Begravningsresan.

 

Andreas åker till mormor Elisabets begravning på fredagen. Resan är på nästan 30 mil till ett samhälle i Norrland. På resan hämtar han upp sin kusin Lena.

Han startar tidigt hemifrån. Efter en halvtimme hämtar han Lena i hennes föräldrahem. Under resan till kyrkan talar de om åren då han var hos hennes föräldrar, Karl och Maria, på  deras lantgård. Minns lekar, bus, nakenbad i sjön och övernattningar i skogskojan.

Morbror Karl och moster Maria kan inte åka på begravningen då de har djuren på gården att sköta. Andreas föräldrar är hindrade av sjukdom att företa den långa resan.

 

Oktoberdagen är fin med bra väglag och i övrigt goda körförhållanden. Det tar en kortare rast vid en krog på halva vägen. Straxt före 13 anländer de till kyrkan och begravningsakten. Efter att ha hälsat på övriga begravningsgäster tar akten vid.

 

En timme senare är det kaffe och smörgåstårta på församlingshemmet. Ett par av gästerna håller kortare tal. Det drar ut på tiden och inte förrän vid 16 tiden avslutas samkvämet.

På kvällen skall Elisabets kvarlåtenskap delas upp. En del saker skall till deras föräldrar och det kan vara bra att få hem det på en gång. Kvällen blir sen innan det hela är avklarat.

 

Vädret har blivit sämre med blötsnö. Då det är mörker och halka riskerar de inte den långa resan i kväll. De tar in på motellet i samhället. Delar ett dubbelrum.

Vid läggdags konstaterar Lena:

-      Det här drog ut på tiden. Jag räknade med att vara hemma igen under kvällen. Har inget ombyte med för natten eller morgondagen. Bara den svarta byxdressen och den vill jag inte sova i.

-      Jag har ju bara kostymen, inte bättre det heller.

-      Skulle du bli generad om jag bara hade trosor och bh i natt? Har inte mycket annat att välja på.

-      Upp till dig. Jag får väl nöja mig med kalsingarna. Vi är ju släkt och kan väl klara en natt under de förhållanderna. Vi badade nakna då jag var på landet hos er. Är väl inte värre nu heller.

-      Vad säger din flickvän om hon får veta det här?

-      Ingenting. Det blev aldrig något med Karin. Hon drog iväg innan vi började kila stadigt. Hur är det med dig och Knut då?

-      Vi träffades ett par gånger. Efter att han fått oskulden drog han till Stockholm och har inte syns till efteråt. Det är 3 år sedan.

-      Så kan det vara. Men nu tar vi och försöker sova.

 

När Lena lägger sig tar hon av sig även bh:n

-      Den sitter så hårt. Sover helst utan. Om du ursäktar.

-      Gör som du vill. Snygga bröst du har fått.

-      Tycker du. Kunde gärna vara lite fastare och större. Kanske skulle ha skaffa ett implantat.

-      Varför det. Är väl bra som de är. Passar din kropp för övrigt. Större skulle skada helheten.

-      Du tycker det. Men lite mer getingmidja och mindre mage skulle sitta fint.

-      Lägg av. Du är fin som du är. I alla fall vad jag tycker.

-      Säger väl det då. Men nu skall vi sova.

  Lena lägger sig i dubbelsängen. Drar över sig täcket, men vänder sig nästan genast mot Andreas. Han ligger vänd från henne men hon ålar sig närmare och lägger armen runt honom.

-      Är det något fel, undrar han.

-      Ursäkta, kände bara att jag vill ha din närhet. Inget annat. Känns så tomt och konstigt allt samman.

Han vänder på sig och hon får hans arm runt midjan.

-      Bättre så, undrar han?

-      Utan tvekan. Inte så tomt och ensamt. Har längtat efter att få krypa ihop med en vän i flera år.

-      Kan så vara. Men jag blir alltid så tillbakadragen då det gäller tjejer. Har inte legat så här med en kvinna tidigare.

-      Någon gång skall vara den första. Får jag ge dig en puss?

Utan att invänta svar drar hon sig mot honom och läpparna möts. Det är början på en lek som inte slutar förrän hon sitter över honom men hans lem djupt i sig under det att hennes slida kramar ut det sista av hans säd.

-      Hur vi bär oss åt, säger Andreas. Skulle väl skydda oss och inte riskera att göra dig med barm.

-      Är väl liten risk. Broder Per och Anna fick kämpa i ett år innan det blev något. Nu sover vi tätt tillsammans under resten av natten.

 

Följande morgon ger sig inte Lena förrän hon fått ännu ett samlag med Andreas.

Efter frukost styr de sedan hemåt.

 

Under resan undrar Andreas:

-      Får kusiner verkligen ligga med varandra och göra barn?

-      Jag vet inte. Men det har ju ingen betydelse mellan oss.

-      Vad menar du med det?

-      Mamma Maria var med mig innan hon blev tillsammans med pappa Karl. Jag är ett minne från en semester på varma breddgrader. Min biologiska far heter Carlos. Jag blev till efter en fest i Madrid. Var med mig då hon började sällskapa med barndomsvännen Kalle.

-      Jag blev till efter en logdans. Mamma och pappa gick väl vilse i en skogsbacke. Varm sommarnatt och heta känslor.

-       Söderns varma kvällar för min del. Inte ett hotellrum efter begravningen. Det var skönt med dig i alla fall. Trygghet och värme. Längtar faktiskt efter dig igen.

Under hemresan talar de om intressen och händelser i livet. Finner att de har en hel del gemensamt, men också olika intressen.

Sent på lördagseftermiddagen kommer de hem till Lena och lastar ur det medtagna arvegodset.

Mamma Maria har kvällsmaten i ordning och Andreas stannar på måltiden. Karl tar fram flaskan med det kryddade brännvinet och bjuder Andreas på en liten sup till sillen.

 

Klockan går och Andreas tänker på hemfärd.

-      Stopp där, säger Maria. Du tog en sup tillsammans med Kalle. Vill du inte riskera rattfylla så får du bli här tills i morgon. Det blir gästrummet i natt.

-      Det tänkte jag inte på. Kanske bäst att sova här då.

-      Låter bra, tycker Lena. Ett leende skymtar i hennes ansikte.

 

Morgonen efter står sängen i gästrummet oanvänd. Andreas kommer utsmygande från Lenas rum och möter Maria i trappan.

-      Så du sov hos Lena i natt, flinar hon. Jag knackade på gästrummet men fick inget svar och sängen stod oanvänd. Förklara.

-      Hon ville att jag skulle komma över en stund. Att det blev hela natten räknade jag inte med.

-      Kan så vara, men jag hoppas att ni skötte er bra. Nätter kan vara farliga.

-      Än sen då morsan. Du vet ju det av egen erfarenhet. Skall vi diskutera saken. Jag är i alla fall 22 år.

Lena står utanför sin dörr.

-      Upp till dig då, jänta. Ungdomen är väl lika i alla tider. Kom inte och gnäll med magen i vädret och pojkvännen  bortflugen.

-      Inte skall jag belasta dig i alla fall. Skaffar mig något eget då jag börjar på varuhuset i november. Slippa höra dina förmaningar hela tiden.

-      Gör det då, men kom inte hem och gnäll sedan.

Maria skakar på huvudet och går ned i köket.

Andreas går tillbaka till Lenas rum. Vill inte vara i Marias närhet just nu. Han skäms lite för det senaste dagarnas handlingar tillsammans med Lena.

Vid middagstid åker han hem.

 

Det går ett par veckor. Lena börjar på varuhuset. Hon har inte lyckats få tag på boende, så hon hyr in sig i Andreas trerummare. Av den eldighet som hon visade under resan är bara lusten till en enkel kyss och omfamning kvar. Hon skyller på att det är dags för rödveckorna och att lusten för sex inte brukar finnas då. Blir bara irriterad på allt och alla.

När det gått en dryg månad efter resan börjar hon må illa och brösten spänner. När hon vänslas med Andreas ber hon att han skall ta det varsamt med dem samtidigt som hon önskar hans närhet. Humöret går i vågor. Till slut uppsöker hon läkaren som meddelar att det är tillökning på gång.

 

Månaderna går med förlovning och vigsel. Exakt 9 månader efter begravningen föder Lena en flicka. Döper henne till Elisabet.

-      Det är då första gången som en begravning resulterar i ett nytt liv, säger Maria med ett leende.

 
Meny