Skogsboda bruk låg ensligt i skogslandet. Det var drygt två mil till närmaste större ort.
Bruket styrdes av Baron Gustaf von Silferkrycka, som inte bara var bruksherre utan även brukets andliga ledare.

I ungdomen studerade Baron Gustaf von Silferkrycka teologi. Efter examen blev han präst på bruket. Den äldre brodern Karl var då herre på Skogsboda. Gustaf fick ta vid med det jordiska också, då brodern för tio vintrar sedan förolyckades då de var ute och fiskade på Långsjöns is. I tysthet hade det spekulerats om det var en olycka eller….. Men inga bevis fanns för att något brott hade begåtts. Kroppen hade förts bort av vattenströmmen. Vid utloppet på sjöns södra sida var isen ofta osäker.

Som både bruksherre och präst regerade Gustaf på sitt eget sätt. Söndags besöken i kyrkan var obligatoriska. Uteblev någon så var Gustaf, kyrkovaktmästare Staf  eller länsman Kask där samma eftermiddag och frågade om orsaken till frånvaron. Ogiltiga skäl straffades med tillkännagivande i kyrkan kommande helg eller i grova fall även med ”paradering” utanför kyrkporten. Det enda skälet till att undgå straff var att åberopa sjukdom eller skäl som krävde att någon var närvarande, som till exempel om en ko skulle kalva.

Moralen var Gustafs ideal. I kyrkan var det uppdelat på mans och kvinnosida. Från tolvårsåldern var det krav på att barnen skulle sitta på ”rätt sida”. Dans såg han som ett syndigt tilltag, de enda som var tillåtet var dansen runt stången för de mindre på midsommarafton. Musik fick endast spelas i gudstjänsten. Skulle någon överträda hans regler väntade genast stocken utanför kyrkan. Otukt straffades med prygel och ”paradering med anslag” utanför kyrkogårdsmuren. Lisa, som en gång hade ertappas med ”sexuell tjänst” hade blivit bunden, med särade ben, på en dörr för allmänt beskådande.

Erik var en av brukets unga män. Arbetade som smedsgesäll i hyttan. Han var stor och stark, vid fyllda 20år hanterade han de tunga järntackorna med lätthet. Ogift som han var, bodde han i brukets ungkarlsbarack. Rummet var trist men han var ofta ute i naturen på fritiden, fiskade eller strövade runt. Att skaffa en flickvän, utan Barons tillstånd, var inte att tänka på.

En söndagseftermiddag gick han efter ån som rann igenom skogen. När han kommer fram till en utvidgning ser han hur något rör sig på strandkanten. Försiktigt kikar han fram och ser en av brukets unga damer som badar helt naken. Han blir stående några sekunder och vänder sig sedan om för att lämna platsen då han upptäcker Baron bakom sig.
-  Erik skall inte stå och titta på nakenbadande kvinnor, det är inte fint gjort!
-  Ursäkta baron, det var inte meningen, jag bara var ute och tittade på naturen och prova min nya kamera, visste inte om att hon var här.
-  Låt gå för den här gången då, men det får inte upprepas.
-  Tack Baron, det var bara en tillfällighet.
-  Ja, ja men stick iväg nu.
Erik vänder och går uppför ån. Efter några tiotal meter vänder han sig om och ser sig tillbaka. Upptäcker att Baron står gömd bakom en tall och beskådar den badande kvinnan.
-Sicken luring, ge mig en åthutning och sedan stå där själv och beskåda henne, tänker Erik.
Tyst lägger han sig bakom en buske för att se vad Baron tar sig för. Det dröjer inte länge förrän Baron går ned på stranden. Kvickt och tyst som en vessla smyger Erik fram och ser efter vad Baron tar sig till.
Nere på stranden står den unga kvinnan naken framför Baron. Hon ser skuldmedvetet ned i backen då hon tillrättavisas.
-  Du skall inte bada naken, det kan komma män och förgripa sig på dig. Nu måste du botas för dina synder.
Han tar ett tag mot svångremmen och byxorna hasar ned över benen. Kvinnan ser förskräckt ut då han går fram till henne. Nedknuffad på marken vänder hon bort sitt ansikte då Baron lägger sig ned mellan de med våld särade benen. Tårarna rinner över hennes kinder.
Erik går fram till paret. Baron rycker till då han hör Eriks arga stämma.
-  Så Baron får bete sig hur som helst. Ta kvinnor mot deras vilja medan en annan som kommer på dem av misstag skall få en åthutning och behöva skämmas?
Baron reser sig upp. Blänger ilsket på Erik.
-  Erik skall inte lägga sig i saker han inte har med att göra. Detta är en botgörelse för att hon visade sig naken.
-  Jag tror det bör kallas våldtäkt, hon verkar inte vara med på Er lek.
-  Ni har väl inga bevis, det är väl mitt ord som gäller här på bruket?
-  En bild som kanske kan bli svår att bortförklara?
-  Den kommer aldrig till bevis, jag kräver att få filmen!
-  Leta reda på kameran då, jag har den inte på mig för tillfället.
Under samtalet har kvinnan rest sig och fått på sig klänningen. Står förskräckt några meter ifrån de trätande männen. Baron gör allt för att få Eriks kamera, försöker hota honom för att få reda på gömstället. Greppar tag i honom och förbereder en ordentlig örfil, då det hörs röster som närmar sig efter stigen i skogen.
-  Håll tyst om det här nu om ni inte vill få problem i framtiden, säger Baron och börjar gå mot skogen.
När han avlägsnat sig frågar Erik:
-  Hur står det till Anna?
-  Tack för att du kom och stoppade honom. Jag var så rädd. Han tänkte ju ta mig med våld.
-  Han har gått nu så lugna ned dig lite. Sätt dig här bredvid mig en stund.
-  Törs vi det, tänk om han kommer tillbaka och ger sig på dig?
-  Jag får väl bära hand på honom om han bråkar igen. Mig skrämmer han inte så lätt.
-  Men tänk om du får stå ”på parad” utanför kyrkan på söndag?
-  Ingen fara, jag har rent samvete och kan svara för mig. Det kan bli värre för honom.
-  Tror du det. Vågar du verkligen ställa upp så mycket för mig?
Ett gäng av brukets grabbar kommer fram ur skogsbrynet. Ger Erik några lustiga kommentarer innan de klär av sig och rusar ut i vattnet.
-  Vi går, säger Anna, om du inte vill stanna med grabbarna förståss?
-  Gärna för mig, du kanske vill ha sällskap en bit på vägen för säkerhets skull?
-  Inte mig emot. Glöm inte din kamera.
-  Ingen fara, den ligger under handduken i din korg.

När de kommer fram till Annas bostad lägger han armarna om henne och hon får en puss rakt på munnen. Lite blygt besvarar hon den. Vågar inte ge sig hän med tanke på vad Baron predikat om osedligt levende. Ändå trevar handen efter Eriks rygg och hon trycker honom tätt intill sig.
-  Vad försiggår här, undrar en barsk stämma. Ni vet väl att Baron inte tillåter intimiteter mellan ogifta eller oförlovade?
-  Jag gav henne bara en kamratpuss på munnen, det gör väl ingenting. Eller har Kask något emot det?
-  Inte jag, men Baron kräver moral på bruket. Jag blir tvungen att rapportera det här. Kyrkovaktmästare Staf har också sett det.
-  Så Kask håller med Baron i frågan?
-  Barons order är lag på bruket, det vet väl Erik. För mig får ni gärna hållas, oss emellan avskyr jag hans krav, men är tvungen att lyda.
-  Det är bra, Kask. Då tror jag att vi vet var vi har varandra. Du är tyvärr, liksom alla andra, tvungen att lyda för att behålla ditt levebröd.
Med tunga steg går länsman till Staf som står och väntar en bit ifrån. Deras promenad riktar sig nu mot Barons kontor.

-  Grann typ den där Staf viskar Anna. Barons lakej in i det sista, Kask är bra, bara han fick ha sina egna idéer.
-  Viskar Baron något i Stafs öra så lyder hand som en strykrädd hund.
-  Ja, fy tusan, vilken feg stackare. Men nu måste jag gå in, dags att ordna med kvällsmaten. Får jag en puss till?
Deras läppar möts ännu en gång innan de skils åt.

På måndagen kallas Erik in på Barons kontor. Får en ordentlig utskällning och åläggs att komma till kyrkan en timme före högmässan. Infinner han sig inte, så får han lämna arbetet på bruket. Staf står som vittne till ordern. Erik käftar inte emot, vet att det inte tjänar något till här på kontoret och utan egna vittnen till samtalet.

På onsdagsmorgonen kommer inte Erik till smedjan. Meddelade mästersmeden, på kvällen före, att han hade ett viktigt ärende till grannbruket och beräknades komma tillbaka under eftermiddagen. Vad han skulle göra sade han inte.
Efter lunch står han åter vid härden och arbetar som vanligt, sade att han fått skjuts tillbaka då ärendet var klart.

På kvällen träffar han Anna utanför hennes bostad.
-  Hur gick det, frågar hon. Lyssnade polisen i Östanby på dig?
-  De blev intresserade och jag fick åka med dem till Långsjön. De skulle börja dyka vid inloppet redan i eftermiddag.
-  Tror du att Baron eller Staf misstänker något?
-  Svårt att veta, men jag blev lovad att de inte skulle ange mig som uppgiftslämnare i första skedet.
-  Vi får stödja varandra som den gången efter försvinnandet då vi satt på dass och hörde Barons och Stafs samtal utanför.
-  Ingen trodde på det heller då vi försökte tala om vad som sagts.
-  Barn fantiserar vet du väl. Ingen tror ju på barn i tioårsåldern.

De minns bardomens glada dagar. Påminner varandra om lekar och äventyr. Minns när Annas mamma kom på dem under doktorsleken i vedboden.
-  Att hon inte blev arg, undrar Erik?
-  Morsan arg för det, vi var ju bara småbarn. Inget farligt tyckte hon. Berättade för mig om hur det blir barn och sådant efteråt.
-  Skulle vara i dag, trots att vi är tjugo år tillåter inte Baron att vi har kontakter med det andra könet om vi inte är gifta eller förlovade.
-  Men titta där då, vem kommer ut från Lisas bostad om inte ”den allsmäktige” själv.
Ut genom dörren kommer Baron ut. Ser sig om innan han går ut på gatan. Verkar inte vilja inte bli upptäckt. Ser inte det unga paret vid syrenbusken. När han sedan skall passera Erik och Anna stannar han upp och förmanar dem att inte stå och vänslas på allmän plats.
-  Vi stod bara och pratade om hur vi hade det som barn. Är väl inget särskilt med det. Att jag håller Anna om midjan borde väl inte vara störande?
-  Tänk på moralen och undvik lättsinnet bara, annars blir det kyrkgrinden flera söndagar.
-  Får jag fråga vad Baron gjorde hos Lisa?
-  Det skall Erik inte bry sig om, talade henne till rätta förståss.
-  Det är bra Baron, stäng jylfen bara så att ingen misstänker något annat.
Baron blir illröd i ansiktet. Känner efter och konstaterar att han glömt att knäppa. Ger dem en ilsken blick innan han skyndar iväg mot herrgården.
-  Han är en riktig luring, bra på dubbelmoral, konstaterar Anna.
-  Skall kanske avslöjas snart även för allmänheten, om de inte anat det tidigare.
-  Vi får väl se vad polisen kommer fram till.
-  De skall kontakta mig när sökandet är klart, säger Erik.
De står och pratar en stund innan de skils. Går efter en kyss var och en till sig.

Veckan går och åter är det söndag. Erik infinner sig, enligt order, vid kyrkan en timme före högmässan. Varken Baron eller Staf kommer och möter honom. När en halvtimme återstår till mässan kommer en vagn körande till kyrkan. Ut stiger gamle kyrkoherden, Johannes Berg från Östanby och före detta kyrkvaktmästaren Blom. Erik går fram och frågar.
-  Jag fick order av Baron Silferkrycka att infinna mig här en timme före gudstjänsten. Skulle ”paradera” utanför grinden. Vet kyrkoherden något om det?
-  Nej, unge man, det har jag inte hört något om. ”Paradera” utanför grinden, det trodde jag inte förekom längre?
-  Var vanligt att Baron utdömde det som straff om han ansåg något vara syndigt.
-  Glöm det idag. Välkommen in i kyrkan i stället. Men nu måste vi förbereda mässan.

Under samtalet har Blom öppnat kyrkan är på väg in för att ställa i ordning. Johannes ställer sig i porten och hälsar besökarna välkomna. En värmande känsla, som inte funnits på länge, möter kyrkobesökarna. Som vanligt är kommer flesta på bruket till gudstjänsten. Barons krav lever ännu.
Vid kungörelserna från predikstolen meddelar Johannes att kvarlevorna efter före detta Baron Karl von Silferkrycka påträffats. Han lyser frid över dennes minne liksom över den tidigare länsmannen Alfred Sabel som också försvunnit för många är sedan och vars kvarlevor nu anträffats. Ett stilla mummel hörs från församlingen. Kunde det vara så att……

Efter gudstjänsten samlas folket på kyrkvallen. Alla undrar, en del tror sig veta att… Men var det inte så att….  Men kunde Baron Gustaf verkligen ha dödat….

Det kommer en vagn efter vägen mot kyrkan. Ur stiger länsman Kask och en polis från Östanby. Kask stiger upp på kyrkogårdsmuren och påkallar uppmärksamhet.
-  Jag har att meddela det sorgliga att vi fått två mordfall att utreda. Det är Baron Karl som försvann för tio år sedan och Alfred Sabel som varit borta i åtta år. Båda har anträffats på en plats utanför samhället. Ett par personer sitter nu på misstänkta för inblandning i fallen. Jag kan inte gå in på detaljer ännu. Bruket kommer under tiden utredningen pågår att ledas av Baron Gustafs kusin, Adrian von Silferkrycka. Kyrkan av Johannes Berg, vars predikan ni redan har fått lyssna till idag. Hoppas att ni kan ge er till tåls till dess att alla fakta i målet kommit fram.

Kask kommer fram till Erik. Beordrar honom att komma till kontoret för förhör. Det är några detaljer som de vill veta mera om.
-  Du angav platsen för var kvarlevorna skulle hittas, hur fick du reda på den, undrar Kask?
-  Var ute och fiskade i tisdags kväll. Fick ett bottennapp. Då jag inte ville förlora det dyra draget dök jag i för att hämta upp det. Fann att det fastnat i ett lik därnere. Jag gick direkt till polisen i Östanby och meddelade ”fyndet”.
-  Varför kom du inte till mig?
-  Ursäkta Kask, men jag var inte helt säker på Ert och Barons förhållande till varandra.
-  Det var bra, Baron styrde mig så mycket han kunde. Jag hade misstankar om att allt inte låg rätt till, men var förhindrad att agera på egen hand. Saknade liken så att säga. Det där du berättade om vad ni hörde för tio år sedan var också bra. Vi ställde Barons och Stafs berättelser mot varandra. Börjar nu få fram en bild om vad som verkligen hände. Jag har inte mer att tala om för er idag. Men jag lovar att hålla er informerade. Berätta inte vad ni har fått reda på för andra innan vi kan gå ut med det offentligt.
-  Lita på mig, jag vet ju inte så mycket heller, svarar Erik.
-  Och jag vet ännu mindre, säger Anna. Skulle vara det att Sabel sade en gång att han var Karls mördare på spåret. Han försvann ett par veckor efteråt.
-  Det stöder vår utredning, vi tror att han röjdes ur vägen av en av de misstänkta.
-  Baron Gustaf och Staf hade en hetsig diskussion några dagar innan Karl försvann. Jag hörde inte detaljerna. Tyckte att Baron kallade Staf för ”feg jävel”.
-  Bra Anna, nu har vi ytterligare en punkt att pressa dem på.

Samtalet avslutas. Erik och Anna lämnar kontoret och går till brukets krog. Tar in varsin öl och sitter och småpratar. Efter en stund kommer Lisa och sätter sig vid deras bord. Frågar om de vet hur det är med Baron.
-  Sitter i förhör, mer vet jag inte säkert, svarar Anna. Hur så?
-  Baron brukar komma och ”rena mig från onda andar” en gång i veckan. Men han har inte varit här under veckan som varit.
-  Var han ”kund” hos dig eller hur ligger det till, undrar Anna.
-  Kund är synd att säga, kom bara och tog det han ville. Hotade att vräka mig från bruket om jag inte ställde upp. Gav inget igen.
-  Du tycker alltså inte om hans besök hos dig, undrar Erik.
-  Skulle hellre välja en annan man om det gick, men honom placerar Baron alltid på kolning eller flottning ute i skogen. En barndomsvän som jag en gång hade det tillsammans med. Då Baron fick tag på oss och jag blev utskämd utanför kyrkan. Sedan dess har jag ”måste renats av den allsmäktige” då och då.
-  Det låter inte så trevligt, jag tycker att du och jag tar upp saken med Kask. Låt oss gå dit tillsammans redan i dag, säger Anna.
-  Vågar vi det, tänk om Kask….. Lisa är ängslig.
-  Gå ni, Kask är bra när han inte styrs uppifrån, säger Erik.

De båda kvinnorna går till kontoret. Möter Kask som är på väg ut men vänder då de framför sitt ärende.

Veckan går, åter söndag och samling i kyrkan. Johannes predikar om förlåtelse och kärlek. Hoppas att framtiden på bruket skall bli lättare än det varit under de senaste åren. Ingen skall längre behöva skämmas vid kyrkgrinden. Han betonar att man skall ta ansvar för sina handlingar. ”Lösaktigt leverne”  utan ansvar, maktbegär och översitteri vill han inte att det skall vara på bruket.
Ett stilla mummel hörs i bänkarna. Det växer i styrka då de församlade undrar vad som skett.
Johannes ber Kast att redogöra för fakta.
Länsman ställer sig i kyrkogången.
-  Som ni alla vet har kvarlevorna av Baron Karl och länsman Sabel hittats. De har bragts om livet. Vi har Baron Gustaf och Staf häktade för dåden. Båda har erkänt delaktighet. Vi skall nu utreda vem som gjort vad. Den ene är också misstänkt för andra ”fula saker”. Jag hoppas att ni har förståelse om jag inte kan tala om alla detaljer. Ni skall få veta det då rättegången hålls om ett par veckor.
-  Tack Kask. Låt oss nu inte döma dessa personer i förväg utan låta polisen få tid på sig att klargöra detaljerna. Ta i stället hand om er själva och era närstående som lidit under en svår period på bruket. Behöver ni stöd så finns jag och Kask tillhands, avslutar Johannes sin kungörelse.

Vid rättegångarna en månad senare erkänner Baron Gustaf att han tvingat Staf till mordet på broder Karl. Länsmans Sabels död står han för själv, då Staf vägrade utföra det. Åtal för mened om att Karl skulle ha drunknat vid Långsjöns utlopp då han i stället dränkts vid norra inloppet läggs ned då tiden för åtal gått ut.
Ett antal andra åtalspunkter om översitteri och sexuellt utnyttjande skall tas upp vi senare tillfälle.
Kyrkovaktmästare Staf fälls för mordet på Baron Karl och även för en del andra brott under Gustafs ledning.
Båda får ett flerårigt arbete på fångvårdens stenhuggeri.

I kyrkan råder inte ordningen med herr och damsida längre. Även närvarotvånget är slopat. Johannes läser upp söndagens tillkännagivanden. Berör mycket kort Barons och Stafs domar. Ber om förlåtelse för deras brott. Dess då mer tid ägnar han åt två lysningar bland bygdens ungdomar.
-  För tredje gången: Erik Andersson och Anna Svensson, vigsel efter högmässan nästa söndag. De bjuder sedan på kyrkkaffe i församlingsgården.
För första gången mellan: Sven Karlsson i Skogsbo och Lisa Johansson från Skogsboda.
Må dessa par besinna kärleken och ansvaret i äktenskapet……….


Meny

Baron på bruket i skogen.