Gårdarna i Ekeby

 

Ekeby bestod av två gårdar. Dels Herrgården med vida skogar och fält, men också av Ekebytorp, en mindre bondgård som, sedan århundraden, kilade in sig i herrgårdens ägor.

 

Nog hade herrgårdsägaren Gustaf många gånger tänkt tanken att kunna köpa bondgården, men bonden Anders hade varit en kamrat från barndomen och tanken hade stannat där. Vid ett tillfälle hade han dock erbjudit Anders att köpa gården om han skulle vilja sälja den. Nåväl det ordnade nog sig med tiden. Anders hade ju ingen son som kunde överta stället och dottern Inga skulle nog inte klara arbetet med den ensam. Gustafs son Karl hade däremot redan skaffat sig kunskap om lantbruket, med praktik och skolunderbyggnad.

Vad belangade viltvård och storviltsjakt på ägorna, så hade de bildat lag och delade eventuellt byte med varandra. Båda hade delat intresset sedan ungdomen.

 

Godtemplarorden hade fått ett starkt fäste på orten. Många av innevånarna på trakten tillhörde sällskapet. Gustaf var ordförande och Anders sekreterare.

 

En aprilkväll då Anders skall gå på logens styrelsemöte hos Gustaf tar han stigen som leder genom skogen. Då han kommer till herrgården möter han Karl som kommer med geväret på axeln.

-     Gokväll, skall han ut på jakt?

-     Tänkte se om det går att knäppa någon tjädertupp uppe på åsen. De lär ju vara i lektagen nu.

-     Kanske det, men då får du skynda dig. Det är inte skjutljust så länge till.

-     Det har ju farbror Anders rätt i. Kanske får jag sova över i kolarkojan och fortsätta jakten i morgon bitti.

-     Det kanske blir bäst så, lycka till.

Då de skils sättet Karl full fart efter stigen.

 

Anders funderar:

-     Kolarkojan ligger ju på min mark, spelplatsen likaså. Kan pojken vara så fräck att han jagar där. Nåväl, det är ju flera år sedan jag var på tjäderlek så grabben kan ju få hållas. Inte är det väl så noga om han skjuter en på fel sida av gränsen. Annat var det förr då Maria levde och jag var ung och vig. Hon ville gärna ha en tjäderstek under speltiden. Jag tog nog en och annan på herrgårdens skog också.

 

Han minns tiden då Maria och han levde tillsammans. De gifte sig aldrig, utan hon var hans ”hushållerska”. Tio år yngre än han själv. Hur det nu var sig så blev resultatet dottern Inga. Han var 45 år då hon föddes, han blev pappa på gamla dagar. När Maria dog i lunginflation så fick han ta vård om den då 13 åriga dottern. Nu var Inga kvinnan som styrde i huset. Fyllde 20 år för ett par veckor sedan. Konstigt att hon stannade på gården och inte sökte sig till samhället med alla dess möjligheter?

 

Logemötet börjar. På agendan står: planering av kommande verksamhet, ekonomi och värvning av nya medlemmar.

Mötet tar bara en dryg timme innan Anders åter kan styra kosan hemåt.

Under kvällen har han inget sagt till Gustaf om sonens utflykt.

 

Då Anders kommer till grinden hör han hur ytterdörren gnisslar på sina gångjärn. Han ser hur Inga och en mansperson kommer ut på trappan.

Anders drar sig försiktigt in mot buskarna vid grusgången.

-     Kommer du igen om lördag kväll, hör han Inga fråga. Pappa är väl på logen då?

-     Visst gör jag det, håll grytan kokande till dess.

Efter en kyss skils de unga åt och mannen skyndar mot skogsstigen.

 

Anders gör sig ingen brådska in, går en vända och ser om husen på gården. Ladutaket behöver nya spån, ladugården rödfärgas, svinhuset fallfärdigt, ja det var ju flera år sedan husen användes, de senaste åren har han endast drivit åkerbruk utan kor eller grisar.

Smedjan, var väl de bäst bevarade efter boningshuset. Ännu var det några bönder som kom med hästar som skulle skos och en del smidesarbete. Gav ju alltid lite inkomst till gården.

Vad som gällde Gustafs hästar så gick han dit ett par gånger i månaden och skötte deras hovar.

Efter en halvtimme går han in i huset. Inga sitter och stickar på ett par raggsockor. Att hon skulle ha haft herrbesök är det inget som tyder på.

 

På torsdagen börjar Anders se över fönstren i bostadshuset. Byter ett par spräckta rutor och ser över kittningarna. Fönsterbågarna har klarat sig bra men på brädfodringen har färgen börjat flagna. Ett par strykningar med linolja och sedan lite vitfärg skulle behövas. Under lördagen kommer den vita färgen på plats. Vid 16-tiden drar han de sista penseldraget utanför kammaren.

 

Klockan 18 säger han hej till Inga och beger sig till mötet i logen. Han bryr sig inte om att hon verkar en aning disträ då han går genom dörren.

Då han passerar herrgården sitter Karl på en bänk vid vägkanten. Anders stannar och frågar:

-     Hur gick jakten härom kvällen?

-     Det blev som Anders trodde, jag fick vänta på spelet tills morgonen. Hur kunde han förutse det?

-     Erfarenhet gosse. Det hände mig också ibland. Men skall han inte ut i kväll?

-     Nej, det har ringt till helgsmål. Pappa vill inte att jag skall jaga under helgen.

-     På så sätt, annars tror jag vädret skulle vara lämpligt i kväll. Men nu måste jag gå vidare till mötet. På återseende.

 

Kvällens möte blir kort. Anders bryr sig inte om att stanna på kaffet efteråt. Redan vid 20-tiden är han hemma igen. Tyst öppnar han dörren och smyger in i köket. Från kammaren hörs hur Ingas säng knarrar rytmiskt, en lätt flåsande mansröst och Ingas små utrop. Tyst som en mus sätter Anders på kaffepannan på spisen. Läger på ett par vedträn innan han går in i den oeldade salen och sätter en stol under dörrhandtaget till kammaren. Dukar sedan fram kaffebröd på köksbordet. Sätter sig sedan och väntar.

 

Just när kaffepanna hotar att koka över tystnar ljuden från kammaren. Anders reser sig snabbt upp och stolen välter. Braket låter som ett pistolskott. När han fått pannan från spisen hör han hur Inga viskar:

-     Du kan inte ta vägen genom fönstret, pappa målade brädan utanför i dag. Ta vägen genom salen i stället.

Med en belåten min hör han hur de försöker få upp dörren utan att lyckas.

Någon minut senare skymtar han Ingas förskräckta ansikte i dörren.

-     Jasså, du kommer och smyger, ta med dig din kavaljer och sätt er vid bordet. Kaffet är nykokt. Färska bönor till och med.

-     Men pappa, vad menar du?

-     Jag har öron och är inte helt döv ännu. Nå hur blir det.

-     Kom Kalle, farsan har redan genomskådat oss.

Men en skamsen min kommer godsägarsonen in i köket. Vågar inte se på Anders som sitter vid bordet.

-     Jaha du pojke, det är här din jaktmark är i kväll. Och du lyckades få in ett skott i busken eller?

-     Pappa, var inte så fräck i truten.

-     Stämmer det inte då, har han bara luft i bössan?

-     Han duger som man. Ger mig det jag vill ha.

-     Men tänk om du blir med barn. Då kanske han drar iväg och lämnar dig ensam?

-     Farbror Anders, jag vill stanna hos Inga och ta hand om vårt barn.

-     Va, är det redan på gång?

-     Karl och jag har träffats då och då när du varit på nykterhetslogen. Ända sedan julfesten i herrgården. Du kanske vet hur det kan bli? Jag har gått över tiden med två månader. Inga ser undrande på sin far.

-     Jaha, det var då en överraskning. Vad säger Gustaf om det?

-     Jag har inte talat med honom ännu. Vi var ju inte säkra på om Inga var på tjocken. Men jag får nog göra det med det snaraste.

-     Det kanske är bäst så, vill Karl att jag skall vara med på samtalet. Gustav och jag är ändå kamrater i logen?

-     Jag tror att jag klarar det själv, men tack för stödet.

-     Men varför kom far hem så tidigt i dag?

-     Jag såg en skymt av din friare då jag kom hem från styrelsemötet. Karl gick ju ut med bössan i skogen. Vi talade om tjäderlek, men han hade, vad jag förstår, annat villebråd i sikte. När han sedan satt och väntade ut mig på vägen till mötet så bestämde jag mig för att dricka kaffe hemma i stället.

-     Anders är då listig som en räv. Men nu är ju korten på bordet, som man säger. Så det kanske är bäst att jag frågar honom om jag kan tänkas få Inga till hustru?

-     För min del går det bra. Att hon önskar det är väl tydligt, redan med barn. Men Karl får nog göra upp med Gustaf innan det blir godkänt. Inga är då bara en bonddotter, inte av herrskapsfolk.

-     Gustaf valde en torpardotter till fru, men Karin är en bra mamma, inte så fisförnäm som en del adelsfruar. Jag försöker tala med honom i morgon.

Samtalet övergår till vardagsämnen, väder och jakt innan Kalle går hem vid 23 tiden.

 

Vid söndagens högmässa tjänstgör Anders som kyrkvärd. Då gudstjänsten är avslutad och han håller på att samla ihop psalmböckerna kommer Gustaf fram till honom och frågar:

-     Kan Anders och Inga komma över till oss en stund i eftermiddag. Jag tror att vi har lite att diskutera om skogen.

-     Skall nog kunna gå för sig. Vad jag vet har Inga något planerat i dag.

-     Bra, då ses vi när ni är klara efter kyrkan.

Gustaf och Karl går till vagnen och börjar hemfärden.

 

När Anders och Inga kommer till herrgården och sitter vid kaffebordet säger Gustaf:

-     Jag skall gallra skogen vid Svartberget. Den ligger ju på andra sidan av Anders mark. Skulle vilja göra en körväg över den vid Tallheden. Kan vi komma överens om ett alternativ?

-     Tallheden, det var länge sedan jag var uti skogen. Säkert ett år sedan. Har fått så svårt att gå i obanad terräng sedan höften börjat krångla. Inga var ju där i höstas, hur såg det ut då?

-     Det var i stort sett som vanligt, men några träd stod lite snett efter höststormen.

-     Det är ett tiotal rotvältor som skulle behöva tas ned, inflikar Karl.

-     Det klarar jag nog inte, säger Anders. Kanske jag måste leja för det?

-     Det kan göras på samma gång som vi gör en eventuell väg. Det är ju några träd som måste tas ned för den också, menar Gustaf.

-     Pappa, är det inte dags att tänka på hur vi skall ha med gården i framtiden, som läget är kanske jag kommer att flytta från den?

-     Skall Inga flytta till staden kanske, undrar Gustaf?

-     Nej, men kanske det blir inom socknen.

Gustaf ser på henne med en frågande min. Ingas blick går till Karl.

-     Jo far, viskar Karl. Det är så att Inga och jag kanske måste…

Karl tystnar.

-     Vadå pojke, kläm fram med vad som hänt.

Karl finner inte orden.

-     Jag är troligen med Karls barn, säger Inga.

Karin sätter kaffet i halsen. Gustaf ser ut som ett frågetecken. Samlar sig efter någon minut och säger:

-     Så jag kanske blir farfar innan året är slut?

-     Jo far, det verkar vara så.

-     Det var en överraskning, men ditt val är inte tokigt eller vad säger du Karin.

-     Inte mig emot, hon är ju jordnära och hushållskunnig. Hemmansägardottern skall väl duga åt grabben.

-     Hemmansägare, nu tar du i ordentligt. Bara en liten gård, säger Anders.

-     Liten och liten, i jämförelse med herrgården så klart, men både skog och åkrar. Den har ju räckt åt din familj att leva på.

-     Nåja. Vi får väl se hur det blir med Inga. Kanske jag inte klarar det i fortsättningen.

-     Vad säger Karl och Inga, hur har ni tänkt er framtiden, undrar Karin?

-     Jag får väl fråga Anders om jag kan få Ingas hand?

-     Handen, den behöver väl hon själv, flinar Anders?

-     Jag menar till fru. Nu skall inte Anders driva med mig. Det räckte med det i går.

-     Drev han med dig, undrar Gustaf. Berätta.

-     Lite genant men det går väl inte att hålla hemligt i längden.
Jag smög över till Inga då Anders gick på mötet. Det har jag gjort tidigare också. I går kom han hem tidigare än vanligt…

Karl berättar om lördagskvällens frieri och hur Anders fångat dem i fällan. När han slutat kommenterar Gustaf:

-     En jäkla svärfar du får alltså. Men du fick kaffe efteråt. Hoppas att det smakade. Men vad säger Anders om Karls anhållande om handen?

-     Han har ju redan tagit oskulden av henne, det är väl bäst att han tar hand om resten också. Om hon vill det och Gustaf samtycker alltså?

-     Ja du Karl, säger Gustaf, vi får väl ta och diskutera saken i enrum lite senare. Du vet väl att Maja i Stenby trånar efter dig.

-     Nämn inte henne. Du vet ju att hennes far övertalat henne att lägga ut sig för mig för att han vill åt herrgården.

-     Jasså, du har uppmärksammat det. Så hon är slagen ur hågen?

-     Nej. Hon har aldrig varit aktuell för mig.

-     Då är det avklarat. Men hur har du tänkt med Ekebytorp?

-     Den är ju Anders gård, varför blanda in den nu? Han sköter väl den själv?

-     Utan Inga så får han det jobbigt.

-     Mina dagar som bonde är väl snart räknade, inflikar Anders. Jag kanske bör tänka på att sälja gården snart.

-     Men pappa, sälja Ekebytorp. Då vill jag absolut ha ett ord med i affären.

-     Jag har hört att Adolf i Stenby tänker lägga ett bud på den om jag skall sälja. Tycker väl att den passar då den skär in i Ekebys ägor.

-     Den luringen, säger Gustaf. Alltid ett försök att splittra mina marker. Mycket av min skog ligger ju på andra sidan om Anders gård. Adolf skulle aldrig tillåta att jag körde över hans mark.

-     Men jag måste nog sälja den snart, menar Anders. Skall jag hålla bröllop för Inga så får det nog bli så i alla fall. Jag har ju inte så mycket på banken. Gården är ju inte direkt lönsam.

-     Jag föreslår att Anders och jag talas vid om saken vid ett senare tillfälle. Låt inte den frågan förstöra vår samvaro i kväll. Om jag inte tar fel så kan vi se Inga och Karl som förlovade, säger Gustaf.

-     Tack far, säger Karl. Då godtar ni alltså Inga som min tillkommande?

-     Bättre val kunde du väl inte ha gjort. En redig bondflicka som är van att sköta en gård och som du av allt att döma tycker om, menar Karin.

-     Men hur skall vi ordna med bröllop, här på herrgården kanske, undrar Gustaf?

-     Skulle vara fint, menar Karl. Med dans i vagnshuset och bjudning i orangeriet.

-     Såja, en sak i sänder, manar Karin. Ni får väl ordna upp med prästen först så får vi se hur det blir sedan.

-     En sak i sänder, jag måste tänka på hur jag skall finansiera det hela, som sagt, jag är inte så rik att jag kan kosta på allt för mycket ståt, säger Anders.

-     Det ordnar sig käre bror, säger Gustaf. Kommer tid kommer råd.

 

Anders och Inga lämnar herrgården vid 15 tiden. Karl följer också med, vill tala med Inga utan föräldrarnas närvaro. De går tysta och funderar över den nya situationen. Anders ängslas för att bli ensam på gården om Inga flyttar till Karl. Hon känner hans oro men finner inte ord till tröst.

 

Då de närmar sig gården ser de ett eldsken från svinhuset. Elden har brutit igenom taket och står som en kvast mot kvällshimlen. Snabbt vänder sig Karl om och rusar till herrgården efter hjälp för att rädda gården. Inga springer upp till bostadshuset. Kommer lagom fram för att släcka en eld vid husgrunden.

 

Chockad står Anders till dess herrgårdens folk under ledning av Gustaf kommer med brandkärra och släckverktyg.

Elden har redan spridit sig till ladan och ladugård och de är utom all räddning, så arbetet med elden får inrikta sig på att rädda bostaden. Vinden ligger från bostadshuset och faran bedöms vara liten.

 

Vid 21 tiden återstår av uthusen bara en hög med kolande stockar. Det glöder ännu i ruinerna så Anders får hjälp från herrgården att hålla vakt till dess att elden är helt släckt.

Inga ropar från trappen att kaffe med smörgås finns i köket för den som så önskar. Bevakningen delas upp så att halva styrkan går in medan de andra vaktar.

Anders och Karl tar första vakten. De står tysta tillsammans och ser på förödelsen.

-     Vilken dag, säger Karl till sist? Först glädjen med att Inga och jag skall få bli ett par och sedan tragedin med din gård.

-     Jo, men tur att boningshuset klarade sig. De andra har ju stått tomma på senare år.

-     Men i alla fall, sorgligt är det väl?

-     Kan väl inte förnekas. Jag förstår inte bara varför det tände?

-     Länsman får väl undersöka saken. Du har ju alibi, var hos oss då det började.

-     Tur är väl det. Kunde ju bli misstänkt annars. Men vem vet om han kan reda ut vad som hänt. Det mesta verkar ju redan ha blivit aska och sot.

-     Kan så vara, men vi får väl hoppas på att det finns något spår för honom.

Ett par av arbetarna från herrgården kommer och tar över vakten, Karl och Anders går in i köket för att få kaffe och smörgås. Efteråt får de ett par timmars vila innan de åter skall gå på bevakning.

 

På måndagsförmiddagen kommer länsman Kask och ser på förödelsen. Förhör Anders om försäkringar och ekonomi. Hade det funnits brännbara vätskor eller liknande i svinhuset? Kanske linolja? Bensin? Anders kan inte påminna sig sådana varor i huset. Men då Anders uppger att han haft kontakt med försäkringsbolaget och ändrat beloppen blir Kask misstänksam. Antecknar händelsen i sin bok.

Även Inga tas i förhör. Kan styrka Anders uppgifter angående svinhusets utnyttjande. Det hade stått tomt sedan ett par år och det hade funnits planer på att riva det kommande sommar.

Längre fram så var det även tal om att riva ladugården. Det enda som Anders och Inga utnyttjade nu var ju boningshuset, vedboden och smedjan samt ett litet fårhus ute vid hagen.

 

När Kask är klar med förhören går han ut och inspekterar gården. Kommer ned till smedjan som ligger ett hundratal meter från boningshuset. Den ser ut som vanligt utanpå, men inne råder det oordning. Verktyg över hela golvet, städet och stabben kullvält. Det värsta är att ässjan är helt sönderslagen och pusten sönderskuren.

Anders rotar lite i verktygen på golvet. Tar upp en slidkniv och säger:

-     Den här är inte min. Skulle inte falla mig in att köpa en från luffare då jag kan smida en bättre själv.

-     Det är väl sådan som Glade Mats brukar kursa då han går runt på gårdarna. Håller slipningen från elva till middagen, i bästa fall, menar Kask.

-     Glade Mats har väl aldrig försökt att sälja knivar till pappa heller, inflikar Inga. Det enda som jag köpt av honom är några vispar och slevar.

-     Han brukar logera på Adolf i Stenbys loge då han är här. Har väl ett gott öga till drängarna där, säger Kask. Kalle är en hejare på kortspel och brukar spela av drängarna lite kosing när de har fått lite starkt innanför västen. Själv tar han inte ens en sup.

-     Har Glade Mats varit på trakten nyligen, undrar Anders?

-     Har väl legat på Stenby under den här veckan.

-     Kan han ha med saken att göra?

-     Tror inte det, vad skulle det tjäna till? Han har ju ingen vinning på det. Men jag kan ju ta och prata lite med honom. Om han är kvar alltså.

 

Kask lämnar gården. Skall ta vändan förbi Stenby på vägen mot länsmanskontoret.

Han möter Adolf utanför grinden.

-     Goddagen Adolf, hälsar Kask.

-     God dag själv, svara Adolf. Jag hörde att det brunnit hos Anders, stämmer det?

-     Det var uthusen som brann, boningshuset klarade sig oskadat.

-     Var väl bra det, med boningshuset menar jag. Han hade ju inte kor eller andra djur längre så skadan var väl lindrig i alla fall.

-     Kanske det, men gården förlorade i alla fall ett värde om han skall sälja.

-     Talar han om det?

-     Inte direkt, men vem vet hur länge Inga blir kvar på gården och om Anders kan sköta den då. Han börjar få ont i lederna.

-     Kanske skulle ta och tala med honom. Nu då inte värdet på gården bör vara lika stort och han börjar bli till åren. Den skulle passa bra till min gård.

-     Ännu bättre till Gustafs då den skär in på hans skog.

-     Kanske det, men nu måste jag gå till handelsboden.

-     Får jag bara fråga om Glade Mats varit på trakten nyligen?

-     Han gick från oss i går förmiddag. Drängarna var sura då han gick, spelade av dem för mycket småpengar. De tror att han fuskade och hotade honom med stryk.

-     Gjorde han inte någon affär på gården?

-     Sålde kanske någon usel kniv eller så. Jag köpte inget av honom den här gången. Hurså?

-     Jag bara undrade, han ”nasar” ju en hel del under sina turer.

-     Usla varor, knivar som rostar och inte håller skärpan, trådjack som går sönder nästan direkt. Har Kask sett att någon av han knivar håller skärpan från elva till middagen?

-     Kan så vara, men nu måste jag gå till kontoret och försöka utreda varför det brann hos Anders.

-     Klarade smedjan sig?

-     Från branden ja, men någon hade varit inne och haft sönder ässjan.

-     Så det kan gå, men nu hinner jag inte språkas vid mera, Emma väntar på att jag skall komma från affären.

Med raska steg går Adolf mot handelsboden.

Kask står och ser efter honom. Stegen verkar lättare än vanligt och Adolf visslar en melodi där han går.

-     Den luringen, tänker Kask. Undrar om han har rent mjöl i påsen, får nog kolla upp honom.

 

Utanför länsmanskontoret sitter Glade Mats på en bänk. Reser sig up och lyfter på hatten då Kask kommer fram.

-     God dag Glade Mats, är han på trakten. Hur går affärerna?

-     Illa, illa. När man spelar ärligt mot drängarna så skinnar de mig in på bara skinnet.

-     Vad har hänt då?

-     Jag var hos Adolf i Stenby i går. Kask kanske inte tror mig, men sonen Johan spelade av mig den bästa kniv som jag någonsin haft. Pigan Elsa stod bakom mig och jag tror hon skvallrade om vilka kort jag hade.

-     Men brukar inte du vinna rätt ofta?

-     Kan så vara, övning ger färdighet. Men i går var det flera som samarbetade mot mig.

-     Vad gjorde du efter spelet?

-     Gav fan i allt och gick och lade mig i Anders fårhus. Kan inte sova på gårdar där det inte bor hedligt folk. De hade visst något annat fanstyg i kikaren också.

-     Så du misstänker att de hade otyg för sig.

-     Johan grymtade om att Inga verkade se sin kärlek i Karl på herrgården, Adolf sur för att han inte får köpa Anders gård, husmor Alida saknar fiskevattnet vid Andersviken. De viskade om att det var dags att ”röka ut” Anders. Jag hörde det då de pratade ute på dasset.

-     Hur kunde du höra det?

-     Låg i höet i ladan alldeles intill. Ligger man bara riktigt still så kan en höra mycket.

-     Vet du om någon från gården var ute på söndagseftermiddagen i ogjort väder?

-     Tyvärr inte, jag smög iväg till fårhuset efter att ha lyssnat på samtalet.

-     Tack för upplysningarna Mats. Kom till mig om han kommer på något mera.

 

Kask går in på kontoret. Sätter sig och går igenom de upplysningar som han fått om branden.

-     Adolf, Johan och hans fru Erika var på högmässan och sedan hos nämndeman Krona under eftermiddagen och kvällen. Han hade själv varit med till dess att krogvärden kallat på honom. Adolfs drängar hade varit på värdshuset och druckit öl. Han hade fått gå dit och avhysa dem vid 16-tiden, då de blev för stökiga.

Glade Mats, tänkbar. Men då borde han ha lämnat trakten och inte talat med mig efteråt.

Anders och Inga var hos Gustaf, kom hem efter det att branden pågått en stund.
Kunde Anders ha satt en fördröjd tändanordning innan kyrkobesöket? Han uppgav att försäkringen på gården hade ändrats för en vecka sedan? Jag kan ju alltid kolla upp det med nämndeman Krona, som är försäkringsagent.

 

Kask besöker Krona på tisdagsförmiddagen. Får veta att Anders ändrat försäkringen och uteslutit svinhus och ladugård från den. Säger att han kommer att riva dem under sommaren.

Ytterligare en misstanke om försäkringsbedrägeri mot Anders kan avskrivas.

 

Kask går igenom vad han fått reda på.

-     Anders, Inga, Gustaf, och Karin var alla på herrgården. Adolfs familj och drängar hade också alibi för tiden. Glade Mats, kanske, men han saknade ju motiv för händelsen.
Att det skulle vara en tillfällighet att branden uppstod motsäger skadegörelsen i smedjan.

Motvilligt får han erkänna att utredningen kört fast.

 

Kommande torsdag är det marknad i staden. Karl och Inga besöker den och passar samtidigt på att beställa förlovningsringar hos guldsmeden.

Då de lämnar verkstaden möter de Adolfs piga Elsa utanför.

-     Men si, vad har ni haft för ärende hos Guldpelle, undrar hon nyfiket?

-     Beställt ringar till förlovningen på lördag, svarar Inga.

-     Jasså, har ni sällskap, det visste jag inte.

-     Sedan en tid tillbaka, blir kanske bröllop till sommaren.

-     Jaha! Hastar alltså. Redan unge på gång kanske.

-     Det har väl inte Elsa med att göra, kan ju vara affärsmässiga skäl också, meddelar Karl. Våra gårdar ligger ju bra tillsammans.

-     På så sätt. Nu blir nog Adolf besviken. Han planerade ju att köpa Ekebytorp nu då uthusen inte längre fanns kvar.

-     Har han sagt det till Elsa?

-     Mer än en gång den senaste månaden.

-     Förklara?

-     Har inte tid med det nu. Måste uträtta några ärenden. Klädnasaren från Borås har billiga klänningar. Behöver en ny sedan jag råkade förstöra den gamla i söndags.

-     Vad hände då, undrar Inga?

-     Hinner inte berätta just nu.

Elsa pinnar iväg som om hon hade fått eld i baken.

 

På gården ser Anders och Gustaf över skadegörelsen i smedjan.

-     Det här tar lång tid att reparera, konstaterar Anders.

-     Att mura en ny ässja och reparation av pusten lär väl ta minst en månad innan Anders kan starta upp verksamheten igen. Städa upp verktyg och rätta upp stabben gör vi väl på några timmar.

-     En månad utan inkomst av smidet. Bara utgifter. Hur skall det sluta om jag måste ordna med bröllop i sommar.

-     Det blir kärvt, men Anders kan väl låna smedjan på herrgården. Den står oanvänd sedan flera år?

-     Hur skall jag få råd med det?

-     Inte för att jag vill vara påflugen, men om Inga och Karl gifter sig blir du ensam på gården. De planerar ju att bosätta sig i flygeln på herrgården. Klarar du dig själv här på gården?

-     Blir väl både ensamt och svårt om höften fortsätter att försämras.

-     Gamla smedbostaden på herrgården står tom. Anders kanske kan flytta dit, så har han ju nära till smedjan också?

-     Och hur skall det finansieras?

-     Jag köper Anders gård. Priset kan vi diskutera. Men det blir inte sämre än att Anders får en tryggad ålderdom.

-     Jag måste tala med Inga om saken. Gården är ju även hennes.

-     Så klart, jag ville bara erbjuda Anders en möjlighet.

 

Anders och Gustaf börjar plocka ihop de utspridda verktygen. Lägger dem i en gammal vagn. Då de är nästan klara hittar Gustaf en sönderriven bit smårutigt klänningstyg på en spik bredvid pusten. Han visar den för Anders och frågar:

-     Är det här något Anders lagat pusten med?

-     Klänningstyg, tok heller. Var kan det ha kommit ifrån, Inga har inte haft någon som liknar den.

-     Känner inte Inga heller igen den, så får vi väl ta ett samtal med Kask. Förresten så verkar biten vara relativt nytvättad. Vi får fråga henne då de kommer hem från marknaden.

Efter att ha städat upp så lämnar de smedjan och går till herrgården. Anders inspekterar smedjan och bostaden. Finner de goda och lovar att ta Gustafs anbud i beaktande.

 

En hästskjuts kommer igenom herrgårdsgrinden. Av kliver Länsman Kask och en man i uniform.

-     Får ja presentera polisman Sabel från staden. Han skall hjälpa mig med utredningen om branden hos Anders.

-     Så Kask har tagit till expertisen?

-     Kalla det så om ni vill. Kan vi få ett samtal med Anders?

Återigen får Anders svara på försäkringsändringen och talet om rivning av byggnaders, ekonomi för gården. Framtidsplaner. Sabel finner inga konstigheter i svaren.

Gustaf som sitter med vid förhöret inflikar:

-     Jag har hört att Adolf i Stenby ger sig den på att få köpa Anders gård. Kan det ha något med branden att göra?

-     Både han, Alida, Johan och drängarna hade ju alibi för tiden före branden, säger Kask.

-     Glade Mats, kan han vara inblandad, undrar Anders?

-     Saknar ju motiv för dådet, och det är inte hans stil, kommenderar Kask. Han antyder snarare att Adolf på något sätt skulle vara inblandad.

-     Låt oss ta en titt på smedjan, kanske kan det finnas något som skvallrar där, önskar polismannen.

 

Anders och Inga kommer hem från marknaden. De blir genast inkallade till stadens polisman för att berätta sina upplevelser om branden. Då han visar tygbiten från smedjan säger Inga:

-     Den påminner om en klänning som Elsa i Stenby har.

-     Är de säker på det?

-     Någorlunda, men osvuret är bäst.

-     Kask och jag får väl ta och göra ett besök hos henne, om inte annat för att utesluta henne ur utredningen. Eller vad säger Kask?

-     Elsa skyldig? Låter långsökt, hon är ju inte riktigt frisk i huvudet, skulle aldrig komma på idén att anlägga en mordbrand. Än mindre att orka välta stabben i smedjan, så klent bygd som hon är. Men ett förhör gör ju ingen skada.

Kask och polismannen avslutar samtalet och åker till Stenby.

 

På fredagseftermiddagen då de är församlade på herrgården kommer Kask med nyheter:

-     Tygbiten stämmer med en klänning som Elsa har. Efter en stund erkände hon skadegörelsen i smedjan. Försade sig då jag visade tygbiten. Hon var inte ensam, drängen Erik från Ekedalen var också med. Han välte stabben.

-     Men branden då, har någon erkänt den också, undrar Karl?

-     Elsa erkände efter en stund att de tände på både svinhuset och bostadshuset.

-     Bostadshuset, det står ju kvar, inflikar Anders.

-     Det har jag vist glömt att anmäla, säger Inga. En mindre eld fanns vid trappen. Trodde att den kom från svinhuset. Jag bara stampade på den så var den släkt.

-     Då lägger vi till det i utredningen, säger Kask

-     Vad hade de för motiv till händelsen, undrar Gustaf?

-     Vi har inte hela svaret på den frågan ännu, ytterligare en person är anhållen, misstänks för anstiftande till dåden. Men mer kan jag inte berätta just nu. Vi fortsätter förhören så återkommer jag då vi vet mera.

 

Efter det att Kask lämnat sällskapet så återgår de till att planera familjernas framtid. Att Anders och Inga skall gifta sig under midsommaren står redan klart. De bosätter sig sedan i herrgårdens flygel. Anders och Gustaf bestämmer sig för att sambruka gårdarna. Dela på inkomster och utgifter efter gårdarnas storlek och behov.

Anders bestämmer sig för att ta herrgårdens smedja och smedsbostad i besittning.

 

I mitten av maj har Anders installerat sig i smedsbostaden. Herrgårdens smedja sjuder åter av liv då ortens bönder kommer för att få hästar skodda och en del smidesarbeten utförda.

Karl och Inga har flyttat in i flygeln på herrgården. Då det redan är känt på trakten att de väntar barn tillsammans så flyttar de in ”i förtid”, innan bröllopet.

 

En förmiddag kommer Kask till herrgården och vill tala Anders och Inga och Karl.

Han har nyheter att berätta:

-     Vi har fått en klar bild på hur bränderna och skadegörelsen på Anders gård uppstod.
Elsa erkände ju att hon och Erik anlade dem och slog sönder smedjan. Hon är ju lite menlös flickan skulle aldrig ta ett sådant initiativ på egen hand. Erik är inte mycket bättre han heller, kan ju inte ens prata utan problem. Så de var bara hantlangare.

-     Så det finns en annan drivkraft bakom dådet, konstaterar Karl?

-     Vi misstänkte ett tag Adolf i Stenby men han nekar med all rätt.

-     Men vem är det då, undrar Inga?

-     Som Inga vet så har Johan lagt sina krokar runt Ekebytorp. Trodde att han hade chans på att vinna Inga till hustru. Nu då det ryktades att Inga och Karl hade framtidsplaner tillsammans, det skvallrades ju om det redan innan branden, så rann humöret på honom. Han talade med Alida om saken och tillsammans kom idén att bränna gården. De trodde att om de lurade Elsa att tända på och förstöra smedjan så skulle de klara sig utan upptäckt. Blev Ekebytorp utan hus så skulle Adolf kunna köpa gården billigare och Johan skulle få en högre status och kanske även vinna Ingas hjärta.

-     Hur fick Kask fram erkännandena, undrar Gustaf som kommit in under samtalet?

-     Tar man bara Elsa på rätt sätt så är hon inte så dum i huvudet, samma med Erik. Efter det att ha kommit från Stenby och varit hos polisen i staden några dagar så började hon berätta:
Under de år hon varit på Stenby så har hon ”utnyttjas” av både Johan och Adolf i sängen. Det med Alidas goda minne. Hon hölls för dum i huvudet och hade inget självförtroende kvar efter alla år. Dög endast som piga utan förstånd. Nu då hon kom till andra personer och blev lite mer respekterad så vågade hon till slut berätta sina upplevelser.

-     Hur straffad blir hon för branden, undrar Inga. Det är ju synd om henne efter alla år.

-     Åklagaren planerar att begära en tid på mentalsjukhusets öppna avdelning för henne och Erik. De skall få men chans att komma tillbaka till samhället. Kanske några månader eller så.

-     Hur blir det med Alida och Johan, undrar Anders?

-     Alida och Johan får nog fängelse. Anstiftan till mordbrand är inte att leka med. Sedan så tillkommer straff för olagligt utnyttjande av Elsa. Hela familjen är ju delaktig i det. Det blir troligen tomt på Stenby en tid. Vi får se vad rätten beslutar.

 

Vid midsommartid utlyses Stenby gård till försäljning.

Det har under rättegången framkommit flera saker som gör att Adolf inte längre kan ha den kvar. Flera oförrätter framkommer under förhandlingarna och strafftiderna blir långa.

 

Ekebyherrgård består nu av herrgården, Ekebytorp och Stenby, styrda av Gustaf och Karl.

Anders trivs bättre som smed än som gårdsägare.

Meny