Tafsaren.

 

På söndagsförmiddagen sitter poliskommissarie Erik Kask går igenom lördagskvällens rapporter. Säger till konstapel Agneta Kvist.

-         Nu har ”Herr Tafsare” varit i farten och antastat en kvinna nere på strandpromenaden igen. Andra gången denna under en vecka. Vi måste försöka få tag på mannen som gör det.

-         Det var lika för en månad sedan, svarar hon. Han gjorde det vid ett par tillfällen, men sedan var det lugnt tills i fredags. Kan bli svårt att finna honom.

-         Det konstiga är att han nöjer sig med att dra av dem trosorna och tafsa i musen. Ingen av den har blivit våldtagen eller anmält försök till det.

-         En impotent man kanske. En som bara vill känna lite på könet, utan att kunna genomföra ett samlag. Vilket signalement har vi fått från kvinnorna?

-         Enligt rapporterna uppskattas åldern till mellan 30 – 50 år. Rätt klent byggd. Har vid de alla tillfällena haft munkjacka med huvan över huvudet.

-         Säger inte mycket. Vi har många sådana här på orten. Har han hotat med något under dåden?

-         Inte sagt ett ljud. Bara hotat med gester eller tagit tag i offren. Hur skulle du som kvinna känna dig om du mötte honom.

-         Vet jag inte, men jag tror att han undviker mig då de flesta känner till mig som polis på orten.

Med en suck lägger Erik rapporten till kommande utredningar.

 

Det dröjer nästan en månad innan nästa ofredande anmäls. Vid lördagens genomgång på polisstationen undrar Erik om någon av de andra har någon teori vem mannen kan vara.

-         Kanske är en kåt gubbe vars fru signalerar rött, flinar polisman Sabel? Har behov men får inte komma till.

-         Kanske om det varit en yngre man. Vid 30 – 50 brukar väl de flesta ta det lite lugnare än vid 20 års ålder, anser Erik.

-         Hur är det med dig själv, Erik, undrar Agneta. Du går ju mot 40 och har nyligen skaffat ny kvinna. Eva är ju nästan 10 år yngre än dig.  Rinner inte lusten på dig också emellanåt?

-         Kan så vara. Men inte går jag ut och tafsar på andra om hon inte är tillgänglig. Och som det är nu så dröjer nog röda dagarna några månader. Hon är med barn och vi hindras inte av rött.

-         Var han ungkarl så borde tidsintervallet på 4 veckor inte finnas. Då borde han ju kunna slå till när som helst i månaden, genmäler Sabel.

-         Har du rätt i, säger Erik. Kan vi anse att vi bör söka en gift man i 30 – 50 årsåldern?

-         Gör så du, tycker Agneta. Då har du ju i alla fall något att gå efter.

-         Petterson och Holm har ju tjänst i kväll, de får ta några turer nedåt strandpromenaden. Kanske kan de se något misstänkt.

 

Erik har ledig söndag och tillbringar dagen med Eva hos hennes föräldrar på landet.

 

I måndagstidningen står att läsa:

Under helgen har åter ortens tafsare gett sig på oskyldiga kvinnor. På fredagskvällen nere vid strandpromenaden och på lördagen har vittnen sett händelser både vid Kvarnbacken och vid motionsspåret. Polisen verkar helt oförmögen att gripa mannen. Det har nu inträffat 8 anmälda kvinnofridsbrott. Men ingen har kunnat bindas till dem. Har vi en inkompetent poliskår i samhället…

I artikeln nästan hånar redaktör Blad Erik och hans kår.

 

Erik sitter vid köksbordet och läser tidningen.

-         Den tidningsmurveln, suckar han för sig själv. Har nu tafsaren börjat byta platser också så blir det ju ändå svårare att finna honom. Hoppas att det kommit några nya ledtrådar efter lördagens ofredande. Som nu är så trevar vi ju rätt mycket i luften. Mannen är ju skicklig på att försvinna efter dåden.

 

Nere på stationen blir det krismöte. Nu måste problemet lösas. Kårens rykte börjar fläckas.

Mannen vid kvarnbacken identifieras som den antastade kvinnans pojkvän. De kommer tillsammans till stationen för att reda upp händelsen.

-         Vi gillar rollspel. Jag ville att Pelle skulle antasta mig. Att andra kunde missuppfatta det tänkte vi inte på. Det var spännande, speciellt då ett äldre par stannade nere vid kvarnen och tittade på oss.

-         Anna får idéer emellanåt, säger Pelle. Snart fattas bara att hon vill älska mitt på marknadstorget också.

-         Det tror jag inte är så lämpligt, säger Erik. Gör ni det så måste jag nog anmäla er för osedligt beteende. Nästa gång hoppas jag att ni är lite mer diskreta. Murveln Blad har nog att gotta sig i som läget är.

 

När Anna och Pelle lämnat stationen säger Agneta:

-         Så har vi en händelse mindre att reda ut. Alltid något. Undrar om den vid motionsspåret också har någon enkel förklaring?

-         Tyvärr inte, säger Erik. Det är en fullbordad våldtäkt. Damen i fråga är på sjukhuset för att lugna ned sig. Vi får prioritera den utredningen. Den vid strandpromenaden är nog bara den månatliga. Otrevlig för offren men inte så grym som våldsdådet. Signalementet hon lämnat stämmer inte alls med vår tafsare.

-         Jag går och informerar Blad om händelsen vid kvarnbacken, säger Sabel. Alltid kan det lugna allmänheten om ungdomarnas äventyr klarläggs.

-         Gör så du, säger Erik. Men vi håller tyst med våldtäkten så länge. Förresten, var det bara en anmälan på tafsaren denna gång. Han brukar ju alltid ha två på sig då han varit aktiv.

-         Ingen mer har inkommit hittills. Men det kanske kommer under dagen. Alla springer ju inte till polisen med en gång, menar Agneta.

-         Skulle du göra det, om du inte var polis själv?

-         Vet inte, kan vara lite genant att bli offentliggjord av Blad. Han skräder ju inte orden då han skriver om skandalerna på orten.

-         Hittills har han i alla fall inte skrivit ut namnen på tafsarens offer. Någon hänsyn visar han ändå, säger Sabel.

-         Tur att vi håller käften om deras identitet. Det skulle ju bli skandal om vissa namn hamnade i blaskan, säger Erik. Men nu till verket. Jag åker till sjukan och talar med kvinnan.

 

När Erik kommer till sjukhuset ber sköterskan på akuten att han skall se på en yngling som kom in på lördagskvällen. Då var han medvetslös. Verkade ha fått hjärnskakning efter ett hårt slag i huvudet och sedan irrat bort sig i skogsdungen. Ett par ungdomar fann honom liggande vid en stig. Verkade också vara rätt så berusad vid ankomsten.

Då Erik sitter vid mannens säng så får han uppgifter om att det förekommit droger vid en träff i friluftsgården. Mannen hade tagit en öl, men sedan har han inga minnen om resten av kvällen. Vaknade upp på söndagsmiddagen här på avdelningen.

 

Den våldtagna kvinnan berättar:

-         Jag var på festen vid friluftsgården. Tog en öl men den smakade inte gott. Drack väl bara en liten klunk. Går sedan ut en bit efter motionsspåret. Tror att jag ställde ölen under en gran vid stigens början. Plötsligt dyker det upp en berusad man. Innan jag vet ordet av så har han fått ned mig på marken och tränger sig mellan mina ben. Drar trosan åt sidan och våldtar mig. Då han sedan slappnar av får jag tag på en lös sten och slår till honom. Han rullar av mig och jag reser mig och springer därifrån. Då jag kommer till friluftsgården och talar om vad som hänt skjutsar en kvinna mig direkt hit.
Din kollega Agneta var här och talade med mig i går. Har det hänt något sedan dess?

-         Inte direkt, vi hade ditt fall uppe på dagordningen i dag. Det fick högsta prioritet. Kanske kan vi spåra manen rätt så snabbt. Vi skall hålla dig informerad så fort vi vet något.

-         Tack för det. Jag mår lite bättre då jag fått berätta händelsen för dig. Agneta har jag inte samma förtroende för. Jag utelämnade lite detaljer för henne. Gav bara ett litet signalement.

Erik önskar god bättring och lämnar sjukhuset.

 

Nere på polisstationen sammanställer Erik mannens och kvinnans berättelser. Finner att de kan ha med varandra att göra. Han kallar Sabel till en genomgång av ärendet.

Vid mötet beslutar de sig för att se om kvinnan kan identifiera mannen. Samt att ta ett spermaprov för att avgöra om han hade haft sex med henne. Om det stämmer så kanske hennes öl står kvar under granen också.

 

Erik visar kvinnan en bild av mannen. Med lite tvekan säger hon att han kan vara den skyldige. Är inte helt säker på saken. Allt gick ju så fort. Det avgörande beviset får bli spermaprovet.

Då hon är klar i huvudet får Erik ta henne med till friluftsgården för att berätta på plats vad hon utsatts för. Ölglaset står orört under granen och en blodig sten ligger på den plats som hon skändades på.

Allt verkar stämma med hennes berättelse.

 

Inne på polisstationen sitter Agneta ensam för kontorstjänst. In kommer en kvinna i 30-årsåldern.

-         Agneta, kan jag få tala med dig i enrum?

-         Går väl för sig, jag är ensam här. Vad gäller saken.

-         Ofredandet vid strandpromenaden i söndags kväll.

-         Det har vi ingen rapport på.

-         Nej. Jag kommer hit först i dag. Vill tala med dig utan att andra hör det. Du kanske inte skulle gilla vad jag har att säga.

-         Jag har fått hört den mesta under mina år här på stationen. Genera dig inte.

-         Då kan jag avslöja att ni jagat fel person hela tiden. Gärningsmannen är inte vad ni tror.

-         Fortsätt.

-         Jag gick på promenaden då en skepnad med munkjacka kom fram. Den sade inget utan drog mig in bland stigens buskar. Tafsade mig på bröst och lår. Då den försökte ta mig mellan benen så ilsknade jag till. Tänkte ta ett stadigt grepp och vrida om mandomen, men jag fann ingen. Den som ofredade mig var en kvinna.

-         Så du menar att vi vilseleds hela tiden. Sökt en man för dåden.

-         Helt naturligt. Vad skulle ni tro? Inte att det var en lesbisk kärring.

-         Och vad hände sedan?

-         Kommer du inte ihåg det. Jag är också homo och kunde inte låta bli att besvara din beröring med samma mynt. Det var faktiskt rätt så uppeggande. Jag tror du var rätt nöjd efteråt.

-         Kan vi hålla tyst om det här. Det är inte bra för mig om det kom till allmänhetens kännedom.

-         Vi låter saken dö ut. Villkoret är bara att vi håller ihop. Du verkar ha bra handlag och jag har inte fått ut så mycket med andra kvinnor. Vi skall kanske ses privat i fortsättningen så riskerar du inte att bli offentliggjord i Blads blaska. Han skulle må toppen om att skriva berättelsen.

-         Du kör med utpressningstaktiken. Men jag gillar ditt förslag. Låt oss prova om det är bra för oss.

Kvinnan lämnar stationen. Vet att Agneta kommer att uppsöka henne redan samma kväll.

 

Det går ett par månader. På stationen sitter de tre kollegorna och talar om tiden som varit.

-         Våldsmannen på sjukhuset var bra drogad då han gav sig på henne på stigen. Var ren tur att han inte avled av knarket i ölen. Åtalet lades ned då hon inte ville gå vidare, säger Erik.

-         Jag såg dem på promenaden i går kväll, säger Agneta. Verkade som att de fattat tycke för varandra.

-         Var du där med din väninna, flinar Sabel?

-          Har du med det att göra då.

-         Apropå strandpromenaden. Det har ju gått två månader sedan vi hörde någon om tafsaren, har jag missat något, undrar Erik

-         Kanske lagt av eller fått andra intressen, säger Agneta med ett flin.

 
Meny