Rånet på gruvkontoret.
Det lilla gruvsamhället låg i norduppland. Mitt i en skogsbyggd, det var drygt milen till närmaste större samhälle. Placeringen var befogad på grund av den rika malmåder som gick upp i dagen just här. Här arbetade ett femtiotal personer förutom körarna som fraktade malmen ned till masugnen i Tobo. Brytningen var ännu lönsam nu i början av1900-talet.

Ute i en för säsongen tom kolarkoja sitter Erik och Jan. Funderar på hur de skulle klara sig nu då de var arbetslösa och kassan var tom.
-Jag var med och renoverade gruvkontoret förra sommaren. Det var inte mycket till skåp som de förvarade pengarna i före avlöningen. Kommer man bara in i rummet så är resten en barnlek. Bara att gå in och hämta löningen, säger Erik.
- Bara att gå in och hämta. Jag var där för ett par månader sedan. Galler för fönstren och ett stabilt lås på dörren. Och du säger: bara att hämta. Hur går det ihop, undrar Jan?
-Finns en väg som inte många vet om. Jag upptäckte den av en slump. Bara att smyga sig på när ingen är inne. Vill du försöka? Avlöningsdag i morgon.
-Jag tror dig inte, men låt gå i alla fall.

På kvällen ger de sig av till gruvkontoret. Spanar in omgivningen och finner kusten klar.
Erik går till en källarnedgång på baksidan av huset. Lirkar lite med det gamla låset och öppnar sedan luckan till källaren. De smyger ned och lägger igen luckan utan att låsa den. Det är kolmörkt där nere. Jan tar en ljusstump ur fickan och tänder den. När det kommer till en sidogång drar en vindil genom källaren och släcker ljuset. Jan gör ett fruktlöst försök att tända det igen, men draget är för starkt och han misslyckas.
-Gör inget, säger Erik. Jag hittar ändå. Följ bara efter mig.
Jan snubblar fram i gången. Stöter till Erik som har stannat en bit in.
-Här skall vi in, säger Erik och öppnar en sidodörr. Se upp för trappstegen.
Det går en trappa till våningarna ovanför. När de kommer till nästa plan stannar Erik. Trevar på väggen och öppnar sedan en dörr. Där inne ligger förvaltarens kontor.
-Ser du nu Jan hur lätt det var att ta sig in hit.
-Joo, lättare än vad jag trodde att det skulle vara. Var har du nu kosingen?
-I det där skåpet, nyckels ligger väl i övre skrivbordslådan som vanligt.
Erik drar ut lådan, trevar bland papperna och finner en nyckel. Tar den, går fram till skåpet och låser upp dörren. Där inne ligger kassaskrinet. Bara väntar på att få komma i grabbarnas händer.
-Ta mig fan, säger Jan, du hade rätt att det var en barnlek att råna kontoret. Nu tar vi skrinet och ger oss av.
-Häda inte nu när vi har stålarna. Nu går vi samma väg tillbaka.

De vänder sig om för att gå ned till källaren och bakvägen. Finner att dörren i väggen har stängts och de är inlåsta.
-Den måste finnas en spärr så det går att öppna från det här hållet med, säger Erik. Vi får hjälpas åt att söka efter den.
De trevar efter väggen, provar med att trycka på alla utstående delar och dra i alla möjliga dekorationer. Inget hjälper, dörren vägrar att öppna sig igen. Efter en stund ger Erik upp, sätter sig på soffan efter långväggen. Jan sätter sig i förvaltarens skrivbordsstol. Båda funderar på hur de skall ta sig ut från kontoret innan förvaltaren kommer i morgon.
Tiden går. Eriks huvud sjunker ned mot bröstet. Han rycker till, försöker koncentrera sig på hur de skall komma ut. Irriterar sig en stund på Jans snarkningar innan han åter somnar till.

Båda väcks då kontorsklockan slår tolv tunga slag. Det är nästan mörkt i kontoret. Det enda ljus som finns är fullmånen som lyser in genom fönstren. En månstråle lyser på brukspatron porträtt över öppna spisen. Jan blick fastnar på den.
-Erik, jag tror att patron stirrar på oss. Tyckte att han rörde på ögonen.
-Ta det lugnt Jan, det är ju bara ett porträtt. Rörde på ögonen, du måste ha drömt.
-Nej, jag är klarvaken. Hans blick tränger nästan igenom mig.
-Dåligt samvete, vekling där. Lugna ned dig lite.

Det blir tyst på kontoret. Jan är rädd men vågar inte visa det.
Erik sitter i tankar. Plötsligt ryser han till. Känner en kall vind svepa över hans ansikte. Samtidigt som en skugga drar förbi utanför fönstret. Ett skrik ljuder högt genom rummet.
Månstrålen skuggas av ett moln. Det blir kolsvart i rummet.
Plötsligt blixtrar det till utanför. Huset skakas av ett åsknedslag i trädet vid fönstret. Urladdningen orsakar också en klotblixt som far igenom kontoret. Från fönstret till öppna spisen, där den försvinner med en knall. Sedan blir det åter tyst sånär som på regnet som slår mot fönstret.
När åskskuren dragit förbi kommer månstrålen åter. Denna gång på porträttet av kungen. Erik tittar på det och tycker sig se hur monarken lyfter handen och varnande hytter med ett finger. Han säger inget till Jan om saken. När det sedan hörs en suck från skorstenen brister det för dem båda. Rädslan blir för stor och båda faller i gråt.

Klocka slår ett, lugnet återvänder i lokalen. Männen är slut efter alla upplevelser. Snart är det enda som hörs är snarkningarna från två uttröttade män.

När förvaltare Blom kommer vid åttatiden på morgonen står det redan några arbetare i en klunga och väntar på löneutbetalningen. De talar om det häftiga vädret som dragit förbi under natten. Beskådar det splittrade trädet utanför huset.

Blom låser upp och skall öppna dörren då två män stormar ut. Med sig har de kassaskrinet.
Blom knuffas ned för trappan och blir liggande på gräsmattan. Männen rusar ned för grusgången mot stora vägen. Efter en bara några meter har Erik och Jan blivit fasttagna av de väntande arbetarna. Mellan stadiga gruvarbetare blir de sedan ledda in på kontoret.

-Jaha, herrarna verkade vara ute efter avlöningskassan, säger förvaltare Blom.
-Nähä, hur kan han tro det; mumlar Erik.
-Jaa, säg det du, kommenterar Jan med ett dumt leende.
-Ljug inte nu, säger Blom, vad kommer ni annars utrusande med det gamla kassaskrinet för?
-Jasså, kassaskrinet, tänkte ta det som kuriosa eller vad det heter. Mumlar Erik.
-Eller som matlåda, grymtar Jan.
Ett skratt hörs från arbetarna som står samlade innanför dörren.
-Jag skall säga er pojkar, fortsätter Blom, det här skrinet har det inte varit pengar i på det senaste året. Vi installerade ett nytt kassaskåp i höstas, står i skrubben vid öppna spisen. Numera har jag skrinet till att förvara mina cigarrer i.
Erik ser ut som en fågelholk i ansiktet, gapar så att det borde gå att se var han åt igår.
-Förresten hur kom ni in, genom den dolda gången kanske. Jag märkte att luckan till källaren inte var stängd då jag kom. Trodde ett tag att den hade blåst upp vid nattens oväder.
-Så förvaltaren kände till den vägen, konstaterar Jan.
-Om, när jag var ung brukade vi smyga in hit ibland på nätterna och det var fullmåne.  Dörren till lönngången glider igen efter bara en minut. Roligaste var om vi fick någon av flickorna med oss. Vid tolvtiden på natten lyser det ofta en stråle på tavlan av Baron. Vet man inget annat kan man tro att han stirrar på en. Senare vid halv ett kunde den lysa på Kungen. Vajade då grenarna på stora eken såg det ut som om han lyfte fingret varnande mot en. Tänk vad roligt vi hade då flickorna blev vettskrämda.
Erik och Jan tittar förvånade på varandra. Bäst de står där hörs en tung suck från den öppna spisen. Erik stelnar till och får ett ängsligt utseende.
-Ta det lugnt, det är bara skorstenshatten som jämrar sig. Kan vara dags att få den smord, säger Blom.
Arbetarna vid porten skrattar högljutt.
-Tänk att förvaltarn skall ha svaret på alla spökerier. Kan han förklara det som fladdrade i fönstret samtidigt som det hemska skriet hördes och det kalla vinddraget, undrar Jan?
-Va, det har jag aldrig hört talas om, nu tror jag faktiskt att Fan är lös emellanåt, säger Blom.

-Skall jag ta hand om dem, hörs en röst från dörren då länsman Kask anländer?
-Kanske lika så gott det, säger Blom, eller skall straffet med spöknatten vara nog för dem?
-Lite mera borde de ha, kanske låta den sitta här en natt till, föreslår Kask.
-Vi får tänka på saken, kan Kask ta in dem i rummet innanför medan jag betalar ut lönen till arbetarna?

När sista arbetaren lämnat kontoret kommer Kask in med Erik och Jan. De ställer sig framför skrivbordet.
-Vad tycker Kask om att jag föreslår ett straff under jorden. Det är mörkt där nere, bara ljuset från en svag lykta, undrar Blom.
-Det kan ju inte vara Helvetet, för där lär ju elden flamma högt, svarar Kask.
-Nej, jag tänkte mig några pass i gruvan, på prov så att säga. De här verkar ju all gilla att arbeta i mörker.
-Det låter inte så dumt. Annars burar jag in dem på vatten och bröd.
-Nå vad säger ni pojkar?
-Hellre gruvan än Kasks lilla håla, satt där för fylla en gång, det räcker, säger Erik och Jan nickar instämmande.
-Då säger vi det, anmäl er vid gruvlaven klockan sex i morgon bitti. Är ni inte där då överlåter jag er båda till Kasks håla.
-Tack förvaltarn, men får jag fråga om en sak. Den där lönndörren kan den inte öppnas härifrån?
-Jo visst kan den det. Låt mig visa.
Blom går fram till Barons porträtt, lägger handen på ramens ena hörn, bockar djupt och säger:
-Vill Baron vara så snäll och öppna för mig.
Sakta glider panelen undan och vägen till lönngången är fri.


Meny