Trashanken och horan

 

Nyårsafton. I bygdegården var det fest. Under några veckor hade några i ortens bygdeförening förberett en liten revy. Ett program på knappa timmen. Efteråt dans till Takhållarnas spel. Avslutning efter midnatt.

Vid 20 tiden startar evenemanget. Glada revyvisor med lokal text. Kritiska monologer om ortens händelser. En hora som beklagar sig över slit och släng mentaliteten hos karlarna.

Olov (23 år) har skrivit en blandad sång och monolog om den ensamme trashanken. Den bygger på en omarbetad variant av sången: Skänk en slant till en fattig speleman.

Sminkad och klädd som trashank kommer han in på scenen. Inleder med melodin på fiol, läser sin text med stor inlevelse. Horan från föregående nummer går över scenen. Vinkar inbjudande, gläntar på kappan, men han tar knappt notis om henne. Bara tittar till och skakar på huvudet och ser ned i golvet. Sjunger en stump som avslutning.

Då han avslutar är det alldeles tyst i lokalen.

-        Gjorde jag bort mig, gillade publiken inte numret?

Det tar några sekunder som han känner som en evighet innan applåderna kommer. De blir långa, publiken står upp. Olov bugar flera gånger innan han lämnar scenen.

Det enda som återstår är finalen. Alla medverkande på scen. Avslutning och tack till publiken.

 

Nu röjs golvet från stolar. Takthållarna ställer upp sina instrument. Klockan är 21 och dansen tar vid.

I omklädningsrummet är det trängsel. Alla vill komma till dansen så fort som möjligt.

Olov tar det lugnt. Känner inte för att jäkta. Blir ensam kvar då de andra går ut. Han sjunker ned på en stol i ett hörn. Plötsligt känner han att allt är över. Dagarna då han formade sitt nummer. Tiden med repetitioner och planering. Gemenskapen i gruppen. Nu dröjer det till hösten innan de planerar nästa års revy. Om han ens bor kvar på orten då. Tomheter tar överhanden och han fäller tyst en tår.

 

Dörren öppnas och Elsa (c:a 25 år) kommer in. Hon har spelat horan i revyn. Klädsel: En genomskinlig dress, liten trosa och fräck bh samt en sliten kappa och en yvig peruk. Kraftigt sminkad, går nästan inte att se vem det är.

-        Sitter du här, jag trodde att alla hade gått redan. Gör det något om jag byter om?

-        Det går bra. Jag ville bara vara ensam en stund, men du stör mig inte.

-        Okay. Men det tar en stund med att få av allt sminket.

Hon tar av morgonrock och peruk. Sätter sig framför spegeln och börjar torka av sminket.

Olov tar av sig den slitna rocken, slipsen och den smutsiga skjortan.  Lägger dem i sportkassen innan han går till tvättstället och försöker avlägsna sminket i ansiktet. Det är lättare sagt än gjort. Hur han än gnider med tvål och vatten får han inte bort smutsen i ansiktet. Till slut frågar han:

-        Elsa, hur får du bort sminket? Det sitter ju så hårt.

-        Du behöver lite borttagningskräm. Kom hit så skall jag hjälpa dig.

Med varlig hand börjar hon avlägsna sminket.  Beröringen känns näsan som en smekning. När det nästan är borta tar krämen slut.

-        Äsch, och inget mer har jag med i väskan. En ny flaska hemma, men det är där.

-        Hur gör vi, ser ju ut som andra klassens medborgare båda två?

-        Vi kilar hem till mig. Bor bara ett par hundra meter bort.

Hon tar på sig en joggingdress. Hade den då hon kom och var redan omklädd för revyn.

 

Då de kommer hem till henne fortsätter de med av avlägsna sminket. Då Elsa är nöjd med resultatet föreslår hon att de skall ta en dusch tillsammans.

-        Men tycker du att det passar, undrar Olov?

-        Går väl bra, eller är du blyg? Inget farligt att tvätta sig eller…

-        Har du rätt i, men jag har aldrig duschat tillsammans med en kvinna.

Hon tar av sig dressen, bh, strumpor och trosor. Säger sedan.

-        Nu är horan naken, skall trashanken också bli klar någon gång?

Under tiden han drar av sig paltorna låter han blicken svepa över Elsa. Hon är lite mullig, brösten pekar lite nedåt men framför allt så fastnar han för hennes ögon. De ser varmt på honom, i mungipan leker ett leende.

I duschen vill hon ha hjälp med ryggen. Lite blygt tar han och tvålar in henne. Står illröd i ansiktet då hon hjälper honom.

-        Men Olov, inte behöver du vara så generad. Men du kanske inte är så van med flickor?

-        Har aldrig varit ihop med någon så här nära.

-        Sällskapat då. Gått på bio eller bjudit någon på dans.

-        För fem år sedan bjöd jag en flicka på bio några gånger. Men det blev inte mera av det. Hon bara försvann utan ett ord. Har inte vågat tro på att få en kvinna efter det.

-        Har ni inte setts efter det?

-        Inte förrän i kväll. Hon satt på första raden tillsammans med en man. Verkade lyckliga tillsammans. Det sved inombords.

-         Ni var väl inte avsedda för varandra. Jag har haft flera förhållanden. En del av grabbana ville bara ligga med mig. Drog iväg då jag talade om ett stadigare förhållande. Andra efter att de bara fått ett ligg.

-        Så din kuplett om karlar var din erfarenhet?

-        Lika som din om kvinnan som försvann. Vi berättade vår egen historia på scenen.

-        Blottlagt våra liv för publiken. Tänk om de visste sanningen.

Under samtalet har Elsas armar smugit sig runt Olovs hals, hans runt hennes midja. Nakna står de tätt tillsammans. Hon ser djupt i hans ögon innan hon drar honom till sig och deras läppar möts i en kyss. Efteråt säger hon:

-        Det här är för i kväll. En stundens ingivelse. Inget löfte för framtiden.

-        Du är ärlig. Vi känner ju inte varandra ännu.

-        Bara hud mot hud. Men vi kanske skall lugna ned oss lite. Nog för att det skulle vara lockande att få dig, men med våra erfarenheter så tycker jag att vi väntar lite med resten.

-        Du har rätt. Inget löfte, inget svek.

-        Men klockan går. Vi har ju framträdandet vid tolvslaget att tänka på. Skall vi hinna med en kopp the och smörgås innan så får vi allt skynda på lite.

De avslutar duschen. Hjälps åt med torkning innan de sätter sig vid köksbordet. Samtalar om olika intressen.

 

Vid 23 tiden återkommer de till nyårsfesten. Hon i den lilla svarta och han i kostym. Revypappan Gustaf söker genast upp dem:

-        Kan ni två ställa upp med era nummer på trettondagsgillet i köpingen? Kalle från Godtemplarna bad mig fråga.

-        Vet inte, svara Olov. Det var lite speciellt i kväll. Blev lite känsligt med publiken.

-        Häng inte upp dig på det, tycker Elsa. Du klarar det lika bra en gång till. Annars har jag medicin för det.

-        Så ni två har hemligheter för oss andra, säger Gustaf.

-        Kanske för oss själva också, tycker Elsa.

-        Hur som helst, det skulle vara bra om ni kan komma överens under kvällen.

Efter att Gustaf gått iväg undrar Elsa:

-        Skall vi ta och göra föreställningen?

-        Klarar vi det. Jag vet inte om jag kan få tillbaka den känslan igen. Sorgen efter kvinnan.

-        Varför inte.

-        Jag har träffat en i kväll som har mer att ge mig. Tanken på den andra har försvunnit.

-        Du menar inte att jag skulle ha påverkat dig så?

-        Måste erkänna det. Det sade bara klick då vi stod i duschen.

-        Så länge, för mig började på scenen och i logen. Då jag såg din trasiga själ. Tyckte synd om dig först men sedan kom en varmare känsla.

-         Kanske för den skull som jag inte kan göra numret igen.

-        Jag tycker vi provar. Jag får skälla ut karlarna en gång till. Du får bearbeta den förra kvinnan. Ge utlopp för känslorna en sista gång.

-        Kör till då. Det får bli en chansning.

Kalle från Godtemplarna får klarsignal.

 

Efter avslutningen vid midnatt frågar Elsa:

-        Kommer du hem till mig över natten? Vi skall ju träffas de andra och städa lokalen i morgon förmiddag. Så du slipper åka så långt.

-        Är det därför eller?

-        Vad tror du annars? Jag är väl ingen hora och lägger upp mig hur som helst.

-        Har jag sagt det. Det vet du väl bäst själv.

-        Okay då. Jag skulle vilja känna din närhet i natt. Bara ligga tätt intill varandra och sova.

-        Följer väl med då.

 

Elsa har en bred säng och de lägger sig. Han har inga nattkläder och sover i bara kalsongerna. Hon har en t-skirt och trosa. Då de legat och kramats en stund frågar hon:

-        Hur är det med min trashank, önskar han en hora?

-        Hur skall en trashank betala en hora?

-        Med kärlek i det här fallet. Det är betalning nog.

-        Du är lurig, antydde att vi inte skulle ligga med varandra tidigare.

-        Det var Elsa som lovade Olov det. Nu är det horan som önskar det med trashanken. Men som du vet så tar horor inte män utan skydd. Kondomen på.

 

Redan klockan 8 ringer väckarklockan. Dags att efter frukost gå och städa lokalen. Han saknar vardagskläder och tar sin trashanksmundering under tiden.

Då arbetet är avslutat ser hans kläder ännu mera slitna och smutsiga ut.

Vid hemkomsten säger hon:

-        Det går då utför för dig. Smutsigare än i går. Riktigt på fallrepet så att säga.

-        Passar ju bra för trashanken. Lämpligare klädsel, men har min hora något värre att komma med?

-        Lugna dig du. Jag har några dagar på mig. Fräckare kan det nog bli. Skulle kanske ändra lite på handlingen också. Lite mer utmanande.

 

På nyårsdagen bjuder Olov Elsa på restaurant med revy. De sitter och ser på balletten som dansar cancan, komiker som kör med sina gamla skämt. Hör på gamla nidvisor.

-        Skåpmat, tycker Elsa då de traskar hemåt. Har hört det förut på tv. Ingenting nytt.

-        Vad finns att göra. Har du någon ide’?

-        Vårat är nytt. Du gjorde ditt nummer inifrån dig skälv. Sneglade inte på andra. Min utskällning över karlarna var min frustration över tidigare förhållanden. Vi gjorde det med hjärtat.

-        Kan så vara, hoppas bara att det lyckas näste gång också.

 

Han övernattar flera nätter hos henne.

 

Det blir trettondagshelg. Dags för uppträdande hos Godtemplarna. Elsa tar en ännu surare ton då hon ondgör sig över karlarna. En gammaldags korsett gör klädseln fräckare. Applåder och skratt under numret, varma applåder efteråt.

 

Olov uttrycker känslorna tydligare. Smekningen som horan ger honom över kinden avfärdar han. De sista tonerna i avslutningssången är nära att drunkna i tårar. Han döljer sitt ansikte i handen. Uttrycker ångest.

 

Då han avslutat är tystnaden total i lokalen. De enda som hörs är ventilationen surrande. Efter evighetslånga sekunder kommer applåderna. Först lite trevande innan de övergår i ett crescendo. Olov tackar publiken med en djup bugning. Kallar sedan in Elsa och de tackar tillsammans.

När ridån har gått ned kommer Kalle fram på scenen. Riktar ett tack till gästartisterna. Åter får de applåder och kallas in en än gång.

 

Efteråt sminkar de av sig i logen. Vis av svårigheterna förra gången har de lagt en kräm under sminket och blir snabbt klara. Kommer efter en stund ut till festen efter revyn.

 

Lokaltidningens reporter är framme och ställer några frågor.

-        Hur har ni fått iden till föreställningen?

-        Livets gång, svarar Olov.

-        Tidigare erfarenheter, tycker Elsa.

-        Hur har ni planerat framtiden?

-        Vem vet vad morgondagen har i sitt sköte, svarar Elsa. Arbete troligtvis. Vardagen, glädje och sorg. Sällskap eller singel. Vem vet?

-        Jag tänkte som artister, undrar reportern. Tv eller flera revyer?

-        Det här var två olika nummer i en nyårsrevy, svara Olov. Kom genom Elsas infall att sammanfalla till en del. Egentligen var det en engångsgrej med andra ord. Att vi skulle vara med här var inte planerat.

-        Bra i alla fall, men nu måste jag gå och intervjua några andra.

Reportern går iväg. Elsa och Olov står själva.

-        Frågvis typ, tycker Elsa.

-        Får se vad det blir av det. Han brukar förkasta enkla revyer.

-        Gör väl detsamma. Publiken tog det till sig.

 

En främmande man kommer fram.

-        Hej Olov, Olle från lokal-tv. Kan vi få sända ditt nummer i magasinet?

-        Har ni filmat det?

-        Nej, vi får göra en nyinspelning i studion.

-        Det blir svårt. Jag klarar det inte. Svårt nog i kväll.

-        Varför inte. Två bra föreställningar, efter vad Kalle sade mig.

-        Personligt. Vissa saker har ändrats.

-        Hur då?

-        Livets skiften, inflikar Elsa. Tvinga inte Olov.

-        Men kan vi få köpa numret och låta ett par artister göra det.

-        Går inte svarar Olov. Inget manus finns skrivet. Det är bara en känsla inom mig. Livets erfarenhet. Oss emellan, en annan kvinna har kommit med i bilden.

-        På så sätt. Jag anar vem det är. Elsas blick skvallrar. Lycka till i livet.

När han gått säger Olov:

-        Nu begraver jag trashanken. Han finns inte så länge du står vid min sida.

-        Horan försvinner också. Hon har fått en man och vill vara honom trogen.

De möts i en kyss.

 

Meny