Johan och Alsundas Kryddade brännvin

 

Alsunda storgård låg mellan sjön Alsjön och Gråviken. Sundet hade sedan urminnes tider haft stora bestånd av alar efter stränderna, däran gårdsnamnet. Gården bestod av fina åkrar efter vattnet och stor skog upp mot bergen längre upp. Stort fiskevatten i de båda sjöarna. 15 kor 2 hästar, höns, grisar och får, gården är inte fattig.

 

 Lördag eftermiddag. Hemmansägaren Johan Johansson sitter i bersån på gården och funderar över tillvaron.

-      Hur skall det bli med gården i framtiden. Jag orkar väl inte så länge till, fylle ju 60 för ett tag sedan. Enda barnet dottern Evelina har inte skaffat sig man trots att hon fyllde 30 förra månaden. Nog för hon inte avstår danserna i bygden, men aldrig kommer hon hemdragande med en karl. Verkar vara mer intresserad av Gabriella från Bergsgården. Tagit henne som hjälp på gården denna sommar.

 

Johan reser på sig. Grinar lite då de slitna knäna och ryggen protesterar efter gårdagens arbete med höet. Sträcker sig efter flaskan och slår i en sup. Sveper den och sätter sig åter. Det kryddade brännvinet har en mild eftersmak. Inte rena alkoholen.

Han ser Evelina komma från ladugården med kurs mot bastun. Gabriella kom för en tag sedan och har tände för helgens bastubad. Johan ser hur de tar av kläderna och hjälps åt med tvättningen innan de försvinner in i värmen.

 

-      Nåja, de skall väl på logdansen i kväll.
Jag att tror Koppar i soldattorpet brukade komma dit. Kunde byta ögonkast med  Evelina emellanåt. Ogift är han  också.  Kanske kan det bli något där.
Gustaf, mjölnarsonen skulle inte vara så dum heller. Kvarnen är värd en hel del.
 Olof i Backen kan vi utesluta, fyllesvin.

En efter en sorterar Johan traktens lediga karlar. Någon borde väl duga åt Evelina? Men det är ju hennes val. Ännu en gång tullar han falskan. Omvärlden börjar kännas lite bättre och minnena går till gamla dagar.

 

Han minns danskvällar på bruket ett par kilometer bort. Kvinnor som dansade som änglar, följde med i både vals, hambo och polkett som om se vore födda med det. Minns kramar som tack för dansen. Men sedan var det slut med det roliga. Brukets karlar var vaksamma att han inte drog iväg med någon av de unga damerna. Han försökte en gång, men blev påkommen och fick ett ordentligt kok stryk innan han kunde linka väg hemåt. Tog flera dagar innan han var återställd. Sedan fick det vara med frierier.

 

Han minns också sommar då han fyllde 30. Mor Anna hade städslat en piga på gården.

Lina var 25 år. En typisk alldaglig bonddotter. Lite rund i kroppen, brösten småhängande. Håret, inte något speciellt. Dock hade hon ett varmt leende och ett par pigga ögon.

En kväll då Lina hade varit på gården ett par månader satt de tillsammans i bersån. Fader Evert hade flaskan på bordet. Alla fick sin beskärda det av innehållet. För att få det hembrända att smaka lite bättre hade han kryddat det med lite örter. Vad det var talade han inte om.

När de senare skulle gå till sitt följde Lina med Johan till hans rum. Blev kvar till dess hon skulle till korna morgonen efter.

Ett par månader senare meddelade hon att ett barn var på väg. Evelina föddes på våren efteråt. Något mer barn blev det inte. Hade inte det förbannade stoet sparkat honom mellan benen då hon skulle skos så kanske de hade fått en son som kunde ta över gården.

 

Evelina och Gabriella kommer gående från bastun. Hejar på Johan där han sitter och funderar.  Genom den tunna sommarklänningen kan han ana deras figur. Ler lite för sig själv då han tänker på ungdomens dagar. Lina kallar till kvällsmaten och han går in.

Vid maten serverar Johan ett par supar. Då Lina ger honom ett frågande ögonkast får hon ett underfundigt leende tillbaka.

 

Efter maten diskar Evelina och Gabriella medan Johan och Lina går till bastun för lördagens bad. Då de sitter i värmen frågar Lina:

-      Var det svärfars kryddning i suparna vid maten?

-      Jag tycker att flickorna behöver lite hjälp att fånga varsin karl. De skall väl inte gå som gallkor hela livet.

-      Kan så vara, men jag tror att de bara har ögon för varandra. Har väl aldrig visat intresse för män.

-      Du menar väl inte att de kucklar med varandra om kvällarna?

-      Det är nog så. Vänta dig inte någon tillökning av dem.

-      Men hur går det med gården då om ingen kan ta över efter Evelina.

-      Hon klarar den länge än. När den dagen kommer så behöver inte vi bekymra oss. Då ligger våra kroppar i jorden och vi är på ett moln och älskar.

-      Men tänk ändå om Evelina kunde få upp baken och ge oss ett barnbarn. En arvtagare till gården.

-      Sluta nu. Om du inte fått den där sparken så kunde vi haft en egen son. Nu är jag också för gammal för det, men det skulle sitta skönt med ett skott i busken.

-      Så du tycker det. Skall vi smyga ut i skogsbacken bakom bastun så kan jag ge dig ett. Här inne är det ju bastufrid som gäller.

Sagt och gjort. När de efteråt tvättar av sig vid bäcken, ser de hur Evelina och Gabriella dansar tillsammans hand i hand ned till kvällens logdans.

 

Då de efter badet kommer in i köket ser de att spritflaskan är tom. Det hade varit många  supar kvar i den då de gick till bastun.

-      Tror du att flickorna tog och drack upp det innan de gick ut, undrar Lina?

-      De tog nog fickpluntan i handväskan, den saknas på hyllan över spisen.

-      Bara de inte super sig redlösa i kväll. Det skulle bli så mycket prat på bygden då.

-      Oroa dig inte, brännvinet är rätt så svagt. Jag är mer ängslig för vad kryddningen kan ställa till med. Tänk om de skulle stå och hångla i allas åsyn.

-      Tror du att verkan är så stark?

-      Jag vet hur du brukar bli efter bara en sup. Begärde du inte ett skott i busken för en stund sedan och om jag inte tar fel så lär du nog vilja ha ett till innan kvällen är slut.

-      Så du säger, men det lockar. Lina ger Johan ett leende.

 

Till logdansen kommer det ett vägarbetarlag som håller på med reparation av bron vid Ulvvadet. För en gångs skull är det mer karlar än kvinnfolk på dansen. Ortens grabbar är lite småsura då kvinnorna tittar på inkräktarna och småler. Nåja, en danskväll  är de här och sedan återgår allt till det gamla vanliga.

Ett par av vägarbetarna dansar ofta med Evelina och Gabriella. Grabbarna bryr sig inte om det. Vet att ingen har fått en chans hos någon av dem. Ryktet går att de bara bryr sig om varandra och avstår från karlar.

Evelina bjuder Ida från grangården på en sup ur fickpluntan. Står och pratar då Koppar kommer och bjuder upp Ida till en vals.

 

En stund senare går Evelina och Gabriella en sväng med ett par vägarbetarna av en sväng ned mot sjön. Stämningen mellan paren blir friare…

 

När dansen är slut går ensamma till storgården. Vägarbetarna har sitt logi i gamla skolan åt motsatt håll och ger sig inte ut på okänd trakt.

-      Hur tycker du att det var med Hälsinge-Ante, undrar Gabriella?

-      Mest bök. Inga känslor som mellan oss två. Vad tyckte du själv.

-      För mig kan det få vara med karlar. Rallar-Per tog ju bara för sig utan att bry sig mera. Skulle hellre smyga med dig till vår skogstjärn och få en kelstund.

-      Det gör vi, gäller bara att hinna tillbaka och sova en stund innan ladugårdsdags.

 

Dagen efter är Lina på ett gott humör och smågnolar då hon stökar i köket. Johan verkar mjukare i lederna och tar en tur till skogs för att se om det skall huggas något i vinter. Evelina och Gabriella är lite trötta efter nattens äventyr och gör sina sysslor halvt i sömnen.

 

Det går några veckor. Höstens sista dans på logen. I kväll är allt som vanligt. Ortens flickor slänger blickar efter grabbarna. Våra flickor får dansa lite men det blir inga inviter till något sällskap.

Koppar och Ida har bildat ett par. I förtroende viskar Ida att hon kanske är med Koppars barn. Skulle blivit till efter förra dansen. Kunde inte motstå honom utan nästan förfört honom då de gick hem.

 

På hemvägen undrar Evelina:

-      Om jag kunde begripa varför jag mår så illa emellanåt? Spänner i brösten och magen är orolig.

-      Du med, säger Gabriella. Kan det vara något med maten, men då borde ju Lina och Johan också vara påverkade. Får väl fråga Lina hur det är fatt.

 

Då de dagen efter kommer in i köket står Lina och förbereder dagens middag. Evelina undrar:

-      Har du eller Johan något besvär med magen, både Gabriella och jag mår lite illa emellanåt?

-      Gör ni. Jag har då inte känt något och vad jag vet så har inte Johan sagt något om det. Har ni fler symtom?

-      Spänner lite i brösten emellanåt, hurså?

-      På så sätt. Det kände jag också för länge sedan.  Går över efter ett tag, men sedan blir det tungt tills i vår då barnen kommer.

-      Menar Lina att vi skulle vara med barn? Hur skulle det ha gått till?

-      Jag hörde för några veckor sedan hur ni talade om ett par vägjobbare. Det var söndagen efter logdansen. Ni hade visst stark med er dit den kvällen.

-      Visst ja. Det blev lite konstigt den kvällen. Jag tappade fattningen ett tag, erkänner Evelina.

-      Det var väl lite förhastat det där vid sjön, säger Gabriella. Men jag var väl nyfiken på hur det skulle vara med en man.

-      De visste väl inte vad en kvinna vill ha. När de fått sitt så vart det inget mera. Inte ens en kramstund efteråt, klagar Evelina.

-      Det finns sådana gubbar, säger Lina. Alla är inte som Johan, vill kela en stund både före och efter. Oftast var det jag som tar initiativet.

-      Så han var inte allt för ivrig på dig?

-      Lite mer i början, men inte så mycket efter det att han blev sparkad av stoet. Kunde vara ibland då vi druckit lite kryddat brännvin. Svärfars blandning ger hetta i kroppen, lust till ett skott i busken. Sist jag fick det var innan dansen i somras. Han har inte satt någon flaska sedan dess var jag vet. Konstigt så fort det tog slut i den förresten. Var halv då vi gick till bastun och tom då vi kom tillbaka.

-      Vi gillade smaken, erkänner Gabrielle. Tog det som var kvar i pluntan med till dansen. Vägjobbarna fick en liten sup var tillsammans med oss. Sedan blev det som det blev.

-      Nu får vi se vad det blir av det, konstaterar Evelina. Känns lite spännande också. Jag skulle helst vilja ha en grabb.

-      Det får bli vad det blir, tycker Gabriella. Hur som helst så håller vi ihop och tar hand om dem.

Lina ler åt flickorna. Minns hur hon skälv både såg fram mot att bli mamma, men samtidigt oron inför framtiden.

 

Det blir höst och vinter Evelina och Gabriella kämpar på trots växande magar. Johan har ett skogsskifte nära gården som han gallrar.

Våren kommer och Johan får ensam sköta vårbruket.

 

I slutet av mars signalerar damerna att det är dags för barnmorskan.

Evelina får en son som får namnet Olof. Några timmar senare kommer

Gabriellas dotter Lovisa.

Barnen växer upp som syskon på gården. Evelina och Gabriella tar över jordbruket vart efter Johan inte klarar det. Sår, skördar, sköter djur och skog värre än den västa bonde.

 

Det går ett par årtionden. Våra Olof  och Lovisa fyller 20. En dag kommer Lovisa till Gabriella och säger:

-      Mamma, det fladdrar i magen på mig. Tror du jag är med barn?

-      Men flicka då, varför tror du det.

-      Det kan ju kännas så och jag har inte haft rött på 3 månader.

-      Vem skulle vara pappa i så fall?

-      Olof. Vi har haft det ihop under flera år och det var ett gummi som brast för en tid sedan.

-      Oj då. Men hur kom det sig att ni började ligga tillsammans?

-      Vi har ju varit nära vänner sedan födseln. Alltid delat på det roliga. När vi städade på vindskammaren för några år sedan hittade vi en gammal bok med några konstiga recept. Ett var för lustarnas väckande. Vi provade det och kände att vi ville ha samlag med varandra. Som tur är var det säkra dagar då. Olof var till apoteket och köpte gummin dagen efter och vi klarade oss ända till dess att olyckan skedde för ett tag sedan.

-      Har du boken kvar?

-      Apotekare Piller lånade den ett tag, han skrev av den och nu går att få några av kurerna på apoteket. Men nu har jag originalet i byrålådan. Jag skall hämta det med en gång.

 

Då Lovisa efter ett par minuter är tillbaka med boken läser Gabriella receptens rubriker: Lustans essens, dagen efterskydd, mot barnlöshet… det är många kurer med allt som kan behövas för människor och djur.

-      Och det här har kommit ut på bygden, suckar Gabriella. Kan det vara bra?

-      Apoteksbiträdet blev med barn straxt efter Piller lånade boken. Doktorn och sköterskan fick också tillökning några månader senare. Piller säljer essensen i apoteket. Säger att den har efterfrågan.

-      Det här med barnen måste jag ta upp med Johan. Jag tror att han har med receptet att göra.

 

De går till kammaren bredvid köket. Johan sitter i rullstolen och ser ut genom fönstret. Benen bär honom inte längre. Han var ändå nöjd att ha fått leva ett rikt liv. Det blev lite tristare sedan Lina lämnade för 3 år sedan. Saknade livskamraten.

-      Johan, säger Gabriella. Det där receptet på kryddade brännvinet har kommit ut på bruket. Snart går väl all unga kvinnor med magen i vädret.

-      Jasså, hur kommer det sig?

-      Olof och jag hittade en gammal bok på vinden, säger Lovisa. Vart nyfikna och provade "Lustans essens" kände dess verkan och blev tillsammans. Då han var och köpte skydd talade han om det där med boken för Piller. Han vart intresserad och säljer både essens och recept.

-      Hur är det med lilla Lovisa. Har den gett något tecken på tillökning hos henne, undrar Johan?

-      Vi klarade oss under flera år, men ett skydd brast för ett tag sedan och nu kanske jag väntar barn tillsammans med Olof om ett halvår.

-      Så kan det gå, ler Johan. Viktoria som samlat de där recepten var min farmor. Det ryktas att både min far och jag har varit offer för "Lustans essens". Vad gäller Evelina och Gabriella så får de svara för det själva.

-      Vi tar det senare, tycker Gabriella. Jag måste laga färdigt kvällsmaten nu.

 

Då alla på kvällen sitter samlade i köket berättar Johan historien om hur essensen påverkat i generationer. Hur den gett upphov till sköna stunder med Lina i sängen och ute i naturen. Han avslutar med orden:

-      Nu har jag bara en sista önskan på ålderns höst. Lina sade en gång att då våra kroppar vilar i jorden, så skall vi sitta på ett moln och älska. Jag anar henne i omgivningen. Om jag går bort under den närmaste tiden så vet att hon hämtat mig.  Sörj inte, vet att jag har det bra på andra sidan.

 

Morgonen efter kommer inte Johan till frukost. Då Evelina går in i kammaren ser hon hur han ligger avslappnad i sängen. Hon finner ingen puls eller andning. Mitt i bedrövelsen verkar han ha ett leende i mungipan. Då hon vänder sig om anar hon svagt ett par skepnader som står tätt tillsammans. Johan

Och Lina i ungdomlig tappning.

 

Meny