En skottsalva ljöd i banklokalen. Mannen i dörren viftade med en kulsprutepistol.
Förskräckta stod de tre i bankpersonalen. Ingen rörde en fena.
-Lägg er ned framstupa på golvet utanför disken.
Med armarna upplyfta lyder personalen hans order.
-Stopp kamrern, ni skall fylla de här väskorna med sedlar åt mig. Glöm inte den leveransen ni fick i förmiddags.
Under tiden kamrern plockar med pengarna noterar kassörskan Inga, från sin plats på golvet.
Mannens utseende:
Han är klädd i blåställ, ungefär 35 till 40 år. Uppskattningsvis är han 180 cm lång. Maskerad med en Kalle Anka mask. Talar med daladialekt, fast den verkar en aning tillgjord.
När kamrern överlämnar väskorna trycker han samtidigt på knappen till larmet. Rånaren rycker till sig bytet och rusar ut till en sportbil på parkeringsplatsen. Drar iväg med en rivstart som nästan får asfalten att slitas bort.

Det dröjer tio minuter innan den lokala polisen är på plats vid banken i Lunda. De har inte sett sportbilen under utryckningen, trots att bilarna kommit från varsitt håll på den stora länsvägen.
Polisen spärrar av brottsplatsen och påbörjar utredningen. Förhör med personalen och undersökning av banklokalen.
En timme senare kommer polisinspektör Ragnar Lindhage till platsen. Han har ledig förmiddag och deltar i undersökningen nu på eftermiddagen. Finner ett par tomhylsor under skrivplatsen med blanketter, tar upp dem och räcker dem till brottsplatsundersökarna.
-Ragnar, hur många gånger måste vi säga till dig att inte ta i föremål på brottsplatser med bara händerna. Du förstör ju eventuella fingeravtryck på det sättet. Polisman Sture Svensson är irriterad på sin chef.
-Hoppsan, att jag aldrig kan tänka mig för, jag får skärpa mig i fortsättningen.
-Gör det för h...te, det här är ingen lekstuga, jag trodde det gick upp för dig då Musse Pigg rånade posten i Ekeby föra månaden.
-Tjata inte, gör jobbet i stället.

Polisbilens radiolarm annonserar att de söks från sambandscentralen. Sture går ut och svarar på anropet. När han kommer in rapporterar han:
-Det är en skogsbrand i Lövsta. Det troliga är att den börjat i en bil som står där. Kan någon av oss åka dit och titta?
-Jag tar det säger Lindhage, ni två behövs för bevakning här tills dess rikskriminalen anländer.

När Sture och hans kollega Kalle Myrqvist inte kan göra mer, utan hjälp av riks mannar, låser de banken och sätter sig på uteserveringen intill. Bevakar platsen från bordet.
-Det är värst vad riks är intresserade för rånen här hos oss. Vad kan det bero på?
-Kanske därför att Pluto var inblandad då pensionären Andersson sköts vid rånet i Haga för ett par månader sedan.
-Kanske det, kriminaliteten här liknar snart Disneyland.
-Fattas bara att Jan Långben dyker upp nästa gång.
Samtalet övergår till vardagligare frågor. Efter ett tag kommer en personbil in på parkeringen och en uniformerad man kommer ut.
-Hej grabbar. Kommissarie Lund från rikskriminalen. Jag skulle vilja ha lite uppgifter om rånet. Kan vi talas vid innan utredningsbussen anländer.
-Sitt ned så går vi igenom vad som hänt. Men får vi kolla legitimation först.
-Det är rätt att alltid veta vem som skall få upplysningarna.
Lund halar upp handlingen och blir godkänd.

Sture berättar om händelseförloppet och vad de kommit fram till. Då han nämner Lindhages tabbe med att ta upp tomhylsorna med bara händer går ett leende över Lunds läppar.
-Tänk att han aldrig lär sig det, gjorde samma sak då vi gick i polisskolans första årskurs. Det gjorde att han inte antogs till kriminalen utan fick gå vidare till ordningspolisen.
-Så ni känner varandra sedan dess. Visst är han klumpig med utredningar, men har gott handlag med traktens ungdomar. Vi har väl det lugnaste området i Sverige vad den delen anbelangar, kommenterar Myrqvist.
-Visst, det går inte att förneka, tur att han duger till något. Lund är sarkastisk mot sin kollega.
-Lindhage är OK. Kanske lite oförsiktig ibland, menar Sture.
-Förresten, hur dags kom Lindhage hit. Vad jag förstår av vad ni sagt, Ni här först och chefen bra mycket senare, stämmer det? Undrade Lund.
-Han hade ledig dag, skulle gå på passet först vid 16-tiden. Jag tror han var och fiskade så som han brukar då han är ledig, meddelar Svensson.
-Och ofta vid tillfällen då det blir rån på något kontor, konstaterar Lund.
-Är väl bara tillfällighet, Ragnar är inte en rånartyp, säger Myrqvist.
-Konstigt i alla fall, det har hänt tre gånger, ni får se upp med chefen.

Utredningsbussen anländer och teknikerna tar vid. Under ledning av Lund undersöker de lokalen noggrant. Söker ledtrådar under en dryg timme. Finner rester av kulor och ytterligare ett par tomhylsor. I övrigt inget annat som kan knytas till rånaren.
-Proffs på plan, konstaterar en av teknikerna. Vet precis vad som skall undvikas. Inte lämna ett onödigt spår efter sig.
-Ok grabbar, jag tror vi är klara här och kan åka vidare. Ta en titt på bilen vid skogsbranden. Det går bra att städa upp i lokalen och öppna banken i morgon.

Under tiden har Myrqvist blivit anropad av Lindhage. Han meddelar att branden i skogen verkar anlagd. Resterna av bilen ligger utspridda på ett större område. Det ser ut att ha varit en explosion. Brinnande vrakdelar har spritts över ett stort område och orsakat flera brandhärdar. Vid kontroll visar det sig att bilnumret är samma som Inga på banken observerat då rånaren körde iväg.
-Vilket sätt, kommenterar Lund när han kommer till platsen. Bara småbitar och brandrester, går väl inte att få några spår från det här.
-Troligen inte, suckar Lindhage, om dina mannar inte är superdeckare.
Lindhage överlåter platsen till rikskriminalen och åker till stationen.

På eftermiddagen är det samling i mötes rummet. Genomgång av dagen verksamhet och överlämnande till nattskiftet innan de skils frågar Myrhage.
-Ragnar, hur hade du det i dag innan rånet?
-Var ute och fiskade, fick en gädda på tre kilo uppe vid Långsjön.
-Riktig flax alltså, jag trodde inte det fanns sådana firrar där numera.
-Det är klart, fisket kanske var bättre förr, men en och annan ”krokodil” kan det ju gå att få ännu.
-Har man tur så, lycka till med fisket. Men nu måste jag gå hem till fru och barn.

På hemvägen åker Myrqvist förbi brandplatsen i skogen. Av bilen är det bara skrot, den får bärgningsfirman ta rätt på i morgon. Skogen intill är eldhärjad på en större yta. När han går runt och tittar hittar han en bag i utkanten av området. Den är lite brandskadad. När han öppnar den finner han en Kalle Anka mask och ett blåställ. Han tittar på plagget och finner att det finns blodfläckar på det. Efter att ha stoppat ned fyndet igen tittar han på bagen namnlapp. Den är lite bränd men han kan dock utskilja en del av namnet: Ragnar Lindha, resten är bortbränt. Han lägger bagen i bagageluckan och åker hem.

På kvällen sitter han och funderar. Långsjön var han ju själv med att rotenon behandla för ett par veckor sedan. Den borde vara helt fri från fisk vid det här laget. Det här stämmer inte, kan Lindhage vara rånaren. Alla rånen har skett då Lindhage varit ledig, och på platser där bevakningen inte varit av högsta prioritet. Alltid det stället där de inte haft tillräckligt med personal till att bevaka. Men nej, han kan inte tro sin chef om det.
Följande dag postar han bagen i assurerat paket till rikskriminalen, för undersökning. Han nämner den inte för Lindhage.

Några dagar senare hänger Lindhage upp ett par fotografier på sitt kontor. De föreställer en kvarn som ligger vid Svartån. Den gamla byggnaden smälter fint in i naturen. En varm kvällssol ger en fin stämning.
-Jag fotograferade dem för ett par månader sedan. Tog lite tid innan filmen tog slut och sedan drog det ut mera på tiden innan fotobutiken fick bilden så som jag villa ha den förstorad.
-Var de vid den fisketuren som du var på då rånet skedde i Haga.
-Jag tror det, det blev bra bilder den gången men ingen fisk.
Samtalet avslutas men Myrqvist har fått ändå mer att grubbla över.
Han har indicier som pekar på att Lindhage kan vara inblandad i brotten, men det avgörande beviset saknas ännu.

En dag tar en av ortens tonåringar tagit kontakt med Myrqvist.
-Jag var uppe vid Gammelgruvan med tjejen i går kväll, berättar han, det var fullt med oljespill på vattnet och jag tyckte att det skymtade något som liknade ett motorcykelhjul en bit ned i vattnet.
-Jaha, vi får väl ta en titt på det då. Kommer du med och visar mig vad den ligger?
-Visst, Myran, ursäkta Myrqvist, självklart ställer jag upp.

När de kommer fram tar Myrqvist ut en dragg från polisbilens bagagelucka. Efter ett par kast fastnar något tungt på den. De drar sedan med förenade krafter upp en crossmotorcykel ur vattnet. Den verkar ha legat där ett bra tag. Under sitsen ligger en plastkasse från Konsum.
Myrqvist tar och tittar i den. Där ligger en Musse Pigg mask och några tomhylsor från 9mm ammunition.
-Rånet i Ekeby föra månaden. Det var här som rånaren gjorde sig av med hojen och masken. Kanske det går att spåra honom nu.
-Tror du det Myran, undrar grabben. Det finns ju ingen namnlapp på den?
-Jag tycker att den verkar bekant, kan du låta det här stanna oss emellan ett tag. Vill undersöka en sak utan det kommer till allmän kännedom.
-Visst, det får stanna oss emellan. Jag skall säga till Vera att vara tyst om fyndet.
-Bra vi säger det. Kom in till mig i morgon eftermiddag så skall ni få ett par biobiljetter.

Han nämner inget till kollegorna om crosscykeln då det kan störa hans vidare undersökning. Målningen på den är bekant sedan han hjälpte Lindhage att serva den i vintras.


Bevisen hopar sig: blåstället och masken vid den brända bilen, crossmotorcykel i gruvhålet, gäddan i sjön som var helt ren på fisk efter giftbehandlingen innan de om ett tag skulle sätta in ädelfisk. Hur var det med bilden från kvarn, kvällsljus, inget alibi för den förmiddagen rånet skedde? Längden som Inga uppgivit stämmer någorlunda, för att inte tala om daladialekten då han drog någon historia.
Hur skulle han göra, anmäla misstankarna till riks eller vänta ett tag till? Han bestämmer sig för att avvakta, Ragnar är dock hans vän. Men i morgon skall han höra med riks om hur det var med blåstället och masken han skickade för analys.

Hos rikskriminalen får han till svars att försändelsen inte kommit till laboratoriet. Han besöker posten som lovar att spåra paketet.

Vid dagens genomgång delar Lindhage ut instruktioner för kommande dag. Det är utbetalning av löner och pensioner. Mycket pengar hos bankerna. Då polisstyrkan är begränsad, prioriterar han bevakningen till Lunda och Ekeby. Haga har mindre belopp och får gå obevakad denna gång.  Svensson och Karlson tar Lunda, Andersson och Stål tar Ekeby. Myrqvist svarar för den allmänna ordningen under förmiddagen. Jag har ju ledig dag som ni vet och tänker åka till Långsjön och fiska. Jag har meddelat rikskriminalen hur bevakningen är planerad.

På kvällen får Myrqvist telefon från Lindhage. Han vill att de skall mötas vid banken i Haga klockan halv nio följande dag. Tag med civila kläder. Tag också med ”västen” för säkerhets skull. Vi har en liten extragrej på gång.
Lite brydd går Myrhage med på det.

Dagen därpå ses en bingolottoförsäljare stå utanför Konsum i Haga. Banken har redan vid öppnandet sin första kund. Allt är lugnt och stilla. Vid halv tio kommer en bil körande in på parkeringen. En gentleman i plommonstop går till banken. Mannen med lotterna trycker diskret på anropsknappen på sin bärbara radio. Går sedan och sätter sig i den olåsta bilen.

Inne på banken uppmanar ”kunden” personalen att ta skydd. Lisa blir utskickad till köket. Det är bara två män kvar på kontoret.
Dörren öppnas och mister Banks från Mary Poppins kommer in. Han drar fram en kulsprutepistol som han haft under ytterrocken.
-Ned på golvet allasammans ropar han.
Skall sedan dra iväg en skottsalva då ”bankkunden” ropar:
-Lägg ned vapnet, jag är polis!
Banks blir överrumplad och skjuter ändå av en salva. En av skotten träffar ”bankkunden” i bröstet. Kulan stoppas av den skottsäkra västen.
Banks stelnar till ett ögonblick innan han vänder och rusar ut till sin bil. Vrider om startnyckeln men inget händer trots flera försök. När han tittar upp ser han hur ”bankkunden” kommer ut från kontoret med en pistol i handen. Han trevar efter kulsprutepistolen på sätet bredvid sig, men den finns inte där. I stället hör han en röst från baksätet som uppmanar honom att lägga händerna bakom huvudet. Då inga alternativ ges, har han bara och lyda. Några ögonblick senare sitter de fast i ett par handbojor.
”Bankkunden” kommer fram och tar ut honom ur bilen medan Passageraren i baksätet säkrar operationen.
Några sekunder senare kommer en polisbil från granndistriktet fram till dem. Polismannen Svedberg stiger ur, hejar på ”Bankkunden”.
-Så bra du klär i mustage Lindhage. Har du odlat den eller är den påklistrad?
-Endast för stunden, svarar Lindhage och drar bord maskeringen.
-Men vad har du fångat för gynnare i dag, jag tror att du haffat självaste bankmannen?
-Låt oss se efter, lätta på förlåten du, Svedberg.

Han går fram till Banks. Tar av plommonstopet och sedan masken. Fram träder en gemensam bekant: Kommissarie Lund från rikskriminalen.
-Det var det värsta, kommenterar Myrqvist, självaste kommissarien som gästar oss. Vilket hotell skall vi erbjuda honom, vårt eller hos granndistriktet?
-Vi bjuder honom på vårt lilla allrum tills vidare. Sedan får vi höra med rikspolisen hur vi skall agera då det gäller en kollega, säger Lindhage.

När de kommer till stationen görs ett första förhör. Som orsak till att han rånat bankerna uppger Lund ekonomiska problem. Att han valt Lindhages distrikt för kupperna och sedan försökt få honom misstänkt var ett hat sedan Lindhage hade brädat honom hos en flicka under skoltiden.

Lund hämtas för utredning hos polisen i Norrköping för att inte personlig osämja skall påverka resultatet, utan ske på ”neutral mark”.

När Lund har lämnat stationen sitter Lindhage och Myrqvist ensamma i kafferummet. Sammanfattar vad som hänt.
-Du får ursäkta Ragnar, men jag misstänkte faktisk dig ett tag. Rånen skedde alltid då du var ledig och dina alibin verkade inte helt vattentäta alla gånger.
-Vad menar du?
-Gäddan från Långsjön, jag var själv där och rotenonbehandlade den veckan innan rånet och sedan kommer du och talar om storfångst?
-Jasså, du tänkte på sjön vid Storberget, men den jag var och fiskade i ligger ända uppe vid Bergsjö, fem mil bort. Var det något mera?
-Kortet på kvarn, det är en kvällsbild, brottet skedde på förmiddagen?
-Övernattade där och sedan?
-Men hur förklarar du crosshojen och bagen?
-Inbrott i garaget veckan efter rånet i Haga. Men det blev inte av och anmäla det direkt. När sedan Lund kom med i bilden vågade jag inte tala om det.
-Men hur förklarar du att Inga uppgav att rånaren var 180cm lång, Lund är ju knappa 170cm?
-Hon låg på golvet och fick fel perspektiv, förstår du väl. Läste fet på längdetiketten vid dörren. Förresten du skulle höra Lund då han drog historier, dialekten skulle få vilken mas som helst att gå i taket. Vid rånet i Berga var han snabbt på plats, kunde inte ha haft speciellt långt att åka.
-Men hur kunde du ana att han skulle råna Haga i dag?
-Efter första rånet i Haga ville han ha uppgifter på eventuella platser som kund vara begärliga får rånaren. Ville också veta hur vi tänkte agera. Det var sedan den platsen som hade lite byte och vi inte bedömde som risk som han valde, samtidigt som han visste att jag var ledig och hade svår med alibi.
-Vilken soppa, men jag hoppas att du inte tog illa upp för misstankarna.
-Inte då, du trodde bara gott om mig, tvekade in i det sista. Visst är vi vänner avslutar Lindhage.

När det lämnar rummet ligger ett fax i inkorgen, Myrhage tar det och läser:
” Det av Er efterlysta blåstället och masken har hittats på vårt kontor. Låg undangömd i en kollegas klädsskåp. Blodfläckarna skall analyseras för utredning av brottet.  Rikskrim”.

Ett par månader senare kommer domen. För flera bankrån, skottskadade bankkunden och mordförsök på polisman får Kommissarie Lund 20 års fängelse och avsked från kriminalen.


Meny

(PDF)

Rånaren eller polisman Myrqvists dilemma.