Sommar i Dalarna

 

Sommarnatt

 

Våren och försommaren hade varit tyngda av arbete. En större maskinleverans måste klaras av innan midsommar. Ett par veckor före utsatt tid stod äntligen maskinen klar för leverans.

Tore, som är varit projektanställd, kunde få en vecka ledigt. Ett par av hans intressen var sportfiske och natur. Han beslöts sig för att ta en tur upp till storskogarna.

 

Färden gick till finnmarkerna utanför Orsa. Efter en milslång vandring når han fiskevattnen.

Redan första kvällen är fisket bra och han kan äta nyfångad öring till kvällsmat. Natten tillbringar han i tält. Vaknar tidigt och tar en tur till en närbelägen sjö för att prova fiskelyckan.

Dagarna går. Han vandrar mellan olika vatten och har sitt nattläger på nytt ställe varje kväll.

 

Att Tore helst tillbringade nätterna i sitt tält. Berodde på tidigare erfarenheter. Vid ett par vandringar hade han övernattat i tomma fäbodstugor. Det hände då att det inte gick att få en blund i ögonen. Ibland hördes det konstiga ljud som störde sömnen. Ofta kunde det vara från djur som bodde på vinden eller under huset, men ett par gånger fanns inte den förklaringen. Efteråt fick han veta att de kunde ha varit mord eller olyckor med dödlig utgång på vallarna.

 

På torsdagen har han flyttat sitt läger till en hölja nedanför en gammal kvarn. Byggnaden är i dåligt skick, men dammen står fortfarande stabil. Vattnet forsar ut över kanten och bildar ett fall. Värmen under dagen har gjort fisken slö och det är långt mellan huggen. På kvällen ligger vattenytan blank, inte ett fiskvak bryter spegeln.

Trots värmen är det myggfritt. Tore avbryter fisket, sätter sig utanför tältet och lyssnar till naturen. Försommarens fågelsång har avtagit, nu är det matning av ungarna som gäller. Deras pipande efter mat hörs ifrån de flesta snår. En rävfamilj har sitt gryt på andra sidan vattnet och ungarna leker utanför. En och annan rovfågel sveper förbi på jakt efter byte. Kaffekannan brusar över elden.

 

Sommarnattens skymning faller. Klockan närmar sig midnatt, månen har gått upp och lyser stor och rund. Det är fullmåne.

Plötsligt hörs en fiol uppifrån kvarnen. En spröd melodi tonar fram. Trots att den är ett främmande inslag i vildmarken stör den inte. Dess toner är lockande och Tore dras nyfiket upp mot dammen. Han har tidigare lurats av ljuseffekter och skuggor. Ljud från forsar har låtit som musik. Han är lite avvaktande om det är så igen.

Försiktigt smyger han fram bakom ett videsnår några tiotal meter bort från kvarndörren.

Utanför skymtar en ljusklädd varelse som spelar på fiolen. Solen står under alldeles horisonten. I motljuset lyser håret som en gloria. Nu på nära håll hör han hur melodin leker sig fram, växlar mellan höga och låga toner, drillar fram sekvenser som vattnets porlande i fallet omväxlande med lugna partier likt bäcken porlande i en stilla fors.  I sommarnattens skymning, med fullmånen lysande i söder känns stämningen trolsk.

 

Tore har väl aldrig varit någon älskare av folkmusik, men i natt finner han den uttrycksfull. Polskan sveper in i nattens förtrollande värld.

Efter en stund reser sig spelmannen upp. Han ser att det är en kvinna, klädd i en tunn, ljus klänning. Hon lägger ifrån sig fiolen, drar av sig klänningen och går naken ut i dammen ovanför fallet. Simmar runt en vända innan hon går upp och åter greppar fiolen.

Tore undrar om han drömmer eller är vaken, då han ser den nakna kvinnan stå vid dammen och spela. Flera gånger har han hört talas om skogsfrun, huldran, som förvrider synen på karlar uti skogen. Oftast har det varit kolare som arbetat ensamma som sett henne. Ibland även någon fiskare, efter långa nätter vid ensliga vattnen.

Närmaste boning ligger flera kilometer bort. Av vilken orsak kan en ensam kvinna ge sig ut i natten och spela, ensam vid en gammal kvarn?

Efter badet blir polskan mera livlig. Takten stiger, häftigare drillar omväxlande med knäppningar på strängarna. Melodin gör snabba kast emellan dur och moll.

 

Vattnet krusas intill dammen. I övrigt ligger ytan spegelblank. Var det en vindil som drog förbi, eller något trolsk? Strömkarlen, eller som han även kallas: Näcken.  Mannen som spelmännen kunde uppsöka för att bli ännu bättre att spela. Priset var bara att sälja sin själ till honom. Kvinnan tar en blomkrans som hon haft på huvudet och slänger den i dammen. Den flyter några sekunder på ytan innan den sugs ner i en strömvirvel.

 

Det börjar ljusna. Spelmannen spelar en sista lugn polska innan hon tar på sig klänningen, lägger fiolen i fodralet och lämnar platsen.

Ensam står Tore och tittar över dammen. Han går upp på planen framför kvarnen. Står och tittar ut över dammen. Ett stim småfisk får den blanka vattenytan att krusas. Plötsligt sprätter fiskarna upp i luften och ett gäddhuvud blir synligt. Plasket då gäddan tar en fisk ekar över vattnet. Var det småfisken och gäddan som orsakade krusningen på vattnet då hon spelade? I motljuset som var gick det inte att avgöra.

 

Tore går tankfullt ned till tältet. En koltrast sjunger från en tall. Solen stiger i norr när han kommer till tältet. Han kryper ned i sovsäcken, ligger en stund och funderar innan han somnar. Drömmer om fiske och den kvinnliga spelmannen.

I drömmen är hon hans. Han drunknar i hennes ögon, värms av hennes mjuka kropp.

 

Dagen efter vaknar han först en bit in på förmiddagen. Det är fredag, midsommarafton. Eller rättare sagt festdagen. Sommarsolståndet var ju igår. Natten som gått var den kortaste på hela året. Kanske det var därför han såg kvinnan vid kvarnen, eller har han drömt det.

Hur som helst, fisketurens sista dag är inne. Efter frukost packar han ihop sina saker och städar noggrant upp på platsen. Börjar den långa vandringen ned till Orsa.

 

Midsommarafton

 Efter ett par timmars vandring kommer Tore ned till samhället. Midsommarfesten har just börjat på bygdegården. Han dras mot musiken. Kan inte stå emot utan går, klädd i sina vildmarkskläder, in bland folkdräktsklädda midsommarfirare.

Lekarna runt stången är i full gång. Serveringen har få besökare just nu så han bestämmer sig för att ta en kopp kaffe och våffla. Ser sig om och finner ett bord lite avsides intill ett vagnslider. Där inne står ett par spelmän. En äldre herre och en kvinna i ungefär 25 års ålder. De verkar träna på en polska. Hon tar några toner i taget och han upprepar dem. Efter en stund spelar de låten rakt igenom.

Plötsligt känner han igen melodin. Den minner om natten vid kvarnen, den sista hon spelade.

Spelmännen slutar och mannen går till en större grupp som står en bit bort. Kvinnan kommer ut ur lidret, kisar en stund för det starka ljuset innan hon går ut.

Tore fångar hennes uppmärksamhet och vinkar henne till sig.

-    Ursäkta jag frågar, men vad var det för låt ni spelade där inne. Jag har hört den förr men vet inte vad den heter?

-    Kvarndammen kallar jag den, men var kan du ha hört den förut?

-    Du kanske inte tror mig. I natten som var, ute vid en gammal kvarn i ödemarken.

-    Jasså där, var det ditt tält som jag såg nere vid höljan. Jag trodde att jag hade stulit polskan när du frågade.

-    Jag hörde dig spela flera låtar, vilken teknik du har. Hur lär man sig det?

-    Övningar och…

-    Och vaddå?

-    Intr, intresse, känsla för musiken.

-    Jag har hört att spelmän lär sig av näcken, kan det stämma?

-    Jag har spelning som väntar, ursäktar hon sig och skyndar iväg.

 

Tore strövar runt på festplatsen. Packningen har han fått ställa in i ett förråd.

Dansen runt midsommarstången gör ett uppehåll. Ett par spelmän går upp på scenen. Den ene presenterar en polska som kallas Kvarndammen. Efter att ha markerat tempot ett par gånger börjar de spela. Polskan porlar likt vattnets dans nedför fallet vid kvarnen. En dalkarl intill kommenterar:

-    Matsgårds Anna kan verkligen svänga till låtar. Den här har hon visst fått ihop i natt som var.

-    Så hon är storspelman med andra ord, frågar Tore?

-    Visst, om jag inte visste bättre skulle jag tro på skrocket om att lära sig låtar av mannen i forsen.

-    Jo, hennes spel kan då väcka intresse. Jag har aldrig lyssnat till polskor tidigare, men de har en stor dragningskraft.

-    Du får väl ta och prova med att dansa någon gång. Är takten den rätta så lever hela kroppen upp. Eller du kanske är en spelman innerst inne?

-    Spelman kan väl inte så många bli. Det är väl svårt?

-    Kanske det, men om ett par karlar träffas här uppe i Björka, så kan det vara tre som spelar fiol.

-    Nu ljuger du allt.

-    Kanske var fyra som spelade av de två.

Tore blir stående utan ett ord. Fattar inte hur den mattematiken gick ihop.

Hans funderingar avbryts av en vild polska från scenen. Anna spelar solo och stråken dansar som en virvelvind över strängarna, fingrarna går som lärkvingar. Han kan inte låta bli att beundra hennes spel.

 

Dansen runt stången återupptas efter pausen. Anna lämnar scenen och går bort mot en grupp spelmän som ”buskspelar” mellan några hus. På vägen stöter hon ihop med Tore.

-    Anna, du är då en mästare på att spela. Aldrig har någon fått mig att känna så för folkmusik tidigare. Ditt solonummer var väl polskan från i natt?

-    Roligt att du tycker om den. Men vem är du och var kommer du ifrån? Att du var ute i vildmarken på fiske vet jag redan.

-    Tore. Arbetar på ett maskinföretag i Stockholm. Har några dagar ledigt och åkte upp hit för att uppleva vildmarken. Hamnade här på festplatsen av en slump.

-    Att jag heter Anna vet du visst redan. Arbetar på knivfabriken i Mora. Spelman på fritiden som du redan märkt.

-    Knivfabriken, jag har just arbetat med en maskin som skall levereras dit.

-    Är det du som skall komma och installera den?

-    Nej, det kommer en serviceman och gör det.

-    Jag hörde att han fått förhinder och söker en som arbetat i projektet, men han är visst bortrest på semester till veckan efter midsommar.

-    Sade de vad han skall heta?

-    Larsson var det visst, ledningen skall visst göra allt för att få hit honom efter helgen.

-    Men tänk om du kunde spela hit honom med din musik.

-    Sluta skoja, nog för att jag spelar lite, men inte sysslar jag med svartkonst.

-    Säg inte det. Kan jag låna en telefon någonstans. Behöver ringa arbetet.

-    Säg till i serveringen. De brukar kunna låna ut telefonen ibland, om det är angeläget.

-    Tack skall du ha, vi kanske ses senare.

 

Tore ringer företagets akutservice. Växlar några ord med kundmottagaren. Går sedan ut och söker upp Anna.

-    Hej igen, du skall ringa upp det här numret med det snaraste. Han överlämnar en lapp med ett stockholmsnummer.

-    Typiskt, nu när jag firar midsommar. Men det gäller visst maskinen. Numret verkar bekant. Det bör väl inte ta så lång tid.

 

Fem minuter senare kommer hon ut från serveringen. Ser sig om efter Tore, men kan inte finna honom. Tar fiolen och spelar en av nattens polskor. När hon slutat den står han vid hennes sida.

-    Vill du ha hjälp med något, undrar Tore?

-    Din buse, kunde du inte ha sagt att du hade med maskinföretaget att göra. Men när du ändå är här så kan du väl stanna över midsommar och se hur det går till här uppe. Annars kanske du bara får åka hem och vända åter på måndag.

-    Men jag måste ha lite andra kläder. Kan väl inte gå omkring med fiskekläderna hela helgen. Annars är din inbjudan trevlig.

-    Jag pratar med pappa, han kan nog ordna lite kläder åt dig. Sedan kan du få logera i våran gäststuga under helgen. Men det får bli senare, för nu skall jag spela till folkdansuppvisningen. Vi ses vid entrén efter festen om inte förr.

 

Vid femtiden avslutas eftermiddagens fest. Tore gör sällskap med Anna och hennes familj till en gård i samhällets utkant. Hennes pappa, Matsgårds Gustaf, visade sig vara spelmannen från lidret och mamman, Maria, damen han köpte våfflor utav.

Lite senare på kvällen har Gustaf ordnat med ett par nya byxor och skjorta åt Tore. Utav Annas bror, Karl, har han fått låna ett par dansskor.  Tore blir väl mottagen som gäst i familjen.

 

På kvällen samlas några spelmän hemma hos Gustaf. Några vänner har kommit och det ordnas med en privat dans i ladan på gården. Musiken skiftar mellan folklåtar, gammaldans, dansband och swing.

Tore har inte tagit ett danssteg sedan gymnastiken i skolan. Nu dras han upp på golvet av Anna och tragglar sig igenom en vals. Under kvällen blir också någon dansbands låt.

 

Vid 10-tiden börjar trummisen Anders svaja på takten efter ett besök bakom knuten. Han måste lägga av för kvällen och nyktra till. Tore minns musiklektionerna i skolan. Bra gehör hade han inte, men taktkänslan fanns och han blev tilldelad trummorna. Lite försiktigt slår han sig ned på pallen, fattar stockarna och börjar försiktigt häng med på en jazzig melodi. Då han funnit takten vänder sig Anna om och nickar åt honom. Han känner sig accepterad och vågar satsa lite mera. En ny låt följer, nu börjar han komma tillbaka med känslan för både virveltrumma, pukor, hi-hat, cymbaler och pukor. Gustaf tittar på honom och säger: ta ett solo.

Under solot lever Tore ut musiken. Han har 8-takter att visa vad han går för innan de andra åter klämmer i med sina stämmor. Lite svettig efteråt fortsätter han med det vanliga spelet på trummorna.

Nästa låt är en Orsapolska. Tore lyssnar in takten och slår sedan ett mjuk och följsamt komp till musiken. Får en gillande blick från Anna. Han fortsätter med trummorna resten av kvällen.

 

Vid midnatt avslutas dansen. Spelmännen packar ihop och går var och en hem till sitt. Efteråt sitter Tore och Anna en stund på gäststugans veranda.

-    Du är då en överraskningarnas man, säger Anna. Först att du var vid kvarnen i går kväll och fångades av min musik. Sedan att du är mannen som söktes för installationen av maskinen på fabriken och nu också trummis.

-    Är det svartkonst du använder dig av. Jag kan inte se det skedda som en ren slump. Ödet kan väl inte bara vara förklaringen.

-    Vem vet, säger hon med en lurig blick. Men god natt med dig nu. Sov gott så ses vi i morgon.

Efter en snabb kram går hon in till sig. Tore står kvar någon minut innan han går in och lägger sig. Somnar och drömmer om Anna och midsommarfest.

  

Midsommardag

 

Midsommardagens morgon väcks Tore av att någon bultar på dörren. Klockan visar 9. Utanför dörren står en yngre kvinna.

-   Hej, jag är Annas syster Rakel. Skall du med och spela i Moraparken. Erik är sjuk och vi behöver en trummis under eftermiddagen.

-    Hej Rakel. Visst vill jag det. Tore heter jag och vi har väl inte setts tidigare

-     Du behöver inte förklara. Anna har berättat om dig. Skall du med, så åker vi härifrån vid 11-tiden. Lasta in tummorna i   skåpbilen så är du snäll.

Innan Tore hinner svara är hon på väg mot huset.

 

Efter morgontoaletten går han över till köket och får frukost. Bara mor Maria pysslar där inne.

-    Jaha du Tore, du kom som sänd från himmelen då eran tekniker blev sjuk. Anna kunde inte mer än förvånas över det. Att du sedan är spelman, om än på trummor, var ytterligare en överraskning. Har du mer på lager?

-    Inte vet jag, det var bara en slump att jag var vid dammen i förrgår kväll. Kunde lika gärna vara vid en tjärn långt in i skogen eller på en helt annan plats i Sverige.

-    Har du semester före midsommar, verkar tidigt?

-    Det var många dagars ledigt som jag måste ta ut innan jag slutar vid halvårsskiftet. Jobbet är bara en projektanställning under byggandet av maskinen. Den är ju färdig nu och skall bara installeras. För min del är det enda lite pappersarbete som återstår. Fast det verkar bli några dagar till med installation på fabriken.

-    Va skall du göra sedan då? När maskinen är klar?

-    Söka nytt arbete. Får väl ta det som bjuds. Det är lite kärvt på den fronten för tillfället. Kanske behöver jag flytta till annan ort.

-    Hur bor du nu då? Maria är frågvis.

-    Hemma hos mina föräldrar, det växer inte enkla bostäder på träd där nere i Mellansverige.

 

Gustaf kommer in i köket. Tar en kopp kaffe och sätter sig vid bordet.

-    Hej Tore, är du redo för spelningen i Moraparken?

-    Känns lite nervöst, det lär komma mycket folk och jag är otränad.

-    Ta det lugnt, vi står på din sida. Ligg bara med ett enkelt komp till att börja med. Jag minns mitt första scenuppträdande. Var väl 10år och skulle göra ett solonummer. Knäna skakade så att jag nästan inte kunde stå. Men efter några takter glömde jag den stora publiken och spelade bara för min kamrat Rut som satt på första bänkraden. Efteråt väcktes jag av publikens applåder. Ta ett råd, spela för någon du gillar, glöm de andra.

-    Tack för tipset, har jag stödet från de andra som spelar så tror jag att det skall gå bra.

-     Lita på oss. Men nu måste vi ut och packa in sakerna i bilen.

Tore och Gustaf avslutar frukosten och går ut.

 

Klockan ett börjar festen på Moragården. Den inleds med en gånglåt spelad från scenen. Tore Har värmt upp och håller en stadig takt. När sedan lekarna runt stången tar vid så måste han lyssna in takten på flera av dem innan han vågar spela med. Vartefter dansen pågår blir han säkrare och spänningen släpper. Känner sig till slut som en i laget.

 

När klockan närmar sig två är det dags för en av höjdpunkterna på festen: midsommarbröllopet. Från entrén kommer en lövad skrinda med brudparet. På scenen väntar präst och spelmän. Gustaf har instruerat Tore om att spela under marschen då paret anländer och går upp på estraden, men vara tyst under det att brudpolskan spelas.

Under färden in och då paret stiger ur och går upp till väntande präst håller Tore en stadig takt. Han koncentrerar sig helt på sin uppgift.

När låten är slut och paret står vända mot publiken ser han kvinnan bakifrån. Nedanför kronan lyser håret som en gloria runt hennes huvud. Hela gestalten verkar bekant. Men det är ju Anna, inte visste Tore att hon skulle gifta sig på midsommaren. Lite överrumplad känner han ett sting av saknad i bröstet. Men var hade han att vänta, inga frågor eller löften hade de utväxlat. Bara en dröm han haft efter natten vid kvarnen.

Vigseln går värdigt. Både brudgum och brud lovar älska varandra till livets slut. De hyllas med brudmarsch på scenen innan de går ned och dansar brudpolskan. Efter brudens polska med prästen går de ned till värdshuset för att emotta folkets välgångsönskningar.

 

Åter är det dags för danslekar. Tore känner ingen spelglädje. Det går trögt. Ett tag funderar han på att sluta, men vill inte heller svika de andra i spelmanslaget.

Efter en halvtimmes spelning är det dags för annan underhållning och spelmännen går ned till serveringen för att dricka kaffe och tårta.

Tore sätter sig lite avsides. Vill helst bara vara ifred. Petar i tårtbiten utan större aptit.

-    Hur är det Tore, du verkar ledsen? Plötsligt kommer Rakel fram till honom och undrar.

-    Jovars, suckar han.

-    Är det att Anna gifte sig, jag såg din reaktion när du såg henne på scenen?

Tore svarar med en nick.

-    Jag fantiserade om henne och mig, efter mötet vid kvarnen och händelserna i går. Larvigt att det kan svida så i hjärtat efter bara en sådan sak.

-    Gräv inte ned dig i det, säkert finns det någon annan åt dig, världen är ju full av kvinnor. Anna var inte den som var avsedd åt dig.

-    Men hennes fästman var inte med vid kvarnen eller på festen igår, hur kommer det sig?

-    Erik arbetar på brandstationen. Hade tjänstgöring.

-    Det förklarar ju saken. Ursäkta att jag råkade drömma om henne och mig.

-    Det är väl bara naturligt då ingen sagt hur det förhöll sig. Men nu verkar det vara dags att spela igen.

 

Efter festen i parken är det privat bröllopsfest på Matsgården. Efter middagen tar dansen vid. Tore känner sig ledsen och går undan. Lägger sig på sängen i gäststugan och vilar.

Plötsligt knackar det på dörren och Rakel kommer in.

-    Hej, hur är det, undrar hon?

-    Lite trött bara.

-    Så det är inte att du saknar Anna?

-    Jag saknar kanske drömmen om henne. Vi hade ju inte talat om annat.

-    Hon vill att du kommer med och ror över henne till Bergsgården efter festen. Kyrkbåten ligger klar vid stranden och hon vill att vännerna sköter årorna.

-    Så hon ser mig som en vän?

-    Naturligtvis, hon har bara talat väl om dig. Kommer du med?

-    Självklart, om hon vill det.

 

Vid 23 tiden lägger båten ut från land och korsar vattenytan, driven av 6 par roddare. På varje toft sitter en man och en kvinna och ror. I fören har 3 spelmän tagit plats och musiken ljuder över sjön. I aktern sitter Anna och Erik.

Tore har Rakel som roddarkamrat. Med gemensamma krafter sköter framdrivningen. Emellanåt utbyter de några ord.

-    Har du lust att följa med till Furuvallen i morgon, jag skall dit och måla en tavla. Om vädret tillåter. Du kan fiska i sjön nedanför, det kan gå en och annan öring där, viskar hon.

-    Visst, om du vill ha mig till sällskap. Vilka mer kommer?

-    Ingen vad jag vet, men det går väl bra ändå?

 

Innan Tore fattat vad hon menar, kommenderar styrmannen: Årorna upp. Färden är slut och båten lägger till vid bryggan.

Till tonerna av en gånglåt följer gästerna brudparet till dörren. Ett sista leve utbringas innan de tar farväl och brudparet går in i sitt hem. Efteråt åker de med bil hem till Matsgården. Efter ett kort ”god natt” skils Rakel och Tore.

 

Söndagsutflykt.

 

På söndagsförmiddagen åker Rakel och Tore upp till Furuvallen. Bilen slingrar sig efter skogsvägen. På sidorna står skogen tät. Här och var glesnar skogen och skogsklädda, blånande kullar skymtar mellan träden. Efter en halvtimmes färd stannar de utanför grinden.

Vallen är fortfarande bebodd under vissa tider på året. Just nu har Rakel den som ateljé för sitt skapande med pensel och textilier. Under hösten jaktstuga för frusna jägare eller fiskare i den lilla sjön nedanför. Raststuga för skogsarbetare under vintern.

 

Tore tar fiskeutrustningen, går och går ned till sjön. Stannar vid stranden och spanar ut över vattenytan som krusas av en svag bris. Utom kasthåll gör några småfiskar ringar på vattenytan, några sjöfåglar simmar med sina ungar utefter motsatta sjöstranden.

Han tacklar flugspöet. Sätter sig sedan ned på en sten och avvaktar om någon fisk verkar komma inom håll.

Efter en stund kommer Rakel ned till honom. I handen håller hon ett skissblock.

-    Får jag rita av dig, undrar hon? Din blick ut mot sjön inspirerar mig.

-    Varsågod, säger han utan att ta blicken från vattnet

Efter en stund kommer en dagslända ut från strandkanten. Den stiger och faller i en gungade flykt. Flera sländor ansluter, det är hanarna som börjat parningsdansen. En slända kommer in utan att delta i dansen. Det är en hona som snabbt fångas upp av en hane. Efter en kort flygtur tillsammans släpper han henne, hon flyger ned och landar på vattnet, börjar äggläggningen. Rätt som det är sugs hon ned i gapet på en fisk. Ringarna från vaket rullar fram på vattnet och vittnar om händelsen. Flera honor kommer fram. Flera paras och landar sedan på vattnet. En del slukas av väntande öringar.

Tore greppar spöet. Reser sig upp och börjar med svepande rörelser lägga ut lina och fluga. När han uppskattar att kastlängden är den rätta, låter han flugan sjunka ned. Den rider några sekunder på vattenytan innan den försvinner i en vakring. Han gör mothugg och kroken fäster. Efter någon minut är fisken landad och han gör ett nytt kast och fångar åter en portionsstor öring. Flugan har skadads och han sätter på en nybunden.

Då han skall kasta ut stoppas flugan vid bakåtkastet innan han får ut den över vattnet. Ett skrik hörs från Rakel. När han vänder sig om ser han hur kroken fastnat i framsidan på hennes t-shirt. Utan att han märk det har hon gått bakom honom just då han förbereder det nya kastet.

-    Ursäkta, jag såg dig inte.

-    Mitt fel, jag tänkte inte på att fluglinan tar sådan plats vid utkastet. Men hjälp mig att få loss den.

Kroken har gått igenom tyget och fastnat i hennes ena bröst. Efter det att han klipp av kroken kan hon ta av sig t-shirten. Krokspetsen har gått in med hullingen alldeles under hudytan. Han lyckas med att få tag i krokskaftet med avbitaren och lirka loss spetsen. Tar sedan och häller över lite desinfektionsvätska och sätter på en plåsterlapp som finns med i fiskeutrustningen.

När han åter ser ut över vattnet så har svärmningen slutat och vattnet ligger blankt.

 

Efter att ha rensat fisken går han upp till stugan. Rakel har hämtat några potatisar från landet och de sätter på dem på gasolköket. Fiskarna slås in i folie och läggs ovanpå.

Under tiden maten kokar, arbetar Rakel på ett par textilarbeten. Tore binder fiskeflugor av material som han hittat nere vid sjön.

Efter maten går Tore åter ned till vattnet. En ny svärmning är på gång och han lägger ut flugan bredvid en större sten. Den rider på ytan i några sekunder innan den tas av en fisk. Öringen är stor och stridbar. Med den tunna linan närmast flugan så måste han ta det lugnt och inte pressa på för hårt. Det tar en lång stund innan fisken är mogen för håven.

-        Fin fångst, säger en man bakom hans rygg.

Tore vänder sig om och ser att Annas man Erik kommit ned till stranden. I sin kamp med öringen har han inte hört bilen då de nygifta anlänt till vallen.

-    Hej Erik. Den här öringen är en av de vackraste jag sett. Den får gå tillbaka i sjön.

Tore lossar försiktigt öringen och den simmar ut mot sjön.

-    Så du fiskar med fluga. Den enda som jag brukar använda är haspel på sommaren och pimpel när isen ligger. Är det svårt att fiska med fluga?

-    Inte sedan man lärt sig kasttekniken, vill du prova?

-    Varför inte, du verkar ju få en och annan firre i alla fall?

Tore instruerar Erik och efter lite träning får han ut flugan på vattnet. Just som Erik andas ut efter kastet tar en öring flugan. Erik rycker till av rena förskräckelsen och fäster fisken på kroken. Men lite lirkande lyckas han även få den till håven. Några kast senare tar ytterligare en öring flugan och han kan efter sitt första fiske med fluga bära hem två portionsstora fiskar till middag.

 

-    Grabbar, skall ni ha sjön för er själva eller kan vi få ta en simtur, undrar Anna då hon och Rakel kommer ned efter stigen.

-    Går väl bra, armen värker redan på mig och det får vara slut med flugfiske för idag, svarar Erik.

Tore plockar ihop utrustningen medan de andra klär av sig. Då han tittar upp är de på väg ut i vattnet, utan en tråd på kroppen.

-    Ursäkta Tore, vi har en liten ovana att inte använda badkläder här uppe vid vallen, kom med om du vill, genera dig inte, ropar Anna.

-    Kom med bara, ropar Rakel.

-    Har ni sagt det så, kommer jag väl med likadant.

Ett par minuter senare plaskar de alla fyra ogenerat tillsammans.

Erik fångar Anna och håller henne hårt i sin famn. Hon lyfter armarna och lägger de runt hans hals. Eriks händer greppar runt Annas bak smeker den. Rakel ger dem en lång blick.

-    Jag tror det är dags att vi åker hem, viskar hon till Tore. Låta turturduvorna hållas bäst de vill.

 

Tore klär på sig och plockar ihop fiskegrejorna. Går upp till Rakel som står och väntar. De sätter sig i bilen och hemfärden börjar. De sista de ser av Anna är då hon lägger sig på rygg med särade ben inför sin man.

-    Alltid skall de hålla på och kela med varandra då de är tillsammans. Jag mår illa av att se hur de alltid skall… Ja du såg själv hur Anna lade upp sig.

-    Unga nygifta och kanske längtar efter barn, inte vet jag.

-    Kan så vara, men de behöver ju inte göra det mitt framför ögonen på mig. Anna retar mig ändå alltid för att jag inte har någon pojkvän.

-    Undrar hur det är att ha sällskap, har inte träffat någon flickvän hemma. Mamma är moraltant och tycker inte om att jag går ut på fester eller så. Påstår att det bara för omoral med sig.

-    Det är väl vad man gör det till. Vi har varit tillsamman hela dagen utan att något omoraliskt skett. Jag har hört att ungdomarna i Stockholm går till sängs med varandra redan första kvällen?

-    Kanske en del, jag vet inte så noga. Bor egentligen i Knivsta, en ort några mil norrut.

-    Lika som här uppe då, det finns ett gäng som bara tänker på sex. Inte många, men det syns utåt.

-    Är väl inte bra heller om man är tillsammans utan att känna varandra. Efter nio månader kommer barnavårdsnämnden och skall kräva underhåll för ett barn. Men inte veta om man är farsa till det.

-    Så du tänker så långt. Men vad tycker om mig?

-    Trevlig. Lätt att prata med. Kort sagt, gillar dig som kamrat.

-    En tjockis, men det törs du väl inte säga?

-    Inte så att det stör mig, jag gillar inte de där trådsmala tjejerna. Skall väl vara något varm och mjukt att hålla i. Men huvudsaken är väl att hon är trevlig om det skall vara något att ha sällskap med?

-    Vill du ha sällskap med mig, undrar Rakel?

-    Det skulle väl vara möjligt om jag hade längre tid kvar här uppe. Det blir väl bara under en vecka medan maskinen monteras. Sedan skall jag väl hem och se mig om efter ett annat arbete.

-    Det är ju klart att vi inte kan bygga ett förhållande för så kort tid, men låt oss vara vänner under den tid som du är här.

 

Samtalet fortsätter under hemfärden. De har en del liknande intressen, men också en del olika.

När de kommer hem till Rakels bostad bjuder hon in honom för fortsatt samtal under kvällen.

 

När Tore vid 10 tiden går över till gäststugan ger han henne en kram och puss på munnen som hon villigt besvarar.

När han somnat drömmer han om Rakel. Känslan av hennes bröst, då han lossade flugan, finns ännu kvar i hans hand.

Arbetsvecka

 

 På måndagsmorgonen åker Tore med Gustaf till fabriken. Efter en kort visning av lokalerna börjar Tore gå igenom maskinleveransen och packa upp. Utrymmet där maskinen skall stå är fritt och han börjar med hjälp av truckförare Kurt ta in maskinstativ och montera upp det. Till sin hjälp får han också anlita maskinreparatör Olof.

Vid på eftermiddagen upptäcker de att golvet har en svacka och ett litet fundament måste gjutas för att maskinen skall stå stadigt. Då nästa moment är att börja montera de olika delarna på stativet blir arbetet försenat under tiden.

Olof har trassel med en annan maskin och resten av arbetsdagen lagar de den tillsammans.

På tisdags är äntligen se klart att sätta ihop stativet och börja montera de olika maskinmodulerna.

 

Kvällarna tillbringar han ibland med Gustaf och hans familj, men också hos Rakel. Under vistelsen här uppe har han blivit som en del av familjen.

Gustaf envisas med att Tore skall spela ”ett riktigt instrument”, inte bara banka på trummorna. Då Tores gehör inte är perfekt misslyckas han med tonerna på fiolen.

-    Prova den här gnälliga lådan, säger Rakel och ger honom en nyckelharpa.

-    Den har ju åtminstone givna toner, konstaterar Tore och sätter stråken mot strängarna och gnäller fram några toner.

-    Lätta på stråktrycket, det är inte något kraftprov att spela.

Rakel envisas med fingersättning, stråkhållning och takt. Efter en lång stund kan Tore hjälpligt gnida fram en enkel gånglåt.

 

En efter en kommer maskinens delar på plats och på torsdagen är det dags att avsluta att koppla in det elektriska. Då upptäcker Tore att den framdragna elen inte klarar strömmen. En ny kabel måste dras från ställverket. Det inte går att göra då fabriken är i drift.  Ledningen kommer att dras fram under kommande semesterperiod. Han tar kontakt med bolaget i Stockholm och de kommer överens om att han skall montera klart under semesterstängningen på fabriken.

 

På kvällen sitter Tore och ser ut genom gäststugans fönster, då en bil svänger upp på gårdsplanen. Ur den stiger en yngre man. Rakel rusar fram till honom och slår armarna runt hans hals. Blickar honom djupt i ögonen och ger honom sedan en puss på kinden.

-    Har hon en kille i alla fall. Hon nekade ju till det i söndags. Tjejer är väl inte att lita på.

 

Tore känner sig missmodig. Bestämmer sig efter en stund för att resa hem ett tag. Han kan ju alltid komma igen då kabeln är dragen. Reparatörsteamet skulle visst göra en del större arbeten under semesterveckorna. Det som återstår är ju bara el-anslutningen till de effektkrävande delarna och uppstarten av maskinen. Utbildningen av maskinoperatören görs efter semestern av lärare från företaget. Tores anställning varar ju inte till dess.

Han söker upp Gustaf och de gör upp om att han åker hem några dagar och skall återkomma i slutet av semesterperioden och avsluta arbetet.

 

Hemma och Stockholm

 

Under fredagen tar han tåget till Uppsala och buss vidare till Knivsta.

Under kvällen får han berätta om fiskefärden och arbetet med maskinmonteringen. Även om Anna som han såg vid kvarnen, midsommarfesten och Annas bröllop. Söndagen med Rakel nämner han inte.

 

På måndagen åker han in till företaget i Stockholm. Avlägger rapport om arbetet. Går igenom en del pappersarbete som återstår.

Under eftermiddagen kallas han in till företagsledningen.

-    Har du möjlighet att sköta utbildningen på maskinen i början av augusti. Göte är sjukskriven under hela månaden och vi har ingen annan som kan maskinen lika bra som du?

-    Jag har ju inget annat jobb på gång, så det kan väl gå för sig.

-    Bra. Då ordnar vi med förlängning av din anställning till den sista augusti. Vi vill också att du sköter driftsättning och injustering under den tiden. Du får ta ut några dagars ledigt under juli, då fabriken står stilla.  Maskinen skall vara installerad och körklar direkt efter deras semester.

-    Då får jag väl tacka för förtroendet. Kursmaterialet går jag igenom innan jag reser upp igen. Installationen och uppstart bör bli klar på en vecka.

-    Bra, jag ringer till Mora och meddelar om vår överenskommelse.

 

 

Åter i Mora.

 

Arbetet med rapporten och genomgång av kursmaterialet tar några dagar. Ett par veckor senare sitter han på tåget till Mora. På stationen möter Gustaf upp och Tore får åter logera i gäststugan.

Anna och Erik är på bröllopsresa, Rakel har åkt med en kamrat på semester vid Medelhavet.

 

Elen är framdragen och maskinen är klar för idrifttagande. Efter några justeringar kan han köra de första knivämnena på fredagsförmiddagen. Nöjd med resultatet kan han se fram mot en fisketur under veckoskiftet. Åker ut till en liten sjö i finnmarken. Glömmer allt vad som rör arbete och opålitliga kvinnor.

 

Arbetsveckan börjar med visning av maskinen och utbildning av maskinoperatörer. Först en genomgång på skolbänken och sedan med det praktiska arbetet.

Tore får snabbt en bra kontakt med arbetarna på fabriken.

 

På onsdagen kallar Gustaf in Tore på kontoret.

-    Jag hörde att din anställning hos maskinleverantören upphör i och med den här leveransen. Den sista augusti. Stämmer det?

-    Har väl bara att avsluta det här och skriva en slutrapport kvar.

-    Vi behöver en man som kan köra maskinen i höst, kan du ställa upp på det?

-    Skall väl inte vara omöjligt, bara jag kan få tag på en bostad.

-    Gäststugan är ju i minsta laget, men företaget har en enrummare med kök som står tom i Mora. Du kan få hyra den under tiden. Den blir ledig i slutet av månaden.

-    Tackar, kan bli skönt att få sitt eget boende utan föräldrar som vakar över mig.

-    Du kan väl komma över och spela med oss i kväll, vi kör lite dansbandsmusik och Anders är bortres? Vi behöver en trummis.

-    Jag vet inte, känner mig så ringrostig.

-    Det gör väl inget, är ju bara en övning med några kamrater.

-    Får se hur jag känner mig.

-    Du kommer nog, det finns lite spelman i dig.

 

På kvällen ser han hur flera personer med instrument kommer till ladan. När de ”värmer upp” med några låtar går Tore till dem. Sätter upp trummorna och spelar sedan med i den ena låten efter den andra.

Några ungdomar kommer och snart är dansen igång. Foxtrot, bugg, twist alltefter vad de spelar upp, men också någon gammal polska kunde dansas.

-    Så du är i farten igen, en kvinnoröst hörs bakom Tores rygg. Bankar trummor, varför försöker du inte med nyckelharpan?

-    Hej, Rakel, så du kommer och smyger på mig.

-    Inte smyger jag, med det här ljudet så kan man gå normalt utan att det hörs.

-    Det är klart, men spela nyckelharpa inför publik?

-    Kanske inte i kväll, men du kan väl komma över till mig på kvällarna så kan vi träna in några låtar?

-    Vad säger din pojkvän om det då?

-    Vad då, pojkvän?

-    Jag såg nog hur du kramade och pussade in kille sista torsdagen före semestern.

-    Jasså, Annas Pelle. Vi är kamrater sedan skolåldern. Nu är han gift och har huset fullt av ungar. Men det brukar ändå bli en kram och puss då vi ses.

-    Jasså på så sätt, fast det verkade misstänksamt.

-    Men Tore, du vart väl inte svartsjuk?

Tore harklar sig och tittar ned i golvet. Söker ord. Stammar utan att få något sagt.

-    Okay grabbar, kvällens sista danser, säger Gustaf. I rosenrött jag drömmer och om du ändå vore min.

Gustaf slår in takten. Rakel tar mikrofonen och blir solist. Efter versen kommer hon fram till Tore, lägger armen runt hans axlar då hon sjunger refrängen. Står sedan vid hans sida under kommande verser. Tore får lite svårt att koncentrera sig, men lyckas ändå hjälpligt hålla takten. Efter sångerna sätter Rakel micken i stativet och går sedan direkt ut på gården.

Efteråt plockar de ihop tummorna och ljudanläggningen. Låser in de i förrådet.  När sedan Tore kommer ut ser han hur ljuset släcks inne hos Rakel.  Lite förvirrad går han in i gäststugan. Lägger sig och funderar vad hon menade med gesten under danserna. Somnar och hans tankar vandrar till söndagen på fäbodvallen.

 

Lördagsdans.

 

Arbetsveckan går. På lördagseftermiddagen samlas de hos Anna för visning av bilder från bröllopsresan och naturligtvis en dans- och spelstund. Trummisen Anders är tillbaka och Tore har blivit utan plats i laget. Han står och lyssnar då Rakel kommer fram till honom och undrar om de inte kan dansa en polska.

-    Jag, Jag kan inte det. Har knappt varit på dansgolvet tidigare.

-    Men då är det på tiden att du lär dig. Kom så går vi lite avsides så skall jag visa stegen.

Efter en stund kan han hjälpligt komma runt i polskan. Men efter några varv snavar han och de dansar omkull. Rakel hamnar på rygg under honom och han ligger mellan hennes särade ben. Han känner hur rodnaden stiger i ansiktet, måste vara röd som en kräfta.

-    Ursäkta, jag är så klumpig.

-    Gör inget, det händer väl alla någon gång och det här är ju första gången du försöker dansa polskan också.

-    Så du är inte arg på mig då.

-    Nej, tok heller, men skall vi resa på oss och försöka en gång till?

När de kommit på benen så gör de ett nytt försök. Tore börjar få in tekniken och de flyter, om än lite osäkert, utan vidare incidenter.

 

En stund senare kommer Anna och Rakel förbi där han står vid logen. De verkar ha något att diskutera med varandra. Lägger inte märke till Tore.

-    Tycker du att det var fint att fälla honom under polskan, undrar Anna?

-    Kanske inte, men jag ville känna hur det var att få hans tyngd över mig.

-    Ja du lillasyster, kan du inte få omkull honom på annat sätt så må det väl vara hänt. Men du skall veta att det finns skönare sätt. Men du lär väl dig det med tiden.

-    Du använde ju fiolen för att spela till dig Erik. Så du har väl också dina metoder…

Tore hör inte mera av samtalet då de båda kvinnorna går vidare upp mot boningshuset.

Med stärk självförtroende går han till ladan och dansen. Tar mod till sig och bjuder upp en kulla till en vals. Känner att dansstegen äntligen flyter som de skall.

När dansen är slut får han en kamratkram av henne.

 

Dansen slutar för kvällen. Det är dags att åka hem till Gustaf. Han har tagit lite ”Stråkolja” och är inte lämplig som förare.  Det var meningen att Maria skulle köra men hon har fått huvudvärk så att Tore får ta ratten.

Rakel sitter och moltiger i baksätet. Hejar inte på Tore då han sätter sig bakom ratten.

Trots att vägen är knappa milen så känns den som den längsta som Tore kört. Han sätter av Gustaf och Maria vid deras hus och kör under tystnad den återstående biten hem till Rakel. Då hon stigit ur bilen säger hon med ilsken röst:

-    Varför kramade du om den där jäntan? Hon är ju en riktig hora!

-    Är hon? Jag tog det bara som ett tack för dansen.

-    Det är klart, du kommer ju inte från trakten, kan inte känna till vad alla här går för.

-    Som att vissa fäller sin danspartner till exempel?

-    Vad vet du om det?

-    Hörde då Anna påpekade det då ni kom förbi logen och pratade.

-    Tjuvlyssnade du?

-    Nej, det bara blev så. Kunde inte undgå att höra det.

-    Förlåt mig, du kanske hörde orsaken också. Eva, som du kramade är väl inte så farlig. Jag blev bara lite svartsjuk. Jag har ju ännu inte fått någon kram av dig.

Tore sträcker ut armen och fångar in henne, sluter henne tätt intill sig och ger henne en puss på kinden. De blir stående någon minut innan han släpper taget. Då hon tar i dörrhandtaget kommer frågan:

-    Följer du med till Furuvallen i morgon. Det blir bara du och jag?

-    Kanske det, finns väl alltid möjligheten att fiska där.

-    Om du vill ses vi här vid åtta tiden. God natt och sov gott.

Tore putar med läpparna och skickar en slängkyss.

 

Åter på vallen.

 

På utsatt tid lämnar de gården och en halvtimme senare är de uppe vid vallen. Sjön ligger spegelblank, inte en krusning eller fiskvak bryter ytan. Augustivärmen är tryckande. Att fiska känns meningslöst. Tore tar yxan och börjar klyva veden som ligger utanför boden. Efter någon timme kommer Rakel ut.

-    Skall vi ta och bada, jag är alldeles svettig?

-    Har du sagt det så, men jag har inga badkläder med mig.

-    Inte jag heller. Du vet väl att jag inte brukar ha sådana här. Men sno dig på nu.

Med lätta steg skuttar hon ned till stranden. Innan Tore har hunnit ned dit, så är hon redan ute och simmar. Han får av sig kläderna och simmar ut till en sten där hon satt sig. Vattnet räcker upp på halva hans lår där han står framför henne. Åsynen av den nakna kvinnan får hans lem att styvna.

-    Kan du inte ge mig en kram, frågar hon?

-    Gärna, det har jag längtat efter.

Han går fram mot henne, når inte fram då knäna tar emot. Sakta särar hon på benen och deras kroppar möts. Hennes ben söker sig bakom hans rygg, deras läppar möts… Det blixtrar till och en skarp knall hörs. De ser ut över sjön och upptäcker en svart molnbank som snabbt närmar sig. Åskan har slagit ned i ett träd på en holme i sjön. Nu gäller det att snabbt komma iland och till huset innan åskvädret är över dem.

Det finns ingen tid att stanna upp och klä på sig. Efter bara en minut har de hunnit in i stugan. De första regndropparna slår redan mot hårt taket. Åskan kommer allt närmare. Den skarpa knallen då blixten slår ned i en tall i närheten får huset att skaka.

-    Jag är rädd, säger Rakel. Kan jag få krypa in i din famn?

-    Visst gumman, om du behöver det så går det bra.

-    Kan vi lägga oss på sängen?

De ligger tätt tillsammans under täcket, närheten ger trygghet. Det iskalla regnet har kylt ned luften så att det även känns inne i huset. Värmen från den andres kropp väcker känslor, de kan inte stå emot och förenas som kvinna och man. Somnar sedan en stund.

 

Det har blivit kväll och dags att återvänd hem. Under vägen frågar Rakel:

-    Skulle du ha lust att dela stugan där hemma med mig?

-    Frågan kom lite oväntat. Men tror du att det skulle gå?

-    Varför inte, vi kanske skall göra ett försök. Om det inte går så har du ju lägenheten i Mora att flytta till om några veckor. Gäststugan börjar väl kännas i minsta laget. Jag har ett rum som står tomt, du kan väl ta det?

-    Har du sagt det så. Vi kan väl ta en tid och prova på.

-    Roligt att du vill, kommer du redan i kväll?

-    Värst vad du verkar angelägen, har du någon särskilt skäl till det?

-    Kanske, kanske inte, det visar väl sig med tiden.

 

När han kommer hem till Rakel och ser på rummet så är rummet som hon sade, tomt.

-    Vad tycker du jag skall sova på golvet, undrar Tore?

-    Du kanske skulle behöva en säng, det saknas ju möbler här inne. Men du kan väl sova hos mig i natt. Sängen är bred. Om du vill?

-    Bör vi inte ta det lite lugnt?

-    Du slipper om det inte passar, gäststugan finns ju kvar där nere. Kunde vi dela säng på vallen så varför inte här hemma då?

Tore står svarslös någon minut innan han accepterar hennes inbjudan.

 

Tiden går. Hösten gör entré. En sommar i Dalarna är slut. Tore blir kvar hos Rakel. Arbetet på fabriken blir en fast anställning. På kvällarna sitter de ofta och spelar tillsammans. Med tiden blir Tore en spelman på nyckelharpa.

Till midsommar ett år senare blir det tillökning då lilla Sara föds.


Meny     

 (pdf)