Vargdödad

 

Uppe på Tallåsen hade byns jägare anordnat en åtel för traktens rovdjur. Främst var det rovfåglar de ville hjälpa över den stränga vintern, men det förekom att även räven och lokatten brukade ha sina ärenden dit. Den senaste tiden hade även vargspår setts vid några tillfällen. Bland några djurägare knorrades om de nya rovdjuret, men jaktlaget månade för artrikedomen och menade att vargen kanske skulle dra vidare på vårkanten. En ensam varghane skulle väl inte kunna ställa till stor skada under några vinterveckor.

Då det gällde rådjuren så dödades nog flera i trafiken än vad vargen skulle kunna ta.

Jaktlagets ordförande Sven i Ekeby och ett par av jägarna svarade för skötseln av åteln.

 

Denna vecka var det Klang i Berga som hade tillsynen av åteln. Då han skall lägga dit veckans trafikdödade rådjur, upptäcker han en sargad människokropp en bit därifrån. Mycket av de köttdelar som saknar kläder är borta och han kan inte säga vem den omkomne är. Sven lossar dragkärran från bilen och åker direkt till polisen. Anmäler fallet och åker med polisen till olycksplatsen.

 

Polisman Kask tror att den omkomne är Sven av att döma på kläder och kälken som ligger bredvid resterna av kroppen. Dock måste en rättsmedicinsk undersökning bekräfta identiteten. En utredningsstyrka kallas till platsen.  Efter dokumentation av platsen forslas kroppen till patologen.

 

Platsen där de funnit Sven var tilltrampad av djur. Mycket tyder på att rovfåglar och korparna han varit flitiga de senaste dagarna. Spår av fyrfota rovdjur saknas. De kan ha varit framme då Sven dödades men sedan dragit sig undan. Spåren av dessa hade i så fall utplånats av ett snöfall för ett par dagar sedan.

 

Kask går runt i byn och frågar om när någon såg Sven senast.  Den som senast träffade honom var Anna i Stenhult. Det var för en vecka sedan då han skulle upp till åteln för att fylla på. Kälken var lastad med slaktavfall.

Att ingen saknat Sven under den gångna tiden var att han bodde ensam på gården och dessutom ofta var borta flera dagar i rad på något hygge uti storskogen.

 

Nyheten om att Sven troligen blivit dödad uppe på Tallåsen sprider sig snabbt genom byn och köpingen intill.

Att han troligen blivit delvis uppäten gjorde att rovdjurshatarna fick vatten på sin kvarn och menade att vargstammen måste begränsas till de stora skogarna, långt från människor.

På bygdegården ordnar de genast med ett protestmöte. Kräver åtgärder mot vargen. Den bör avlivas med det snaraste, innan den ger sig på fler människor eller trakten tamboskap.

August i Hult skriver insändare till lokaltidningen som gör stor sak av händelsen. Efter ett par dagar är även finns det artiklar även i rikspressen och inslag på tv.

 

Efter en vecka kommer svaret från obducenten. Identiteten är bekräftad med hjälp av Svens tandkort. De otäckta delarna av kroppen är till stor del borta efter att djuren kalasat på den. Dödsorsaken kan vara ett vådaskott då kraniet har skador som inte kan härledas till djur. Ett runt hål vid tinningen och en stor skada på huvudets motsatta sida.

 

Åter ger sig Kask upp till åteln. Gör en förnyad undersökning på platsen. Det har kommit in varmare väder och snön har börjat smälta. Vid platsen där Sven låg är det nästan barmark. Kask letar efter Svens vapen men det finns inte något på platsen. Han hade licens på en älgstudsare och en hagelbössa. Hade Sven råkat ut för ett vådaskott så borde kulgeväret finnas i närheten. Skadans utseende uteslöt hagelbössan. Något vapen hade inte heller påträffats då Svens kropp hämtades.

 

När Kask återkommer till byn träffar han Anna utanför handelsboden.

-          Får jag fråga Anna om hon såg att Sven hade något gevär med sig.

-          Inte vad jag vet. Det är ju inte jakttid på större vilt och skulle han gå på tjäder eller orrjakt så var det väl sent på dagen. Då skulle han vara ute före gryningen och inte mitt på dagen.

-          Så Anna menar att han inte hade för avsikt att jaga den dagen?

-          Nej, och förresten så sade han att han hade ärende till posten innan de stängde. Skulle bara köra upp åteln innan det blev för mörkt.

-          Så ni talades vid. Verkade han oroad för något.

-          Bara att August i Hult hotade med saker på grund av åteln. Han krävde att vargen skulle avlägsnas innan någon råkade illa ut.

-          Det är också August som driver frågan i pressen. Kommer med insändare både lokalt och på riksnyheterna. Var till och med i radio och uttalade sig i frågan. Går på som en furie trots att det inte fastställts att Sven dödats av en varg.

-          Så Kask tror att olyckan har andra orsaker?

-          Inget är bevisat ännu, men det finns misstankar om att han dödades av en förlupen kula. Det var därför som jag frågade Anna om geväret.

-          Menar Kask att Sven skulle ha skjutit sig själv? Det var det sista jag skulle tro honom om. Men nu måste jag vidare. Degen står och jäser där hemma i köket. Bullbak på gång.

Med hastiga steg går Anna ned efter byvägen. Det är nog flera saker än bullbaket som gjorde att hon fick bråttom.

 

Då Kask på kvällen besöker köpingens krog, hör han hur spekulationerna går om Svens olycka. Att han skulle ha fallit för egen hand vill ingen av de närvarande tro på. Sven var ju mest intresserad av viltvården. Tog aldrig med vapen, utom vid älgjakten. Hagelbössan och studsaren var ute på försäljning. Hittade han en köpare så skulle priset bli lågt för vapnen.

-          Hade Sven slutat att jaga, frågar Kask Olof i Sund?

-          Han råkade skadskjuta en älgkalv i höstas. Vi delade på ett pass vid Tallåsen. Jag stod bredvid och hann få in ett skott innan kalven haltade iväg. Sven slängde vapnet ifrån sig och svor på att aldrig röra det igen.

-          Var finns vapnet nu?

-          Hemma hos mig. Jag frågade Sven, för ett par veckor sedan, om han ville ha tillbaka det, men han kände sig inte mogen för det.

-          Men har han hagelsprutan kvar?

-          Den ligger också hos mig. Han kom och bad mig förvalta vapnen dagen efter skadskjutningen.

-          Så Olof har båda hans vapen hos sig. Varför har du inte meddelat mig det? Du har väl bara licens på dina egna?

-          Trodde att det bara var för några dagar, men som Kask vet så går veckorna och det har inte blivit av att anmäla det.

-          Jag tar detta som en anmälan, vi gör inte sak av det. Men kan jag få hämta vapnen vid tillfälle, så att du inte råkar ut för trassel om mina kollegor får reda på det?

-          Det går bra att titta in i morgom middag. Jag lämnar gärna ifrån mig dem.

 

Vid ett av borden sitter August i Hult. För några dagar sedan så var han mittpunkten i debatten, nu är han ensam. Kask går fram och slår sig ned på stolen bredvid.

-          Hur är det August? Något nytt på tidningsfronten?

-          Inte för dagen, redaktören ber mig att tänka igenom innan jag lämnar nästa insändare. Han tycker att debatten om vargens vara eller inte vara börjar bli gammal.

-          Och vad säger August om att det kanske inte är en varg som dödat Sven?

-          Vad skulle det annars vara?

-          Rättsläkaren misstänker att han föll för ett vådaskott.

-          Det var som… men vargen hade väl i alla fall ätit av Sven?

-          Det finns inget som tyder på det. De enda som verkar ha tagit en matbit är troligen fåglarna. Rättsläkaren fann inga andra bitmärken.

-          Varför hade inte vargen tagit för sig. Gott om mat för en hungrig.

-          Det fanns inte ens vargspår vid offret. Den hade dragit vidare eller vågade sig inte fram på grund av människolukten.

-          Jaha, får väl ta tillbaka mina uttalanden i fallet. Men nog verkade det som…

-          Verkar och är sanning, jag måste då tänka på vad jag ser och inte vad jag tycker, avslutar Kask samtalet.

 

Nästa dag går Kask och förhör byns jägare. Finner att alla har alibi för tidpunken då Sven sköts. Då han vill syna deras älgstudsare går alla med på det. Hos nästan alla finner han att inget vapen verkar ha används sedan jakten i höstas. Men Anders i Berga hittar inte sittgevär. Trots sina 80 år har han till i höstas varit med på alla älgjakter.

-          Jag hade det i garderoben. Såg det senast för ett par veckor sedan då Anna var och städade hos mig. Hon måste ta ut det för att få fram en väska som stod längre in. Nu verkar det vara försvunnet.

-          Är Anders säker på att det fanns då hon städade?

-          Säkert som amen i kyrkan. Patronerna låg också på sin plats i byrån.

-          Men Anders har väl alibi för tiden då Sven sköts.

-          Är det den dagen som Kask säger så satt jag och väntade på doktorn hela eftermiddagen. Inte klokt vilken tid det tar hos honom om man inte är dödssjuk.

-          Varför besökte Anders doktorn?

-          Gikten, har fått så svårt att gå på gamla dagar. Det är slut för mig att springa i skogen.

-          Jag måste kontrollera med Anna om Anders uppgifter med geväret stämmer. Men jag tror nog att Anders talar sanning med att gå i skogen. Du verkar ju ha svårt att ta sig fram inomhus till och med.

-          Det är gott att Kask tror mig. Jag skulle aldrig burit hand på Sven. Om Kask håller tyst om det så är han troligen min son. Blev gjord då hans far, Albert, arbetade i skogen en vinter för många år sedan. Jag låg bra till hos hans mor Sara.

-          Det vet jag inget om, men i kyrkboken står väl Albert som far.

-          Tänk att den token gick på det. Sara och jag lurade honom.

-          Nog talat om det. Nu måste jag ta mig till stationen för att fortsätta utredningen.

 

På vägen till stationen stannar han vid Annas hus. Ser henne pyssla i köket. Bestämmer sig för att kontrollera uppgiften om Anders gevär. Knackar på och går in i stugan.

-          God afton Anna. Jag vill bara fråga om hon såg Anders gevär då hon städade där för ett par veckor sedan.

-          God afton, han hade det i garderoben. Än sen då?

-          Det fanns inte där då jag ville syna det. Alla som har älgstudsare får visa upp dem för mig efter att Sven skjutits.

-          Men varför kommer han till mig?

-          För att Anders gevär saknas, jag vill bara veta om det fanns där när Anna städade?

-          Tjata inte om det. Geväret i garderoben bakom kläderna, skotten i byrån. Översta lådan längs in. Nyckeln under skrinet på nedre hyllan.

-          Vad hade Anna i byrålådan att göra?

-          Hämtade hans plånbok. Skulle gå och handla lite mat åt honom. Han orkade inte gå själv.

-          Så Anna är lite av en hushållerska åt Anders?

-          Inte direkt, hjälper honom bara då han inte orkar gå själv.

-          Jag trodde att Anna var hushållerska åt Sven?

-          Har varit tidigare. På sista tiden så började han bli oförskämd och kräva att vi skulle… Ja Kask vet nog vad jag menar. Men jag ger mig inte åt vem som helst.

-          Gick han så långt som att hota med våld?

-          Inte bara hotade. Tvingade mig mer eller mindre ett flertal gånger. Jag har fortfarande blåmärken kvar efter sista överfallet.

-          Varför anmälde inte Anna honom till mig?

-          Och bli utskämd i hela bygden. Jag hoppas att Kask håller tyst om det här.

-          Finns väl ingen anledning för mig att föra saken vidare. Det kan ju inte bli fler gånger som Sven antastar dig.

-          Det är skönt. Han är borta. Ett skott genom tinningen och det hela var över.

-          Så Anna vet hur han dog?

-          Skvallret går ju på byn, så varför skulle jag inte veta det?

-          Att han blev skjuten har vi talat om, men inte genom huvudet. Var den uppgiften kommer ifrån.

-          Jag antog det bara... Skulle verka naturligt…

-          Stå inte och stamma. Var Anna vid åteln då han sköts?

-          Jag…

-          Höll Anna i geväret? Avlossade hon skottet?

Annas börjar darra i hela kroppen innan hon brister ut i gråt.

En stund senare ses Kask och Anna gå till poliskontoret.

 

Ett par veckor senare hålls rättegång på tingshuset. Anna erkänner att hon skjutet Sven. Ett sorl går genom tingssalen då hon berättar om de kränkningar som Sven utsatt henne för. Flera av de kvinnliga åhörarna brister ut i gråt. När rättens ordförande ber om ordning i salen, reser sig flera av kvinnorna upp. Agda i Krok tar till orda:

-          Sven antastade alla både gifta och ogifta kvinnor som han påträffade. Flera av mina medsystrar här har varit utsatt för hans våld. Men som moralen är på bygden har ingen vågat anmäla honom. Då det blev känt för oss att Anna varit hårt utsatt och till slut tagit saken i egna händer så förstår vi henne och ber att rätten tar hänsyn till omständigheterna.

-          Så Agda skulle vilja att vi prövar Svens roll som kvinnokarl i trakten? Finns det flera här som önskar det så ställ er upp.

När ordföranden ser ut över åhörarna så står samtliga, både män och kvinnor upp.

-          Som jag ser det så behöver detta mål fortsatt utredning. Jag avbryter rättegången här. Vi fortsätter om en vecka. Samma tid och plats.

 

Vid den avslutande förhandlingen får Anna ett fängelsestraff på fem år. Rätten finner att de finns avsevärt förmildrande omständigheter och domen är villkorlig.


Meny