Jaktolycka

 

Älgjaktens första dag. Jaktlaget i Lunda hade gått till sina pass. Kapten Kurt Bjurling (58 år) hade som vanligt fått passet vid stormyrens nordsida. Härifrån täcker han en del av stormyren och en liten myr som ligger i vinkel till den. Här hade han för ett par år sedan fällt en stor tjur. En trofé som nu hängde på salsväggen.

 

Höstdagen kylig. Han tog på sig en älgskinnsväst som han ibland brukade ha under vapenrocken under övningarna.

Jaktlaget bestod av förutom Kurt, Göran och Anders från Lunda. Oskar som är markägare och även jaktledare. Samt Evert, en pensionerad officer och god vän med Kurt. De bodde i samma område och hade haft kontakt sedan Kurt gick officersskolan.

Evert var med mest för naturupplevelsens skull. Nog för han hade geväret med sig, men hans främsta vapen var numera kameran. Kände sig vid 75 års ålder inte riktigt säker i skyttet. Han har sitt pass ett femtiotal meter från Kurt.

Göran, Anders och Oskar hade sina pass vid ett hygge intill.

 

Vid middagstid kommer en älgtjur i trav över myren. Väl inom skotthåll, men Kurt håller inne med skottet. Vet att Göran står på pass på mossens andra sida. Vill inte riskera ett vådaskott. Håller älgen kursen kommer den att gå mot mossens utlopp och Göran får fritt skottfält. Skottet skulle bli säkert.

När det återstår några meter till utloppet lyfter han geväret och siktar. Vill gardera om Göran skulle missa eller älgen vika av mot skogen på hans sida. Skottet skall bli perfekt, rakt i lungan. Älgen borde stupa på stället. Att han skulle kunna missa var en omöjlighet, då han vid flera tillfällen vunnit tävlingarna på regementet.

Älgen avtecknar sig tydligt i kikarsiktet. Bara några steg till så har han kommit ur riskzonen för att träffa Göran.

Just innan han skall låta skottet gå skjuter Göran. Älgen stegrar sig och sjunker ihop på stället. Kurt sänker geväret. Ekot av skottet studsar ännu mellan de omgivande bergen. Då känner han en smärta i ryggen och anar ljudet av ännu ett skott. Det svartnar för ögonen.

 

Göran går fram till den fällda älgen. Skottet var perfekt och de börjar med att ta hand om den. Sticker den och låter blodet rinna av. Jaktlaget samlas för att ta hand om älgen.

-          Att inte Kurt och Evert har kommit, undrar Oskar?

-          Konstigt, säger Anders. Kurt brukar då alltid ställa upp och passa viltet.

Då de ser bort mot passet ser de Evert stå och vifta med armarna samtidigt som han skriker något

-          Jag går och ser efter vad han vill.

Oskar går snabbt till Kurts pass. Finner Evert lutad över sin kamrat som ligger framstupa över en tallstam.

-          Han föll framstupa då Göran sköt älgen. Verkar som om det kommer blod från ryggen, säger Evert.

Oskar skär upp ryggen på vapenrocken, drar västen åt sidan och finner ett litet blödande sår på höger sida. Snabbt inser han att det gäller att få hit kvalificerad vårdpersonal så han ringer larmcentralen omgående. Anger ärendets art och lämnar platsbeskrivning. Får besked om att ambulans skickas med högsta prioritet, men det kommer att ta en dryg halvtimme innan den kommer fram. Oskar anropar sina kamrater via kommunikationsradion och ber Anders att möta upp polis och ambulans vid stora vägen.

 

Evert har fått till uppgift att hålla kontakten med larmcentralen som fortfarande har förbindelsen öppen. Efter någon minut hör han hur operatören vill tala med Oskar:

-          Vi har en ambulanshelikopter på väg efter en transport till sjukhuset. Finns det plats att landa den i närheten av den skadade.

-          Myren är utdikad och torr. C:a femtio meter bred och ett hundratal meter lång. Inga träd eller höga hinder.

-          Bra, kan ni markera en bra landningsplats? Vi kommer om inom 5 minuter.

-          Skall bli, ni är välkomna.

Oskar återupptar övervakningen av Kurt.

Evert får i uppdrag att lägga ut en orange presenning på mossen.

 

Det tar några minuter innan larmcentralen anmäler att helikoptern är på ingående.

Oskar anger den bästa platsen för landning.

 

Helikopters läkare konstaterar att Kurt fått ett skottsår i ryggen. Troligtvis skada på lunga eller lungsäck. Förlorat en större mängd blod och chockats av smärtan. Dock finner han inget utgångshål för kulan. Efter en förta omplåstring lastas Kurt snabbt in i helikoptern.

-          Han är på akuten om cirka 10 – 15 minuter. Ni får vänta här tills polisen kommer. Det lär dröja en stund ännu, säger läkaren innan de flyger iväg.

 

I väntan på att polisen skall komma till platsen samlar Oskar ihop allas vapen och lägger dem tillsammans i sin låsta bil innan de tar och passar älgen för transport. Ingen av deltagarna får lämna platsen utan att Oskar får reda på det.

 

Evert är orolig. Dels har hans vän skadats alvarligt, kanske han inte ens överlever. Själv var han den som var närmast, men ändå inte kan förklara vem som sköt. Han hade inte ens haft geväret uppackat. Kände att synen inte räckte till för jakt. Missade han med kamera så var ju ingen skada skedd. Med den nya digitalkameran, som var nästan ljudlös, så störde han inte ens då han plåtade från passet. Det nya objektivet gav bra möjligheter. Han hade troligen fått en del bra bilder under dagen. Både under väntetiden och då älgen kom över mossen till dess den sjönk ihop efter skottet. Efteråt hade även tagit bilder på Kurt i väntan på ambulansen. Det hade gått automatisk, han tänkte inte på det förrän helikoptern farit iväg.

 

Under väntetiden på polisen så passar och lastar Oskar och de övriga älgen. Slaktplatsen är dokumenterad med Everts kamera.

 

 

Polisen anländer. Håller förhör med Evert och Göran vad som hänt då älgen kommit över mossen och till dess helikoptern farit till sjukhuset. Går igenom förutsättningarna för jakten. Tillsamman med Oskar synar de alla gevär. Finner att bara Görans har avfyrats under dagen och att inga andra vapen har används på platsen.

Evert bilder mede den skadade och slaktplatsen ligger på ett separat minneskort som polisen lånar för utredningen.

 

När alla formaliteter är avklarade och polisen kört iväg konstaterar Oskar att årets jakt bara gett ett djur. Då vapnen är beslagtagna för utredningen så är det bara att avsluta denna jaktträff.

Evert, som har lång väg hem och är chockad av händelsen, får stanna kvar hemma hos Oskar till dess han kan få hjälp att komma hem.

 

När Kurt anländer till centralsjukhuset står redan läkarlaget färdigt för operation.  De betecknar skadan som alvarlig och utgången som oviss. Han har förlorat mycket blod är i chocktillstånd. Risken för skador i hjärnan är stor. Hans hustru Maria måste omedelbart informeras och polisen får i uppgift att hämta henne till sjukhuset.

 

Hemma hos Maria ringer det på dörren. Då hon öppnar står Eva, som är Evers fru och Marias tvillingsyster, utanför dörren. Det syns att hon är upprörd. Ansiktet är grått och spänt. Andningen flämtande.

-          Hur är de fatt, undrar Maria?

-          Det, det har hänt en olycka på älgjakten. Kurt är skadad. Evert ringde. Helikoptertransport till sjukhuset.

-          Vad säger du? Hur har det gått till?

-          Evert kunde inte förklara det. Kurt bara sjönk ihop med ett sår i ryggen.

De går in i köket och sätter sig vid bordet under tystnad. Måste samla tankarna på vad som kan ha hänt.

Efter en stund ser de hur en polisbil stannar utanför på gatan.

-          Det gäller nog Kurt, jag öppnar, säger Eva.

Innan polisen ens hunnit fram till dörren har Eva öppnat den.

-          Är ni Maria Bjurling, undrar han?

-          Nej. Hennes syster. Kom in. Vi förstår att det gäller Kurt. Min man Evert har berättat för mig om olyckan.

-          Hur är det med honom, undrar Maria som kommer ut från köket?

-          Vi har endast fått till uppgift att hämta er. Vet inga detaljer. Men läkaren klassade det som alvarligt. Vill att ni kommer med för en direkt kontakt med vården.

-          Kan jag också komma med, undrar Eva. Maria kan kanske behöva lite stöd?

-          Det går bra. Vi väntar medan ni gör er klara.

 

När de kommer till sjukhuset får de sitta i ett anhörigrum utanför operation. En sköterska meddelar att Kurt just nu opereras. Läget är allvarligt och utgången något osäker beträffande bestående skador efter blodförlusten. Då han kunde hämtas med helikoptern så finns det goda möjligheter att han överlever. I annat fall hade blodförlusten blivit ödestigen. Det dröjer väl någon timme eller så innan läkaren kan lämna svar på hur operationen gått.

 

Det blir tyst i rummet då sköterskan lämnat dem. Både Maria och Eva sitter i tankar.

-          Hoppas att Kurt blir återställd. Jag är rädd om vår karl, säger Maria.

-          Kan väl alltid hoppas på det. Han känns ju som min också sedan Evert fick cancer och opererades. Tack för att du tillåter att han hjälper mig. Evert och jag har det ju bra ändå med kelstunderna.

-          Inget att tala om. Vi två har ju varit intima sedan skolan. Gör väl inget om min gubbe kan bjuda dig också lite av livets njutning. Allra helst som Evert tycks vara nöjd med arrangemanget. Du har ju inte fyllt 60 än.

Åter tyst i rummet till dess att läkaren kommer in någon timme senare.

Hälsar och sätter sig ned.

-          Ni förstår nog att situationen inte är att leka med. Kurt har opererats för skottsåret och hålet i lungsäcken är lagat. Kulan bortopererad. Blodförlusten har mycket allvarlig och det finns risk att det uppstått hjärnskador. Det vet vi inte förrän han vaknat efter operationen. Om inget tillstöter så bör han överleva händelsen. Detta tack vare att vi fick ned honom så snabbt till operation. Utan helikoptern hade det inte funnits någon chans.

-          Så han överlever i alla fall, säger Maria. Kan vi få se honom?

-          Han skall bara ordnas för transporten till intensivvården. Ni kan följa med honom dit. En sak till. Då det verkar vara ett vådaskott vill nog polisen tala med fru Bjurling. De kommer om några minuter för att höra om skadorna. Vi kanske kan ta samtalet här på sjukhuset.

 

Kurt kommer ut en stund senare. Ligger medvetslös och blek i sjuksängen. Dropp, dränering och syrgas slangar. EKG monitor ritar sin kurva.

Efter en kort hälsning följer Maria och Eva med till intensivvården. Kurt placeras mellan skärmar på en övervakningsplats. Han skall övervakas det närmaste dygnet och om allt sedan ser bra ut placeras på en kirurgavdelning.

De sitter en stund vid hans säng till dess polisen önskar ställa några frågor. De går till ett samtalsrum.

-          Det var ju en fruktansvärd händelse det här. Som fru Bjurling förstår så måste vi ställa några frågor till er. Säger utredaren.

-          Jag hoppas att Evas närvaro inte stör. Hon är min syster. Ger trygghet i allt elände. Hon är förresten fru till Evert.

-          Det går bra. Då tar vi första frågan: vet ni om Evert och Kurt hade något som kunde skapa ett spänt förhållande mellan dem. Att jag ställer den frågan beror på att Evert var den som hade passet närmast Kurt och även den förste som kom till honom efter skottet?

-          Inte vad jag vet, svara Maria. Eller vad säger du Eva?

-          Jag har aldrig hört honom säga något illa om Kurt. Det är väl lika bra att vi erkänner att jag ibland har intima träffar med Kurt. Evert vet om dem. Det var faktiskt hans förslag att jag skulle höra med Kurt och Maria efter hans canceroperation. Då han blev impotent efter den.

-          Inget annat som kunnat utlösa tanken på att skjuta honom.

-          Inte vad jag märk i alla fall. Han var glad att få åka med på jakten. Ville ut i naturen på gamla dagar. Ta lite foton, meddelar Eva.

-          Har Kurt varit som vanligt den senaste tiden?

-          Verkade vara lite mer orolig över tjänsten på regementet. Det var visst något hemligt arbeta på gång. Han nämnde aldrig till mig om vad det handlar om.

-          Det tar vi upp där då han kan svara på frågor. Om ni kommer på något som kan hjälpa utredningen så hör av er till oss. Samma om det bara verkar en bagatell.

 

Efter polisförhöret tar de ett kort besök hos Kurt innan de går hem.

-          Sover du över hos mig i natt, undrar Maria? Jag vill inte vara ensam.

-          Om du vill det så. Jag känner mig också lite skakis. Gubben misstänkt för mordförsök och älskaren på intensiven.

Då de kommer hem undrar Eva:

-          Jag undrar hur Evert mår.

-          Jag ringer en signal till Oskar och hör efter. Han och Kurt skulle ju sova över där tills i morgon.

Efter att ha lugnat Evert och Oskar går Maria och Eva till nattens vila i den breda dubbelsängen. Ger varandra en varm kram och kyss innan de somnar tätt tillsammans.

 

Maria kontaktar sjukhuset nästa morgon. Natten har varit lugn och Kurt har visat tecken på att han verkat ha klarat olyckan och operationen.

Men lite tvekan bestämmer sig Maria för att gå till arbetet. Om något skulle tillstöta så går det alltid att nå henne på telefon. Hon arbetar deltid och kan besöka honom under eftermiddagen.

 

Då hon vid tvåtiden kommer till sjukhuset får hon legitimera sig innan hon träffar maken. Kurt kommit till medvetande. Bredvid sängen sitter en man från polisen.

-          Hej Maria. Här ser du en gubbe som inte duger mycket till.

-          Hej. Men vad gör polisen hos dig?

-          Ville bara höra om min och Everts relation. Men sedan har jag en fråga att ställa till dem angående skottet mot mig.

-          Vad är det för fel?

-          Jag kan bara säga att kulan inte kommer från en jaktpatron. En sådan skulle gå rakt igenom och slita upp ett stort sår vid utgången. Den här är helkapslad och mindre. Stoppades delvis av västen innan den gick in i mig.

-          Vet du vad det var för vapen?

-          Kanske det. SÄPO får ta den utredningen. De kommer hit under eftermiddagen. Får polisskydd till dess.

-          Som fru Bjurling förstår så är situationen känslig. Vi förutsätter att Ni inte yppar något om den utanför dessa dörrar.

-          Jag förstår. Den uppgiften jag fick nyss talar ju inte heller om så mycket för mig. Det enda som betyder något för mig, Evert och Eva är att Kurt blir bra igen.

-          Ni kanske vill talas vid utan min närvaro, säger polisen. Jag finns utanför dörren om det är något.

De blir ensamma en stund innan Maria ger sig hemåt.

 

På vägen hem fångas hon av kvällstidningens förstasida.

”Man skjuten under älgjakten. Svartsjukedrama misstänks!”

Hon köper tidningen och går hem och läser

”En man skottskadades under gårdagen på älgjakt. En nära vän som var med på passet är misstänkt. Eventuellt rör det sig om ett svartsjukedrama. Ett rykte om att mannen skall ha haft sexuell förbindelse med vännens fru, cirkulerar på orten.

Den skadade flögs med helikopter till lasarettet. Läkaren betecknar utgången som oviss”

Irriterat slänger hon ifrån sig tidningen. Skall de murvlarna få skriva vilka saker som helst. Fattas bara att de hittar på andra saker också…

Hon hinner inte tänka mera innan telefonen ringer. Evert på tråden.

-          Hej Maria. Hur är det med Kurt?

-          Han är vaken och jag talade med honom på hemvägen.

-          Han verkar klara sig då. Jag kom hem vid middagstid. Tror du jag kan besöka honom. Det är ett par bilder som han borde se?

-          Jag skall höra med polisen. Han är isolerad för tillfället. Något skumt på gång.

-          Det är just det. Därför vill jag snacka med honom.

-          Jag kommer och hämtar dig. Vi åker upp gemensamt. Jag har tillträdesrätt i alla fall.

Hon hämtar Evert och de åker till sjukhuset. Kurt måste vila efter det att polisen hållit ett första förhör med honom. De får sitta i ett samtalsrum tillsammans med polis och SÄPO tills Kurt orkar ta emot dem.

-          Det här är Evert, säger Maria. Han var med på passet då Kurt skottskadades. Han hade några bilder som han vill tala med Kurt om. Han är också den som skulle kunna vara den svartsjuke mannen som tidningen skriver om.

-          Svartsjuke mannen, jo jag tackar. Jag blev impotent efter cancern. Frågade själv Kurt om han kunde ge Eva ett skott i busken ibland.

 

Evert ställer upp den bärbara datorn på bordet och startar visningsprogrammet för bilder.

-          Maria, här kan du få se vad jag fotade under jakten.

Evert visar bilderna då älgen kommer i sakta trav över mossen. Vid en av dem gör han ett uppehåll.

-          Kan du se vad som skymtar där i buskaget?

Maria tittar med kan inte se vad det är.

-          Kan ni kriminalare tyda det för mig?

Mannen från SÄPO kommer och tittar. Vinkar till sig den lokala polismannen.

-          Kolla där, verkar det inte som en smygande soldat?

-          Ser så ut. Men naturen brukar ju bjuda på syner emellanåt. Vad skulle en soldat göra på en älgjakt?

-          Har Evert ett bildbehandlingsprogram i datorn?

-          Bara lilla elements. Det är långt ifrån senaste utgåvan.

-          Gör inget. Vi öppnar bilden i det och detaljförstorar den.

Efter en stund konstaterar de att detaljen på bilden inte är en synvilla.

-          Jag vill ta med bilderna till vår fotoavdelning på SÄPO. Har Evert kameraminnet med dem med sig.

-          Tog det också. Har lagt upp kopior på bilderna i datorn där hemma, så det går bra att få ta det med sig.

-          Vi sänder tillbaka det då labbet har gått igenom bilderna. Evert såg väl inget annat misstänkt där ute i skogen.

-          Det var som vanligt. Det kom en jänta på cykel, skulle åka och plocka lingon. Jag varnade henne för jakten, men hon skulle lite längre bort efter vad hon sade. Snygg böna, smygtog ett par bilder.

-          Så han är lite paparazzi också. Jag trodde att äldre herrar inte var sådana.

-          Jag skall säga krimilarn den dagen då jag slutar kolla på jäntor så ligger jag nog med näsan i vädret.  Det var genom fotot jag fångade Eva en gång i tiden. Tog en bild på henne och systern Maria. Vi blev ihop trots en åldersskillnad på drygt 15 år. Det är väl nästan 30 år sedan.

Samtalet avbryts då en sköterska kommer in. Kurt har vaknat och ni kan få tala med honom en stund.

 

Evert visar Kurt bilderna från jakten. Vid bilden med den misstänkte personen nickar Kurt.

-          Typiskt för en fältjägare, konstaterar han. Försöker smälta in i terrängen och likna ett skogstroll. Den där lilla pistolen skulle kunna vara ab den typen som jag utvärderar på regementet. Liten, lätt och är relativt tyst. Men inte så mycket kraft i skotten. Typiskt närförsvarsvapen.

-          Så ni tror att personen är lejd på smutsigt uppdrag?

-          Varför skulle den annars vara där. Ingår väl i gruppen som jagar uppgifter på vapnet. Jag har märkt att vissa blad flyttats i min pärm. Anmälde det till regementschefen innan vi åkte på jakt.

-          Då uppsöker vi honom och hör vad han kommit fram till. Kanske har han något att gå på. Vi hör av oss till Kurt då vi fått fram lite mer i fallet.

Säpo-mannen gör sig klar att lämna salen.

-          Evert har du inga roliga bilder att visa, undrar Kurt?

-          Kan väl visa lite andra som togs under dagen.

Bildserien börjar med bilder från samlingen inför jakten. Oskar som delar ut passen, män som ordnar med vapen. Sedan kommer bilden med flickan som skall ut och plocka lingon.

-          Vad gör hon där, undrar Kurt. En av soldaterna på 3:e kompaniet?

-          Så ni känner igen henne, undrar SÄPO-mannen som just skall gå ut?

-          Vet inte nummer och namn. Har inte haft med henne att göra. En vacker kvinna, men ack så militant.

-          Vi tar och synar henne. Kanske är det okay i alla fall. Kanske bor på trakten.

-          Gör så ni.

Evert och Maria stannar kvar för att tillsammans med Kurt se igenom bilderna.

 

När de senare skall lämna sjukhuset möter de den lokala tv-kanalens reporter.

-          Har ni något nytt om svartsjukedramat, undrar han?

-          Inte mer än att den svartsjuke äkta mannen är helt ute ur leken. Han har aldrig funnits. Snarare att Kurt ställt upp med en tjänst åt mig och Eva. Vad övrigt är så får polisen svara på frågorna.

-          Inga fler kommentarer?

-          Inte för dagen. Mer än att Kurt har talat med oss och polisen.

 

Senare på kvällen sitter Evert och Eva hos Maria. De lokala nyheterna kommer på TV.

”I fallet med den under älgjakten skadade mannen kan vi tala om att ett svartsjukedrama aldrig varit aktuellt. Den misstänkte mannen är avförd från ärendet.

Vad sedan gäller skottet är polisen förtegen. Vissa ledtrådar kan finnas, men inget som kommit nyheterna till del.”

-          Det var kort, konstaterar Maria. Hoppas att vi får lite lugn och ro från pressen framöver.

-          Det beror väl på SÄPO. Så länge de inte säger något, mumlar Evert.

-          Vad snackar ni om, undrar Eva. Hemligheter för mig.

-          Ju mindre du vet, så är bättre för dig, tycker Maria. Tids nog får du veta sanningen.

-          Får väl ge mig till tåls då. Om jag inte kan lura ut det av Evert.

 

Tiden går. Efter en vecka får Kurt lämna sjukhuset. Kommer hem, men är sjukskriven minst en månad. Han har begränsat med krafter och dessutom svårt att komma ihåg saker som sker. Även talet låser sig emellanåt.

 

En kväll kommer mannan från SÄPO. De sitter i enrum med Kurt. Lämnar efter någon timme honom.

Vid kaffet på kvällen berättar Kurt:

-          De har taget henne som sköt mig. Kvinnan på 3:e kompaniet. Hennes uppdragsgivare är också häktad. En högre officer. Nu söker regementet en ny chef.

-          Vad orsakade hela affären så att de sköt dig, undrar Eva?

-          Jag hade en vapenutvärdering på gång. På regementet fanns det en person som jagade uppgifter för annan nations räkning. Jag såg att det var något skumt i min pärm då sidor ibland fanns på fel ställe. Anmälde det till översten. Dagen efter blev jag skjuten.

-          Vilken olycka, jämrar sig Maria. Kunde inta vara värre.

-          Säg inte det. Vapnet hon hade var bra på nära håll. Som tur var hade jag älgskinnsvästen som dämpade kulan. Så var hon inte riktigt träffsäker. Hade hon skjutit på vänster sida, så hade kulan gått i hjärtat och jag avlidit omedelbart.

-          Hu så hemskt, inflikat Eva. En riktig spionhistoria.

-          Vad tror du om framtiden, undrar Evert?

-          Som det verkar klarar jag nog inte av att vara officer längre. Minnet och talet sviker mig. Blir väl förtidspensionerad. Det är ju inte lång tid kvar av tiden till ordinarie pension heller.

-          Hur tror du det blir för övrigt, undrar Eva.

-          Något skall jag väl orka med. Ett skott i busken skall du nog kunna få ibland.

 

Meny