Oväder vid kvarnen.

 

Sommardagen är varm. För att inte säga stekhet. Sixten har varit till handelsboden och är nu på väg hem. Ryggsäcken fullpackad och ett par kassar i händerna. Den halvmilslånga går vägen efter Storån.

Han minns hur det i hans barndom flottades timmer på den. Starka karlar som hanterade stockarna som om de vore ved till köksspisen.

Vid kvarnens norra sida användes en timmerränna då det var smalt och stenigt parti mellan höga klippor ett hundratal meter nedanför kvarnen. Stockarna petades in till rännan i en liten dammlucka. Sedan forsade de fram med hög fart innan de kom till lugnvattnet nedanför Stenforsen.

Vid kvarnen stannar han och ser sig omkring. Det är många år sedan den sista säcken säd maldes. Den stabila gråstensbyggnaden står ännu stadigt mitt på Kvarnholmen. Den gamla träbron över dammen på kvarnens södra  sida börjar däremot att se fallfärdig ut. Den kommer väl inte att lagas,. Den nya landsvägen är nästan klar några hundra meter uppströms.

Han skall fortsätta vidare då åskan börjar gå med en smäll som får rutorna i kvarnen att skallra. Tunga regndroppar faller. Han går in i kvarnen för att sköta skydd mot ovädret.

Hinner knappt se sig omkring innan en cykel slamrar mot dörren och Amanda från granngården kommer in. Hon upptäcker Sixten i halvmörkret.

-        Jasså, är du här. Kan väl inte hjälpas i det här vädret, säger Amanda med ilsken ton. Får väl gå ändå.

Sixten svarar henne inte. Vet att den gamla grannfejden inte leder till några vänligheter. Han tar sina varor och går uppför trappan till andra våningen och slår sig ned på en bänk.

Från våningen under hör han hur Amanda småsvär över vädret då hon drar in cykeln.

 

En blixt från åskan lyser upp kvarnens inre. Smällen kommer bara någon sekund senare. Sixten ser ut genom fönstret och upptäcker att ett större träd skadats och lagt sig över den gamla timmerrännan. Från nedervåningen hör han hur Amanda gråter.

-        Är Ni rädd för åskan, frågar han?

-        Kan en va' annat som den går, hörs en ynklig stämma nedifrån.

-        Kom upp hit om Ni vill. Jag skall inte skada Er.

-        Passar sig inte. Våra släkter skall hållas ifrån varandra.

-        Då så, var bara ett erbjudande från min sida.

Det blir tyst i kvarnen.

 

Någon minut senare smäller åskan till igen. Nu på lite längre avstånd. Då han lite senare tittar ut så ser han en kraftig våg komma uppströms ifrån. Med hög fart närmar den sig kvarnen.

-        Ta skydd Amanda, ropar han. Det kommer en flodvåg efter ån.

Knappat har han hunnit varna innan vågen slår mot husväggen. Fönstren krossas och dörren slås in. Efter bara någon minut är vattnet meterdjupt på markplanet. Luckan på nedströmssidan ger vika och vattnet forsar fram över golvet.

Han ser han hur Amanda klamrar sig fast vid en stolpe för att inte sköljas med. Utan att tänka på risken tar han sig nedför trappan och med en lina i handen lyckas nå fram till henne och kan dra henne till trappan och komma upp på våningen ovanför.

Amanda darrar i hela kroppen. Håller stadigt i Sixten.

-        Ta det lugnt nu, manar han. Vattnet sjunker nog undan om ett tag.

-        Är du säker på det? Klarar sig kvarnen?

-        Den är ju byggd av gråsten. Stått här länge. Det är ingen fara.

Utifrån hörs ett brak. Timmerrännan ger vika för vattenmassorna. Virket rasar mot Stenforsen. Bildar en stor bröt som dämmer upp. Vattnet stiger nedanför kvarnen. Som om det inte räckte med timmerrännan så kommer också den gamla bron och dämmer upp. Nu då det inte finns avrinning nedströms söker sig vattnet upp mot andra våningen.

-        Vi blir dränkta, kvider Amanda. Det kommer hit upp också.

-        Än så länge kan vi söka skydd hos KvarnPelles sovloft på vinden. Det bör klara sig ovanför vattnet. Berget vid Stenforsen är inte högre än så. Kom så går vi upp.

Sixten tittar ut genom fönstret. Ser hur en massa bråte sköljs med av vattnet. Träd, båtar, delar av hus som rasat uppströms. Han anar att en större olycka skett där uppe. I sitt inre börjar han bli tveksam om kvarnen skall stå emot krafterna, men håller en positiv attityd för att inte skrämma Amanda.

 

När de kommer upp på loftet tar Sixten av sig långbyxor och strumpor. Står i ett par kalsonger.

-        Du får ursäkta. De är ju genomsura, måste hänga dem på tork.

han lägger dem över en takbjälke.

Han öppnar ryggsäcken. Tar fram ett par öl, brödpaket  och smör. Sätter sig och gör ordningen en smörgås.

-        Varsågod, finns åt Amanda också.

-        Men jag är inte hungrig och det passar inte att äta med någon ur din släkt.

-        Som hon vill då, men jag vill ha lite i mig. Det är länge sedan jag åt innan jag lämnade byn.

Han tar en tugga på smörgåsen och sedan sätter han flaskan till munnen och dricker. Amanda ser på men uppspärrade ögon.

-        Hur är det amanda? Skall det inte vara en smörgås och öl i alla fall. Det betyder inte att vi måste vara nära vänner.

Lite tveksamt tar hon en brödskiva. Brer på ett tunt lager smör. Sätter den försiktigt till munnen och biter an en liten bit. Tuggar de försiktigt och sväljer. Hon sträcker sig efter ölflaskan då en ett brak från nedervåningen förkunnar att något där nere har brustit.

Sixten går ned för att se vad som hänt. Kommer efter någon minut upp och meddelar att det gamla vattenhjulet rämnat och förenar sig med bråten vid stenforsen. Amanda skakar i hele kroppen efter beskedet.

-        Nu rasar väl kvarnen också. Vad gör vi? Hur kommer vi härifrån?

-        Det går inte att ta sig härifrån förrän vattenströmmen lugnat sig. Det är säkrare att stanna här tills dess. Men Amanda kanske vill ha lite lugnande att dricka?

Ur ryggsäcken tar han fram en flaska renat. Skruvar av kapsylen och räcker den till henne.

-        Ta en klunk så kanske oron lättar. Brukar ge effekt emellanåt.

Hon sätter flaskan till munnen. Tar både en och två stora klunkar innan hon ger den till Sixten. Han tar en mycket liten ranson.

Efter några minuter märks det att drickat påverkat Amanda. Spänningen i hennes uppträdande avtar. Snacket blir friare.

-        Varför sitter jag i den genomvåta klänningen. Den bör ju hängas på tork.

 Hon ställer sig upp och drar av plagget. Slänger det över en bjälke. Konstaterar att även de övriga kläderna är blöta och står till slut naken.

-        De torkar väl så småningom. Får väl gå här i evadräkten till dess. Så får du något att blänga på också.

Han tittar till på henne. Återgår sedan till en artikel i tidningen han köpte.

Hon lägger sig på KvarnPelles brits. Ger Sixten fri insyn till intima delarna. Han verkar inte bry sig om det.

-        Sixten, skall du inte komma och ta för dig då jag bjuder ut mig?

-        Jag tror inte det. Amanda sade att våra släkter skall hållas ifrån varandra. Passar inte att vara intima under den förutsättningen.

-        Är det säker? Vill inte Sixten ha en skön stund ändå?

-        Jag är inte intresserad just nu.

-         Han säger det, men kom igen om han ändrar sig. Men dröj inte för länge. Lusten kanske är slut då.

 

Det går mot natt. Sixten läser så länge ljuset tillåter. Amanda surar över hans ovilja att komma till henne. När han sent på natten kommer och lägger sig bredvid henne gör hon ett sista försök att intressera honom. Dock utan resultat. Han har hittat en gammal hästfilt som han drar över sig och Amanda.  Somnar tätt tillsammans.

 

Det blir morgon. Sixten väcks av en kråka som kraxar utanför fönstret. Solen har redan hunnit en bra bit upp på himlen.  Han är först lite undrande vad som hänt och var han är. Minns sedan gårdagens händelser. Amanda ligger på hans bortdomnade arm. Fortfarande naken. Hennes lugna andetag fyller rummet. Bruset från vattnet utanför har avtagit och påminner mer om åns vanliga flöde.

Sixten lirkar loss armen. Går upp och ser ut genom vindsfönstret. Hela området nedströms till Stenforsen är en sjö. Uppströms är det lika, vatten så långt ögat når. I kvarnen står vattnet en meter över golvet i markplanet.  Det strömmar inte så mycket. Ute går den största strömmen i den gamla fåran på södra sidan. På norra har en del bråte nästan täppt till utloppet mot den gamla rännan. Med lite tur skulle de kunna vada iland där.

Han går upp till Amanda. Redogör för läget.

-        Skall vi prova att vada på norra sidan. Vattnet är kanske bara drygt meter djupt under största delen. Vid rännan kanske lite mer. Vi får simma i så fall.

-        Jag kan inte simma. Får väl bli här tills vi får hjälp utifrån.

-        Får väl göra en flythjälp till dig då. Vi behöver i alla fall något att ta över kläderna med. Simma kan vi göra utan dem. Resten av sakerna kan vara kvar här tills det går att komma hit med båt.

-        Gör som du tycker, mumlar Amanda. Jag orkar inte tänka, varför drack jag så mycket i går kväll.

Plötsligt kommer hon på sin nakenhet inför mannen. Drar över sig den gamla hästfilten för att dölja sig.

-        Är du blyg i dag, undrar han. I går kväll var det tvärt om. Jag kanske skulle tagit erbjudandet att få komma in i dig.

-        Tala inte om det. Du söp mig full din buse. Annars hade jag inte klätt av mig. Men hur blev det. Tog du oskulden eller inte?

Han svarar med ett leende.

 

Sixten rotar runt i kvarnen. Hittar en liten träkista som verkar någorlunda tät. En längre töm sitter vid dörren. Efter några minuter har han packat ned deras kläder och är färdig att ge sig ut i vattnet.

 Amanda tvekar, men Sixten börjar färden mot land. Vadar med försiktiga steg efter kvarnens sida. Kommer till en sten vid knuten. Vattnet är midjedjupt och han ger klartecken till Amanda att komma efter.

Nästa etapp är förbi luckan till timmerrännan. Här är det djupare och han bottnar inte. Vattnet har sköljt bort marken framför. Strömmen är dock svag och han kan simma förbi. Finner botten på halvannan meters djup på andra sidan. Han ger instruktioner till Amanda och hon tar sig med linan och kistan som flythjälp över rännan.

Resten av vägen mot land och trygghet vadar han ett par meter före henne och de når stranden utan missöden. Möts i en omfamning i glädjen att vara på det torra.

Efter att ha lufttorkat i några minuter kan de ta på kläderna, som klarat sig någorlunda torra i kistan, och börja vandringen mot Amandas hem.

 

De kommer upp på vägen. Efter ett hundratal meter möter de tre fnittriga flickor som tittar generat på dem.

-        Är det något fel, undrar Amanda?

Ingen av flickorna säger något men rodnaden stiger på deras ansikten.

-        Vad är det om, undrar Sixten. Ni har väl mål i mun?

Två av flickorna går med snabba steg bort efter vägen, men en står kvar.

-        Vad gjorde ni på stranden, viskar hon. Var nakna och kramades. Sånt är väl oanständigt. Får väl bara gifta göra hemma i sängen.

-        Så du tror det, säger Sixten med allvarlig min. Det var så att..

Han berättar kortfattat om händelsen från det att han kom till kvarnen till de nu står på vägen för flickan.

-        Så ni gjorde det inte. Vad skall jag kalla det för, undrar flickan.

-        Nej, vi var inte intima under tiden, svarar Amanda. Det går att vara tillsammans utan det.

-        På så sätt, säger flickan och springer efter de andra bortåt vägen.

 

Sixten och Amanda går tysta en bit efter vägen mot hennes hem. Till slut frågar hon:

-        Varför tog du mig inte när jag erbjöd dig det. Det var ju fritt fram.

-        Du sade själv att " Våra släkter skall hållas ifrån varandra." och en sak till, vet du vad som låg bakom osämjan mellan våra mödrar?

-        Nej, det talar hon inte om.

-        Vi tar det vid ett senare tillfälle. Skulle vilja tala med din mamma om det först.

-        Och det tror du hon tillåter.

-        Det tror jag nog. Kan vara bra att reda upp gamla historier.

 

Under samtalet har de kommit till Amandas hem. Sixten ger henne en omfamning innan de skall skiljas.

-        Vad sysslar du med Amanda. Vet du inte att Sixtens släkt är förbjuden frukt!

Amandas mor Sara står som ett oväder på trappen.

-        Vi har haft ett litet äventyr tillsammans, ursäktar sig Amanda. Ger honom bara en kram för god samverkan.

-        Sade du äventyr, med honom. Jag vill inte se dig med den mannen. Bara det inte blev barn också.

-        Ingen risk, Tant. Vi hade bara lite problem efter åskvädret. Blev fast i gamla kvarnen i natt efter översvämningen. Hjälptes åt att klara situationen.

-        Så ni gjorde inte barn då. Hur kunde ni motstå den frestelsen?

-        Halvsyskon bör inte göra barn. Samma om det frestar. Sara skall väl också  ha känt RallarOskar lika som mamma Elvira gjorde det?

-        Vad vet Sixten om det?

-        Mamma berättade det för mig innan hon dog. Ni klöste ju nästan ögonen ur varandra då Oskar kom på tal.

-        Oskar kunde då förtrolla oss. Vi blev båda med barn och trodde att han ville bilda familj. Han gav oss många löften innan han bara försvann. Där stod både jag och Elvira med en unge på armen. Vi borde veta bättre men hatet bestod fast Elvira lämnade oss och ni blev vuxna.

En cykel skramlar i grindhålet. Sixtens halvbror, Einar, undrar:

-        Var fan har du hållit hus. Vi har sökt dig sedan dammen vid sågen rasade i går eftermiddag efter åsknedslaget och hela sjön tömdes. Trodde att du råkat ut för olycka men kanske varit hos Amanda och friat. Ryktet går på trakten att ni pippat på stranden av kvarndammen.

-        Nej det vet du väl att det inte passar. Fria till halvsyrran. Jag skall berätta det för dig vad som hänt.

-        Vad är det om, undrar Inga, Amandas syster som kommit ut på trappan.

-        Kom skall du få höra, säger Amanda och drar iväg med Inga.

-        Jag går in och sätter på kaffepannan, säger Sara. Kom in då ni berättat klart.

 

På lördagskvällen är det dans i bygdegården. Amanda och Inga kommer dit med Sixten och Einar i släptåg. En tid senare meddelar flickorna graviditet med "tillåten" pojkvän.

 
Meny