Lars på Bergsgården

Året är 1899. I mitten av augusti är det fest på  herrgården. Baron Lilja fyller 50 år. Alla som arbetar på bruket är välkomna. Lars Berg från Bergsgården är med på festen. Ölet och spriten flödar. Fram på natten är Lars rätt full. Som i dimma följer han med Catarina upp på hennes rum i herrgården. Minns sedan inget mer av natten. På morgonen vaknar han upp i hennes säng utan en tråd på kroppen. Bredvid honom ligger hon helt naken.

Hur har han hamnat här på herrgårdsdotterns rum? Vad har han gjort under natten? Frågorna dyker upp i hans huvud.
Lars försöker vända på sig, men hon ligger på hans arm.  När han försöker lirka loss den vaknar hon.
-  God morgon, tack för i natt, säger hon.
-  God morgon själv, tack för vad då?
-  En skön natt tillsammans, minns du inget av den?
-  Bara att jag var på festen i går och sedan hur vi gick uppför en trappa.
-  Du minns alltså inte hur du kom i min säng och vad som sedan hände?
-  Inte ett dugg.
-  Så kan det vara. Ta på dig kläderna nu så kan vi gå ned och få lite frukost i köket.

Nere i köket sitter Fru Malla, (på bygden ofta kallad Fru Mallig), och går igenom dagens sysslor med köksan. Lars hälsar artigt men får bara en kort nick till svar. Han är inte värd att offra hövlighet på.
Efter att ha fått en smörgås och ett glas mjölk lämnar han herrgården. Funderar under den halvmilslånga vandringen på vad som hänt under natten.

På Bergsgården är han ensam sedan Far omkom vid skogsarbete i vintras. Mor dog av lunginflammation för ett par år sedan. Nu vid 25 är han bonde på egen gård. Ibland tar han hjälp av Anna, den ogifta hemmadottern från granngården.

Livet går vidare. Vid månadsskiftet kommer bud att han skall infinna sig på herrgården. Får vänta en stund innan han kommer in på barons kontor. Där väntar Baron Lilja, Malla och Catarina på honom.
-  Var han på min 50 årsfest och sedan med min dotter på hennes rum?
-  Jag vaknade där på morgonen, vet inte hur jag kom dit.
-  Hade ni ihop det på natten?
-  Jag vet inte, minns inget.
-  Hur som helst. Catarina är med barn. Säger att du är fadern.
-  Som sagt, jag vet inte vad som hände på natten.
-  Du skall i alla fall ta ditt ansvar för henne och barnet. Ingen ide’ att neka. Ni bör förlova er snarast och vigsel senare i höst.
Lars nickar. Kan inte säga emot Barons ord. Skulle han falla i onåd, skulle tvingas att lämna orten. Barons regler var lag. Med tunga steg lämnar han herrgården och går hem.

I oktober vigs de. Inget stort ståhej då redan började synas att Catarina var med barn. Hon flyttar över till Bergsgården, kräver mycket av Lars. Aldrig något som var bra. Kraven är stora, en vana sedan tiden på herrgården.

I slutet av mars är det dags för henne. Baron godkände inte ortens barnmorska utan Malla sänds till det fina sjukhuset i staden. Där hon föder dottern Karin.
Veckan går. Catarina blir inte bra. För varje dag blir hon allt svagare. Doktorn pratar om barnsängsfeber. Till slut är hennes dagar över.
Lars hämtar hem Karin. Ingen på herrgården vill kännas vid henne och han får med Annas hjälp ta hand om henne. Under försommaren flyttar Anna över till Bergsgården
Lilla Karin tar all deras tid vid sidan om jordbruket.

Det blir midsommar. För Lars blir det inget festande detta år. Lilla Karin behöver hans uppmärksamhet. Inte heller Anna besöker festen på herrgården. Känner att hon och Lars inte är välkomna dit.

Under kvällen sitter de utanför boningshuset. Lars och Anna har tagit varsin sup slappnar av. Plötsligt sitter hon i hans knä, hans hand letar sig under hennes kjol och upp efter låret. Hon låter honom hållas. När den når hennes kön särar hon på låren. Tycker om hans upptäcktsfärd.
Säger till honom att hon vill bli hans i kväll. De går in i kammaren. Klär av sig och lägger sig på sängen. När han tränger in möts han av ett motstånd som, med lite kraft, ger vika.
Efter kärleksstunden somnar de gott tillsammans.

Dagarna går. Av kärleksliv blir det inget mera under sommaren. Midsommarens äventyr var ett engångstillfälle. I slutet av juli säger Anna:
-  Jag kanske är med barn.
-  Är du säker?
-  Nej inte ännu. Men skulle du vilja det?
-  Hellre med Dig än med någon annan. Jag kanske skulle fråga om du vill bli min fru?
-  Menar du det av fri vilja.
-  Jag vet var du går för och att vi har det gott tillsammans. Vet också att du är god mot barn, så som du ser till lilla Karin.
-  Älskar du mig?
-  Kalla det så om du vill, jag tycker bara så mycket om dig.

Tiden går. I oktober står Lars åter inför prästen. Denna gång med en kvinna han själv har valt. Det är ingen stor ceremoni, bara en kort akt i prästgården.

I slutet av mars kommer ett oväder. Vårstormen rasar med inslag av blötsnö. Vägarna blir farliga att ge sig ut på.
På kvällen börjar Anna få värkar. De tilltar snabbt. Lars inser att han inte kan hämta barnmorskan från andra sidan av socknen, de får klara det på egen hand.
Men Annas instruktioner förbereder han nedkomsten. Allt flyter lugnt och snart får han hjälpa ut sin son. Torka av honom, sätta på de första kläderna och lägga honom till Annas bröst.
-  Tack Lasse, säger hon, du var ett bra stöd för mig. Det trodde jag aldrig om karlar.
-  Det var du som var fantastisk, talade om vad som skulle göras, trots att du hade det arbetsamt.
-  Det är över nu, får jag bara vila ett tag, så kämpar vi tillsammans igen.
-  Det är dags för morgonens arbete, konstaterar Lars. Vila dig nu medan jag tar och ser till djuren.
Efter en timme är han åter inne. Tittar till fru och son. Tar sedan upp Karin och sköter henne. Ordnar med hushållsarbete under förmiddagen. Lagar ordning lite mat. Vid tolvtiden kommer Anna ut. Sonen har fått bröstet och Anna sätter sig till bords, låter sig väl smaka innan hon åter skall gå och vila en stund. På vägen till kammaren stannar hon upp och utbrister:
-  Men Karin fyller ju år idag, tänka sig att hon och vår son har samma födelsedag.
-  Ödets lott, men då får jag ju ordna något gott tills i kväll.

När kvällen kommer har han gjort en gräddtårta som alla kan njuta av. Karin får också en första kontakt med sin bror.

Redan nästa dag är Anna på fötter igen. Tycker inte att en bondkvinna kan ligga och lata sig. Här på landet finns det alltid något att göra. Hon förbjuds av Lars att ta de tunga arbetena med djuren, får hålla sig till köket än så länge. Vid kvällsmaten frågar hon:
-  Vad skall sonen heta?
-  Vi talade för ett par månader sedan om namnen Erik, Samuel, Karl eller Oskar, men du kanske vill ha något annat?
-  Din far hette Erik, min heter Oskar. Kanske skulle det vara bra med en kombination. Vad säger du om: Erik Oskar Berg? Med Erik som vardagsnamn?
-  Det är ju bra, känns rätt för honom.
-  Då säger vi det. Med nu tror jag Erik vill ha ett ord med i laget.
-  Du menar att han vill ha lite kvällsmat. Ge honom det du så tar jag hand om disken.
Medan Lars ordnar i köket leker Karin på golvet vid hans fötter och Anna ger Erik bröstet sittande på soffan intill. Familjegemenskapen är god.

Åren går. Trots ihärdiga försök blir det inga fler barn på gården. Men två raska ungdomar är ändå inte att förakta.
Erik inriktar sig på att ta över gården.
Karin har läshuvud och utbildar sig till lärarinna. Kommer efter studierna tillbaka till Bergsgården och en tjänst i skolan på bruket. På något sätt vill hon inte lämna tryggheten på gården. Tycker om att få vara med sin bror på lediga stunder.

Karin städar i en skrubb på vinden. Med åren har det samlats en massa saker där uppe. Bland dessa finner hon en väska. Hon öppnar den och finner en gammal dagbok. Det står skrivet 1899 på den. Ett namn som hon inte känner igen: Catarina Lilja.
Hon tar dagboken med sig som kvällsläsning. Följer kvinnans anteckningar dag för dag. Förundras över det som står skrivet. Häpnar över vissa saker.
När hon kommer till nyårsafton avslutas boken. Karin skulle vilja veta fortsättningen, men det finns ingen bok för nästa år.
Dagen efter frågar hon pappa Lars om han vet vem Catarina Lilja var.
-  Som du vet har jag varit gift tidigare, hon var min första hustru och din riktiga mor.
-  Den kvinnan, utbrister Karin ilsket.
-  Hurså, har inte Anna och jag varit bra för dig?
-  Inget fel på er, men… Karin är blossande röd i ansiktet. Tvärvänder och rusar ut ur köket.

Med raska steg går hon upp till herrgården, begär att få tala med Gamle Baron och hans son. Efter ett par timmar kommer hon ut, med sig har hon ett brev till fader Lars.
Hon kommer hem lagom till kvällsmaten. Efter måltiden överlämnar hon brevet, Lars öppnar det och läser:
-  Som ett tack för att Lars Berg skött om mitt barnbarn under alla dessa år och gett henne en god utbildning, överlåter vi ägorna mellan Bergsgården och Storsjön till honom. Däri ingår även fiskerätt till mitten av sjön.
Vi ber också om ursäkt för vårt handlande vid flickans födelse och därefter.
undertecknat av Baron August Lilja och Claus Lilja.

Lars fattar ingenting.
-  Vad betyder detta, Baron och hans son skänker mig mera mark till gården?
-  En kompensation för gamla tider, de har lurat dig och det här är betalningen för det, säger Karin.
-  Lurat mig, vad menar du?
-  Jag fann Catarinas dagbok, läste om hennes bravader året innan jag vart född. En del saker var väl bra, men det fanns svek också. De utnyttjade dig på ett fult sätt.
-  Berätta?
-  Jag läste om att du var hos Catarina natten efter Barons 50årsfest i augusti och att du inte visste vad som hände där, stämmer det?
-  Minns att jag vaknade i hennes säng, men inte något av natten.
-  De tvingade dig att ta på dig skulden till hennes barn. Och sedan gifta dig med henne. Jag föddes i slutet av mars. Sju månader senare, hur går det ihop. Erik som föddes på dagen ett år senare, när gjordes han?
-  Troligen på midsommarafton?
-  Inser du nu hur de lurat dig?
-  Vänta lite, jag hinner inte med i svängarna.
-  Catarina var med barn innan festen, de ville bara ha en syndabock för att rädda släkten från en skandal. Låta en annan stå för barnet.
-  Så du menar att jag inte är din riktiga far?
-  Du är min far på det att du tagit väl hand om mig under alla år. Den far som jag älskar. Min riktiga pappa skulle jag helst inte vilja veta av. Han och Baron August borde skämmas.
-  Så du vet vem han är?
-  Om du vill veta det så får du läsa Catarinas dagbok. Jag orkar inte berätta det.

På kvällen slår Lars upp dagboken, bläddrar fram till midsommaren. Läser hennes anteckningar:
-  … Far och broder Claus kom upp till mig på kammaren efter avslutad fest. Båda var lite druckna. Claus börjar riva av mig nattsärken och med fars hjälp var jag straxt naken. Medan far håller mig fast tar Claus min oskuld. Ger sig inte förrän han fyllt mig med sin säd…

Lars bläddrar vidare.
-  … 20 juli. Det månatliga har uteblivit denna gång. Mår illa om mornarna. Är troligen med barn efter Claus besök i midsomras…
Lite senare står det:
-  … Far söker en man att lägga skulden på. Vill undvika skandalen med barnet…

Efter Barons fest kan han läsa:
-  … Jag lurade upp Lars Berg på kammaren. Han var berusad och minns inte vad han gjorde. Trots att jag försökte få ett skjut av honom sov han bara.

Lars orkar inte läsa längre. Slänger boken i vedlåren. Duger väl att tända i spisen med pappret.

Dagen efter får Anna tag på boken. Läser med Karins hjälp om de oförrätter som skett. Går sedan ut till Lars som missmodigt hugger ved.
-  Ta det inte så hårt manar hon. Se i stället hur fin Karin är, varm och kärleksfull, inte som det fina folket på herrgården.
-  Det är inte det jag skäms för, bara hur de kunde lura mig så.
-  Jag gick ju också på det, men jag trodde att ni firat midsommaren tillsammans det året.
Lars lägger armarna om sin fru. Håller henne tätt intill sig.

Karin och Erik kommer fram till dem. Lite försynt undrar Erik:
-  Jo far, det är så att jag fattat tycke för Karin, har sedan hon kommit tillbaka från studierna känt dragningen till henne. Och nu när det inte… Jag menar när vi inte är…
-  När ni inte är riktiga syskon så vill du gifta dig med henne eller?
-  Just precis, instämmer Karin, hur kunde far gissa det?
-  Har väl varit ung själv en gång i tiden. Så lycka till med samvaron ungdomar.

Meny

(PDF)