Herrans tukt och förmaning

 

 

I Herrens tukt och förmaning.

 

Slutet av 1800-talet. I Andersrums församling var Gustaf Petrusson kyrkoherde. Han hade varit på orten i 30 år. Började efter adjunktstiden och blev senare dess herde. Ett av hans områden var moralen på bygden. Då pigorna kom med barn och de inte kunde eller ville ange fadern till var det inte roligt i prästgården.

 

En majdag kommer herrgårdspigan Johanna in på expeditionen. På armen bär hon ett litet barn.

- God dag Petrusson, jag skulle vilja anmäla lilla Elin.

- Det går bra. När föddes barnet?

- Den 5:e denna månad.

- Johanna bor väl fortfarande på herrgården.

Gustaf präntar ned uppgifterna i födelse och dopboken.

- Nu skall vi se, vem är fadern?

- Det kan jag inte tala om.

- Det vet hon väl. Tala om det nu.

- Det går tyvärr inte förrän jag får tala med honom. Han är inte anträffbar för tillfället.

- Så hon har karl hur som helst. Fram med det nu, Gustaf börjar tappa humöret.

- Jag vill skriva barnet som eget.

- Får väl göra det då. Men skall hon envisas så får barnet vara odöpt tills hon anger vem som är far.

Med en missnöjd blick för han in uppgifterna i boken och sedan även i församlingsboken.

- Så där, nu står oäktingen inskriven, gruffar han. Kom igen med fadersnamnet snarast.

Tack Petrusson. Får höra med mannen vad han säger. Det är lite känsligt med våra samhällsklasser.

 

Efteråt sitter Gustaf och tänker på framtiden. Hans önskan var att sonen Erik en dag skulle ta över församlingen då han slutat präststudierna i Uppsala. Nåja, sonen var snart klar med studierna. Adjunktstiden skall han göra i församlingen.

Till fru åt sonen skulle godsägare Fredriks dotter Sofia vara lämplig. Han hade redan Fredrik med på noterna. Partiet skulle vara bra, då hade de både världslig och himmelsk makt på orten inom familjen.

Då han kommer ut i köket undrar fru Kristina.

- Vad var det om nu då. Gustaf höjde rösten?

- Jäntslynan anmälde en oäkting. Tänk att de skall vara så svårt att tala om vem de bedriver otukt med.

- Är väl lika i alla tider. Vår Erik kom 6 månader efter bröllopet. Vi har väl inte så mycket att säga om andra.

- Han föddes i alla fall inom äktenskapet. Lite tidigt men med fader angiven. Den här pigan är ju… jag vill inte säga det, men oanständigt är det.

- Kanske det. Men förälskelse och drift är svårt.

 

Det går en månad. Erik har avslutat studierna i Uppsala och kommer till föräldrarna. Installerar sig på vindskammaren.

 

Redan dagen efter har Gustaf bjudit in Fredrik, med frun Katarina och Sofia på middag. Det talar om ortens framtid och om att Erik skall ta över församlingen efter Gustaf.

Efter ett tag kommer de in på familjefrågan.

- Erik och Sofia skulle väl bli ett fint par, föreslår Gustaf.

- Varför inte, svarar Fredrik. Klass och ålder som passar.

- Håller med, säger Katarina.

- Men vill de det själva, undrar Kristina?

- Vill och vill, säger Gustaf. Det får väl finna sig i vad vi anser är bäst för dem.

- Är väl så då. Men det skulle vara bra att veta vad de själva tycket. Kristina oroar sig.

Erik och Sofia har suttit och pratat med varandra vid ett sidobord. Hört de vuxnas samtal.

- Kan vi gå ut en stund, undrar Sofia.

- Vi gör så.

Han säger till de andra att de går en kvällspromenad ned mot sjön.

- Gör det ni, svarar Gustaf. En romantisk kväll i det fria. Inga dumheter bara.

 

De går ned till sjön. Kvällen är varm och fullmånen står i norr som en skinande diamant. En kväll för romantik.

- Erik, säger Sofia. Det där med oss två som de andra talar om är nog inte så bra.

- Förklara?

- Det är så att Kusken eller skall jag kalla honom dragonen Frank och jag har haft det ihop. Som det ser ut så kan jag vara med hans barn. Far och mor vet inte om det. Det blir ett ramaskri då jag talar om det.

- Är det så, jag vill inte stå i vägen för Er två. Vet att ni varit kamrater redan innan jag for till Uppsala.

- Men hur skall jag säga det till mina föräldrar.

- Det ordnar sig. Vi går tillbaka. Jag skall lära dem att inte ta ut något i förskott.

- Hur?

- Det kanske faller sig naturligt. Vänta och se.

 

Då de kommer in undrar Fredrik:

- Har ni talat med varandra om saken?

- Ja, svarar Erik. Det kanske bör bli förlovning med det snaraste.

- Menar ni det, kvittrar Kristina. Redan i midsommar kanske?

- Vad säger Sofia, skulle det passa, undrar Erik.

- Varför inte, skall fråga honom.

- Vadå, fråga honom. Har ni inte bestämt det med varandra, Fredrik ser undrande ut.

- Inte med mig, svarar Erik. Hon har en annan i tankarna. En stor och reslig man. Kanske redan far till hennes barn.

- Va fan säger Erik, vräker Fredrik ur sig. Är hon med barn?

- Ja far. Det ser så ut.

- Och med vem skall det vara. Ingen dräng hoppas jag.

- Dragonen Frank.

- Vad ända in i glödheta… Fredrik är rödare än en tomat i ansiktet.

- Sämre val kunde hon väl ha gjort, tycker Erik. Finns det någon annan som ger sig ut i nattens mörker för att köra herrskapsfolket eller vänta i timmar medan det festas i herrgården.

- Det så klart, men med en kördräng. Någon måtta bör det vara, anser Gustaf.

- Det är som det är, säger Katarina. Men med Kusken kan det inte bli. Jag anser att hon skall välja Erik. Då ser det bättre ut i klasserna. Ingen utom familjen vet ju om det.

- Bara Frank, säger Sofia. Jag vill ha honom. Vi har varit kamrater sedan barnaår.

- Nåja, säger Fredrik. Det syns inte på henne ännu. När den tiden kommer kan hon åka på en utlandsresa och vidga sina vyer. Köpenhamn eller så. Komma tillbaka sedan och gifta sig med Erik. Adoptera bort barnet.

- Men, säger Sofia. Jag…

- Tyst jänta, det här bestämmer vi. Slå drängen ur hågen. Fredrik är bestämd.

 

Erik och Sofia lämnar sällskapet. Går en sväng efter vägen. De möter Frank som kommer med häst och vagn för att hämta familjen till herrgården.

- Far har fått reda på att jag kanske bär på ditt barn. Han är rasande. Tänker skicka mig utomlands.

- Menar Ni det. Min far drog sig undan då jag var liten. Han var gift, men mor fick ett understöd till dess jag konfirmerades. Hon sade vem det var men att det aldrig fick komma till allmän kännedom.

- En betydande person troligen, konstaterar Erik.

- Åtminstone på trakten, moralens väktare. Jag kanske skulle tala med honom i enrum.

- Vad hjälper det som läget är, säger Erik. Frank och Sofia vill ju ha varandra, men våra föräldrar står i vägen.

- Se tiden an. Kusken är inte färdig med överheten ännu.

 

Frank kör fram till huset. Gustaf och Fredrik kommer ut men damerna dröjer.

- Är det sant att Frank och Sofia har barn på gång, undrar Fredrik.

- Inte omöjligt, svarar kusken. Vi har varit mycket nära vänner under åren.

- Men det är ju oansvarligt att göra barn hur som helst, säger Gustaf. Ansvaret måste tas.

- Jag får väl tacka Petrusson för underhållet som mor Lina fick under min uppväxt. Lite plåster på såret trots allt. Oäkting är jag ju i alla fall.

- Men ta det lugnt Frank. Hetsa inte upp sig nu. Kan vi tala tyst om detta?

- Om jag får gifta mig med Sofia och Petrusson slipper stå som horkarl i boken, räcker det?

Gustaf står tyst och hans blick riktas ned i backen.

- Ni är hård, anser Fredrik. Men är det sant, är Gustaf din far.

- Mor sade det innan hon dog. Ville att jag skulle veta det.

- Stämmer det Gustaf, undrar Fredrik?

- Det är så, Kristna var med Erik och var inte road av sänglekarna, jag kom tillsammans med Lina en natt. Frank kom efter det.

- Jag får tala med Frank om det senare. Damerna är på väg och vi kanske inte skall blanda in dem i saken ännu.

Herrgårdsfolket stiger upp i vagnen och Frank sätter kurs mot hemmet.

 

Gustaf och Kristina står kvar på trappan, ser vagnen köra bort efter vägen.

- Det kom fram till sist, konstaterar Kristina. Bara det inte blir skandal på orten.

- Frank är en bra karl. Han är värd Sofia. Jag tror att det går vägen utan skvaller. Har det varit tyst så här länge så är det inget att tala om.

- Vi får hoppas det. Bara det inte kommer mera.

De går in till nattens vila.

 

Dagen efter träffas Erik och Johanna utanför kyrkan.

- Goddag Johanna. Hur är det med henne nu för tiden?

- Tiden lider och jag har fått lilla Elin sedan du var här senast.

- Är hon våran?

- Det är nog så.

- Vet fader Gustaf om det?

- Nej, jag skrev henne som egen. Fast han var inte glad.

- Förstår det, men vi skall tala med honom. Kom med in till oss.

- Törs jag det? Petrusson och mitt senaste möte slutade inte så bra.

- Det löser sig. Låt mig sköta talet.

De går in på pastorsexpeditionen. Gustaf sitter med kyrkböckerna.

- Så Johanna kommer för att föra in fadern. Har han gett sitt tillstånd nu?

- Det går bra. Ursäkta om jag inte kunde ange honom tidigare.

Gustaf tar Dopboken och slår upp aktuell sida.

- Vem skall jag skriva in?

- Erik Petrusson, far. Det är jag som är far till hennes barn.

Det blir tyst. Gustaf stirrar bara rakt fram utan att se något.

- Hörde far vad jag sade?

- En gång till. Jag vet inte om jag hörde rätt.

- Erik Petrusson, skall det vara så svårt så får jag väl skriva dit det själv.

Utan ett ord präntar Gustaf in att Erik tagit på sig faderskapet.

- Vet Johanna vem som är hennes far, undrar Erik?

- En av de fina kom och begärde min mor en natt. Namnet är hemligt.

- Står det något i boken, jag skall se efter.

Erik letar upp hennes dopuppgifter. Ett leende går över hans ansikte.

- Det här var intressant. Finns en antydan utan namn. Vid tillfälle skall jag se om det stämmer.

- Men ingen skandal tack.

- Johanna kan vara lugn, jag skall sköta det diskret.

De går ut i köket där Kristina ordnar med maten.

- Nu har Johanna talat om vem som är fader till hennes barn. Han har erkänt det för mig.

- Du skall då alltid dra in alla uppgifter på folk. Vem är det, Kristina är nyfiken.

- Jag mor, säger Erik. Barnet blev till vid festen förra sommaren.

- Det menar ni inte, är jag farmor till det där knytet.

Kristina går fram och tar den lilla Elin i sin famn. Gustaf tittar lite förvånat henne.

 

Ett par dagar senare kommer Fredrik in till Gustaf. De slår sig ned på expeditionen.

- Vad har broder på hjärtat idag, undrar Gustaf?

- Det är det här om våra barn. Hur skall vi ha det med den saken i framtiden?

- Frank och Sofia får väl gifta sig framöver, mer är det väl inte med det.

- Vad säger vi om Erik och Johanna då. Det kanske också skall bli ett par.

- Vad har det med dig och mig att göra. Johanna är ju oäkta och gud vet vem fadern är. Dessa pigor.

- Mor hennes var piga. Fadern av adel.

- Känner Fredrik till vem det var?

- Mycket väl. Pigan Gustava och jag kom tillsammans efter en fest. Det var innan Katarina och jag var gifta. Johanna kom 9 månader senare. Familjen min vägrade att ha med Gustava att göra och tvingade mig att välja Katarina. Hur som helst så såg vi till att Gustava och Johanna hade det bra. De vart aldrig mjölkerskor utan fick tjänstgöra i herrgården.

- Så Johanna är din oäkta dotter?

- Så är det. Erik drog det ur mig i går. Frågade om han kunde få henne till hustru. Jag lovade inget, ville tala med dig först.

- Han står ju som fader i boken. Skulle se konstigt ut om vi nekade dem.

- Menade broder att han skrev in honom?

- Annars hade han gjort det själv. Det var ord och inga visor.

- Då så, vi kan väl ta vigslarna vid höstfesten om ett par månader. Tanterna får väl låta munlädret gå.

 

Då förhållandena blir kända går skvallret över trakten. Prästen son med en piga och herrgårdsfröken med kusken. Den värsta av skvallertanterna, Anna, pratar nästan käkarna ur led.

En dag då Erik stöter ihop med henne på torget kan han inte hålla tyst utan frågar:

- Ursäkta, men jag satt och gick igenom dopboken för ett par dagar sedan. Saknade några uppgifter, kanske Anna kan svara på den?

- Vad skulle det vara?

- Vilka är fäderna till henne 3 barn. Det står oäkta på alla.

Anna flackar med blicken innan hon svarar:

- Jag vet inte vilka det kan vara. Hade det svårt ett tag. Fick dryga ut ekonomin med…

- Då talar vi inte om det. Jag undrade bara hur det kom sig.

 

I Andersrums församling hörs inte längre skvallret. Annas rapporttjänst har lagts ned.

Kyrkoherde Gustaf Petrusson skriver in pigornas barn utan att tvinga dem till att ange vem fadern är.

 

 

Till hemsidan

 

Till biblioteket