Åter sitter Sörgårds Matts och Pers Sven sitter vid fattigstugan utanför kyrkan. Talar om de senaste nyheterna på orten.
-  Har du hört att det blivit bråk hos bergsmans Kroon vid arvskiftet.
-  Jaa, bröderna kommer visst inte sams om testamentet.
-  Vi får väl se hur det slutar, kanske länsman Kask vet något.

De hälsar på Kask när han kommer fram. Några nyheter att förmedla har han dock inte.
Kan bara säga att inga framsteg gjort i tvisten.
-  Men varför fanns det ett testamente; frågar Matts.
-  Kroon hade en svår sjukdom, visste inte hur länge han skulle få leva. Ville styra om så att sönerna och Karin skulle få det bra efter honom.

På Bergsmansgården råder en tryckt stämning. Kroons båda söner, Karl och Erik, går och surar. Fru Karin sitter tyst, ledsen över sönernas bråk. Hushållerskan Elin klagar över stämningen på gården. Den ende som verkar normal är Kapten Silferhjelm, han har inga krav på sin vän, väntar sig inget av arvet. Dock har han fått en stor del av Kroons vapensamling som minne. Kanske inte så mycket av värde för gemene man, men en raritet för en entusiast.

Den äldste sonen Karl är sur över att lillebror, tillsammans med mor Karin, fått ansvaret för företaget. Att han själv fått ett mycket stort bidrag till teologstudierna i Uppsala uppskattade han inte lika mycket.

Erik bedömde att broderns arv av kontanter var mera värt än hans del av bergsmansrörelsen och godset. Vinsten hade varit låg de senaste åren och gården var i behov av upprustning. Inte så att det var någon akut fara, men ekonomibyggnader och gruvan måste moderniseras för att rörelsen kunna fortsätta i framtiden. Karls pengar skulle inte sitta illa i det sammanhanget.

På tisdagen kommer Karl inte till lunchen. Han hade gått till pastor Petrus på förmiddagen men skulle vara åter vid 13-tiden. Under tystnad intar de andra måltiden, besvikna över sonens bortavaro.

Vid femtiden ser de en av gårdens roddbåtar komma drivande över sjön. Erik tar den andra båten och hämtar in den drivande. På botten i båten ligger Karl död. Ett kulhål genom bröstet visade att han blivit skjuten. Döden torde ha varit omedelbar, då kulans utgångshål var stort som ett tefat och dessutom skadat hjärtat.

Kask får en ny utredning att utföra. Han samlar folket på gården för att klarlägga vad de gjort under dagen.

Elin har gått igenom husets linneförråd. Varit i det under större delen av dagen förutom ungefär två timmar vid lunchtid då hon lagar maten. Erik och Karin var på brukskontoret och ordande med pappersarbetet. Vid 11-tiden hade Erik har inspekterat bruket, gått en runda i lokalerna och på bruksområdet.
Silferhjelm har, som den vapenentusiast han var, provskjutit ett par gamla mynningsladdare nere vid skjutplatsen på sjöns norra sida. Kommer tillbaka vid lunchen, gör vapenvård efteråt för att sedan bege sig till Moheda slätt och soldatutbildningen. Väntas inte återkomma förrän om en vecka.

Tidpunkten för skottet sattes emellan elva på förmiddagen, då han lämnat prästgården efter samtal med pastor Petrus, till ungefär klockan 14, enligt doktor Frisk uppskattning.

Kask besöker prästgården. Petrus är inte hemma för tillfället, men husan Anna har en del att förtälja.
-  Karl och Petrus hade livliga diskussioner om texten i Matteusevangeliet. Tolkningen var helt olika och rösterna var höga. Till slut hade Karl lämnat gården i rask takt. En stund senare hade även Petrus gått ut.
-  Var de ovänner då de skildes, undrar Kask?
-  Jag vet inte, var upptagen i köket och talade inte med någon av dem.
-  Tack Anna, det var bra upplysningar, jag får återkomma då pastorn är hemma.

På vägen hem möter han bankdirektör Kvist och redaktör Pettersson. De kommer från sjön. Över axeln på Pettersson hänger ett gevär. De stannar och talar med Kask.
-  Såå, säger Kask. Herrarna har varit ute på jakt?
-  Ute och skjutit in hagelbössan bara. Behöver lite träning inför jakten i höst också. Håller jag upp för länge så klarar jag inte av att träffa senare, säger Pettersson.
-  Hur blir det med älgjakten, får jag delta i laget i höst också, undrar Kask?
-  Visst, det skall väl gå bra, skaffa bara en ordentlig bössa. De nya studsarna är fantastiska vapen. Tar väl död på en älg samma om den är på trehundra meter håll, menar Kvist. Ta och provskjut en någon gång. Handlare Knodd har en hemma till visning och provskjutning.
-  Till och med Petrus verkar vara intresserad av dem, säger Pettersson.
-  Så han menar att Petrus är jägare på det sättet också. Jag trodde att det var bara själar som stod i skottlinjen för honom.
-  Den där, ute i markerna är han annorlunda. Svär och beter sig som en människa. Skulle jag inte sett honom innanför altarringen så skulle jag inte tro att han ens skulle gå i kyrkan, påpekar Pettersson.
-  Jag kan ge mig på att han kanske har annat fuffens för sig också. Predikar renlevnad men ränner med husan Anna ute i markerna och troligen i sängkammaren också, informerar Kvist.
-  Tack för upplysningen mina herrar, jag har en utredning att sköta och måste skynda mig, säger Kask och skall gå iväg.
Han hinner inte förrän Kvist ställer frågan:
-  Är de sant att Karl Kroon har blivit skjuten?
-  Jo, tyvärr. Det är det jag måste undersöka.
-  Vet han vem som sköt?
-    Nej, inte ännu. Men det finns flera möjligheter. Kan inte delge er dem ännu. Folk springer med bössor uti markerna när som helst, till exempel.
Pettersson och Kvist står frågande kvar då Kask med raska steg går ned mot bergsmansgården.
-  Vad menade han med folk som ränner med bössan i markerna, undrar Pettersson?
-  Inte vet jag, men du har ju hagelsprutan på axeln och det inte är jakttid, upplyser Kvist.

När Kask kommer ned till bergsmansgården går han in i köket till Elin. Slår sig ned vid bordet och får en kopp kaffe.
-  Får jag fråga Elin om hon märkte något särskilt med Silferhjelm då han återkom efter provskjutningen av de gamla gevären?
-  Han var glad och nöjd. Prisade de gamla vapnen för dess egenskaper. Bra eldkraft som han uppskattade.
-  Verkade han nervös?
-  Nej, snarare tvärt om.
-  Hur var hans förhållande till Kroons söner?
-  Han gillade väl inte Karl något vidare. Tyckte att han var lite för mallig av sig. Med Erik hade han ju ofta varit ute i skog och mark. Var nästan lite som far och son.
-  Tror Elin att Erik eller Silferhjelm kan ha med Karls död att göra?
-  Vet inte, men så illa tyckte de nog inte om honom, men osvuret är bäst.
-  Har hon misstanke mot någon annan?
-  Inte direkt, men vad gjorde Kask själv under den tiden.
-  Var hemma och passade lilla Stina medan Frugan var till doktorn. Varför frågar hon?
-  Frågar Kask så mycket så kan väl jag göra det också, säger Elin med ett leende.

Kask tackar för kaffet och beger sig hemåt. Trots att han ränt runt under hela dagen har han inte fått upp ett vettigt spår på den som sköt. Sitter under kvällen och går igenom dagens arbete. Bestämmer sig för att låna en häst och rida till Silferhjelm på Moheda slätt nästa dag.

Tidigt nästa morgon ger han sig av. Lånar en häst av fru Karin och är efter tre timmar i sadeln vid Moheda. Får efter anmälan hos vaktbefälet besöka Silferhjelm ute på skjutbanan. Nyheten om Kars död berör Kapten. Nog för att de inte hade varit bästa vänner så önskade han inte honom så illa. Han överlåter övningen till sergeant Kula och sätter sig i skogskanten tillsammans med Kask.
- Kan Silferhjelm berätta om vad han gjorde under den dagen då Karl blev skjuten?
-  Valiga morgonbestyren, frukost. Efteråt var jag vid åsen på norra sidan av sjön och provade ett par myningladdare. Gamla gevär, omständliga att hantera, men med någorlunda kraft i skottet.
-  Skull de kunna användas vid älgjakt till exempel, klara att döda en älg?
-  På mindre än 50 meter kanske, om kulan träffar absolut rätt. Annars tror jag inte på det. Går inte att jämföra med dagens vapen. Mausern vi har här är överlägsen på alla sätt. Snabb att ladda, bättre eldkraft. Lättare att träffa med. Och så ryker det inte så förbannat, svartkrutet som vi hade till de gamla vapnen gav ju rena rökridån. Hade det inte blåst från sjön här om dagen, så skulle jag inte ens se måltavlan på 50 meters håll. Men vapnen har en tjusning ändå. Känns att man arbetar med dem, de blir som en kamrat i förhållande till dessa nymodigheter.
-  Så det blir Mauser på regementet och de äldre på fritiden, om jag fattat det rätt?
-  Precis, men skall inte Kask ta och prova ett par skott då han ändå är här.
-  Kanske det, kan väl bli en erfarenhet om inte annat.

De går ned till skjutvallen. Kask får låna ett gevär av en soldat. Lägger sig ned, siktar och skjuter sedan mitt i prick på tavlan 100 meter bort. Gör en mantelrörelse och upprepar bravaden.
-  Försök att träffa storråttan som sitter på stubben bredvid tavlorna, uppmanar Silferhjelm.
-    Som broder vill, säger Kask och drar av skottet.
Råttan rycker till och sjunker ihop. När de efter avslutad övning går fram finner de råttan liggande på platsen för skottet. Genom kroppen på den löper ett litet hål där kulan gått igenom.
-  Blev inte skadan större än så här trots kraften i skottet, säger Kask?
-  Inte med de nya kulorna. Vi skall bara sätta motståndaren ur stridbart skick, inte göra mos av honom. Med jaktammunition skulle den här vara köttfärs efter din träff.
-  Litet ingångshål och tefatsort på utgången i en kropp alltså?
-  Precis, Kask uppfattar allt på rätt sätt.
De går till förläggningens matsal. Kask får en matbit innan han rider hemåt.

Under vägen tänker han på vad Silferhjelm sagt om ammunitionen:
-  Gamla vapnens kulor skulle inte göra stor skada, militära helmantlade skulle gå rakt igenom eller stanna hela i kroppen. Modern ammunition för jakt skulle ge de skador som Karl påträffades med.

Då han skall passera fattigstugan stoppas han av Sörgårds Matts och Pers Sven. Som vanligt sitter de på bänken utanför och vill nu veta hur det går med utredningen om Karls död. Ryktena cirkulerar men ingen vet något bestämt.
-  Flera mojligheter men ingen klar skytt ännu, meddelar Kask.
-  Det var ett fasligt skjutande den där dagen, säger Matts. Kapten uppe vid norra åsen och samtidigt från baksidan av handelsboden.
-  Såg ni något mera då ni satt här ute?
-  Bara en eka som drev norrut över sjön. Kom väl från viken nedanför handelsboden. Tror det var Knodds. Han brukar förtöja den dåligt. Men avståndet är stort så jag vet inte säkert.
-  Var det före eller efter skotten vid handelsboden?
-  Efter. Det hade väl gått en halvtimme eller så.
-  Tack för upplysningen. Vad skulle jag ta mig till utan era bevakande ögon i bygden.
-  Håll tillgodo Kask. Något skall väl vi också göra.

Dagen efter besöker han Knodd. Får prova det nya geväret på baksidan av boden där Handlaren ordnat en liten skjutbana. Målet består av en tjock plankvägg med en älgfigur. Bakom reser sig en grusås som är kanske 20 meter hög. Platsen bedöms som säker.
Kask siktar lite på sidan om älgen. Kramar av skottet. Träflisorna ryker ur målet.
-  Kan inte Kask skjuta bättre, undrar Knodd. Till och med domare Stierna träffade älgen mitt i prick.
-  Man träffar där man siktar, jag ville se hur stor kraft en sån här kula har och det var inte dåligt.
-  Nej, den kallas för halvmantlad. Dödar viltet snabbt och effektivt. Skall inte Kask beställa ett gevär till älgjakten.
-  Får tänka på saken lite, det kostar ju rätt mycket pengar.
-  Han vet avbetalning och så vidare.
-  Lugn nu Knodd, jag får tänka på det sedan. Utredningen om Karls död tar hela min tid just nu.
-  Jag skall säga honom att det snart är kö på inköpet. Silferhjelm, Erik Kroon, bankdirektör Kvist och redaktör Pettersson även domare Stierna, funderar på köp.
-  Det var inte illa, kanske ännu flera?
-  Sörgårds Matts och Pers Sven var och tittade men de sköt inte.
-  Var det någon här i tisdags middag?
-  Pastor Petrus var här strax efter tolv. Klumpig med vapen förresten. Vinglade med pipan åt alla håll fast geväret var skjutklart.
-  Var träffade han?
-  Träffade, kulan gick rakt genom skogen och troligen in i berget på andra sidan av ån.
-  Så Knodd tycker inte att jag skall ge Petrus en licens för älgstudsare?
-  Inte om han skjuter så dåligt.
-  Tack Knodd, jag skall tänka på vapenköpet, bara jag får avsluta utredningen om skottet.
-  Han får bra pris på byssan, det lovar jag, blir Knodds sista ord innan de skils åt.

Under fredagen synar Kask området vid ån. Knodd har fått skjutförbud, han undersöker stränderna. Då han ror upp i viken mot prästgårdens båtplats finner han en skärmmössa i strandkanten. Inte långt där ifrån ligger det rödfärgade tygrester efter en väst uppe på land. På åns ena sida reser sig Storberget på andra täta snår av albuskar. Kask går upp en bit på berget. Ser handelsboden ett par hundra meter bort. Platsen där de provskjuter geväret skymtar på sidan av den lilla åsen.

Han ror till Bergsmansgården. Elin känner igen mössan som Karls och även bitarna av västen.
Platsen där Karl blev skjuten är funnen.

Kask samlar brukets styresmän för rapport. Deltagare är Silferhjelm, domare Stierna, bankdirektör Kvist, handlare Knodd, pastor Petrus och redaktör Pettersson. Även Fru Karin och Erik är där.

Han redogör för detaljerna om skottet:
-  Kulan som dödade Karl måste ha varit jaktammunition. Andra typer skulle inte göra den sortens skador.
-  Alldeles riktigt, kommenterar Silferhjelm.
-  Det enda vapnet vi känner finns hos Handlare Knodd.
-  Jag har inte hunnit leverera flera ännu. Hur skall Kask ha det med byssan?
-  Det tar vi sedan, när det här är klart.
-  Lova det då.
-  Tillbaka till saken. Jag anser att det gått till så här:
Efter det att Karl lämnat pastor Petrus gick han ned till båten för att rå hem. Ett par minuter efter gick Petrus till Knodd för att prova geväret. Då han skulle provskjuta det halkade och sköt rakt åt sidan i stället. Skottet gick igenom den täta strandvegetationen och träffade Karl som kom roende.
-  Håller inte, säger domare Stierna, Petrus lämnade huset straxt efter det att karl, gick ned till handelsboden, det tar tio minuter. Karl borde vara långt ute på sjön innan Petrus missade skottet.
-  Men om nu Karl behövde ösa ur vattnet ur ekan.
-  Tar väl kanske fem eller tio minuter, meddelar Erik.
-  Fick Petrus vänta innan ni gick ut och sköt?
-  Nej, det var inga kunder före just då.
-  Rodden från båtstället till ”olycksplatsen” tar kanske tio minuter. Jag rodde på den tiden i alla fall. För Karl som inte var så van kunde det ta lite längre tid. Så lägger vi ihop tiderna: att gå till båten från prästgården fem minuter, göra ordning båten tio till femton, rodd tio, så har vi en halvtimme.  Kan det stämma med den tiden, eller vad säger du Petrus?
-  Det verkar inte helt otroligt. Men jag menade det inte. Kunde inte veta att Karl skulle vara där. Jag lovar det var inte avsiktligt. Vi var inte ovä…
-  Lugna dig Petrus, som Kask har framställt det så är det en ren olycka. Ingen har anklagat dig, säger domare Stierna.
-  Men jag sköt ju honom, jag … Petrus brast ut i tårar.
-  Otur, säger Karin, först min man och sedan äldste sonen drabbade av olycka med vapen. Skönt att ingen har gjort det med uppsåt.
Domare Stierna tar till orda:
-  Som jag ser det finns det ingen anledning att motsäga Kasks utredning. Om ingen annan har synpunkter på detta så avskriver jag talan i denna affär. Sedan har vi ytterligare en sak som förändrats. Testamentet. Klausulen angående Karls del kan ju inte gälla längre.
-  Hur blir det då, undrar Karin.
-  Karl saknar ju egna arvingar. Så där kan inget åberopas. Men Kroon hade skrivit till en passus i det gamla testamentet: är sammansättningen i familjen förändrade efter min död skall kuvert nummer 2 öppnas, annars skall de förstöras osett.
Kan vi anse att sammansättningen ändrats?
Samtliga i familjen svarar ja. Stierna öppnar kuvertet och ser igenom alternativen som står där. Finner ett passande stycke:
-  Skulle Karl saknas vid skiftet övergår hans del av arvet till att renovera bruket. Pengarna skall stanna i rörelsen och inte utgöra enskild egendom.
-  Kan vi godkänna detta, frågar Stierna?
Inga av de närvarande protesterar och arvskiftet kan avslutas.

Vid begravningen tjänstgör prästen i grannförsamlingen. Petrus orkar inte leda denna. Sitter tyst på orgelläktaren. Vill inte att de andra skall se han tårade ansikte.

När ceremonin är över sitter Sörgårds Matts och Pers Sven vid fattigstugan. Spekulerar över vad som skett:
-  Först får Bergsman Kroon en kula genom huvudet. Sedan blir hans son Karl skjuten. Vilken otur familjen har, säger Matts.
-  Och inte i något av fallen kan Kask sätta dit sen skyldige, svarar Sven.
-  Åjo, denna gång fick i alla fall Petrus en litet straff.
-  Vadå, jag har inte hört talas om det.
-  Får ingen licens på älgstudsaren, Kask bedömde att han inte var lämplig för det.
-  Det blir ingen jakt för honom i höst då?
-  Joo, du vet drevkarl, utan bössa.

 

Meny

(PDF)

Arvstvisten på Bergsmansgården.