En främmande man.

 

Augusti. Lördagskväll. Dans i en lada på landet. Den lokala trion Takt och ton spelar.

Ladan är inte stor, men golvet är slätt och tillåter både gammeldans och swing.

Då elektricitet saknas har ungdomarna hängt upp några fotogenlampor vid vagnen med spelmännen. I övrigt ligger det en svag skymning i lokalen. Utanför står några marschaller. Klockan 20 börjar dansen. Redan nu har grabbarna fått fram flaskan och tagit sig en styrketår. En grupp flickor fnissar vid knuten.

 

Systrarna Eva (22år) och Lena (20) vid porten. Hoppas att någon inte allt för berusad grabb skall bjuda upp till dans.

-      Bara jag slipper Bengt-Olof. Det fyllsvinet försökte ta mig både på det ene och det andra för två veckor sedan, viskar Eva.

-      Han försökte med mig också, svara Lena. Hade ett sjå att hålla hans händer från mina bröst.

-      Det verkar inte bli bättre i kväll heller. Supandet är redan i full gång. Skall vi gå hem?

-      Inte än, jag vill höra gubbarna dra några låtar först.

 

Trion spelar upp en vals. Fram till Eva kommer en främmande man i deras ålder och frågar:

-      Kan jag få en dans med denna vackra dam?

Eva niger till svar och de svävar ut över golvet. När musiken avslutat andra melodin för han henne till Lena som fortfarande står vid porten. Efter valsen kommer en foxtrot. Mannen vänder sig till Lena:

-      Vill fröken dansa den här med mig.

-      Ja tack, du är ju nykter och städad. Dansar bra också vad jag såg under valsen med Eva.

-      Ni tycker det. Men med en dansant kvinna så är det ju lätt att sväva fram över golvet.

Eva rodnar lite över komplimangen. Mannen och Lena dansar ut. En i hög grad berusad yngling försöker få en dans med Eva, men avvisa bestämt.

Dags för en ny dans. Mannen ser frågande ut då han hört de första takterna.

-      Vad är det här för en dans? Jag känner inte till den.

-      En lokal variant av någonting. En full spelman lär ha spelat låten en gång och några ungdomar skuttade ut på golvet. Som du hör är inte takten stabil heller, förklarar Eva.

-      Då får jag avstå från den.

-      Får jag fråga vad du heter och var du kommer ifrån, undrar Eva.

-      Roger Eriksson, kallas oftast för Rogge. Bor i Uppsala.

Flickorna presenterar sig. Eva, lite mullig och mörk. Lena smal och ljushårig.

-      Men vad har fört dig hit ut på landet, undrar Lena.

-      Jag har släkt på trakten som jag inte träffat. Släktforskning kan vi kalla det. Min biologiske far lär finnas här. Farmors grav vid kyrkan.

-      Vad arbetar du med i Uppsala, undrar Lena?

-      Har arbetat på en brädgård men den lades ned vid halvårsskiftet, söker nytt för tillfället. Nu har jag tagit några dagar för att undersöka om släkten finns kvar här ute.

-      Lycka till då. Vill du veta om gamla tider så har kyrkoherde Gustaf i morgon. Han har varit här i flera årtionden och vet det mesta.

Orkester spelar upp en hambo.

-      Är det Eva som står på tur om jag kan få en dans.

-      Men skall du inte dansa med andra också?

-      Jag känner för dig i den här dansen. Valsen var bra och jag tror du är en hejare på hambo också.

Hambon har en lugn och sugande takt. Eva svävar under omdansningen. Efter dansen säger Lena:

-      Vilken stil Roger har. Aldrig har jag väl sett en kavaljer få damen att flyga så.

-      När musiken spelar nighambo så måste man väl försöka få lite stil på den Eva hängde med som en fjäder.

-      Usch ja. Först trodde jag att han tänkte slänga ut mig genom porten innan jag fann stilen.

-      Ursäkta då. Inte ville jag att du skulle uppfatta det så. Men nu verkar det vara bugg på gång. Dansar fröken Lena det?

-      Ja visst. Men sväng mig inte alltför mycket. Jag vill vara kvar på golvet.

De river av en bugg så att Lena måste sätta sig efteråt.

Danskvällen fortsätter. Roger dansar med Eva och Lena. Varannan dans, (om han kan den). De andra flickorna har blivit bjudna ur grabbarnas flaskor och verkar inte vara bra danspartners.

Efter en dryg timme tar orkestern paus. Några av ortens grabbar kommer framvinglande till Roger. En med tuff uppsyn säger:

-      Vad är du för en jävla utböling? Jagar du kjoltyg va?

-      Nej, jag är här för att leta efter en släkting. Men då jag hörde dansmusiken gick jag hit. Är bara här ett par dagar och tänker inte lägga beslag på någon av flickorna.

-      Försök inte snacka bort saken, du har ju flirtat med Eva och Lena hela kvällen. Ger dig väl inte förrän du fått sätta på båda två. Men det blir inget av med det. Förresten så har de har nuckorna både mustorka och kukskräck, vill inte ge sig åt någon kille.
Har inte grabbuslingen försvunnit inom två minuter så gör vi slarvsylta av honom.

Grabben ragglar bort till sina kamrater.

-      Eva, vi går hem, säger Lena. Pelle menar allvar med hotet och jag tycker att stämningen även börjar bli otrevlig mot oss.

-      Lika bra det. Här lär vi inte få dansa med någon i kväll. Sedan kanske Roger inte bör gå ensam. Vem vet vad fulla grabbar tar och hittar på.

-      Men inte skall ni behöva offra kvällen för min skull.

-      Vi går i vilket fall som helst. Åt vilket håll skall du?

-      Jag har folkvagnsbussen på en gård några hundra meter bort. Sover över i den. En lantbrukare var snäll och lät mig stå där några dagar.

-      Så det är du som parkerat hemma hos oss. Vi undrade vem det var som pappa gett lov till det, säger Eva.

-      Men då är det ju åt samma håll, ingen omväg för någon, säger Lena.

-      Då får jag väl tacka för eskorten, grabbarna håller visst på att förbereda slagsmålet.

När de ser bor mot ladans knut så håller Pelle på att ta av sig skinnjackan.

-      Nu går vi, säger Eva. Det blir misshandel annars.

 

Under vägen till gården berättar Roger att hans pappa, Karl, och mamma, Maja-Lisa, bara hade haft sällskap en kort tid då han var på en lantbruksskola utanför Uppsala. Ett par månader efter skolans slut upptäckte mamma att hon var gravid. Då hade han rest för länge sedan. Hon hade hon redan fått en ny pojkvän. Pappa skall bo på den här orten.

-      Vilken historia, kommendera Lena. Som hämtad ur en roman.

-      Den är sann. Men hennes nye man har varit som en far för mig. Inget ont om det. Men vad sysslar ni med?

-      Eva arbetar på sjukkassan i samhäller och jag på sågens kontor, meddelar Lena.

 Under samtalet har de kommit fram till gården. Då det skall skiljas vid Rogers bil frågar Eva:

-      Kan jag få ge dig en kram som tack för en trevlig kväll?

Utan att svara slår Roger sina armar om henne. Och hur de nu kommer sig så får han en puss av munnen av henne.

-      En till mig också, undrar Lena.

-      Visst, jag kan väl inte neka dig det.

Efter att Roger gått in i bilen fortsätter flickorna till boningshuset. Då de kommit in i köket säger Eva:

-      Vilken puss jag fick av honom. Smakade faktiskt för mera.

-      Tycker jag inte. Det var som att krama och pussa en bror. Men du blev väl kåt på honom under kvällen. Kanske vill du smyga ut till bilen i natt.

-      Skulle kanske det, om han var från trakten. Men nu lämnar han oss om ett par dagar. Vi kommer väl aldrig att mötas igen efter det.

-      Så du har så mycket vett i skallen. Tur det så jag inte behöver binda fast dig sängen.

-      Sluta nu, det är inte så roligt. En trevlig man som bara försvinner.

Med sorgsen min går Eva till sitt rum.

 

På söndagsförmiddagen gör sig Roger klar för kyrkobesök. Ett stilla regn faller och han beslutar sig för att ta bilen den halvmilslånga vägen.

Då han skall lämna gården ser han hur Lena kommer ut på trappan. Hon tittar upp mot himlen och grinar upp sig.

-      Skall du ned mot kyrkan, ropar Roger?

-      Ja, skall du åt det hållet?

-      Visst, hoppa in så får du skjuts.

De styr bort efter vägen.

-      Tack för i går kväll, jag hade trevligt. Två dansanta damer.

-      Tack själv. Men vad gjorde du med Eva? Hon var sig inte lik då vi kom in.

-      Inget speciellt. Hoppas att hon inte blev besviken på mig.

-      Ingen fara med det. Men hon verkade ha fattat tycke för dig.

-      Hon är fin. Skulle jag bott här så vet jag inte vad som skulle hända. Du får ursäkta att jag säger så.

-      Hon gillade pussen, för mig var det mer som att kyssa en bror. Vad olika det kan vara.

-      Nog pratat om det. Tror du jag kan träffa kyrkoherden i dag?

-      Jag skall fråga honom. I dag har jag passet som kyrkvärd. Så det är inget problem.

-      Skulle vara bra att få det här avklarat så jag kan åka hem i början av veckan. Måste till arbetsförmedlingen och stämpla.

-      Jag förstår det. Hoppas Gustaf kan hjälpa dig.

 

De parkerar utanför kyrkan. Lena går in och förbereder mässan. Roger går en vända över kyrkogården för att leta upp några släktgravar.

 

Efter mässan får han träffa kyrkoherden. Gustaf kommer väl ihåg hur han fått meddelandet att Karl-Erik Petterson på Bergsgården hade en utomäktenskaplig son i Uppsala. Rogers släktforskning är rätt beträffande Karl-Eriks föräldrar som gick bort för några år sedan. Roger skall även ha en halvsyster på orten. Gustaf vill inte lämna ut hennes namn utan hänvisar till Karl-Erik.

 Roger antecknar uppgifterna han fått.

 

När han kommer ut från sakristian har Lena lite kvar att plocka undan. Men det tar bara några minuter innan det är klart. Under färden till gården frågar hon:

-      Kunde Gustaf hjälpa dig?

-      Han visste det mesta. Behövde bara kontrollera uppgifterna i kyrkboken och ringa ett samtal. Vill du se pappret?

-      Skall bli roligt. Kanske känner jag din fars familj.

Han lämnar över anteckningarna. Lena läser det både en och två gånger. Ser förvånad ut.

-      Är det något fel. Du blev vit i ansiktet?

-      Det är konstigt. Inte visste jag att jag har en halvbror.

-      Vad menar du?

-      Karl Erik Petterson på Bergsgården är min far. Du hade parkerat hos oss.

Roger blir överraskad. Är nära att tappa kontrollen över bilen. Klarar med ett nödrop att hålla den på vägen. Han stannar vid vägkanten.

-      Säg det där en gång till. Jag tror att jag hörde fel.

-      Du är min halvbror. Karl-Erik är vår pappa.

-      Gustaf sade en halvsyster. Men Eva då?

-      Kan vi ta det med pappa och mamma. Jag kan inte förklara allt.

 

På Bergsgården står Karl-Erik vid grinden då Roger och Lena anländer.

Han suger på en pipa och ser lite fundersam ut.

Lena hoppar ur bilen och Roger kör in på backen och parkerar. Då han stiger ur ser han hur Lena och Karl-Erik kommer gående. Karl-Erik har pappret med anteckningarna i handen.

-      Välkommen Roger, hälsar Karl-Erik. Så min son kommer till slut. Jag har funderat vart du blivit av. Maja-Lisa och jag har tappat kontakten sedan många år.

-      Jag fann dig till slut. Nu måste du berätta för mig om hur mamma och du träffades.

-      Vi tar det inne i köket. Min fru Anna-Karin kanske också vill träffa dig.

 

Då de kommer in i köket sitter Eva och Anna-Karin vid bordet. Hastigt avbryter de samtalet. Eva reser sig för att gå ut.

-      Eva, stanna en stund, manar Karl-Erik. Det har hänt saker här i dag.

-      Måste jag, är det viktigt?

-      Jag har en sak att berätta för er. Lena vet det redan. Vi har fått besök av en Roger Eriksson från Uppsala. Anna-Karin förstår kanske vem han är?

-      Du menar inte, efter nästan 24 år?

-      Det är han, min son med Maja-Lisa. Gustaf har kollat upp i kyrkboken. Han ringde för en stund sedan och varnade mig.

-      Han liknar dig. Se bara på ögonen och munnen. Men här står jag och svamlar. Välkommen Roger, stig fram och sitt med oss.

-      Tack, men jag vill inte vara till besvär. Hoppas att ni inte…

-      Var inte så blyg pojk. Du är ju egentligen en del av min familj. Kan inte Anna-Karin få fram kaffe och doppa snart.

-      Jag går upp till mig en stund, säger Eva.

-      Eva sitt kvar. Inte skall du väl gå nu när Roger har kommit hit.

-      Får väl göra det då.

Kaffet kommer på bordet. Anna-Karins hembakade bröd och kakor smakar bra.

-      Hur är det med Maja-Lisa nu för tiden, undrar Karl-Erik.

-      Hon mår bra. Är gift med Evert. Sedan har jag en lillebror, Anders, son till Maja-Lisa och Evert. Men jag kanske skall ringa till henne och berätta att jag hittat dig? Då kan du tala med henne.

-      Törs jag det, efter alla år som gått?

-      Gör det du, tycker Anna-Karin. Det värsta hon kan göra per telefon är ju att avbryta samtalet.

Karl-Erik och Roger går in i kammaren där telefonen står. Eva går till sitt rum.

Några minuter senare kommer Roger ut från kammaren. Anna-Karin sitter ensam i köket.

-      Morsan och Karl-Erik verkar ha mycket att prata om.

-      Det är klart. Minnen sedan tiden på skolan och lite om dig med.

-      Får jag fråga dig om en sak, det gäller Eva.

-      Kan jag bara svara så.

-      Kyrkoherde Gustaf, sade att jag hade en halvsyster. Att det är Lena förstår jag, men hur kommer Eva in i bilden.

-      Det stämmer att Lena är Karl-Eriks och min gemensamma dotter. Med Eva är det lite annorlunda. En gång i tiden sällskapade jag med en ung smed på orten. Vi gick och drog i flera år. En dag var han och skodde en häst på herrgården. Av någon anledning blev den skrämd och slog bakut. Smeden stod så illa till så att hoven träffade rakt i huvudet. Han avled omedelbart.

Anna-Karin avbryter och tar en mun kaffe. Fortsätter sedan:

-      Vårt förhållande hade även omfattat nätter i mitt rum. En månad efter dödsfallet så förstod jag att det var ett barn på väg. Såg min framtid som ogift mor. Rena skandalen i mångas ögon. Ville inte visa mig bland folk.

-      Låter inte så roligt. Men hur gick det sedan?

-      En dag vid höbärgningen kom sonen på Bergsgården för att hjälpa mina föräldrar att köra in några lass. Jag mådde illa och spydde i buskarna. Då kommer han fram och frågar hur det stod till. Det gick inte att hålla det hemligt och ett par minuter senare vilade jag i hans famn. Kände en trygghet som han ännu kan ge mig. Ett halvår senare vigdes vi i prästgården.

-      Det var alltså Eva som du var med. Och Karl-Erik adopterade henne.

-      Hon blev i alla fall född inom äktenskapet. Fast han inte var biologisk far.

-      Då vet jag det. Jag förstod då ingenting när Gustaf sade ”EN halvsyster”.

 

Karl-Erik kommer in efter telefonsamtalet.

-      Det var roligt att få prata med Maja-Lisa. Jag skall hälsa till dig ifrån henne. Hon har det bra med Evert.

-      Tack skall du ha, men längtar du tillbaka till henne, ni pratade så länge?

-      Varför skulle jag det då jag har ortens raraste kvinna till hustru?

-      Så då får jag väl tro på dig.

-      Men en sak bekymrade henne. Roger söker arbete. Han var på en brädgård som lades ned. Verkar inte få nytt arbete på länge.
Jag skall höra med Elof (förman på ortens såg) om vi kan ta in Roger som vikarie för Assar. Han är ju sjukskriven till i vår. Om Roger vill det, kanske jag skulle fråga innan jag ringer.

-      Vad innebär arbete på sågen, undrar Roger?

-      Det är väl mest ute i brädgården. Stapla virke för torkning och sedan lasta ut. Kan kanske också behövas ett handtag i själva sågen. Assar är hjälpsågare. Men om du vill så kan du komma med mig i morgon bitti, jag extraknäckar där då jordbruket inte behöver mig hela tiden.

-      Jag kommer med, knacka på i bilen så jag vaknar i tid.

-      Skall du sova i bilen igen, undrar Anna-Karin. Du är ju gäst hos oss nu. Vi har en säng ledig på ena vindskammaren. Ta den så länge.

-      Tack, det skall bli skönt. Bilen är inte så varm på nätterna och den är lite obekväm.

 

På Evas vindsrum sitter systrarna och pratar om gårdagskvällen.

-      Jag tycker att Pelle uppförde sig illa mot Roger. Nog för han var full men hota en besökande med stryk är väl att ta i, tycker Lena.

-      Och vad oförskämd han var mot oss, mustorka och kukskräck. Varför skulle vi ha det? Kommer bara en man som jag verkligen gillar så inte skall någon kunna beskylla mig för det.

-      Så storasyster är lite småkåt emellanåt?

-      Än du själv då. Ligger du inte och småstönar vissa nätter. Ljud kan gå genom väggen. Tröstar du dig med Liljeholmens?

-      Men du kanske vill ligga med Roger. Du sade ju att han smakade för mera i går kväll? Jag tyckte inte han var så uppeggande, som jag sade få en kram av en bror.

-      Jag kände för mera, träffar du en som tilltalar dig så kanske du också vill ha mer.

-      Han är ju min halvbror, du har inte biologisk koppling till honom, har du tänkt på det, kanske var det därför det smakade annorlunda för dig.

-      Han är ju i alla fall inget att tänka på. Är här några dagar och sedan pust väck. Tyvärr.

-      Nu skall jag skallra lite för dig: Evelina berättade för mig vid kyrkan att Pelle och hans gäng fick gå hem utan tjejer i går kväll. De strejkade. Lämnade killarna ensamma efter pausen. Dansen tog slut. Attacken på Roger och oss tilltalade dem inte.

-      Menar du det?

-      Erika från Näs hörde hotet och samlade flickorna. De beslutade att ta steget. Liggstrejk denna lördag.

-      Tänk om vi skulle tala om det för Roger. Att tjejerna ställde upp för honom och oss.

-      Vi kilar ned på en gång.

 

De kommer ned i köket där Karl-Erik, Anna-Karin och Roger fortfarande sitter vid köksbordet. Eva berättat om flickornas aktion mot Pelle och hans gäng.

-      Så de tog ert parti, säger Anna-Karin med ett leende. Men sådan strejk har ju skett redan i gamla grekland.

-      Lysistrate övertalar kvinnorna till kärleksstrejk och tvingar männen att sluta kriga. Var det du menade, undrar Karl-Erik.

-      Så du kan lite om mytologin, det trodde jag inte säger Eva. Tror du att det skulle fungera på Pelle och hans kompisar? Det skall nog mera till för det.

-      Får väl se efter en månad, strejken skulle pågå så länge, inflikar Lena.

-      Om flickorna kan hålla sig så länge, så kanske det tar skruv. Men vem vet hur fruntimmer är, flinar Karl-Erik.

-      Larva dig inte Karl-Erik, säger Anna-Karin. Vill du ha strejk här på gården också?

-      Och det skall du hota med. Vem driver på sänglivet här om inte du själv.

-      Tyst nu. Vi är inte själva, både flickorna och Roger lyssnar. Föresten så kan ni flickor hjälpa Roger att få upp sina saker på gästkammaren. Han kommer att stanna några dagar.

Anna-Karin går ut till djuren. Karl-Erik försvinner in i kammaren.

 

Med gemensamma krafter bär de upp Roger saker på rummet. Det är inte stort men gemytligt.

På andra sida om hallen ligger flickornas rum. Och på sidan om föräldrarnas sovrum.

När de är klara frågar Eva:

-      Vill du gå husesyn. Jag menar så att du hittar i huset. Vi kan börja med rummen här uppe. Sedan tar vi gården i övrigt.

-      Skulle vara bra. Så jag inte går fel och hamnar hos dig i stället för här inne.

-      Du skulle må då, säger Eva med ett leende i mungipan.

-      Jag skojade bara, inget att bry sig om.

 

När Eva visar Roger runt på gården får de sällskap med Lena hela tiden. Hon verkar inte vilja släppa sin konstiga syster utom synhåll.

Kvällen avlöper sedan i familjens gemenskap.

 

Redan på måndagen står Roger och travar plankor på sågen. Tempot är högt då leveranserna ligger efter på grund av Assars sjukskrivning. På kvällen stupar han i säng redan vid 21 tiden.

Tisdag, onsdag och torsdag fortsätter på samma sätt.

På fredagsförmiddagen kommer Elof till Roger:

-      Du får hoppa in till Sven i sågen. Janne har blivit akut sjuk och Sven klarar inte sig utan hjälpsågare i dag.

-      Hjälpsågare, jag? Inte kan jag det.

-      Skynda på nu arbetet kallar. Lyssna på Sven så fungerar det. Vi ligger redan efter tidsplanen.

Efter någon timme har Roger kommit in i arbetet och produktionen går för fullt.

 

Klocka 13 på lördagen avslutas veckans arbete. Trots Jannes sjukfrånvaro så har veckans kvot uppnåtts. Vid middagsmålet säger Karl-Erik:

-      Tur att Roger kunde hoppa in i stället för Janne. Han verkar ha handlag med sågen och får bli kvar där till vidare.

-      Men Janne är väl snart tillbaka. Undrar Lena?

-      Kan dra ut på tiden, han blev körd till sjukhuset. Det var blåljus på ambulansen.

-      Allvarligt alltså. Vet du vad det är för fel, undrar Eva.

-      Kanske hjärtat eller hjärnblödning. Vi har inte fått veta något ännu.

-      Det kanske var bra att Roger kom hit, annars hade det väl krisat på sågen i dag, säger Lena.

-       

Det kör upp en bil på gården och efter någon minut knackar tre ungdomar på porten. Det är Pelle och två av ortens flickor.

-      Kan jag få tala med Roger och flickorna, undrar Pelle.

-      Det går väl bra, skall Karl-Erik och jag gå ut, undrar Anna-Karin.

-      Behövs väl inte, säger en av flickorna. Pelle kan säga det ändå.

-      Jag, jag vill, stammar Pelle.

-      Kläck ur dig det då, säger den andra flickan.

-      Be Roger om ursäkt för hotet förra lördagen. Det där med grabbusling och utböling var fult sagt.

-      Du var så full att du inte var att räkna med, så jag godtar ursäkten.

-      Och till Eva och Lena, ursäkta de fula orden jag kallade er. När det verkligen kommer till allvarligheter så är ni de bästa på orten. Trots att vi killar inte har en suck hos er.

-      Du får väl tänka dig för nästa gång, kanske hålla dig lite nyktrare, säger Lena.

-      I fyllan och villan svamlar de för mycket. Vi förlåter dig, säger Eva.

-      Det var strongt gjort Pelle, tycker Anna-Karin. Inte många grabbar skulle göra det.

-      Det var väl strejken från tjejerna som öppnade mina ögon. Tuffhet och fylla har sitt pris.

-      Vi avblåser den nu. Målet med den har uppnåtts. Men kom ihåg. Ingen sprit på dansen i kväll, säger en av flickorna. Då blir det nu strejk.

-      Vi skall dricka kaffe nu, vill ni ha en kopp erbjuder Anna-Karin trion.

Vid kaffet flyter samtalet lätt och de skils i god stämning.

 

När disken efter maten är avklarad frågar Eva:

-      Skall vi åka till dansen i kväll?

-      Vet inte om jag orkar, svarar Roger. Är helt slut efter arbetet på sågen.

-      Den är ju enda borta i folkparken och det är visst en skitorkester som spelar. Jag vill inte, säger Lena.

-      Då avstår vi. Vill vi ta en sväng så finns ju grammofon och dansgolv i ladan. Nu har vi ju en kavaljer hos oss också, flinar Eva.

 

Dörren öppnas och Anna-Karin kommer in.

-      Bastun är varm. Om någon av er vill ha den. Vi är redan klara. Erbjuder hon.

Sedan ilar hon iväg till sovrummet.

-      Kommer du med Roger. Eva och jag brukar ta ett bad på lördagskvällen.

-      Basta med er två. Är det lämpligt?

-      Är väl ingen fara, tror du att jag lämnar dig och Eva för er själva?

-      Har lillasyster blivit moraltant. Tror kanske att jag skall förföra honom.

-      Har nog sett dina blickar. Tro inte att du kan dölja det.

-      Än sedan då. Jag känner för honom. Kom inte och ta det ifrån mig. Men Roger, kom med. Inget farligt med det.

-      Garanterar ni det så kan jag väl. Men jag har inte varit med kvinnor i en bastu förut.

-      Någon gång skall väl vara den första. För du är väl inte blyg.

-      Tänk för att jag är det, men ni två viker väl ut er för killar i vanliga fall.

-      Nej, verkligen inte. Har aldrig varit naken med någon utanför familjen. Om man undantar något läkarbesök, svarar Eva.

 

Efter en stund sitter de nakna på bastulaven. Roger har svårt att hålla blicken i styr. Den vandrar mellan Eva, som är lite kraftig och den trådsmala Lena.

-      Jag ser att du kollar oss, säger Eva. Vilken föredrar du? Genera dig inte vi vet att smaken är olika.

-      Du får ursäkta Lena, men jag gillar lite kraftigare flickor.

-      Som mulliga syrran då. Det blir hängpattar och bilringar med åren.

-      Än sen då. Finns väl annat som är viktigare. Känslor för varandra. Men det förstår väl inte lillasyster.

-      Har du inte märkt att killarna på orten oftare försöker tafsa på mig.

-      Sluta flickor, det kan väl hända att vissa föredrar trådsmalt medan andra, som jag, tycker om lite mera hull. Anders, bror min, gillar den magra typen.

Trätan avslutas. Roger reser sig upp för att hälla mera vatten på de heta stenarna. Utan att han märkt det själv så har penisen rest sig i sin fulla längd. Lena fnissar till och vänder sig mot Eva.

-      Den skulle du nog vilja ha i dig. Du tittar så på den.

-      Åja, tala för dig skälv. De där korkarna till bröstvårtor skvallrar ju en del om dig.

Roger blir blodröd i ansiktet. Sätter sig snabbt ned på laven och lägger handduken över sig.

-      Ta inte illa upp Roger. Lillsyrran retas ju mest med mig. Du tittar nog på oss också. Mina bröst som hänger en aning medans Lenas fjuttiga knappast syns. Och du har väl redan kollat in musen på oss. Lenas rakade och min hårklädda. Genera dig inte. Titta skulle vilken man göra i denna situation.

Eva reser sig upp svänger runt ett varv på golvet.

-      Nu har du sett det mesta av mig. Dig såg jag ju då du öste vatten på aggregatet.

Det knäpper till i bastuns timer. De röda elementen tappar sakta färgen.

-      Jag går och duschar, säger Lena. Sitt kvar om ni vill.

-      Säg till när du är klar, det är lite trångt om vi skall duscha samtidigt.

När Lena gått ut frågar Eva:

-      Kan jag få en kram av dig?

Utan att ord omfamnar han henne. De står tätt intill varandra tills Lena meddelar att duschen är ledig. Eva börjar tvåla in sig. Har lite svårt att komma åt ryggen.

-      Roger, kan du tvätta ryggen på mig?

Han tar tvålen och börjar tvättningen. Då han anser sig färdig vänder sig Eva om, slår armarna runt hans hals och trycker sin kropp mot honom. Det varma vattnet från duschen strilar över dem. Lena som just skall gå ut ser vad som sker. Snabbt vrider hon om termostaten och de två får en riktig kalldusch.

-      Lena, vill du ha stryk, ropar Eva.

-      Försök med det du.

Lena försvinner snabbt ut ur rummet. Slår igen dörren och ställer sig mot den så att hur än Eva försöker så får hon inte upp den. Evas ögon blixtrar till. Sedan vrider hon om låset.

-      Nu är vi själva här. Skönt att slippa jäntans övervakande öga. Hon har ju inte låtit oss vara själva någonting. Kom med in i bastun.

De går in och stänger dörren efter sig.

-      Jag anar att Lenas öra ligger mot dörren. Då jag inte vill att hon skall lägga sig i vad jag har att säga dig så kan vi sitta ostörda här inne. Sedan får hon tro vad hon vill. Är du med på det?

-      Jag är nyfiken på vad du har att säga mig.

-      Jo Roger, nu är det så att jag gillar dig väldigt mycket. Jag tror även att du också har vissa känslor för mig. Eller?

-      Kan jag inte förneka. Men kom till saken.

-      Vi har känt varandra bara i en vecka. Trots den korta tiden så skulle jag vilja vara din kvinna. Redan då vi gick från dansen var jag attraherad. Sedan blev jag fundersam då släktskapet kom till tals. Jag skulle vilja att du var den förste mannen som kom in i mig, men då jag antar att ingen av oss har skydd så får det vänta. Men kom gärna och håll mig hårt. Har jag sagt för mycket nu?

-      Du är klok. Vi måste vänta med det. Men närhet kan du få så mycket du vill.

Eva sätter sig i hans knä. De sitter en stund medan händerna utforskar den andres kropp. Efter en stund lämnar de bastun och öppnar dörren.

-      Tack skall du ha för en skön stund, säger Eva med hög röst.

Lenas snabba steg hör uppför källartrappen.

-      Nu tror hon allt något, flinar Eva. Skulle bara veta hur städade vi varit. Men vi låter henne inte veta hur långt vi gick, vill hon tro att vi löpt linan ut så låt henne göra det.

-      Visst. I fantasin kan allt hända. Jag är nöjd med det som var.

 

När Roger senare på kvällen skall gå upp på sitt rum möter han Lena i hallen. Han tar ett stadigt tag i hennes arm och säger med bestämd röst:

-      Nu följer du med mig in på rummet, jag vill tala lite med dig

-      Vad då, säger hon med rädd röst?

-      Intet farligt, bara ensak jag vill reda ut.

  När dörren är stäng bakom den frågar han:

-      Varför retas du med Eva hela tiden så fort det gäller vårt förhållande?

Lena ser hans allvarsamma min, förstår att det inte går att ljuga eller smita från frågan.

-      Det gör ont i mig då jag ser er tillsammans. Jag känner mig avundsjuk.

-      Gör du, det är inte meningen att såra dig. Vad är det du vill ha?

-      Jag drömmer ibland om en kille. Han är muskulärt byggd, korpsvart hår. Har ett par kastanjebruna ögon, som ler mot mig. Han får mig varm i hela kroppen.

-      Du möter nog honom en dag. Vänta och se. Jag visste inte att jag skulle träffa Eva på dansen. Sedan vet du resten.

-      Säg inget till Eva är du snäll. Hon skulle kanske inte förstå.

Roger ger Lena en kram innan de skils. Får en varm blick tillbaka.

 

Under kvällen gör Lena flera försök att få reda på vad som hände i bastun, men varken Eva eller Roger avslöjar något.

Att sedan Eva smög över för en liten kramstund vid sovdags behöver hon inte veta.

 

Nästa dag kommer Maja-Lisa, Evert och Anders till gården. De har med kläder och lite av Rogers saker som han kan behöva. Det blir ett glatt återseende mellan Maja-Lisa och Evert men även Anna-Karin är glad åt att de kommer. Vill gärna känna Rogers mor. Anders är lite avvaktande då han stiger ur bilen. Har inte varit på landet så många gånger. Känner sig lite osäker.

 

De går in till kaffebordet. Då de sitter där kommer ungdomarna ned från vinden. Eva och Lena går runt och handhälsar på gästerna. Då Lena till slut skall hälsa på Anders stelnar hon till. Ser in i ett par kastanjebruna ögon på en muskulär svarthårig grabb. Hon fattar sig snabbt och hälsar lite försiktigt. Endast Eva har sett händelsen och viskar sedan till Lena:

-      Vad tog det åt dig? Trodde du att han var farlig?

-      Nej då, det bara stack till i kroppen på mig.

-      Där är det bäst du passar dig. Han verkar spana in dig.

-      Så du säger, jag känner mig generad.

-      Vad tisslar ni om, frågar Roger som kommer förbi.

-      Lena vart generad då hon hälsade på Anders. Kände att hon gjorde bort sig.

-      Inte behöver hon ta illa vid sig. Anders tänker bara på kraftsport och motorcyklar. Bryr sig inte om tjejer, vad jag vet.

-      Men titta nu på honom, han verkar dra sig undan. Är han blyg av sig?

-      Tror jag inte, men jag tar ett snack med honom om en stund. Han kanske vill se hur jag bor för tillfället.

När kaffestunden är över går Pelle och Anders upp på vindskammaren.

-      Vad är det med dig brorsan, du var så tyst där nere.

-      Det är den där tjejen, Lena tror jag hon heter. Hon tittade så konstigt på mig. Och så nästan brändes hennes handslag.

-      Aj då, låter farligt. Inte är hon så mot mig. Men var det något mera?

-      Jag fick svårt att andas ett tag. Där stod en kvinna som jag drömt om, smärt som en vidja, lingult hår och ett par violblå ögon. Men nu känns det bättre.

-      Då så, ta det lite lugnt så går det bra. Vi kanske skall gå ned och…

Samtalet avbryt av en knackning på dörren och Eva kommer in.

-      Kan jag få några ord med Anders? Mellan två ögon.

-      Det går väl bra jag väntar utanför i hallen.

-      Gå in på mitt rum i stället. Lena sitter där och är inte sig lik.

 

När Roger kommer in och stängt dörren frågar Lena:

-      Är Anders sur på mig, jag var så tvär mot honom?

-      Nej då, han vart bara lite överraskad då han såg dig. Tappade fattningen.

-      Inget allvarligt hoppas jag.

-      Kanske värre än så, ni bör nog talas vid på tu man hand efter vad jag tror.

-      Törs inte, jag kanske gör bort mig då igen. Det känns så konstigt i kroppen. Bränner och drar efter det jag såg hans ögon.

-      Om det känns bättre så kan Eva och jag vara med.

-      Får väl bli så. Jag kan ju inte springa ifrån situationen.

 

I Rogers rum sitter Anders och Eva.

-      Kan du berätta vad det tog åt dig där nere?

-      Den kvinnan har jag sett i drömmar. Nu stod hon framför mig helt plötsligt. Jag… jag…

-      Ta det lugnt nu. Jag kan tala om för dig att det hände mig förra lördagen. En städad man kom till dansen. Vi dansade rätt mycket. Lena var också med. På vägen hem skulle jag kunnat ge allt för honom. Men han var bara här på tillfälligt besök. Jag tvingade mig till att tiga. En kram och puss var det enda som fick ske mellan oss.

-      Så ni skildes i nattens mörker för att inte ses igen. Det verkar inte roligt.

-      Dagen efter fick jag veta att vi är släkt. Inte samma biologiska föräldrar. Men hans far är pappa till min syster.

-      Du menar väl aldrig att det är Roger?

-      Jo, men han har bara ett vikariat på sågen och lämnar mig väl sedan.

-      Är du kär på allvar i honom?

-      Det kan man säga. Sådant bara händer…

Det skymtar en tår i Evas öga.

 

En diskret knackning på dörren och Roger uppenbarar sig:

-      Får jag två ord med Anders?

-      Jag kilar över till Lena så länge.

Då Eva lämnat rummet frågar Anders:

-      Har Eva och du sällskap?

-      På sätt och vis, vi gillar varandra. Men framtiden är oviss.

-      Hon nämnde det. Men hur är det med Lena?

-      Hon är lite nervös efter händelsen i köket. Ett svårt anfall verkar ha drabbat henne.

-      Allvarlig sjukdom?

-      Kanske kärlek vid första ögonkastet. Ni bör nog talas vid.

-      Törs jag det?

-      Gör du det inte så kanske ni båda grämer er hela livet. Nu går jag och hämtar flickorna.

Eva kommer in tätt följd av Lena.

-      Då så småsyskon, säger Eva. Ta nu och hälsa på varandra ordentligt. Se varandra i ögonen under tiden.

Ander tar mod till sig och går fram till Lena. Sträcker försiktigt fram handen som hon försiktigt fångar.

-      Hoppas du inte är ledsen på mig, säger Lena.

-      Inte då, jag var ju inte bättre skälv.

En tystnad uppstår. Eva och Roger står lite på sidan. Deras händer söker varandra.

-      Anders, säger Eva efter någon minut. Om jag var som dig så skulle jag ge Lena en kram.

-      Tror du hon vill det då, säger Anders lite blygt?

Lena släpper handen och slår armarna runt Anders hals. Han är lite bortkommen innan han fattar henne om livet. Läpparna möts.

-      Vi lämnar er ensamma en stund, säger Eva. Kom ner när ni känner för det.

 

När Eva och Roger kommer ned i köket undrar Anna-Karin:

-      Vart tog Anders och Lena vägen?

-      De är på vindsrummet, har lite att tala om, säger Eva.

-      Vad kan det vara? De har ju knappt träffats.

-      Ni får väl veta det senare, när pusskalaset är över, flinar Roger.

-      Pusskalas, Lena och Anders. Jag förstår inte. Anna-Karin ser frågande ut.

-      Men Anna-Karin, kommer du inte ihåg ungdomen. Då vi smög med varandra bakom logen, påminner Karl-Erik. Pussar och kramar.

-      Men…

-      Låt dem hållas, det kanske går över om en stund.

 

Roger kommer fram till Karl-Erik:

-      Får jag prata lite i enrum med dig?

-      Är det viktigt?

-      Kanske, kanske inte, ditt svar avgör det.

-      Vi går in i salen så slipper de andra höra det.

När de kommer in frågar Karl-Erik:

-      Vad är det du vill prata om. Evas hand eller?

-      Det kan bli senare. Nu gäller der brorsan. Han slutade sommarjobbet på parkförvaltningen förra veckan, har inget nytt kneg. Då det är två vakanser på sågen så kanske han kan hoppa in ett tag? Tills gubbarna är tillbaka.

-      Tål att tänka på. Vi hade ju ett litet helvete att hinna med ute på gården och torken då du började i sågen. Jag skall höra med chefen.

-      Tack Karl-Erik, men det är bara en ide’.

-      Kan vara lösningen på arbetet. Elof var bekymrad.

 

Karl-Erik, går till telefonen, efter bara någon minut kommer han tillbaka och gör tummen upp till Roger.

-      Hämta ned Anders, nu får det vara nog men kelandet för en stund.

Roger går upp till rummet. Knackar på och får efter några sekunder tillträde.

-      Karl-Erik, vill snacka med Anders på en gång. Skynda dig ned. Inget sölande.

-      Vad kan han vilja mig. Jag har väl inte gjort något.

-      Lagt beslag på Lena. Men nu är det en annan fråga. Skynda på.

Med raska steg går Anders ned till köket. Lena ser frågande ut.

-      Vad vill pappa Anders?

-      Du får veta det sedan. Men jag vill fråga dig en sak. Vad skulle du säga om Anders stannade på orten ett tag?

-      Du skojar. Han skall väl hem till Uppsala. Sköta jobbet.

-      Vi får se, han avgör saken själv eller vill du ha ett ord med i laget så skynda dig ned.

Snabbare än blixten störtar Lena ned till köket.

-      Bra att du kom säger Karl-Erik. Anders kan få ett vikariat på brädgården tills någon av gubbarna är tillbaka. Vad tycker du om det? Han får dela rum med Roger under tiden.

-      Jag förstår inte riktigt. Skall Anders jobba och bo här eller vad menar du?

-      Låt oss uttrycka det så. Ni verkar ju redan ha fattat tycke för varandra.

-      Men vad säger ni andra om det?

-      Sluta med moralfunderingarna. Vi har alla varit unga och kan tänka tillbaka. Kolla förresten på Roger och Eva, där kan du se vad en oväntad träff kan leda till.

-      Kan väl göra så då. Men tycker inte Eva och Roger att jag går för långt?

-      Rogers förslag och han har talat med Eva också.

 

En extrasäng ställs in på Rogers rum. Det blir trångt men går för en tid.

 

På måndagsmorgonen åker alla tre till sågen. Roger som hjälpsågare och Anders och Karl-Erik till brädgårdsarbetet. Veckan går med arbete på dagarna och trevliga stunder på kvällarna. Vid bastubadet på lördagen tränger alla fyra ihop sig på laven.

Eva kan inte låta bli att hämnar på sin syster i duschen. Ger Lena och Anders en riktig översköljning med en hink kallvatten.

 

Tiden går. Assar blir sjukpensionär på grund av utsliten rygg och Janne har fått problem med syn och motorik efter en stroke, Roger och Anders får fasta tjänster på sågen.

 

I början av april sitter Eva och Lena och pratar uppe på Evas rum.

-      Hur det kan gå då en främmande man kommer in i ens liv, säger Eva och stryker sig över magen.

-      Menar du att ni har en på gång?

-      En dryg månad på väg.

-      Du också, vi får se vem som kommer först.

 

Åren går. Roger och Eva flyttar över till gårdens gammelstuga medan Lena och Anders bor kvar på vinden. Båda familjerna får varsin dotter. Då de kommer upp till tonåren manar Eva: Se upp för främmande män.

 





Meny