Den skjutne pastorn. 

Tidigt på söndagsmorgonen ringde telefonen på larmcentralen. En kvinna meddelar en upptäckt.

-        Det ligger en död man på vägen ned till båtbryggan vid Björkholmen.

-        Är ni säker på att han är död och inte bara medvetslös?

-        Han har ett sår i pannan och en stor del av bakhuvudet är borta.

-        Vi larmar polisen och de bör vara hos dig inom fem till tio minuter. Vi skickar även en ambulans för säkerhets skull.

 

När polisen kommer kan de genast konstatera dödsfallet. Skadorna tyder på att mannen skjutits med ett jaktvapen. Troligen med en halvmantlad kula från en älgstudsare eller liknande typ av vapen. Han identifieras som frikyrkopastor Johannes Berg. En man med många anhängare men även fiender då hans predikningar ofta gått ut över andra kyrkors trångsynta lära.

Polisarbetet under dagen går ut på att finna spår efter mördaren på platsen. Tyvärr är vägen, nu på sommaren, i vanliga fall flitigt använd och tillsammans med det torra vädret de senaste dagarna går det inte att få några säkra spår. Området spärrades av och kroppen fördes till rättsläkarstationen.

 

Då undersökningen av fyndplatsen avslutats och polisen skall ge sig av kommer gamle Gran Pelle, den närmaste grannen, fram till lokale polismannen Sabel och vill anmäla skadegörelse på sitt växthus som står invid vägen.

-        Flera glasrutor har krossats under natten. Troligen har någon stått och kastat sten på dem. Men det har ni väl inte tid att ta hand om nu?

-        Visst har vi lite mycket att göra i dag men jag kan ju alltid skriva en anmälan om Per kommer med till bilen.

Efter det att anmälan för skadegörelse fyllts i frågar Sabel.

-        Har Per sett eller hört något som kan ha med Johannes död att göra?

-        Nej, inte vad jag vet. Jag sov hela natten utom vid midnatt då jag vaknade av att något ven genom luften och att det sken upp ett tag utanför fönstret. Jag gick upp och tittade ut men såg inget ovanligt på gården eller vägen utanför.

-        Inget skott heller under natten?

-        Nej, inte vaknade jag åtminstone. Konstigt egentligen, brukar vara lättväckt. Kunde väckas när de sköt under älgjakten ända uppe vid Granmarken, ett par kilometer bort. Men dom kanske sköt Johannes på annat ställe och bara kastade honom på vägen.

-        Nej, han sköts här utanför, vi har hittat rester av honom i diket nedanför. De skulle inte finnas där om han flyttats dit.

-        Synd att jag inte kan hjälpa till med upplysningar. Men det skall jag säga, Johannes var en reko grabb när det verkligen gällde.

 

Redan samma dag var mordet känt i trakten. På flera håll spekulerades om orsaken. Johannes lära var känd för sin toleranta syn på trohet i äktenskapet och fria moral. Flera personer sade sig veta om att han ”botade kvinnor” vid nattliga besök. Att han själv var gift gjorde ju inte saken bättre. En del sade att mordet gjorts av en äkta man till någon av hans ”klienter”. Andra påstod att en man från ett annat samfund utfört dådet. Rykten om att det hela skulle vara ett rån cirkulerade, då Johannes ibland bar en större summa på sig och var ortens inofficiella bank för korta lån.

 

Dådet väckte massmedias intresse och redan vid middagstid var reportageteamen från olika tv-kanaler på plats. Orten hamnade i rampljuset.

 

I kyrkan sade prästen, Matteus, inte mycket om mordet. Bara ett kort tillkännagivande från predikstolen. Att han och Johannes hade olika uppfattning i religiösa frågor var ingen hemlighet på orten. Vissa kyrkobesökare tyckte sig se ett litet leende då han läste upp tillkännagivandet.

Medan Matteus höll på gamla normer med bakgrund i lutheranska och katolska ideologier, var Johannes syn i vissa fall moderna och friare. Tankarna var helt främmande för honom och de hälsade inte på varandra längre. Egentligen tyckte han att Johannes församling borde bannlysas och lämna orten. Kanske skulle det lösa sig nu då Johannes var borta och han inte kunde se att någon självklar efterträdare fanns. Matteus kände ingen större saknad.

 

På polisstationen börjar tipsen strömma in. Flera tror sig veta var Johannes tillbringat natten. Adresserna varierar från Backa i norr till Finnmarka i Söder, från Boda i väster till Ekeby i öst. Området sträcker sig över en kvadratmil. Då Johannes inte hade bil eller motorcykel kunde flera av tipsen uteslutas på en gång.

 

Det hetaste vittnesmålet kommer från Anna i Björkgården. Johannes hade varit hos henne under kvällen. De hade planerat för kommande försäljning i syföreningen. Kvällen hade blivit sen och han lämnade henne vid elvatiden. Sade att han skulle sitta en stund vid sjön och planera kommande dags predikan innan han gick hem till sin fru Agneta. Annas make Arvid kunde styrka vittnesmålet då han varit hemma och sett på sportnyheter och film under kvällen.

 

På måndagen börjar Sabel börjar fråga ut ortens jägare vad de haft för sig under kvällen. Alla utom Älg Ante har varit hemma och sett på lördagskvällens underhållningsprogram. De har också vittnen på detta. Vad Ante har haft för sig går inte att få ur honom, men han nekar till att ha haft något med mordet på Johannes död att göra. Då inget kan bevisas mot Ante måste Sabel låta honom gå fri tills vidare.

 

Utredningen har redan kört fast och nästa steg blir att avvakta resultatet fån rättsläkaren. Kanske kan han avslöja vilket vapentyp som använts.

 

Ett rykte når Sabels öron. Maria på Stornäset skall för länge sedan ha haft ett förhållande med Johannes, men svikits av honom. Hon har berättat om det för en av kyrkans diakonissor, som ”lite diskret” viskar misstankar om Marias medverkan i fallet.

Då Sabel besöker Maria vill hon inte berätta vad hon gjorde på lördagen. Säger bara att hon haft besök av en person under kvällen. Denne hade lämnat henne vid sjutiden på morgonen. Hon vägrar att namnge denne innan hon talat med honom. Skulle förhållandet komma till allmän kännedom kunde det orsaka problem på orten. Trots både löften och hot från Sabel håller hon namnet hemligt tills vidare.

 

På torsdagen kommer utlåtandet från rättsläkaren. Det har inte gått att bestämma vilken typ av vapen som orsakad skadan. Storleken på ingångshålet är större än kända typer av jaktvapen. Diametern på projektilen uppskattas till mellan 15 till 20mm. Den har också varit het. Hålets kanter tyder på brännskador. Även skadorna där projektilen gått ut är onormalt stora för en skottskada. Kanske skulle ett militärt höghastighetsvapen kunna orsaka den stora skadan, men då borde ingångshålet ha varit mindre.

Slutsatsen blir att projektilen varit ovanligt stor och att den haft mycket hög hastighet, samt att den varit mycket het.

 

Sabel besöker Älg Ante. Ber om att få se hans vapen. Ante tar fram det från hörnet längst in i garderoben. Fodralet är täkt med ett tjockt dammlager. Vid kontroll av älgstudsaren konstaterar Sabel att den troligen inte används på den senaste tiden.

Ante berättat om en jakt för tre år sedan.

-        Det var då jag senast använde studsaren. Gamle Kalle hade fått dålig syn men skulle ändå vara med på jakten. Naturligtvis gjorde han en grov skadskjutning. Vi fick spåra en skadskjuten älg i timmar innan vi kunde avliva den.

-        Jag minns den gången. Vårat jaktlag var också med på söket.

-        Efter den jakten tappade han jaktlusten. Sedan den dagen har geväret stått orört.

 

Under tiden som Älg Ante berättar om händelsen har dörren öppnats och Maria kommit in i rummet.

-        Oj har du besök, kommer jag och stör?

-        Nej, kliv på du bara, det är bara Sabel och jag som pratar om jakt och vapen. Men vad har du på hjärtat i dag.

-        Törs jag tala om det då du har främmande?

-        Jag lovar att vara diskret, om det inte är något brottsligt, säger sabel.

-        Skulle bara tala om för Ante att…

-        Är det som du misstänkte, undrar Ante.

-        Jo, doktorn sade i februari.

-        Vet dina föräldrar om det?

-        Jo, de begär bara att vi skall ta ansvaret för vad vi gjort.

-        Men då tar vi förlovningen på söndag och vigsel i september, om du vill det?

-        Visst vill jag det, annars hade du aldrig fått mig.

-        Gratulerar då och lycka till med förlovning, äktenskap och barn. Jag förstår nu att ni var tillsamman i lördags men inte tordes tala om det. Eller?

-        Stämmer Sabel, du vet att Marias föräldrar har ett horn i sidan för dem som inte tillhör församlingen. Men nu verkar de finna sig i det med. Vi var rädda för att de skulle skilja oss åt. Jag är inte så ”kyrklig” av mig.

 

Utredningen har gått i stå. Ingen misstänkt finns längre.

 

Det blir ny vecka. Sabel tar sig an ärenden som samlats på hög under den intensiva fasen av Johannes död. Han finner rapporten om Gran Pelles växthus och beger sig upp till honom.

När han kommer till växthuset drar Pelle undan pressningen som ligger över skadan.

-        Jo, titta här Sabel. Fem trasiga rutor på växthustaket. Alla på sidan mot vägen.

-        Har Pelle funnit några stenar som orsakat skadan?

-        Nää, inte en enda. När han säger det så verkar det konstigt?

-        Kanske har de haft luftgevär, låna mig en stege så får jag gå upp och titta efter kulor.

-        Det står en mot ladväggen, vi tar den.

 

Sabel klättrar upp. Några märken efter blykulor finns inte, men rester av något som liknar en liten sten sitter inbränd i träet runt fönstret. Försiktigt lossar han träbiten för att sända den för analys. Skadan verkar inte vara av det vanliga slaget. När han sedan skall lämna gården upptäcker han liknade skador på grindstolpen och staketet intill. Även en stolpe på andra sidan vägen har ett hål med sten. Alldeles intill platsen där Johannes hittades.

 

Efter ett par dagar kommer rapport från SKL. Stenarna är från en meteor. En sten som kommit genom rymden och sedan splittrats i jordatmosfären. Effekten har varit som ett hagelskott med ovanligt kraft.

Åter får rättsläkare göra en undersökning av Johannes. På ena låret finner han ett sår som inte uppmärksammats tidigare. När han röntgar skadan finns ett ogenomskinligt föremål alldeles intill benpipan. Det opereras ut och visar sig vara en sten. Vävnaden runt såret är skadat av värme. Materialet är lika det som krossat fönster i Gran Pelles växthus.

 

Med ens står gåtan löst. Ett sällsynt meteornedfall har både dödat Johannes och skadat växthuset.

 

I högmässan följande söndag byter Matteus ut predikan och talar i stället om guds straff. Domderar över frikyrkliga pastorer som straffas av Gud. Lägger sin själ i varenda mening. Visar glatt sitt förakt.

Denna dag har kyrkan varit ovanligt välbesökt. Många har kommit för att få ett tröstens ord över olyckan som drabbat orten. Matteus tal ger då inget i den vägen. En efter en reser sig besökarna och lämnar lokalen. Till slut sitter bara kyrkvärden kvar på sin stol. Tittar på klockan och önskar att även han fick gå sin väg. När det är dags för nästa psalm får han gå och hämta in organisten som väntar utanför kyrkporten.

 

På kvällen är det möte i frikyrkan. Det är trångt då Agneta leder mötet. Många på orten söker tröst i vad som skett. Den värme och medkänsla som finns där är äkta, ingen fördömer den andre. Sorgen efter Johannes har förenat dem.

Begravningen av Johannes en vecka senare är också välbesökt. Med kärlek utförs den av Agneta som också har prästvigts.

 

När söndagen åter kommer står Matteus ensam i kyrkan. Inte en besökare finns där. Organisten väntar utanför dörren tillsammans med kyrkvärden. Mässan får inställas.

 Men i parken ett par hundra meter bort har många samlats för ett möte lett av Agneta.


Meny

(PDF)