På Östhammarstidningens insändarplats läser grosshandlare Eric Lager:

-  ”Det är då synd och skam att något så omoraliskt skall få ske i vår stad.
Det är några herrar som med sina damer roar sig med nakenbad utomhus. De uppträder helt ogenerat på stranden nedanför grosshandlarvillan norr om staden. Jag trodde att det nu på 1930 talet fanns mera moral i vårt samhälle. Som en moralens väktare anser jag att sådana tilltag inte skall vara tillåtet. Vem vet vad de mer har för sig därute.
Moralens väktare.”

-  Det var värst vad den moralisten tar i. Skulle bara veta vad som sker på våra ”naturliga stunder”. Inte kan det vara omoraliskt, att några likasinnade vänner, för samlas för en stund med bastubad och sedan ett nakenbad uti den sköna naturen. Att vi sitter nakna vid kaffet efteråt kanske retar ”väktaren”. Eller vad säger du Carl?
-  Jo du Eric, moralens väktare tror väl att vi har kärleksstunder på stranden också. Det gör väl inget om vi ger någon av tanterna en vänskapskram där ute. Fast vi inte har kläder på oss.
-  Vad gör kläderna i det sammanhanget? Kanske det skulle egga fantasin om tanterna hade något på sig, men nu då de visar allt så lockar det väl inte mera för det. Men skål broder, ta dig en grogg till.

Lager sitter under lördagsförmiddagen med Länsman Carl Sabel ute på glasverandan och tar en grogg. Erics fru Viola kommer ut med kaffe till dem.
-  Har du sett Viola, säger Carl, nu har moralens väktare retat sig på våra badstunder också?
-  Ja, ja, måste väl ha något att reta sig på, konstaterar Viola. Undrar vem det kan vara. Villan ligger ju avsides och de måste gå igenom snårskogen för att kunna se badplatsen. Skulle vara från sjön då, men det behövs väl en stark kikare för att se något från sundet utanför viken. Jag har då inte lagt märke till någon båt innanför under badtiderna. Stranden mitt emot är ju obebodd.
-  Det är väl någon med fantasi som spanar där utifrån, eller smyger i buskarna. Ser mer än vad som sker, säger Eric.
-  Hur som helst så fortsätter vi väl med badandet, vädret skall ju vara fint i kväll, tycker Carl.
-  Ja du vet väl vad lagen säger, inte är det väl förbjudet att vara naken på privat område. Så ta Agneta med dig och kom som vanligt i eftermiddag. Skål gubbar, avslutar Viola och går in i köket.
Eric och Carl sitter kvar på verandan. Efter en stund säger Erik:
-  Jag kan inte låta bli att fundera på vem ”Moralens Väktare” är. Måste vara någon som ser när vi har badet eller har fått rapport om det. Kan du lista ut någon?
-  Prästen Johannes kan det ju inte vara eftersom han oftast är med. Inte heller bör det vara någon från frikyrkan, de har ju möte samma tid som vi brukar bada. Pastor Lukas håller hårt på att alla som inte har viktigare saker för sig eller är sjuka skall vara med på mötena. Gamla tant Ida skulle väl kunna reta sig på det, men hon kommer ju knappt över golvet i stugan, mycket mindre än ut på sjön eller genom snårskogen.
-  Vad tror du om diakonissan, snart 40 och ogift? Lite av en moraltant kanske?
-  Varför inte, vad jag vet så verkar hon hålla på etiketten.

Telefonen ringer. Eric går in och svarar. Kommer ut efter ett par minuter.
-  Det var Johannes, undrade om han får ta en dam med sig på badet i kväll. Han brukar ju annars komma ensam. Jag gav honom tillåtelse.
-  Det är väl bra, vi blir jämna par. Har ju varit överskott på gubbar tidigare.
-  Fem par, skollärare Book med fru och Häradsdomare Lilja med fruar kommer också.
-  Det blir trångt på laven i bastun, men finns det bara den goda viljan så ordnar det sig nog. Men nu måste jag gå hem. Vi ses på bastulaven i kväll.

Eric går in till sitt kontor. På vägen dit berättar han för Viola att det kommer mycket folk i kväll.

Klockan 18 samlas badgästerna vid Erics sjöbod. Bara Johannes med sällskap saknas.
-  Vågar de sig inte hit, undrar Carl, kanske att ryktet om omoralen har skrämt dem?
-  Sällan att Johannes bryr sig, men jag vet inte hur det är med hans sällskap.
-  Sluta prata, bastun är varm och det är dags att sätta igång, säger Viola.

Efter några minuter har de församlade fått av sig kläderna och intagit platserna på laven. Pratet flyter lätt och ingen är generad över nakenheten. När det gått en dryg kvart öppnas dörren och Johannes med sällskap kommer in.
-  Förlåt att vi är sena, jag måste ringa helgsmål innan vi kom hit, ursäktar han sig. Får jag presentera Maria.
-  Trevligt att ni kom i alla fall, slå er ned och trivs med oss, hälsar Eric.

I bastuns halvmörker kan han inte se hur Maria ser ut. Hon verkar bekant på något sätt, men han kan inte placera henne.
Åter kommer pratet i gång. Ibland häver någon ur sig en liten fräckhet. Ingen bryr sig utan oftast kommer det bara en spydig kommentar tillbaka.
När Book påstår att gamla ogifta kvinnor troligen är ”trånga i röret” får han en snabb replik från Maria, att det finns gubbar vars organ inte längre orkar titta efter damer längre utan bara kollar putsen på skorna. Det rappa svaret får de andra att brista ut i en skrattsalva.

När hettan har gjort sitt går det ned till havsstranden och svalkar sig. På vägen ner frågar Eric Johannes vem Maria är.
-  Känner du inte igen diakonen. Det är klart, du har väl bara träffat henne vid kyrkan då hon haft mässkläderna på sig.
-  Stämmer nog det. Men hur kom du på att ta henne med hit?
-  Skall sanningen fram så sällskapar vi. Har fattat tycke för varandra och planerar att gifta oss i höst.
-  Hoppas att hon inte tog illa vid sig av Books kommentar om gamla damer.
-  Inte då, hon lider inte av blyghet och jag kan tala om för dig att hon inte är igenvuxen i ”röret”.

Kvällen går i glatt sällskap och anständiga former, trots nakenheten. Vid 22 tiden bryter de upp och går var och en till sitt.

I slutet av kommande vecka har ”Moralens väktare” åter en insändare i tidningen. Beklagar sig över att nakenbadandet fortsätter och sällskapet ökat i antal. Hotar med att polisanmäla tilltaget…

Lördagskvällen går i goda vänners lag utan att något speciellt händer.
Carl säger att någon anmälan från ”moralens väktare” inte nått honom.

Efterföljande fredag träffar Eric chefredaktör Bladh nere vid hamnen.
-  Vem är ”moralens väktare” som retar sig på våra badstunder uppe vid villan?
-  Det skulle du allt bra vilja veta, men tyvärr har jag tystnadsplikt då de lämnar in under pseudonym. Jag fick in en till i dag. Hinner inte få ut den i veckan. Vill du veta så kan jag komma förbi och läsa upp den för er i morgon kväll. Den blir råare hela tiden.
-  Skulle vara intressant. Hela sällskapet undrar hur ”moralens väktare” kan se vad vi har för oss.
-  Det undrar jag också, har hört av dina vänner att det är anständigt det ni sysslar med. Krävs det jämna par?
-  Kom du och ta frugan med. Det är lite trångt i bastun, annars är det ingen fara.

På lördagen är det fullsatt i bastun. Lavarna räcker inte till och herrarna får turas om med ståplats under tiden. Efteråt finns det gott om plats vid bordet på bryggan. Blads fru, Inga, visar sig vara en ungdom på 30 år med kurvorna på rätta ställena. Helt oblyg och med glimten i ögat passar hon in i sällskapet.
Vid kaffet efter supén efter tar Bladh fram ett papper:
-  Jag lovade Eric att ge er lite upplysning om en insändare som inte kommer i tidningen. Som ni vet så har ”moralens väktare” under ett antal veckor klagat på nakenbadandet. Här har jag det senaste inlägget här och undrar vad ni säger om det?
” Det omoraliska badandet bara fortsätter. Ännu flera deltagare denna gång. Inte nog med att de springer nakna, jag såg ett par som idkade samlag bland träden på stranden en bit ifrån de övriga. Kan de inte ägna sig åt sådant i hemmet i stället…”

Ett sus går igenom sällskapet.
-  Vilka hade samlag på stranden, undrar Eric. Vad jag vet så var det inga av oss?
-  Vi har ju en regel att inte syssla med sådant under träffarna, upplyser Carl, den som gör det utesluts ur gemenskapen.
-  Vad jag såg så var alla med under hela kvällen, säger Viola.
-  Skulle vara Johannes och Maria då som smet lite tidigare än vi andra, flinar Lilja.
-  Vet hut, broder, säger Johannes. Vi har lite anständighet i kroppen.
-  Det är för mycket mygg där ute. Skulle inte vilja vara naken där på kvällen, genmäler Maria. Håller hellre till hemma i sovrummet med Johannes.
-  Då kan jag avslöja vissa detaljer för er angående insändaren. Den handlar inte om den här villan utan en i Öregrund. Det är ett gäng ungdomar som har den som sommarbostad. Hyrt den av gamle sjökapten Skot.
-  Du menar alltså att vi tagit åt oss utan anledning, undrar Carl?
-  Visst, helt i onödan. Nu har jag talat med insändarskribenten att hon måste förtydliga sig lite om jag skall ta in flera artiklar av henne. Hon ryggade tillbaka och bad att få återkomma senare. Var väl rädd att bli upptäckt.
-  Då så, vi kan fortsätta som vanligt, men nu får det vara nog med nya ”medlemmar” om vi inte skall bygga ut bastun, skål allesammans, säger Eric.


Meny
(PDF)
Moralens väktare