Det stora vårblotet.


  • Ragnulf, du följer med till vårblotet vid stora templet i år. Din uppgift blir att med ditt liv försvara Solbjörg mot främmande karlar under besöket där.

  • Ja herr storbonde Orm, befallningen uppfattad.

  • Bra, vi reser om tre dagar, blir borta ungefär en vecka med restiden. Det övriga sköter gården under tiden.

Tjänstefolket hade kallats in till gårdsmöte inför familjens resa. Efteråt började förberedelserna, färdkost, reskläder, tält och mycket annat måste fram. Vi hann dock bli klara i tid och färden börjar. Husfar Orm, husmor Tora, deras dotter Solbjörg och jag Ragnulf.


Hur jag hamnat hos den är en egen historia. En gång för tio år sedan flyttande jag med min familj. På väg genom skogen anföll ett rövarband oss. Jag lyckades smita undan utan att bli upptäckt. När det senare lugnade ned sig fanns inga av familjen kvar på platsen. De hade tagits som fångar av rövarna för att säljas som slavar.

Ensam smög jag några dagar i skogen. Fann en gård som verkade inbjudande. Gick fram och bad om en matbit. Storbonden såg på mig, en liten tio års, utsvulten pojke. Tog sedan in mig i stugan så jag fick något att äta. Jag blev kvar på gården som arbetskraft. Inte som slav, jag var inte köpt och hade en viss status trots min ungdom. Kom in i arbetet och blev bra som timmerman.

Nu var det alltså dags att komma ut på det stora äventyret: det stora Vårblotet vid templet.


Resan tog två dagar. Under vägen lade jag märke till en man. Han var enkelt klädd i en grå kåpa, hade en amulett i form av ett stort kors hängande i en kedja runt halsen. Första gången jag uppmärksammade honom låg han på knä i en skogsbacke. Hade blicken riktad mot himlen. Han gjorde korstecken med handen framför sig samt höjde en bägare och drack. När jag frågade Orm vad det var för en, svarade han att det var en kristen som kom och pratade om en annan gud. Inget att bry sig om.


Vi kom fram utan större problem. Vägarna var torra och lätt framkomliga. Solbjörg ville se sig omkring på området och vi gick runt en vända. Hela tiden var jag på min vakt så att inget skulle hända henne. Hon var ett år yngre än mig och mycket attraktiv. Dagen förflöt utan problem.


Den första blotdagen var tillägnat Oden. Den enögda guden som var den förnämsta av de tre. Hans staty stod framdragen i templets port till allmänt beskådande. Han hyllades av de församlade med offer i lunden och bespisning utanför på gården. Allt var lugnt förutom att någon försökte bränna ned templet. Elden hade dock släckts direkt och mannen förts till förvaring.


Nästa dag var det Tor, åskan och kämparnas gud, som hyllades. Ritualerna fortsatte liknande som dagen förut. På offerplatsen stod mannen som försökt bränna templet. Hade för sitt tilltag dömts att offras inför Tors ögon. Solbjörg står vid min sida och ser på akten. Plötsligt känner jag igen honom från vägen. Mannen med korset. Han står på knä med blottad överkropp, lyfter korset mot himlen och gör korstecken. Lyfts efteråt upp på altaret och prästen sticker en dolk i hans bröst. Solbjörg tittar bort, gillar inte synen när offrets blod samlas i en skål för att stänkas på trägudarna. Hon vill genast gå tillbaka till lägret.


Den tredje dagen var det Frejs tur, guden för det levande. Sådd, skörd husdjur men också för kärlek. På förmiddagen innan blotet börjat upprepade Orm sin order till mig inför Tora och Solbjörg:

  • Ragnulf, Du vet att din uppgift blir att med ditt liv försvara Solbjörg mot främmande karlar. Får jag reda på att hon varit tillsammans med någon skall jag göra dig till fredlös och du får gå på skogen i resten av ditt liv. Uppfattat?

  • Ja herr storbonde Orm, befallningen uppfattad.

  • Bra, Här har du ett rep om du behöver det för att hålla henne under kontroll. Låt oss nu få en trevlig dag här vid templet.


När blotet tar sin början går Solbjörg och jag till tempelplatsen.

Stämningen var mera uppsluppen än tidigare dagar. Ölet flödade friare och en stor förväntan låg i luften. På templet stod Frej. Stor, leende och med en enorm lem som stod rakt ut. Solbjörg och jag gick omkring bland folket. Delade en kanna öl. Jag ville inte dricka för mycket och kanske inte klara min uppgift. Hon drack dock sin del och kanske lite till utan att tveka. Dagen gick utan problem. Visst laddade stämningen upp sig mer och mer men jag såg ännu inget hot.

Vid skymningen hördes hur hornblåsarna gick till aktion uppe vid templet. Folk strömmade ivrigt upp till planen utanför. Stora eldar lyste upp templets port. Frej såg majestätisk ut i det flammande ljuset. Ett par tempeltjänare, man och kvinna, kom ut. Började ett skådespel med kraftigt markerade sexuella inslag. Mannen hade efter en stund tagit av henne kläderna och hade samlag med henne framför Frej. Ett sus gick genom åskådarmassan nedanför. Det blev startskottet för kvällens övningar. Flera tjänare kom ut och snart var en sexorgie på terrassen utanför templet. I folkmassan nedanför började män och kvinnor också ta del av skeendet. Kramades, kysstes och knullade varandra utan blygsel.

Vi stod på en liten kulle och såg på skeendet. Jag kände lust att delta i orgien, men mitt löfte att se till Solbjörg hindrade mig. Hennes närhet vid min sida gjorde inte saken bättre. Jag tror att hon också kände en viss dragning till akten. Hon tryckte sig mot mig och smekte mig sakta över baken.

Vi ser en ung man komma efter stigen. Hans blick verkar fäst vid Solbjörg. Hon uppfattar ”faran”, vänder sig mot mig, slår armarna runt min hals, drar mitt ansikte tätt intill sig och ger mig en het kyss. Givetvis besvarar jag henne så gott jag kan. Det känns bra och vi blir stående tätt tillsammans en stund. när vi åter ser oss omkring har mannen gått vidare och tagit en annan kvinna i stället.

  • Det känns otryggt här, kan vi inte gå till tältet i stället, undrar Solbjörg?

  • Skall jag bevaka dig här så kan det vara risk att det inte lyckas, finns för många som jagar kvinnor här vid templet. Men kan vi gå igenom hela tempelområdet utan att det uppkommer flera tillbud?

  • Får jag repet, begär Solbjörg. Vi skall åtminstone inte skiljas från varandra under vägen.

Hon tar repet och knyter samman våra bälten. Nu är vi fängslade vid varandra under vägen till tältet.

Vi börjar gå, är nära att snubbla över ett par som ligger med varandra på marken. Då vi ser efter är det Orm och Tora som ger sitt ”offer” till Frejs ära. De märker oss inte då vi banar oss vidare genom folkmassan.


Vid ölbordet står bara ett par äldre kvinnor kvar och sköter serveringen. Gästerna har väl andra intressen. Solbjörg och jag tar varsin sejdel innan vi skall gå vidare.

  • Har ni redan fått nog av festen, kanske redan bolat så hårt att ni inte orkar mera. Undrar en gammal gumma? Annat var det på min tid, jag tjänade i templet i ungdomen, blev påsatt av många män, kunde knappt gå på flera dagar efteråt.

  • Det är min husbondes dotter, förklarar jag. Jag har fått i uppgift av honom att skydda henne mot främmande karlar. Kommer hon inte hem utan att det är uppfyllt, skall han sända ut mig som fredlös eller dräpa mig.

  • Sniken husbonde du har, den unga skönheten skulle aldrig få komma hit om han är så rädd om henne. Är det därför du har bundit ihop er?

Vi svarar henne inte, dricker ur ölen och går sedan till vårt läger.


Under vägen ut till tältet stannar Solbjörg upp. Slår sina armar runt mig och kräver ännu en kyss. Denna gång kan jag inte konstatera någon yttre fara. Kyssen känns bra och vi blir stående tätt tillsammans en stund.

Väl framme rättar hon till halmen på marken och lägger fällarna tillrätta. Tar sedan av sig kjolen och lägger sig ned. Tecknar åt mig att komma till henne. Sträcker upp sina armar emot mig.

  • Kom och ge mig en kram, ber hon. Jag vill känna din närhet.

Jag lägger mig ned hos henne. Fångas i hennes armar, våra läppar möts. En tvingande känsla kommer inom mig. Jag skulle vilja komma i henne, nu på en gång.

  • Kom in i mig, viskar hon. Jag längtar så efter dig.

  • Törs vi det då, du vet vad Orm har sagt om det händer dig något.

Hon drar mig till sig ännu hårdare. Viskar några ord i mitt öra. Jag saknar motargument och vi genomför akten. Det är svårt att komma in i henne, något hindrar i öppningen, men då hon sätter sig ovanpå mig och sjunker ned med stor kraft brister hindret. Vi byter efter en stund ställning och avslutar akten med att jag ligger ovanpå mellan hennes ben.

Efteråt avslutar vi med en lång kyss. Ordnar kläder och sovplatsen innan vi somnar tätt tillsammans.

På natten hör jag halvt i sömnen hur Tora och Orm kommer till tältet. De konstaterar att vi sover tätt tillsammans. Orm verkar misstänksam men Tora säger att det är väl för att värma varandra som vi ligger så tätt ihop. Orm protesterar ej och snart ligger de också och sover.


Nästa morgon ordnar vi för hemresan. Under tiden Orm hämtar vår häst från hagen bryter vi tältet. Solbjörg och jag har tagit ned tältduken och viker ihop den då Tora upptäcker något i halmen. Hon tar upp en lätt blodfärgad halmtuss. Vänder på den innan hon sticker den djupt in bland den övriga halmen. Ger inget tecken till oss att hon sett den. Orm kommer med hästen och vi lastar den.


Resan hem gick utan problem. De kvarvarande tjänstefolket hade skött gården bra och Orm var nöjd.


Dagarna gick och snart blev det försommar. Mellan Solbjörg och mig råder en viss spänning som inte får visas utåt. Det blir inga kärleksstunder här hemma.


En dag kallas jag in till Orm i stugan. Blir tillsagd att ställa mig framför bordet där familjen sitter samlad. Orm verkar upprörd.

  • Solbjörg väntar barn, påstår att det avlats under vårblotet. Du hade till uppgift att skydda henne. Nu vill jag höra din version av händelsen. Hon har redan gett sin berättelse.

  • Det var jag som låg med henne och offrade till Frej. Jag tvekade först men hon övertygade mig om att jag inte bröt mot Orms order.

  • Inte bröt mot min order, ryter Orm. Förklara.

  • Ordern var: att försvara Solbjörg mot främmande karlar under besöket där. Solbjörg såg mig inte som främmande och begärde att få mig.

  • Det stämmer far, säger Solbjörg, jag bad honom att komma till mig. Jag har länge velat vara tillsammans med Ragnulf. Har tidigare talat med Tora om det.

  • Så det var därför som ni båda var så noga med hur ordern skulle formuleras. Nu får Solbjörg och Ragnulf gå ut och vänta på gården medan Tora och jag diskuterar hur vi skall göra med er.

Vi går ut. Solbjörg verkar inte oroa sig medan jag funderar hur det skall gå om Orm dömer mig till fredlös. Hon kommer och lägger armen om mig.

  • Ta det lugnt Ragnulf, vi har Tora på vår sida. Det ordnar sig.

Det är skönt med armen runt min midja och jag lägger min arm runt hennes hals.

  • Jag vill inte svika dig och barnet, på något sätt skall jag stödja dig.

  • Det vet jag, svarar hon. Ta det lugnt nu.


Vi kallas in igen. Orm har lugnat ned sig. Behärskad talar han om sitt och Toras beslut:

  • Ragnulf, du får två alternativ att välja mellan. Det första är att jag dömer dig att vandra fredlös och Solbjörgs barn sätts ut i skogen till vilddjuren. Det andra är att du får ta ansvaret för henne och barnet, bo på gården och sköta en del av den.

  • Förklara det andra alternativet lite tydligare, jag tror inte jag har fattat det riktigt?

  • Vill du ha Solbjörg till din kvinna och dela gården med oss, är det tydligt nog?

Jag ser på Solbjörg som står bredvid mig. Hon ger mig en lång och kärleksfull blick. Tora som står bredvid orm ler vänligt emot mig. Ingen tvekan om vad kvinnorna vill att jag skall välja. Orms ögon är vänliga.

  • Jag väljer ansvaret för Solbjörg och barnet, svarar jag.

  • Bra val, det var det jag ville höra, säger Orm. Ta henne till din hustru. Flytta in till henne i stugan. Jag talar om beslutet för de andra på gården vid kvällsmaten.


Redan samma kväll flyttar jag över till henne. Får plats i hennes säng och vi får åter en skön stund tillsammans. Den första av många gemensamma.


Dagen efter är Orm och jag ute på fältet.

  • Tänk att våra kvinnor var så listiga i sin formulering av orden vid blotet. Tora erkände att det var väl planerat. Men jag tror inte att varken du eller jag har något emot vad som skett. Solbjörg blev till på liknande sätt vid blotet för 21 år sedan. Jag hade bara glömt bort att kvinnolisten kan lura oss till vad som helst.

  • Är det bara goda saker så får de väl hållas, svarar jag.


Meny

(PDF)