Telefonsamtal


Lasse bodde hemma hos sina fosterföräldrar i Uppsala. Trots sina 22 år hade han inte skaffat sig en egen bostad. Studiebidraget räckte ändå inte till för att betala för mat och husrum.

Han adopterades som tvååring från Nigeria då de inte kunde få något eget barn, men han har fått en mycket kärleksfull uppväxt hos dem.


En dag i mars ringer telefonen. Lasse är ensam hemma och svarar.

En kvinnoröst undrar om det är Lars Eriksson som svarar.

  • Ja, det är jag.

  • Jag ringer från socialkontoret. Det gäller ett faderskapsmål där du kan vara fadern.

  • Vadå, jag förstår inte?

  • Var du på festplatsen i Östhammar i midsomras?

  • Det stämmer.

  • Träffade du en kvinna vid namn Anna där?

  • När du säger det så har jag ett svagt minne av det.

  • Då vill jag att du kommer till oss för en utredning. En kvinna med det namnet Anna har angett dig som fader till hennes nyfödda son.


Efter att de har bestämt tid för mötet om en vecka avslutas samtalet.


Chockad av samtalet sätter sig Lasse och försöker återuppta studierna. Han kan inte koncentrera sig. Tankarna kan inte släppa samtalet.

Vid närmare eftertanke så träffade han en kvinna på midsommardansen. Han minns ett par kyssar och en jättevarm omfamning. Den sköna känslan av hennes mjuka kropp genom den tunna sommarklänningen. Om det sedan blev något mera intimt kan han inte minnas. Men namnet Anna figurerar i minnet.

De hade bytt telefonnummer innan de skildes? Men lappen blev liggande i skjortfickan och efter en tvätt var den helt oläslig.

Men varför hade inte Anna hört av sig tidigare? Hon kunde ju ha ring och meddelat misstankar redan i somras?

Tankarna snurrar. Hade han legat med någon. Skulle han bli ersättningsskyldig 18 år framöver. Måste han avsluta studierna och skaffa arbete för att försörja barnet?

Frågorna hopar sig och han sover dåligt och hänger inte med i undervisningen.



På avtalad tid kommer han till socialkontoret. Blir visad till en sekreterare som förhör sig om vad som hände midsommarkvällen. Han har svårt att svara på alla detaljer efter så här lång tid. Kan dock bekräfta om närvaron och namnet Anna.


Han skall möta kvinnan för en konfrontation för att se om han kan vara den misstänkta fadern. Det enda som pekar på honom är ett telefonnummer som skrevs i en anteckningsbok. Hon är försenad och under tiden får han gå till sköterskemottagningen för blodprovstagning.

Stämmer blodgrupp och DNA profil för faderskapet?


På mottagningen kommer en ung sköterska och tar proven. Ansiktet verkar bekant men han kan inte under nuvarande omständigheter placera det. Säkert någon afrikansk studentska från universitetet.

  • Så du har varit ute och slarvat, konstaterar hon efter att ha sett på remissen. Vad säger din sambo eller flickvän om det?

  • Ingen fara, jag är en hopplös singel. Har ju bara kysst en kvinna, vad jag kan minnas.

  • Så det kanske var en fyllfest du var på?

  • Jag är nykterist. Så det var inte orsaken till eventuell minnesförlust.

  • Hur som helst. Jag tar proverna. Det tar några dagar innan DNA analysen och blodgruppering är klara. Du får väl ett samtal från kuratorn då.

  • Skulle bli skönt när det här är över. Jag fattar ingenting.

  • Kan bli så, men vi kanske inte behöver ses mera i ett sådant här ärende.


Lasse går tillbaka till sekreteraren. Inne i väntrummet sitter en främmande kvinna med ett barn på armen. Han undrar om det kan vara hans motpart i målet. Hon är en trådsmal blondin. Kanske är hon i 20 årsåldern. Har stark makeup. Inte en typ som Lasse föredrar. En mörk, lite kraftigare typ skulle vara mera attraktiv för honom.


Kvinna gav bara en hastig blick då han kom in. Verkar inte känna igen honom.

Inte skulle hon attraheras av honom.


De blir inkallade till sekreteraren. Sitter på varsin sida om bordet. Ser frågande på varandra.

  • Nå Anna är det här mannen du minns från i midsommars?

  • Nej inte alls. Tror du jag skulle falla för en neger.

  • Men du angav honom ändå, säger sekreteraren?

  • Bara hänvisade till telefonnumret i boken, den enda ledtråden jag har.

  • Så du utesluter honom nu?

  • Vad tror du, min son Anders har ju inga anlag från en färgad man kan du väl se.

  • Vad säger du Lasse, undrar sekreteraren?

  • En mardröm som verkar vara över, eller hur jag skall uttrycka mig. Men varför blev jag misstänkt?

  • Telefonnumret var ju till dig och förnamnet stämde med hennes minnesbild.

  • Men var det rätt nummer, var det tydlig skrivet?

  • Misstror du mig, undrar kvinnan? Läs själv i boken.

Hon halar upp en anteckningsbok ur handväskan. Letar en stund i anteckningarna innan hon lägger upp den på bordet.

  • Läs här.

  • Numret stämmer, konstaterar Lasse, men vilket riktnummerområde?

En viktig del av numret saknas.

  • Jag anser att vi avslutar det här målet mot Lasse, säger sekreteraren.

  • Ursäkta säger kvinnan. Hoppas att du inte har tagit illa vid dig.

  • Det går över, Säger Lasse. Livet går vidare.

Han lämnar kontoret som en fri man.



En vecka senare det ringer i telefonen hos Lasse. En Kvinnoröst från socialkontoret frågar åter om hans namn och om han varit i Östhammar i midsomras.

Då han bekräftat det undrar hon om de kan ses för ett eventuellt faderskapsmål.

  • Är det någon som skämtar med mig, undrar han? Det var ju fel för en vecka sedan.

  • Nej, det är seriöst menat den här gången.

  • Skall jag tro på det?

  • Det är allvar. Kan vi ses på stadsbiblioteket i kväll?

  • Men nu driver Ni väl med mig?

  • Inte alls. Jag kommer att vara klädd i en röd kappa och svarta långbyxor. Passar det vid 18 tiden?

  • Menar du en träff efter kontorstid?

  • Varför inte, lite mera informellt så att säga.

  • Jag anar ugglor i mossen. Men du har gjort mig nyfiken. Vi ses.


Prick på slaget 18 kommer en svart kvinna in på biblioteket. Går direkt fram till Lasse där han står vid en bokhylla.

  • Hej, Anna från socialkontoret. Jag önskar prata med dig.

  • Hej, varför?

  • Du ringde inte till mig efter festen i Östhammar. Var det något fel?

  • Anna, från festen. Du får ursäkta, men lappen med telefonnumret hamnade i tvättmaskinen och blev oläslig.

  • Det menar du inte, mig hände samma sak.

  • Men nu måste jag fråga. Blev du med… Lasse söker ord.

  • Barn menar du, inte bara av att kyssas och kramas lite.

  • Men varför söker du upp mig nu och hur fick du mitt telefonnummer?

  • Jag ville träffa dig igen. Men du kände inte igen mig på sköterskemottagningen då du lämnade blodprovet förra veckan. Jag kollade ditt personnummer och sökte vidare på det.

  • Det här verkar osannolikt. För bra för att vara sant. Jag kommer mycket väl ihåg stunden i parken. Den tvättade lappen var en besvikelse som det tog tid att komma över.

  • Samma här, jag visste bara att du heter Lars och var från Uppsala. Trodde att vi aldrig skulle ses igen.

  • Det här måste firas. Kan vi inte gå till Flustret och äta middag tillsammans?

  • Det låter bra. Men sedan kan vi väl…


Här lämnar vi vårt par. Vad som hände sedan får vi gissa oss till.





Meny

(PDF)