Lammkött

 

Gustaf går stigen från stallet ned till herrgården. Majdagen är varm, fåglarna kvittrar i träden som börjar lövas. Bäcken porlar på sidan av stigen. Han har avslutet arbetet för dagen och har ledigt tills följande morgon då han skall hämta en besökande från tåget i köpingen.

På vägen passerar han prästgården. Utanför sitter en av herrgårdens pigor, Lotta, på en bänk. I famnen håller hon ett litet barn. Hon verkar ledsen och Gustaf undrar varför.

-        Jag var in och anmälde Aurora hos Elias. Fick en utskällning för att jag var ogift mor. Att jag skulle ha legat med en man som jag inte kunde ange som fader.

-        Vad jag vet så har du väl aldrig varit lösaktig. Ingen av oss grabbar på bruket har väl kommit dig nära.

-        Har du rätt i. Nog för att det varit frestande ibland, men jag har aldrig gett mig åt någon.

-        Hur har det gått till? Talar du om det så för jag det inte vidare. Är oäkting själv och vet att det inte ses så väl hos alla. Nog för att mor antytt vem som skulle vara min far, men det är meningslöst att namnge honom.

-        Samma här. En fin herre från Stockholm var på festen i höstas. Han blev bjuden på ”Lammkött” av Baron. Tyvärr var det mig han menade. Den besökande tog mödomen av mig utan att ge något tillbaka. Gav sig inte ens tid att tacka efteråt. Det värsta är väl att ingen man vill se åt mig efteråt.

-        Ge inte upp, Lotta, kommer dag kommer råd. Det är flera som hamnat i din situation. Har ordnat sig för dem ändå. Barons bjudningar är ju ökända på bruket.

-        Det rykttalas om dem bland pigorna, men alla hoppas att de inte skall vara ”lammet” nästa gång. Kommer de sedan till Elias med barn så slår han bort förklaringen med bjudningen. Säger att han inte tror på det, bara elakt förtal.

-        De finns de som vet bättre. Ta det inte så hårt Lotta. Kan vi göra sällskap en bit på vägen så att du kommer härifrån, så kanske det känns bättre.

De går ned mot herrgården. Gustaf skall till logiet och Lotta till ”piglängan”.

 

Tidigt nästa morgon är Gustaf i stallet. Hästarna Fänrik och Kapten skall ryktas och seldonen ses över innan han skall till stationen i köpingen ett par mil bort, för att hämta en besökare. Under tiden han spänner hästarna för vagnen kommer Lotta förbi.

-        Goddagen Lotta. Hur känns det idag?

-        Nej men Gustaf. Du är redan i farten. Jo tack, tänkte på vad du sade i går utanför prästens och ser lite ljusare på framtiden.

-        Hur är det med Aurora?

-        Bara bra. Hurså?

-        Vi tar det en annan gång. Är lite osäker på en sak så vi skall inte tala så mycket om det.

-        Tack för du bryr dig. Men nu måste jag ila till köket och hjälpa till med lunchen för besöket i dag.

 

Gustaf smackar iväg hästarna. Styr ut på landsvägen. Under färden tänker han på Lotta och hennes berättelse. ”Lammkött” nog vet han att hon inte hade haft någon kavaljer på bruket. Att hennes öde var bland de ”serverade” pigorna. En stunds njutning för överklassen.

Själv minns han då han skjutsade stockholmaren förra hösten. Hur denne talade föraktfullt och pigor som bara grät då han fick dem i sängen och tog oskulden. Den som Baron hade erbjudit honom föregående kväll var in riktig lipsill. Inte kunde hon sin sak heller. Hade det inte varit för att hon var oskuld så var det väl inget att ha. Skit samma, en natt och inget mera med det. Frugan hade han det bättre med, men ombyte förnöjer.

Olustigt tycker Gustaf då han styr in på stationsområdet. Har lust att ge besökaren en minnesbeta, då det är samma person som tidigare.

 

Efter det att hästarna fått lite att äta tar han och ser över vagnen borstar av dammet på sätena, byter om till köruniformen och står sedan redo då tåget anländer.

Besökaren stiger av tåget. En herre i medelåldern. Medan Gustaf lastar upp bagaget talar besöket ett par ord med stinsen innan han stiger upp i vagnen och de åker mot herrgården.

Då de kommit halvvägs så vill besökaren stanna till för ett privat ärende i vägkanten. Då han kommer tillbaka ståt Gustaf bredvid vagnen. Blicken är bestämd då han frågar:

-        Var det inte Er jag körde till stationen för nio månader sedan?

-        Inte omöjligt. Var på jakt hos Baron vid ett tillfälle.

-        Vad jag minns från den resan var att ni var missnöjd med ”lammköttet” som baron bjöd på. Klagade på att hon var ledsen och inte kunde sin sak.

Herren tänker några sekunder och säger sedan:

-        Kanske det. Har ett svagt minne av en lipsill till piga. Skulle väl vara nöjd med att adeln ville lägra henne.

-        Kanske det. Men hon blev med barn och ses inte med blida ögon av präst och moraltanter.

-        Än sedan då. Sådant händer här i världen.

-        Var Ni inte på besök här för drygt 20 år sedan och blev ”serverad” den gången också?

-        Minns inte rikligt. Det är ju evigheter sedan. Hurså?

-        Jag kanske skulle kunna kalla er far. Mor har antytt en del under åren.

-        Löst prat, inget att bry sig om, pigor svamlar så.

-        Och Adeln har sina privilegier. Vi kanske skulle ta och gå en bit efter vägen och diskutera saken. Jag skickar hästarna före.

Gustaf smackar på hästarna.  De tvekar lite då de inte känner att någon styr dem, men lunkar ändå bort efter vägen.

-        Sådär ja, nu får vi gå resten. Hästarna stannar på stallbacken innan jag är tillbaka.

-        Men det är väl långt till bruket?

-        Bara en mil ungefär. Är väl där om ett par timmar eller så.

-        Jag orkar inte gå så långt.

-        Då får vi mera tid att tala med varandra. Under raster också. Har vi tur kanske det kommer någon med en dyngkärra.

-        Det här skall stå dig dyrt. Du är färdig som kusk då jag talat med Baron.

-        Än sedan då. Drängar behövs på flera håll. Förresten har jag erbjudande om kusktjänst på andra håll. Bland annat från en major vid livgardet i Stockholm.

-        Du väjer inte, lika hård som min far var i sina bästa år. Känner igen det från vår släkt.

Gustaf busvisslar och hästarna som lunkat iväg en bit stannar. Säger sedan:

-        Det här samtalet stannar oss mellan. Ingen annan får veta om det. Men tänk på det i framtiden. Att ligga med någon utom äktenskapet kallas hor. För oss vanliga kan det bli både böter och fängelse. Tidigare ändå värre i vissa situationer. Och sedan skammen för pigorna i kyrkboken: Barn oäkta. Fader okänd.

-        Jag har varit kall mot pigorna, bara tagit för mig då det bjöds. Har jag fler barn på bruket.

-        Inte vad jag vet, men osvuret är bäst.

Då de kommer till vagnen frågar besökaren om han får åka på kuskbocken bredvid Gustaf. Säger att han har en del att tala om. Efter en stund undrar han hur det är att köra och Gustaf överlåter tyglarna åt honom. Han har hand med hästarna och vet att han kan hantera dem med kommandon.

När de är en kilometer till bruket stannar de och besökaren tar plats i vagnen för att ståndsmässigt anlända till herrgården.

 

Ett par dag senare är det dags för besökaren att åka tillbaka hem. Gustaf står i god tid färdig med ekipaget. Efter att ha tagit avsked av Baron och präst sätter han sig i vagnen och färden till station börjar. När det kommit utom synhåll kallar han på kuskens uppmärksamhet:

-        Ursäkta, kan jag få ta tömmarna ett tag? Det var roligt att köra.

-        Det går bra. Kom fram här bara.

Färden går vidare. Ögonen riktigt lyser på adelsmannen. En bit före samhället byter han åter plats och sätter sig ståndsmässigt i bakre sätet.

När tåget kommer in lastar Gustaf upp bagaget på tåget. Efteråt vinkar besökaren till sig honom och säger tyst:

-        Dig behöver jag inte skämmas för. Redig kusk och du vet vad du vill. Lika som flera i släkten. Sköt om dig så hör jag av mig senare. Är du intresserad att bli kusk i Stockholm?

-        Tackar, men jag tror att jag stannar här på bruket. Finns en piga som jag tycker om.

-        Är det hon med det nyfödda barnet?

-        Jag vet inte om hon känner för mig. Har inte vågat fråga.

-        Gör du det och ta sedan hand om min lilla dotter. Din syster Aurora.

-        Skall tänka på saken. Känns så konstigt att våga…

-        Skall Gustaf säga som läxade upp mig på hitvägen. Det har ingen annan vågat.

-        Blev det ”serverat” den här gången också?

-        Erbjuden men avstod. Baron är väl frikostig med pigorna. Kanske ändras det efter det vi samtalat en stund.

En visselsignat hörs. Tåget är klart för avgång.

-        Sköt om sig, Gustaf. Och ta väl hand om pigan och Aurora.

Gustaf svarar med en honnör.

 

När Gustaf kommit till bruket och spänt ifrån och vårdat hästarna, tar han itu med att städa vagnen för nästa körning. Spola av landsvägsdammet och putsa upp sätena. Allt för att vara klar till nästa uppdrag.

När han nästan är klar kommer rättaren och kommenderar:

-        Gustaf skall till Baron. Nu på en gång.

-        Ny körning på gång?

-        Nej, det är något Baron vill tala med honom om. Gällde visst körningen av gästen från Stockholm.

Gustaf lägger ifrån sig trasan han putsat lyktorna med. Under det han går till herrgården tar han ett tag med kammen i håret. Får sedan vänta ett par minuter innan han kallas in på kontoret.

-        Besökaren sade att Gustaf hade vissa synpunkter på år hantering av pigorna. Stämmer det?

-        Tycker att de behandlas lite ofint då de tvingas att ”göra tjänst” under nattliga timmar som ”lammkött” till okända herrar.

-        Har han lidit av det kanske?

-        Mor var tvingad för 20 år sedan. Anteckning som hora. Jag står som oäkta i kyrkboken.  Nog för hon antydde en adlig besökare som min far, men inte var säker på namnet.

-        Det hände sådant på den tiden. Inte nu längre.

-        Inte? Mannen jag körde till tåget hade visst blivit bjuden under besöket, men avstod. Förra året gjorde han Lotta med barn.

-        Är han så säker på det?

-        Han och jag talades vid rätt mycket under resorna till och från tåget. Så nu vet jag vem som är min far. Även att han troligen kan vara far till Aurora.

-        Jaså, han erkände det för dig. Vi diskuterade saken i går kväll. Jag får väl erkänna att min bror fick mig på andra tankar. Slut med ”lammkött” till besökare.

-        Låter bra. Men är den jag skjutsade bror till Baron? Det visste jag inte.

-        Och min brorson är kusk hos mig. Så det kan bli. Vill han ha ett bättre arbete?

-        Jag tycker om djuren. Är kamrat med hästarna. Fortsätter gärna att köra. Eller kanske skulle jag anmäla mig som dragon på bruket. Den gamla har avlidit.

-        Varför inte. Om han vill det. Kanske bli löjtnant eller så. Han har ju förmågan att få folk att tänka om, efter vad som min bror antydde åt mig.

-        En annan sak. Hur gör vi med Lotta och Aurora? Ensam piga med nyfött barn.

-        Oroar han sig för dem?

-        Aurora är ju min halvsyster. Lotta en trevlig kvinna.

-        På så sätt. Vi får tänka på saken. Det var väl allt för idag. I morgom skall jag diskutera rotelfrågan med kapten Silversköld. Kan Gustaf hämta honom vid tåget?

-        Skall bli. Klockan nio på stationen.

-        Bra. Ta lilla vagnen, den duger åt honom.

 

På vägen tillbaka till vagnshuset möter han Lotta och Aurora.

-        Godkväll. Så Lotta är ute och går. Hur mår hon nu?

-        Jo tack, efter omständigheterna bra.

-        Har hon så hon klarar sig och barnet?

-        Får väl gå. Fast inte blir det mycket över.

-        Jag skall se om hon kan få lite hjälp med några kronor. Vi ses senare. Vagnshuset kallar.

 

Dagen efter hämtar Gustaf kapten Silversköld vid tåget. Hälsar med honnör. Lastar bagaget i vagnen och stå och passar vid vagnsdörren. Resan till bruket går i ordnad form.

Genast vid framkomsten tar Baron emot.

Ett par timmar senare kallas Gustaf till kontoret. Blir framkommenderad till Baron och Silversköld.

-        Så det är kusken som Baron föreslår. Ser ju stor och stark ut. Men finns det något mod i honom.

-        Det räcker nog till för en soldat. Läxade upp en adelsman för en tid sedan. Kände att han hade rätt och stod för det.

-        Alltså passa inte till soldat. Uppkäftig typ.

-        Inte alls. Har varit kusk hos mig under många år. Aldrig nekat en körning fast vädret varit dålig eller timmen sen.

-        Nåja, Baron och jag får diskutera saken. Vi återkommer.

 

Dagen efter skall Gustaf köra kapten till tåget. Väntar med vagnen utanför herrgårdsdörren. Hälsar med honnör och enskild ställning då herrarna kommer ut.

-        Då är det klart, säger kapten. Ni kan flytta in i soldattorpet när det passar. Utbildningen blir om en månad på Slätten.

-        Tack kapten. Skall bli en ära.

-        Så var det väl ett soldatnamn. Vad föreslår Baron?

-        Få se nu. Hård, Modig kanske Ärlig. Har Gustaf något förslag?

-        Skulle jag som enkel kusk ha något att föreslå?

-        Där har vi det: Kusk. Van att styra kraftiga bjässar. Mod vid resor i mörker och oväder.

-        Då så, säger Baron. Kom till mig i morgon så skall Dragon Gustaf Kusk få tillgång till torpet.

Gustaf går upp i stram givakt och gör honnör.

 

Veckan efter får Gustaf gå med ett brev till Elias. Hans nya namn och bostad skall föras in i kyrkboken. Han skall enligt order också ta Lotta med sig.

Då Elias läser brevet så för han in Gustaf Kusk som boende på soldattorpet.

-        Men vad är detta, skall både Gustaf och Aurora troliga fader anges som Greve Lamm?

-        Ja, svarar Gustaf. Lammkött låter ju inget vidare.

-        Förklara?

-        Både min mor och Lotta var ”lammkött” till en besökare på bruket. Han vill vara anonym, men inte att barnens fader skall stå som okänd.

Elias för in uppgiften i dopböckerna. Frågar sedan:

-        Något mera?

-        Lotta, skall vi skriva dig och Aurora på soldattorpet, undrar Gustaf?

-        Vad menar du? Du och jag på torpet så här utan vidare.

-        Vi har väl sneglat åt varandra under en längre tid, men sedan har det inte varit mera. Då du blev med barn trodde jag att du hade en annan. Slog tanken ur hågen. Men som läget är nu vill jag ha min halvsyster och hennes mor hos mig.

Lotta ser sig villrådigt omkring.

-        Jag tror att hon behöver lite betänketid, säger Elias. Kom tillbaka om någon vecka så får vi se vad hon säger då.

-        Är nog bäst så, säger Lotta. Inte förhasta oss.

 

Kommande söndag möter Gustaf och Lotta Elias utanför kyrkan.

-        God dag Kusk, hälsar Elias, hur står det till?

-        Bara bra. Elias kan föra in Lotta som boende på torpet.

-        Det var snabbt beslutat. Så lotta gav med sig i alla fall.

-        Kan så vara, tycker Lotta. Men vi kanske skulle be om lysning i kyrkan och en tid i prästgården.

-        Hastar det redan?

-        Nej då. Men tänk på skallertanterna. De kan ju få skavsår i munnen om de skall tala om oss en längre tid.

-        Får väl bli som hon vill då. Gustaf frågade ju om det passade med torpet senast vi möttes.

 

På midsommaren är det fest i vagnhuset. Flera besökare kommer utsocknes ifrån. Ända från Stockholm har ”Greve Lamm” rest. Kapten Silversköld är en gäst som ser sig som självskriven sedan flera år tillbaka.

Gustaf och Lotta är brudpar och lovar trohet till varandra.

Under kvällen kommer ”Greve Lamm” med ett paket till Lotta.

-        Varsågod, en liten lammstek om det kan glädja er två. Bror har slutat servera sina gamla gubbar det, men till middag åt er två skall det väl duga.





Meny

(PDF)