En junidag sitter Anders och Pelle på uteserveringen. På trottoaren utanför går ett gäng unga kvinnor förbi.
-  Tänk om man hade stålar att bjuda ut någon av dem på en helkväll, säger Anders.
-  Skulle må då, din bock, men nu har vi ju knappt till hyran i rivningskåken, eller har du fått in några kronor?
-  Inte en nickel. Till och med en kyrkråtta skulle känna sig som miljonär i jämförelse med mig.
-  Vi måste ordna ekonomin eller vad det nu heter på fint språk. Fixa ett kneg alltså.
-  Hur skulle det gå till. Har sökt minst hundra utan att fått något.
-  Vi får väl dra några låtar på city. Kanske kan det ge några kronor i hatten, så vi kan fixa lite vin till midsommar.

När de kommer ned till gågatan är det nästan folktomt. Konserten i stadsparken har lockat dit människorna. Bland artisterna finns Lill Babs och Markolio.
-  Just rätt dag för tiggeri, konstaterar Pelle. Det här ger ju inte ens pengar till en bira.

En värdetransportbil svänger in till banken. Väktaren hämtar en värdeväska och går in till bankomaten.
-  En sådan väska skulle man sno, finns nog några tusen spänn i den, konstaterar Anders.
-  Försök med det du, får du tag på den och försöker öppna så blir stålarna färgade på en gång. De visade den nya väskan på tv-nyheterna i går.
-  Kanske lättare att plundra banken direkt i stället.
-  Var hittar du ett kontor där man kan få bra med kosing och sedan snabbt komma undan.
-  Det finns visst ett litet på industriområdet. Inte många kunder och stora vägen alldeles utanför, skall vi spana på det?
-  Kika kan man väl alltid, får bestämma sedan hur vi skall gå vidare.

De går till banken, det är ett par kunder före och de får vänta en stund. Ser hur kunden före betalar en räkning med hundralappar Äntligen är det deras tur. Anders går fram till disken och ber om ett noteringshäfte till checkerna. Får den begärda varan, tackar och de går ut.

-  Såg du, kontantkassa utan något säkerhetsglas. Ingen spärr på dörren. Pengarna direkt i kassalådan. För bra för att vara sant, jublar Pelle.
-  Ser bra ut, nu gäller det bara att fixa lite prylar till aktiviteten, flyktbil, maskering och ett vapen, kanske en bra attrapp.
-  Kan vi köra med tomtemask?
-  Tok heller, det skulle väcka för mycket uppmärksamhet. Tomte på midsommaren.
-  Det har du rätt i. Kanske den klassiska nylonstrumpan är bättre. Hur fixar vi ett vapen?
-  Får kolla med Bert, han kanske har något som kan passa för uppdraget.
-  Han är på Kanarieholmarna just nu, semester. Vi får skjuta upp det här till dess han kommer hem.
-  Det är väl lika bra det. Det får bli efter månadsskiftet. Vi gör ett nytt försök med sången så länge.

De går ned till gågatan. Konserten har slutat och människorna återvänt till city. De ställer sig i hörnet Storgatan och Krukmakargränd. Instrument saknas, men de klarar av sångerna utan ackompanjemang. Krona efter krona landar i den framställda hatten. Efteråt räknar de pengarna. Finner att det blivit över fem hundra i intäkt på en halvtimme.
-  Skapligt, nu klarar vi hyran och kan också köpa en enkel vinpava till midsommar. Livet leker igen.
-  Det var inte illa, och tänk när vår lilla aktivitet gjort sitt. Då sitter vi väl på en lyxkrog i Stockholm efteråt.
-  Stockholm, skall det vara något? Jag tycker att vi flyger ned till Rivieran i stället.
-  Eller kanske Västindien. Sol, ljumma vindar och snygga brudar.
-  Låter flott, kör för det då.

Midsommaren kommer och går, månadsskiftet likaså. Ett par dagar in i juli är Bert tillbaka. Pelle köper en revolveratrapp av honom. Kostar nästan femhundra kronor, men är en god investering. Dagen efter kommer Anders över en bil som lämnats med nycklarna i tändningslåset.

Den 5 juli slår de till. Kör fram till banken. Drar på rånarhuvorna. Med pistolen i högsta beredskap rusar de in till disken. Anders slänger fram en plastkasse.
-  Pengarna fort.
Kassörskan höjer lugnt blicken.
-  Sno på annars smäller det!
-  Ta det lugnt grabben, säger hon med avspänd röst. Har du inte sett meddelandet på dörren?
-  Vad snackar du om, försök inte några trix!
-  Det sitter ett anslag å väggen också, jag har inga kontanter här längre. Vi slutade med det den första juli.
-  Skitsnack, det är ju en bank.
-  Bara för företag eller personer med konton, vi har slutat med kontanter.
-  Hon har rätt, skriker Pelle. Kom så drar vi!

På några sekunder är de ute i bilen. Pelle lägger i växeln och skall dra iväg då en lastbil stannar i filen utanför. Trafikljuset i hörnet visar rött. En parkerad bil står framför. Snabbt slänger han i backen och skall försöka ta den vägen ut då han uppmärksammar en målad personbil alldeles bakom.
-  Det går inte, skriker han. Vi får ta och kuta iväg i stället.

Lastbilen står för nära. Pelle kan inte komma ut. Anders får upp dörren mot trottoaren och hoppar ur. Pelle kommer snabbt efter men hinner inte sätta fötterna på marken innan han ser hur en polis riktar sitt vapen mot honom. Anders försöker komma undan, men en polishund får honom att stanna upp och sedan lugnt promenera tillbaka till bilen.
Efter att ha visiterats sitter de i polisbilen.
-  Jaha, säger en av poliserna. Här kommer vi, i lugn och ro, för att ta en fika i kondiset bredvid banken. Så kommer ni i vår väg. Banken har inte ens hunnit larma.
-  Sabla otur, gruffar Pelle. Tji stålar till hyra och utlandsresa.
-  Ja, kan så vara. Men vi kan erbjuda er två varsitt rum för en kortare tid, säger polisen.
-  Skall det vara så svårt, suckar Anders. När vi för en gångs skull skall skaffa ordentligt med stålar, så går allt åt skogen.

Efter en tid i häktet får de placering på en anstalt. Under ett par års tid får de gå i skolan för att sedan kunna ta ett arbete.

Meny
(PDF)
Bankrånet.