En solig söndagsförmiddag i juli. Janne kom farande på mopeden efter den lilla byvägen. Farten var väl uppåt 40 km i timmen. Han var nöjd med den senaste trimningen. Nu fick det räcka med hastigheten, lösgruset och dammet på byvägen gjorde ytterligare trimningar överflödiga.

Han närmar sig Svartbergskurvan, känner att han måste ta de lugnt. Det var inte långt ifrån att han hade kanat in i berget då han provkörde mopeden efter senaste trimningen.

Skall bara passera Lillskogen först.

 

Då han kommer ut ur skogspartiet är det bara ett femtiotal meter till svängen. Han tvärbromsar och kör omkull. En personbil har missat i kurvan och kraschat mot berget. Ur passagerarutrymmet slår meterhöga lågor ut från alla fönstren. Det går inte att närma sig bilen på grund av hettan. Vägen är blockerad så han vänder tillbaka till bondgården i Lillskogen och larmar.

 

I väntan på brandkåren springer Janne och bonden till kurvan. Elden har fått fäste i dikeskanten och sprider sig mot skogen. Med förenade krafter lyckas de släcka av innan den sprider sig in i terrängen. Åkern på sidan ligger i träda och hindrar branden. Bergssidan är slät och utan växtlighet så branden kommer inte vidare den vägen. På andra sidan om den brinnande bilen går Lillån. Kanterna är sanka och saknar brännbart material.

 

Efter en kvart kommer brandbilen från samhället. Soldaterna kopplar slangarna och påbörjar släckningen. Bilen är svårsläckt. Trots riklig vattenbegjutning vill elden inte ge med sig, förrän den tunga släckbilen från stan kommer med skum.

När branden nästan är släckt, rämnar bensintanken och elden flammar upp på nytt.

Efter en timmes arbete har de sista lågorna kvävts.

 

Brandmännen från stan plockar ihop sin utrustning och vänder kosan till stationen. Kvar är de lokala brandmännen, skall bevaka ett tag till ifall branden skulle återuppstå. Polisen har anlänt och gör en första inspektion.

 

Janne sitter på en kullfallen trädstam en bit från brandplatsen. Morbror Kalle, befäl för brandmännen från samhället, kommer och slår sig ned vid hans sida.

 Det var den värsta bilbranden jag varit med om, säger Kalle. Kunde nästan tro att det var en tankbil som brann.

-   Hur kunde den bli så häftig? Bensintanken var ju inte läck förrän nu på slutet, undrar Janne.

-   De kanske hade en reservdunk eller liknande inne i kupén.

-   Men varför tog den eld? Den har ju inte kört så hårt mot berget?

-   Kanske något tekniskt fel. Polisen får utreda det.

Kalle sitter och ser allvarlig ut.

-    Vad är det för fel, du ser så konstig ut, undrar Janne?

-   Det sitter två förbrända kroppar i framsätet.

-   Vad sa’ du?

-   Det är två personer som blivit innebrända i bilen. Det går inte ens att se om de är män eller kvinnor.

-   Men tekniskt fel, borde de inte ha hunnit ut ur bilen innan den tog eld i så fall.

-   Kan du ha rätt i, men den frågan får bylingarna söka svar på. Om du ursäktar så skall jag tala med gubbarna en stund.

Kalle går och sätter sig i brandbilen. Går igenom utryckningen med sina kamrater.

 

Janne reser sig och går ned mot bilen men stoppas av en äldre kvinnlig polis.

 -   Stopp där grabben, du får inte gå ned till bilen.

-   Ursäkta, jag var väl bara lite nyfiken. Med döda människor är väl ingen trevlig syn.

-   I vanliga fall så är det väl inte så farligt, men de brända kropparna får mig att må illa. Ändå har jag fått vara med att ta hand om både drunknade och skjuta personer tidigare. För att inte tala om trafikdöda.

-   Jag borde ha förstått det själv. Kanske jag hade kunnat hjälpa dem då jag upptäckte branden, i stället för att åka till bondgården och larma. Med lågorna var ju höga redan då.

-   Klandra dig inte. Brandmännen påpekade att den här brasan var ovanligt intensiv. Du skulle inte ha haft en chans att rädda dem.

-   Får väl tro det då.

En av polisteknikerna kommer fram till dem.

-   Hej grabben, var det du som larmade?

-   Jo, ringde från bondgården,

-   Då vill vi att du kommer med till polisbilen och berättar vad du såg.

Janne får berätta sin version av händelseförloppet.

 

En större bärgningsbil anländer. Polisen har beslutat att inte ta ut kropparna på plats, utan göra det i garaget på rättsläkarstationen. Med en presenning över vraket så körs det iväg på bärgarens flak.

När brandmännen skall lämna platsen frågar Kalle:

-     Hur är det Janne, orkar du ta dig hem utan problem?

-   Jag tror det, men lite knäsvag är jag allt.

-   Skulle tro det. Vi lägger upp mopeden på bilen så kan du få åka med till station. Sen är det ju inte långt förrän du är hemma. Jag kan följa med dig den sista biten.

 

Inne på station får han vänta medan manskapet tankar upp bilen och återställer den för nästa larm. Får sedan sitta med då de går igenom larmet och talar om hur de upplevde det. Flera av mannarna tyckte att det var otäckt.

När Janne sedan kommer hem i Kalles sällskap får mamma Stina reda på vad som hänt och att morbror finns att prata med om Janne skulle må illa efter branden.

 

På rättsläkarstationen börjar arbetet med att kartlägga brandförloppet och identifiera de omkomna. Efter den första genomgången av bilen tas kropparna ut och förs till obduktionsavdelningen för identifiering och fastställande av dödsorsak.

 Branden i bilens kupé har varit intensiv och det mesta är helt förstört. Däremot är det mindre skador i motorrummet, vilket talar för att branden börjat inne i bilen. Vad som skulle ha kunnat orsaka den och dess intensitet är svårt att förstå.

 

På obduktionsavdelningen konstaterar rättsläkaren att de svårt brända kropparna inte kan identifieras på utseendet vid en första inspektion. Det går knappt att se om det är en man eller kvinna på de delar som är oklädda. Dock kan han konstatera en eventuell skottskada i huvudet på passageraren.

Vid en yttre kroppsundersökning konstateras att föraren är en man. Ålder, uppskattas till mellan 20 till 30 år. Medellängd. Skottskadad i bröstet på vänster sida.

Passageraren: en kvinna c:a 18 till 25 år. Skottskada i pannan. Eventuellt med utländskt påbrå.

Undersökning av inre organ: ingen av dem har rök i lungorna. De var båda döda då bilen brann.

Resultatet av undersökningen: Troligt är det ett dubbelmord. Identiteten på de omkomna ej ännu fastställd. Kulorna sänds till SKL.

 

Vid genomgången på kvällen sammanfattar kriminalassistent Lennart Björk:

-   Det här fallet har gått från en bilbrand till dubbelmord. Vi har nu andra förutsättningar att arbeta på. Först måste vi ta reda på vilka offren är. Finns det någon identitetshandling kvar efter branden. Föraren borde ju ha sitt körkort med sig. Att bara lita på bilens registreringshandling räcker inte. Vi ska kontakta bilregistret i när de öppnar i morgon.
För kvinnans del kan det kanske finnas rester av en handväska eller något liknande. Det får morgondagens detaljgenomgång av bilen visa.

-   Har det gjorts någon undersökning på brandplatsen, undrar assistenten Mirja?

-    Inte ännu, vi ansåg i dag att det ”bara” var en trafikolycka och har inte sökt utanför vägområdet. Kan du Mirja ta en tur ut dit i morgon förmiddag? Försök få kontakt med grabben som larmade och andra på orten som kan ha gjort iakttagelser. I övrigt får teknikerna här inne gå igenom vraket ännu en gång och vi måste försöka få offrens identitet fastställd med det snaraste. Vi avslutar dagens arbete och tar i med nya krafter i morgon.

 

Vid 8-tiden på måndagsmorgonen väcks Janne av att Mirja från polisen ringer och vill träffa honom för en genomgång av gårdagens händelser. De bestämmer träff på brandstationen klockan 9.

När han på angivet klockslag kommer till stationen, sitter redan morbror Kalle och går igenom händelsen med Mirja. Janne blir anvisad plats vid bordet och får berätta om sina iakttagelser vid brandplatsen ännu en gång.

-   Såg du någon grön Opel köra på vägen tidigare på dagen, undrar Mirja?

-     Inte den dagen, men det brukar stå en vid sommarstugan på Flintnäset.

-   Det är en stuga längst upp där vägen slutar, förtydligar Kalle. Ägs av en stockholmare
-   Vet du vad han heter?
-   Namnet finns i arkivet, ett ögonblick bara.

Kalle plockar en stund i registret. Tar sedan och skriver namn och adress på en lapp.
-   Carl Segerström, Sturegatan, jo jag tackar jag. Rena societeten. Riksdagsman.
-   Kan det vara han som omkom, undrar Janne?
-   Inte troligt, Mannen är inte i rätt ålder.

-       Kanske en son till honom, föreslår Kalle?

-     Omöjlig, Andreas var programledare på TV i går kväll, direktsändning.

-       Du verkar känna dem, konstaterar Kalle?

-        Har varit livvakt åt Carl innan jag började på kriminalen.

-   På så sätt, vi verkar inte komma längre med att sitta här. Skall vi åka till Svartbergskurvan för se om det finns ytterligare spår. Vi gjorde ju ingen undersökning i omgivningen då vi bara tog det för en bilbrand, föreslår Kalle.

-   Låter inte så tokigt, vi gör en första koll på en gång.

 

Uppe på Svartberget finner Janne en patronhylsa. Den ligger knappt synlig vid en grästuva. I övrigt kan han inte se några spår uppe på berget. Han meddelar sitt fynd till Mirja.

-   Vi får göra en ordentlig undersökning. Kanske finns det flera spår som vi missat.

De lämnar platsen orört skick. Ett besök vid Flintnäset ger ingen ledtråd.

 

Inne på rättsläkarstationen har teknikerna hittat rester av en svårt bränd plånbok i handsfacket.

Värmen från branden har fått plastkorten i den att smälta ihop till en kompakt klump. Efter mycket besvär kan dock personalen på labbet få fram ett namn; Fredrik Stålh… de sista bokstäverna och personnumret på körkortet är helt borta.

Bilen har med hjälp av chassinumret spårats till Andreas Segerström.

 

Lennart Björk uppsöker Andreas i dennes bostad. Får reda på att han lånat ut bilen och stugan på Flintnäset till sin vän Fredrik Stålhandske och flickvännen Saba. Hennes efternamn vet han inte, men hon har utländskt påbrå eller är invandrare. Troligen kurd eller någonstans från det området. Beskedet om att de båda troligen har mördats och omständigheterna efteråt ger Andreas en mindre chock.

 

Lennart och Andreas gör ett besök vid Flintnäset för att se om det där går att få någon ledtråd.

Vid besöket finner de ett par resväskor. Den ena tillhörande Fredrik, den andra Sabriania Scharida. I övrigt är de normal ordning i huset och inget tyder på något brottsligt, vilket också bestyrks av ett teknikerbesök. Väskorna tas till polisen för genomgång.

 

I hennes väska hittar polisen en dagbok. Anteckningen från i midsomras talar om hennes föräldrars reaktion på förlovningen med Fredrik. Det framgår att de hellre skulle se att den var med Ibrahim, en släkting på hennes fars sida, eller åtminstone med någon från deras hemland. Lite senare står det dock att Ibrahim lyckönskat henne till valet av fästman. Hennes fars reaktion är fortfarande avvaktande.

I väskan finns även ett smycke som överensstämmer med resterna at hennes örhängen och ett blodgivarkort samstämmer med den bortgångnas blodgrupp.

Lennart besöker tillsammans med en tolk hennes familj och meddelar den tragiska händelsen.

Hennes mor blir chockad medan fadern kommenterar: att så går det då flickorna söker sig till svenska pojkar”.

Hos Fredrik tas budskapet mot med sorg och förtvivlan.

 

På tisdagens möte sammanfattar Lennart fallet:

-   Vi har troligen ett dubbelmord i det här fallet. Allt tyder på att de omkomna först har skjutits och sedan har någon dränkt passagerarutrymmet i bilen med bensin och tänt på. Teknikerna anser att branden börjat inuti kupén.
De omkomna är en svensk man på 22 år och en kvinna på 21år. Hon är invandrare från Kurdistan. Inget tyder på att det är självmord, då en patronhylsa påträffats uppe på Svartberget.

-   Du sade att hon var invandrare. Kan det vara ett hedersmord som har skett, undrar rättsläkaren Elisabeth?

-         Det är inte helt omöjligt. Hon var också barnförlovad med en landsman. Hennes far hade hellre sett det förhållandet.

-      Så vi kan rikta utredningen mot fadern eller landsmannen, menar Mirja?

-    Vi bör väl undersöka den möjligheten, men det kanske finns andra orsaker, understryker Lennart. Jag föreslår att Mirja tar ett förhör med fadern i morgon och sedan försöker spåra upp hennes tidigare fästman.

-   Det är okay, jag kan ju också turkiska, om det skulle behövas.

-         Det låter som en bra början, men nu tar vi och avslutar dagen. Klockan visar redan en bit över 17.

 

Vid förhör med Sabas far på onsdagsförmiddagen nekar han till hedersmord. Varken han eller släktingen Ibrahim, som besöker familjen, gör några medgivanden. I dag verkar fadern i det närmaste förkrossad över dottern död. Som alibi åberopar han barägaren i kvarteret. Ibrahim säger att han varit hos en flickvän i Stockholm då mordet skedde.

Mirja godtar deras förklaringar för tillfället, men skall kolla upp den senare.

 

På polisstationen är det jäktigt. En anmälan om en död kvinna har inkommit. Hon ligger i stenbrottet på Svartbergets nordsida. Enligt den första rapporten från de poliser som först kom till platsen så    har hon troligen legat där ett tag. Lennart måste göra ett uppehåll i utredningen om bilbranden och bege sig till stenbrottet.

Kroppen ligger i slyet längst in i brottet. Bakom reser sig bergsväggen över 15 meter hög. En första misstanke är att hon gått för nära kanten och ramlat ned eller ha begått självmord genom att hoppa.

När polisen, efter en första dokumentation av platsen bär ut kroppen finner de en trolig skottskada i huvudet. Kan det vara ytterligare ett mord? Går en seriemördare lös på orten? Offrets klädsel tyder dock inte på något sexualbrott. Uppe på berget syns inga spår efter någon strid. Kroppen körs till rättsläkarstation och området spärras av för vidare undersökning.

Obduktionen av den döda kvinnan tyder på att det kan vara ett självmord. Rester av krut finns bredvid kulhålet, vilket tyder på att vapnet avfyrats på nära håll. Hennes ålder uppskattas till 20 till 25 år. Hon har inget på sig som kan styrka hennes identitet.

Vid stenbrottet finkammas platsen där hon hittades, utan att teknikerna finner några spår bland stenarna.

En hundförare rastar sin hund ovanför fyndplatsen. Hunden är dresserad på att söka vapen och ammunition. Plötsligt visar den intresse för en grästuva alldeles vid bergskanten. Då föraren böjer undan några grässtrån finner han en gammal armépistol och en schal.

Han ropar på teknikerna som får dokumentera sakerna. Sedan låter han hunden lukta på schalen och ber den söka.

Efter att ha sniffat runt en stund drar den sig in mot skogen. Kursen går söderut. Ibland tappar den spåret, men lyckas finna det igen. Bakom en sten finner den en handväska. Markerar den men fortsätter sedan vidare söderut. På Svartbergets södra krön slutar spåret vid en cykel.

Vid undersökningen av handväskan finner de en legitimation på Elsa Karlsson. Åldern stämmer med kvinnan i stenbrottet och en senare identifiering bekräftar att hon är den skjuta.

Åter får Lennart den tunga uppgiften att meddela anhöriga om en tragisk händelse.

 

På kriminallaboratoriet kan pistolen kopplas till både morden på Fredrik och Sabriania samt Elsa som tros ha fallit för egen hand.

Misstanke uppstår att Elsa varit intresserad av Fredrik och tagit hämnd då han förlovat sig med Sabriania. Dock finns det inget som tyder på det i en dagbok.

 

När lokaltidningen berättar om händelsen får polisen besök av en kvinna från Elsas arbetsplats. Lite tveksamt, för att inte skada någon, meddelar hon vad Elsa sagt några dagar tidigare:

-   Jag gillar den där Sabriania. Men nu har hon gått och förlovat sig med en kille. Får inte jag henne så skall ingen annan få det heller. Om det så skall kosta livet.

 

En diskret anteckning i dagboken antyder samma sak.


Meny     

 (pdf)

Bilbranden.