders. Under samtalet har Lovisas kjol sakta klättrat upp över låret, ett par knappar i blusen öppnat sig och låtit hennes bara bröst skymta fram…

  • Skall vi prova om det går med en ridtur i natt, undrar hon?

 

Morgonen efter vaknar de nakna i hennes säng. Möts i en omfamning. Hur det nu gick till så ligger de båda tillfredställda i sängen en halv timme senare.

  • Hur vi bär oss åt, säger Anders. Kanske det blir som skvallret gör gällande.
  • Har det någon betydelse vad folk pratar. Skulle det gälla var barnet reda flera veckor på gång. Nu dröjer det 9 månader om det skulle bli något efter nattens övningar.
  • Det stämmer nog, men skall vi förlova oss?
  • Den frågan har jag väntat på en tid. Vi kanske skulle åka till juveleraren och beställa ringar redan i dag.
  • Men jag har inte pengar till det. Ringar är ju dyra.
  • Vi tar dem på gårdens konto. Anders har väl pengar att få från rederiet. Kan justera kontot då.
  • Det blir väl som Lovisa vill. Jag spänner Hero framför vagnen efter frukost.

De bekräftar avtalet med en omfamning och kyss innan de går till herrgårdsköket för frukost.

 

När de kommer till köket sitter Gustaf och äter frukost. Då han upptäcker Anders säger han:

  • Jasså, Anders har visst haft natten med Lovisa eftersom ni kommer tillsammans. Då kanske han har tid för ett stockholmsbesök. Riddarhuset har möte i morgon, och vi kan få Anders registrerad då. Avfärd med eftermiddagståget.
  • Men pappa, vi hade andra planer för dagen.
  • Vad skulle det vara. Smyga upp på logen kanske?
  • Åka och skaffa ringar. Vi skall prova med förlovning.
  • På så sätt, så lilla Lovisa har äntligen valt en man som passar och fått honom med på förslaget. Men kan det där med ringar vänta några dagar.
  • Helst inte, pappa lilla. Vill ta det nu då det angeläget.
  • Kan vi inte åka lite tidigare, så hinner vi beställa ringar innan tåget går, undrar Anders. Skulle vilja ha dem till nästa helg då Lovisa fyller 25.
  • Det hastar kanske. Har Anders hunnit ladda innan jag talade om det?
  • Ingen fara, pappa, åtminstone inte i går.
  • Jag förstår, flinar Gustaf. Nattens hetta i ungdomens ljuva år. Men gör er klara med en gång, om vi skall hinna in till guldsmeden. Nu gäller det att få fart på Andreas. Säg åt Johansson att göra klart vagnen. Kör med Hero.

 

En timme senare står Lovisa och väljer ring. Tvekar lite men väjer sedan en slät som hon kan ha till vardags såväl som fest. Anders väljer motsvarande. Efter hinner de lagom med ett besök på krogen där Andreas och Gustaf redan förplägat sig.

När tåget har anlänt och männen tagit plats kör Lovisa hem med Hero.

 

På lördagen återkommer Anders och Gustaf från Stockholm. Riddarhuset har antagit Anders inom släkten Ekeskog. Med vittnesmål från Gustaf och Andreas erkännande av faderskapet var det inga problem. Redan tidigare hade Andreas låtit införa en oäkta son under sitt namn. Nu anlände Greve Karl Anders Ekeskog hem till Grevinnan Lovisa Ekeskog. Hon tar emot honom med öppna armar och bjuder in honom till bostaden i herrgårdsflygeln.

  • Nu får herr Greve inte bo i stallängan längre, meddelar hon. Det blir här hos här mig i fortsättningen, om han inte ändrat sig på den punkten. Nu då vi kan meddela förlovning så kan det passa med gemensam bostad.
  • Nog vill jag ha det bra tillsammans med Lovisa i fortsättningen också. Får väl gratulera på födelsedagen och överlämna ringen som jag hämtade på hemvägen.
  • Så Anders kom ihåg den. Jag har inte haft tid att åka efter den under veckan. Ledningen av gården kom före.
  • Tur att Lovisa kan klara det, jag har ingen erfarenhet av gårdsskötsel. Tar hellre hand om hästar.
  • Ta hand om stallet och den biten. Gamle Johansson sade att någon yngre borde ta över. Han närmar sig de 70 och vill trappa ned.
  • Det kan ju passa mig. Var stalldräng innan jag gick till sjöss och efter det att jag kom tillbaka.
  • Det blir nog fler och större uppgifter med tiden men det kommer vart efter.

 

På söndagen åker Anders och Lovisa till kyrkan. Efter mässan anmäler Anders sitt nya efternamn och civilstånd till kyrkohedern Petrus. Han skall föra in det i boken kommande vecka. Efteråt frågar Lovisa:

  • Kan Petrus se om jag kan få ta ut lysning med den nye greven?
  • Så Lovisa har sådana tankar. De måste ha kommit snabbt. Något på gång?
  • Inte ännu vad jag vet, men vi har känt varandra sedan barnsben och det kändes bra då han kom tillbaka.
  • Så det är inte som skvallret går. Att det är tvunget men giftermål?
  • Det är uteslutet. Röda dagarna, upplyser Lovisa.
  • Men ryktet då?
  • Kommer från ett samtal jag hade med Gustaf. Han berättade om sin ungdom med Elisabet, säger Anders. Jag tackade för förslaget. En av stalldrängarna missuppfattade det hela.
  • Så det kan bli, men jag skall i alla fall se över Lovisas önskemål. Kom in till prästgården på onsdag så skall jag ha sett över möjligheten till lysning. Anders är väl med på det?
  • Det skall vi göra, svarar Anders. Lovisa och jag är eniga om det.

 

När de kommer till Herrgården går Anders till stallet. Kommer i sina arbetskläder för att se till hästarna. Samtalar med Edvin Johansson om hästar och stallets skötsel. Kommer överens om att de skall dela ansvaret för arbetet. När Anders skall gå iväg säger Johansson:

  • Vet Anders vad drängarna kallar honom för?
  • Vad har de kommit på nu? Jag har inte hört något.
  • De kallar honom Stallgreven. Tycker det är konstigt att han sköter om hästar på drängnivå.
  • Då kan Edvin hälsa dem att det blir som vanligt även i fortsättningen. Jag trivs här och hästar har jag skött om sedan ungdomen, som Edvin kanske minns. Tänker fortsätta med det och ta över då Edvin vill sluta.
  • Men han är väl greve i alla fall?
  • Greve men också son till en piga på gården, far är adlig, så jag får väl stå ut med greve titeln.
  • Så Anders är inte så glad över den?
  • Enda fördelen med den är väl att jag kan få den kvinna som jag tyckt om sedan barndomen. Greve Gustaf kräver ju att mannen är adlig. Nu kan han inte neka då min far är hans kusin.
  • Är det så det ligger till. Din mor tjänstgjorde en natt åt greve Andreas. Sen kom du.
  • Kan så vara, Men jag är nog mera lämpad som stalldräng än som fin greve.
  • Det ena hindrar inte det andra. Anders klarar nog båda delarna. Hästar är mer noggranna med folk än vad adeln är. De känner av människan, går inte att lura med fina ord och hyckleri som vissa personer faller för.
  • Edvin vet väl som har livserfarenhet. Jag kanske lär mig med tiden.
  • Var som han är så blir det bra. Behandla andra som du vill bli bemött. Det lönar sig inte att krusa eller se ned på folk.
  • Jag får tacka för de visa orden. Men nu måste jag gå till Lovisa. Vi har en del att tala om.
  • Jag förstår det och önskar lycka i framtiden.

Anders tar farväl och går till Lovisa.

 

Vid besöket hos Petrus på onsdagen utfärdar han lysning och bestämmer vigsel på herrgården vid höstfesten om 4 veckor.

 

Då Petrus läser upp lysningen på söndagen går ett sorl bland kyrkobesökarna.

"Så de blev tvungna att gifta sig så snabbt. Hur länge väntar barnet. Även i de fina kretsarna". Spekulationerna tar fart.

Anders och Lovisa tar det lugnt. Tids nog skall skvallertanterna få se hur läget är.

 

Veckorna går och det är dags med höstfest och vigsel. Höstdagen bjuder på sol och värme. Vigsel på planen framför vagnshuset där sedan dansen tar vid tills långt fram på natten.

När de senare går till nattens vila undrar Lovisa:

  • Skall vi tänka på att göra nästa generation med en gång?

I bröllopsnattens häng får de en skön stund tillsammans

 

Mikaeladagen närmar sig och det skall bli en ny rättare på lantbruket. Den gamle har bestämt sig för att ta det lugnt på gamla dagar. De övriga arbetarna har valt att stanna ännu ett år.

En vecka innan kommer beskedet att den nye rättaren omkommit i en olycka på den tidigare gården. Greve Gustaf och Lovisa inser att det är i senaste laget att hitta en ny kandidat. Rådfrågar Anders om han har något förslag.

  • Jag känner ingen. Jag har ju stallet, men kan jag ta hand om den andra biten också till dess vi kan hitta en van rättare?
  • Varför inte, säger Gustaf. Anders hade var ju lite av ledare på skeppet efter vad jag hört av Andreas. Det kan väl inte vara värre att leda statarna på gården än sjömännen. Jag har ju fått hantera de andra rättarna och Anders kan väl inte vara värre än gamla stofiler.
  • Varför inte prova, anser Lovisa. Går det bra så har vi ju kompetensen inom familjen och slipper träta med utomstående.
  • Då gör vi så, konstaterar Gustaf. Anders tar hand om gården tills vidare.
  • Tack, säger Anders. Jag skall göra vad jag kan, sedan kanske Gustaf får hjälpa mig ibland med besluten.
  • Det ordnar sig med det, vi får gå igenom undan för undan vad som behöver göras. Men Anders får inte glömma sin uppgift för gårdens nästa generation.
  • Det bevakar jag, säger Lovisa. Den biten kommer han inte ifrån.

 

Året går. Vid höstfesten får Lovisa och Anders bära fram lilla Gösta till dopet. Gårdens tanter var lite undrande varför det dröjt så länge med barnet, 10 månader efter bröllopet. Alla spekulationer efter den snabba vigseln slog fel.

 

Anders fortsätter som rättare på herrgården men tjänstgör även som kusk ibland. Han rör sig fritt både bland grevar och statare. Behandlar alla lika. Vad barnaskaran anbelangar så blir huset snart fullt. Lovisa ser till att det sker.

 

Till hemsidan

 

Till biblioteket