Till jul kommer Arne hem på permission från lumpen. Har legat inne på regementet i Östersund sedan i våras. Här på landet är det mesta sig likt. Han möter sin kompis Åke utanför affären.
-  Hej Åke, hur är det här på landet?
-  Hejsan Arne, så du är hemma på permis. Jo här går allt i sin vanliga lunk. Skörden avklarad, kräftorna avätna i höstas tillsammans med ”skogsstjärnans” brännvin. Julen står för dörren. Korna kalvat och tjejerna är med barn.
-  Vilka tjejer då?
-  Jag och Erika väntar på tillökning omkring nyår, Min syster, Eva dröjer väl till i mars någon gång.
-  Vem har Eva sällskap med?
-  Ingen alls för tillfället, hur så?
-  Jag undrade bara, hon var väl den som alltid skulle hålla på sig?
-  Visst, men någon gång kan det ju tränga på i alla fall. Det var visst en tillfällig förbindelse. Hon nämnde något om ett trasigt gummi.
-  Otur alltså, har hon sagt vem som är farsa till ungen?
-  Nej, bara att det var ett engångsligg.
Efter lite annat snack skils kamraterna åt.

På kvällen kommer tankarna till Arne. Minns hur han och Eva, då han hade permission, på midsommarafton, hade en liten stund tillsammans i skogsbacken bakom ladan. Båda var nybörjare, hade inte haft någon annan tidigare. Kommer ihåg trasslet med kondomen. Hur de låg och smekte varandra en stund innan hon plötsligt stelnade till och sedan skakade i hela kroppen. När hon sedan samlat sig fick han komma in i henne. Kände hur något brast på vägen in. Det var ju första gången för henne, så det var väl mödomen som gick. Han klarade av att hålla sig någon minut innan han fyllde henne med sin säd. När han sedan dragit sig ur henne märker de att kondomen har brustit och sitter som en ring runt roten. Ur hennes slida sipprar hans säd blandad med lite blod. Tysta gick de tillbaka till logdansen.
De skildes efter dansen. Dagen efter reste hon till en faster. De har inte träffats efter det.

Nästa dag gick han till bion. Utanför ser han att Åke, Erika och Eva står längre fram i biljettkön. De vinkar till Arne. Han kan inte ta sig fram till dem på grund av trängseln. Det är premiär på orten för den nya storfilmen och många vill se den på första visningen.
Då och då skymtar han Evas putande mage och Erikas nästan sprickfärdiga.
Kassan öppnar, besökarna köper biljetter och går in. När Arne nästan kommit till kassan är biljetterna utsålda och han får avstå denna kväll.
-  Skall jag vänta till bion är slut och söka upp Eva efteråt eller gå hem i stället, tänker han?

Han får inte stå i bions entré och vänta. Utanför är kvällen kall och fuktig. Han fryser, tar mopeden och åker hem. Lägger sig på soffan framför tv:n och somnar. Vaknar av att programmet är slut för kvällen och det är ”myrornas krig” på skärmen.
-  Jäklar, nu fick jag inte träffa henne i kväll. Hoppas jag får tillfälle innan jag åker till regementet på 3: e dag jul. Har ju vakten över nyåret. Tänker han.

På natten drömmer han hur barnavårdsnämnd och polis letar efter honom. Han är ett jagat villebråd som skall krävas på betalning, till sista öret, under en lång framtid. Inte få en chans att skaffa egen familj. Bara möta Eva och barnet i allt som han vill göra.
Han vaknar alldeles kallsvettig. Det tar en stund innan det klarnar att det var en dröm. I morgon skall han gå hem till Eva och fråga hur läget är. Är han far till det väntade barnet eller inte?

Dagen före julafton tar Arne mod till sig och går över till Eva, där hon bor hos sina föräldrar. Evas mamma öppnar.
-  Eva har följt med Erika och Åke till sjukhuset. Erika hade fått värkar under biobesöket. Fick ta ambulans direkt till BB.
-  Det måste ha kommit snabbt, märktes inget på henne vid entrén i går kväll. Är det klart, vad vart det, pojke eller flicka?
-  Vet inte. Det tar tid, Åke ringde för en stund sedan och meddelade att värkarna avtagit och det kan dröja ett tag innan de kommer igen. Han och Eva stannar i stan under tiden Erika ligger på sjukhuset. Arne och Eva bor hos min bror alldeles intill.
-  Hur är det med Eva, hon väntar ju också barn efter vad Åke talade om.
-  Den jäntan. Går med magen i vädret och vill inte tala om vem som gjort henne med barn. Sade att det var ett engångsligg och att det hänt en olycka.
-  Hälsa att jag sökt henne, har en sak att fråga om.
-  Javisst, jag ber henne kontakta dig.

Dagarna går. Arne blir tvungen att resa tillbaka, vakttjänsten kallar. Eva är fortfarande kvar i stan. Han har inte hört av henne under helgen.

Tiden fram till muck blir en plåga. Veckorna segar sig fram. Ständigt plågas han av frågan: vad har han gjort med Eva. Nu väntar hon barn, tiden som Åke nämnde stämmer med midsommaräventyret. Likaså olyckan med den trasiga kondomen. Samvetskvalen växer för var dag. Nu vet han säkert inom sig: han är den skyldige. Varför hade hon inte sökt upp honom och meddelat det? Hur skall han få pengar till att betala underhållet? Han är ju arbetslös när han muckat. Frågor kommer och plågar honom hela tiden.
Han gör misstag i tjänsten. Får kompaniförbud och måste vara på kasern under helger som han annars kunde åka hem på och undersöka saken.

En dag i början av april är det muck. Äntligen får han åka hem och försöka reda ut sina problem. Ta reda på sanningen, göra rätt för sig.

Redan första kvällen hemma går han över till Evas bostad. Hennes mamma öppnar.
-  God dag, är Eva hemma?
-  Nej, hon ligger på sjukhuset, fått lite besvär i väntan på barnet.
-  Är det allvarligt?
-  Ingen akut fara, de vill bara ha henne under uppsikt, ett par värden var inte riktigt bra.
-  Har hon sagt något om vem som är far till barnet?
-  Inte ett dugg får vi veta. Hon tiger som muren om den saken.
-  Eller så vill hon bara inte tala om vem det är.
-  Hur kan du tro det, Arne, misstänker du någon?
-  Kanske, kanske inte. Hon måste få tala om det själv. Kan inte skvallra.
-  Du verkar orolig för henne. Jag hör av mig så fort jag vet något. Men nu ringer telefon och jag måste svara.

Med tunga steg går han hemåt. Inget svar på den eviga frågan vem som är pappa till Evas kommande barn. Hans mamma, Stina, oroar sig över honom, men han kan inte delge henne sitt problem. Inte nu, senare när allt är klart. När han fått visshet.
Telefonen ringer.
-  Arne, det är till dig. Evas mamma, vad hon nu kan vilja dig.
-  Kommer.
Med tvekan tar han luren och svarar.
-  Hej Arne, Eva ringde nyss. Hon har fött en pojke i dag. En krabat på 3,5 kilo.
-  Hur mår hon?
-  Bra, lite trött bara, efter vad hon säger själv.
-  Sade hon något om min fråga?
-  Nej, inte ett dugg, bad mig bara hälsa till dig, då jag talade om att du frågat efter henne.
-  Tack då, hälsa henne från mig och säg att jag...
Arne tystnar, finner inte orden och samtalet avslutas.
-  Vad ville hon, undrar Stina?
-  Eva har fått en grabb i dag.
-  Och det måste hon ringa och säga till dig?
-  Jag har frågat om Eva några gånger, hurså?
-  Har du intresse av henne, förut kanske. Men nu då hon är ogift mor?
-  Bry dig inte, jag orkar inte höra ditt moralpladder.
Arne går ut och dörren smäller igen bakom honom. Stina står kvar vid diskbänken med en förvånad min. Varför tog han till ett sådant humör?

Under kommande vecka är Arne tystare än vanligt. Går ofta för sig själv. Sitter och petar i maten.
-  Är du sjuk, undrar Stina?
-  Nej, och jag vill bara vara i fred. Bråka inte.
-  Men tala om vad det är, kanske jag kan hjälpa dig?
-  Sluta tjata, jag orkar inte höra mera.
Arne reser sig och går från den halvätna middagen. Går ut på landsvägen. Kommer förbi Evas hus. Möter Åke vid grinden.
-  Kom med in, säger han, Eva kom hem i dag. Sade att hon vill tala med dig.
-  Lät hon arg?
-  Nej, undrade bara vad du ville med dina frågor om henne hela tiden. Och så visa upp grabben.
-  Vet inte om jag…
-  Äsch, kom med nu, hon bits inte. Så kan du få träffa Erika och lilla Lasse på samma gång.

När Arne kommer in sitter Eva och ammar lillen. Bryr sig inte om att Arne sätter sig vid köksbordet. När grabben är mätt och rapat lägger hon honom i babykorgen. Kommer fram till bordet.
-  Hej Arne, jag har hört att du frågat efter mig flera gånger. Ville tala med mig sa mor?
-  Jo, det är nog så, en sak jag vill veta.
-  Vi kanske skall gå in till mig, du har ju inte kunnat fråga genom mamma eller Åke.
-  Kanske bäst det, det är lite känsligt.

De tar med grabben i korgen då de går till hennes rum.  Han står och tittar på grabben i korgen.
-  Är han, jag menar, sedan midsomras?
-  Du menar efter det vi gjorde bakom ladan?
-  Ja, låt oss formulera frågan så.
-  Varför undrar du?
-  Jag har fått höra om ett engångsligg och trasig kondom, det stämmer ju på oss. Har varit orolig sedan jag fick höra det i julas.
-  Och om det är så, vad säger du då?
-  Att jag skall ta mitt ansvar så klart. Vad trodde du annars?
-  Om inte, är jag en slyna för dig då?
-  Du är Eva i vilket fall som helst. En tjej som jag alltid gillat.
-  Det menar du inte?
-  Det menar jag, och försök inte slingra dig från frågan nu.
-  Jag vet inte om du blir glad eller ledsen, vad vill du helst?
-  Bara veta sanningen, är det min eller…
-  Tyvärr inte, jag hade önskat att det varit våran. Men han blev till på semestern, två veckor efter vårt äventyr. Blodet efter att du varit i mig var inte mödomen, den tog jag med en massagestav för flera år sedan, det var bara det där som kommer en gång i månaden, röda dagarna du vet.
-  Känner jag pappan?
-  Nej och det gör inte jag heller. Det var på en semesterort. Jag ville känna en man i mig igen efter vårt äventyr. En stund på rummet, ett brustet gummi igen. Okänsligt, inte som vårat äventyr, han försvann till sin fru efteråt.
-  Verkar inte så roligt.
-  Nej, och tycker du illa om mig nu när du fått veta sanningen?
-  Varför skulle jag det, du är väl den samma Eva fortfarande, innerst inne.
-  Skils vi som goda vänner då?
-  Varför det, kan vi inte vara goda vänner tillsammans i stället? Jag hade innerst inne hoppas på att få en chans hos dig?
-  Men grabben då, stör den inte dig?
-  Tror jag inte, och han behöver en farsa, om jag kan duga?
-  Toker, men som du vill. Vi tar och provar en tid, men kan du försörja oss?
-  Fick ett jobb på nya sågen i går. Så det går nog.
-  Bra, nu går vi ut och berättar för de andra, hela sanningen.

Meny

(PDF)

Orostid.