1600-talet. Narren Tok-Erik sitter på krogen och spelade på sin vevlira. Han hade fått öknamnet då han var vindögd och hade kluven överläpp. Han var snabb att fatta situationer och komma med kvicka skämt. Retades någon med honom så skaldade han en nidvisa om denne. De flesta tog inte hans texter på allvar, skrattade i stället åt dem.

Denna kväll var de få krogbesökare. Ett tiotal vanliga drinkare.  Tre adelsmän sitter i ett hörn för sig själva. I hopp om att kunna få en allmosa går Erik dit och spelar en låt. De verkar inte bry sig så mycket, sitter och planerar något. Mellan tonerna från vevliran kan Erik urskilja planer på att ta över styret för riket. Kung Dufva måste avlägsnas på något sätt.

När besöket hos adelsmännen inte ger något till kassan drar han sig tillbaka och drar ett par skrönor för den fattiga i stället. Ger inget tecken på att han uppfattat en del av adelsmännens planer.

Kvällen efter är han åter på krogen. Sitter för sig själv i ett hörn, då de fina herrarna anländer. I kväll är det nästan folktomt. En gycklargrupp har kommit till staden och stadsborna roas av deras skämt.
Med låg röst börjar adelsmännen planera sitt verk.
Vi måste ta det försiktigt, säger Baron Vessla. Inte förhasta oss. Dufva kan ha öron ute bland folket som lyssnar. Vem kan vi uppdraget till?
Jag har kontaktat en man med tvivelaktig moral, han lovar att utföra handlingen om betalningen är den rätta, meddelar Greve Falk.
Har broder talat om vem ”offret” är undrar Baron Ulfson.
Nej, absolut inte, jag talar inte om det förrän det är dags att gå till verket. Ingen får veta det utanför vår krets.
Har ni hört det senaste som Dufva planerar, undrar Vessla? Inte nog med att han tänker ta ut tjugonde från godsägare för stadens gemensamma kassa. Förutom tullen vid stadsporten som vi redan har. Tänker visst ordna en fattigstuga för hemlösa. Det senaste är att arbetsdagen inte får överskrida 12 timmar och bara 4 på söndagar. Hur skall det gå med jordbruk och gruva? Kyrkan tar ju tionde också, vi blir utfattiga.
Skandal bröder, det här börjar se allvarligt ut. Om det inte går på annat sätt så tar jag och utför uppdraget själv, säger Ulfson.
Då bröder, vi skålar för framtiden. Leve framtiden.
De lyfter sina krus, dricker skålen och vinkar sedan till sig några sköna damer som ”arbetar” på krogen. Efter en stund sitter Falk med handen under kjolen på Maja och Vessla han smeker Annas bröst. Ulfson för en misslyckad konversation med pigan Karin. Den som inte har hört den inledande konversationen kan tro att herrarna gått till krogen bara för att skaffa damer för kvällen.
Erik, som verkar ha sovit i sitt hörn, greppar liran och vevar fram en polska.

Det går en vecka, adelsmännen syns inte till på krogen. Erik undrar om de fortsätter planeringen på annat håll.

På lördagskvällen ser han Falk och Vessla stå på torget. Han går diskret inom hörhåll för dem.
I morgon slår vi till. Han brukar gå till mässan, vi passar på då han lämnar den. På festen i kväll är det för mycket folk i närheten.
Bra, broder, jag talar med vår man i kväll. Han kommer att vara på plats.
Vesslas och Falks konversation var kort men Erik har hört tillräckligt.

På kvällen dristar sig Erik upp till slottet. Han brukar komma då Kung Dufva har fest för adeln. Trots sin ringa samhällsstatus är han välkommen att underhålla gästerna med tokiga berättelser och enkel musik.

Han gör entré efter middagen. Vet att hans uppträdande uppskattas först då gästerna fått vin och sprit i sig och de påklistrade hämningarna släppt. Sin vana trogen börjar han med några kända och uppskattade visor. Rösten är ren och stark, även de mest kräsna musikkännarna tycker om den. Mellan visorna drar han en och annan skröna. Under tiden dricker gästerna gärna starka drycker. En del börjar nynna med i hans visor, medan andra sitter och nickar med huvudena. Falk och Vessla tillhör de sistnämnda medan Ulfson måste gå ut på grund av illamående. Kung Dufva är som vanligt försiktig med det starka och sitter och njuter av underhållningen.

Erik tar upp ett nytt kväde:
Duvan sitter i trädets topp, ser inte marken inunder.
Den sitter på den högsta gren, ser över skogar och lunder.
Märker ej hur rovdjuren jagar.
De stryker vitt över skogar och hagar.
Letar ett offer att döda.

Falken spanar från högan höjd, ser alla duvor i träden.
Söker sitt byte med list och svek…

Erik lägger ut vers efter vers. Kung Erik lyssnar förstrött. Till slut tar Erik upp en nidvers mot kungen.

Dufva är naiv och inte ser inte faror som lurar,
Tror sig odödlig, han inte vet att hans tid kan vara ute.
Sitter och myser vid dukat bord, ser inte fara sig närma…

Drottning Bianca viskar något till sin man och han reagerar brutalt.
Kasta mannen i fängelsehålan, han gör ju narr av mig.
Snabbt är ett par vakter framme och griper Erik. Han följer med utan att protestera. Vakten leder honom till ett rum i slottets källare. Det är inte stort, men sämre platser har under årens som gått varit hans viloplats.

På söndagsförmiddagen kommer kung Dufva ned till Erik. Frågar vad narren menar med
nidvisan kvällen före.
Kung Dufva bör taga sig i akt. Det finns adelsmän som inte tycker om de nya pålagorna med tjugonde och begränsad arbetstid.
Vad har han fått det ifrån?
Kvällar på krogen, vin kan göra män lite för talföra ibland.
När var det tänkt att dådet skall utföras?
Efter mässan i dag.
Vilka är männen och vad har vi för bevis, utom Eriks ord.
Falk, Vessla och Ulfson. Men om flera har hört det vet jag inte.
Vi får ta det som en risk. Kan Erik komma på hur vi skall göra?
Samtalet fortsätter en stund innan Dufva går och byter om för kyrkobesöket.

Vid mässan sitter Dufva som vanligt på sin plats. Erik har frigetts och sitter bland fattigfolket. När mässan är slut går Dufva in i sakristian och samtalar med prästen. Erik har kallats in för att bikta sig och få förlåtelse för gårdagens nidvisa.

En stund senare lämnar kungen kyrkan. Som vanligt är han klädd i svart kappa och byxor. Dufva är ingen klädsnobb, klär sig enkelt.
Ett tiotal meter utanför porten står en man på lur. När han ser kungen komma ut sträcker han på sig, sticker in handen under jackan och tar fram en pistol. Det hela går så snabbt att innan någon har hunnit reagera har mannen rusat fram och höjt sitt vapen mot offret.
Just när han skall avlossa det dödande skottet stirrar ett par vindtyriga ögon mot honom, en kluven överläpp pryder ansiktet. Mannen blir förvirrad, skottet går av och träffar Erik i benet. Snabbt rusar några män fram och griper skytten. Det visar sig vara adelsman Ulfson i egen hög person.

Kung Dufva lotsas bakvägen från kyrkan till slottet. Ingen vet om flera mördare kan finnas i närheten. Erik får ett bandage om skadan och blir förd till fältskärens hus.

Vid förhör med Ulfson nekar han till att flera adelsmän planerade dådet. Påstår att det var en hämnd för att Dufva lagt beslag på hans tillbedda kvinna Bianca för några år sedan. Dufva vägrar att tro honom och efter en stund trasslar Ulfson in sig och medger att flera var inblandade i planeringen. Till slut nämner han också Vessla och Falk.

Det går några dagar. Erik har fått feber och såret efter skottet vill inte läka.
En dag kommer Kung Dufva till honom på besök.
Goddag Erik, eller skall jag kalla honom Greven? Jag har kungjort att Erik skall få en finare titel efter hans avslöjande om adelsmännen och insatsen vid kyrkan.
Tack Dufva, det är fint gjort, men jag har nog ingen användning för en fin titel. Krafterna börjar sina och mina dagar är nog räknade.
Erik skall veta att jag är tacksam för det i alla fall. Utan Eriks hjälp vore nog det ännu sämre för de fattiga och arbetarna är jag rädd.
Då har mitt liv ändå inte varit förgäves, stönar Erik.

Dufva fattar Eriks hand. Trycker den med värme. Plötsligt känner han hur det fasta handslaget mattas och Erik slutar att andas.
Dufva sitter kvar en stund innan han med tunga steg går till slottet.

På söndagen, efter mässan hålls begravningen för Greve Erik. Framför kistan ligger hans vevlira som påminnelse att även narren och greven kan vara densamme. De flesta innevånarna i staden och den närmaste landsbygden har samlats på kyrkogården för att ta avsked av en älskad narr och vän.

Tre adelsmän leds från kyrkan till en väntande vagn. Under bevakning förs de till ett skepp i hamnen. Resan går mot nyupptäckta öar lång bortom horisonten. Aldrig med skall de få se sin hembygd igen. Egendomarna deras har återgått till kungen och skall brukas av enkla lantarbetare.

 

Meny

(PDF)

Narren Tok-Erik